Announcement

Collapse

Information om forumet

Här finner du information om hur forumet fungerar, hur man gör inlägg, startar upp sin blogg mm.
See more
See less

Andra med social fobi som vill prata?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Andra med social fobi som vill prata?

    Jag är en 21-årig tjej boende i Stockholm. Under nästan hela mitt liv har jag varit rädd för många saker, som att kräkas, vara bland folk, gå till skolan osv. När jag var 16 förstod jag att jag hade social fobi, och jag lyckades bota det genom att vara hemma ett år från skolan. Gymnasiet gick sedan bra och jag klarade av mitt vardagsliv som nästan vilken person som helst. Men som kom allt tillbaka för ett halvår sedan... Och sen dess har det bara gått utför. Jag slutade på mitt jobb, jag har inte träffat så många kompisar senaste månaden, jag vågar knappt åka och träffa ens min närmsta kompis och jag är till och med ibland rädd för att gå till psykologen.

    Sen söker jag på fakta om social fobi, och letar efter folk som har samma sjukdom. Och då blir jag alltid lika frustrerad - det är är bara folk som verkar tycka det är pinsamt att prata med nya människor, men inga som jag, som måste lägga hela sina liv åt sidan för att sjukdomen slukar ALLT. Jag känner mig så fruktansvärt ensam även om jag känner hopp inför framtiden och är säker på att jag kommer bli bra, för just nu är jag isolerad och kan inte göra något av det jag vill göra med mitt liv. Jag vill helt enkelt komma i kontakt med andra människor med liknande problem, jag har faktiskt aldrig pratat med en annan människa som lider av social fobi.

    Hör gärna av dig om du känner likadant.

  • #2
    Säkert att du inte bara sköt upp det hela när du stannade hemma ett helt år. Enligt min logik så fungerar det inte riktigt på det sättet. Man kan hitta initiativ till att göra en sak som man inte brukar göra men men.

    Om du inte hittar någon att prata med så kan jag erbjuda min tid för dig. Jag brukar svara PM inom 24 timmar i vanliga fall.
    What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

    Comment


    • #3
      Du kan skicka PM pratar gärna

      Comment


      • #4
        Originally posted by Avances View Post
        Säkert att du inte bara sköt upp det hela när du stannade hemma ett helt år. Enligt min logik så fungerar det inte riktigt på det sättet.
        Jag hade panikångest och svår social fobi och kunde inte gå i skolan alls. Så det var inte ens ett möjligt alternativ att börja gymnasiet direkt efter högstadiet. Jag kollapsade i slutet av nian och kunde knappt gå utanför dörren. Hur menar du att jag skulle gjort istället? Under året jag var hemma kunde jag utmana mina rädslor och fokusera på att bli frisk på heltid. Min psykolog hjälpte mig att bli bättre så småningom. Hade jag inte tagit det där sabbatsåret hade jag troligtvis varit död nu. Så förklara gärna hur du menar med att man inte ska tillåta sig själv att vara svag, bara kämpa på och låtsas som ingenting.

        Comment


        • #5
          Nej, jag syftar inte på att du inte får känna dig svag, dålig eller något liknande.

          Jag syftar på när du skriver "jag lyckades bota det genom att vara hemma ett år" och "Men som kom allt tillbaka för ett halvår sedan...". Det blir lite fel när man skriver "bota". En mer passande ordförklaring är "jag lyckades bli/"känna mig" bättre genom att vara hemma ett år".

          Sedan hur man hanterar olika situationer är helt upp till en själv. Man går den vägen som känns mest rätt, det var bara hur du skrev vad som hände som min logik inte gick ihop med .
          What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

          Comment


          • #6
            Ja det botades naturligtvis inte bara av att jag var hemma.. Det botades (blev bättre snarare) av att jag gick hos psykolog. Men för mig var det inte hållbart längre att ha en omfattande sysselsättning, samma sak nu :/ Idag kan jag inte knappt gå ut utanför dörren för det känns så jobbigt...

            Comment


            • #7
              Hej! Trist att du lider av Social fobi och att det påverkar ditt liv så negativt och att det får dig att må dåligt på olika sätt.Jag vet hur jävligt det kan vara för jag har själv social fobi och det begränsar hela ens livssituation och det gör att man till slut blir deprimerad och att man tappat tron på sig själv och all livsglädje.Hör av dig om du vill prata så kanske vi kan hjälpa varandra för det är en tröst att prata med någon som förstår hur man mår.Ha en fin dag

              Comment


              • #8
                Hej! Jag pratar gärna, är en tjej på 25, lider av social fobi och ptsd. Skicka ett pm om du känner för att prata

                Comment


                • #9
                  Är en kille på 26 år som har Socialfobi. Idag har jag nog en mild variant. Men jag hade det väldigt svårt i skolgången och har alltid haft få kompisar. Jag har fortfarande problem att träffa folk, och fortfarande blyg i många situationer men jag har lyckats acceptera mig själv som lika värdig som andra runt omkring mig. Min åsikt är också viktigt, jag är viktigt precis som andra.

                  Min största fiende var att jag dömde mig själv och andra hela tiden och tryckte ner mig, jag berättade historier för mig själv huvudet om vad jag tror andra tycker och tänker vilket inte behöver stämma i verkligheten för fem öre.

                  Tyvärr är man väldigt utsatt i samhället om man har svårigheter med det sociala. Det kan begränsa ens potential väldigt mycket men självklart går det att bli bättre, måste bara hitta rätt tänk och harmoni. Håll inte fast i tankarna, låta de bara passera igenom, negativa som positiva.

                  Hoppas det löser sig för er alla.


                  .

                  Comment


                  • #10
                    Kan ju lika väl använda den här tråden. Jag letar efter människor med social fobi att prata med, främst över internet, men kanske mötas någon gång i framtiden. Känner att jag måste prata med någon! Hör gärna av er!

                    Comment


                    • #11
                      Här är en till med social fobi som gärna pratar!
                      Är 26 och bor i Gbg. Har blivit bättre ett tag och sen gick det nerför igen.. Jag hoppas att jag är på bättringsvägen igen!
                      Hör av er om ni känner för det.

                      Comment


                      • #12
                        Hey.
                        Jag är ny här men jag känner exakt så. Jag hatar att gå bland folk, jag kan knappt ibland inte äta på restauranger för jag börjar skaka eller mår illa.
                        Och jag kan verkligen inte prata med folk jag inte känner för det känns som mitt hjärta ska poppa ut från min kropp...
                        Jag har dock Asperber också.
                        Jag har inte fått någon diagnos för social fobi och jag vågar inte prata med någon om det heller .. inte änns min familj :\ vet inte vad jag ska göra just nu..

                        Och jag har inte många vänner heller för jag är mest för mig själv..
                        Så skulle jätte gärna uppskatta någon som känner som jag som man kan prata med lite.

                        Jag är 19 år. 20 i november.
                        Tjej!

                        Comment


                        • #13
                          Halloj

                          Jag är lite äldre, 33 år gammal och kille. Så jag förstår om ingen är sugen på att prata med en gubbe:P Men lider också av social fobi som många andra här. Har väldigt svårt för att äta bland andra. Ångesten blir så stark att man mår illa. Tror det är mycket vi har gemensamt samtidigt som den sociala fobin kan se lite annorlunda ut hos var och en. Kanske låter självklart men för mig handlar det om att känna sig trygg. I vissa situationer kan det vara lugnt medan andra blir det bli helt knas. Som någon redan nämnde så kan social fobi vara extremt handikappande. Man hamnar helt utanför samhället kan det kännas som. Man tackar nej till det ena efter det andra. Men med träning och hjälp kan det bli bättre. Att börja här tror jag kan vara en bra start.

                          Ta hand om mer

                          Comment

                          Working...
                          X