Announcement

Collapse
No announcement yet.

Pepp- och stöttningstråd för oss som RODNAR!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Pepp- och stöttningstråd för oss som RODNAR!

    Hej!

    Jag tänkte att detta kunde bli en tråd för oss som rodnar. Här kan vi diskutera, dela med oss av tips som funkat för oss, berätta om situationer vi klarat av och få stöd inför sånt som känns jobbigt. Vet att det finns många med mig som rodnar och lider fruktansvärt mycket av det, och jag saknar att kunna prata med någon om detta eftersom man tyvärr ofta skäms över sitt rodnande.

    Lite om mig:
    Är mellan 30 och 35, har sambo men inga barn. Bor i en storstad och läser just nu på universitet, vilket är enormt jobbigt med alla seminarier och presentationer och att man ska bedöma och berätta om andras arbeten etc.
    Jag har rodnat sen jag var åtta. Har rodnat även med familj och vänner, men de jobbigaste situationerna som följt mig genom livet är MÖTEN - jag avskyr att sitta vid ett bord där alla kan se varandra och liksom inte kunna gömma mig. Ser till att alltid hamna så långt som möjligt från chefen/läraren/den som håller i sammankomsten. Ofta rodnar jag i ren skräck när jag ska in på ett möte. Detta gör det också jobbigt för mig att gå på bröllop, informationsmöten i föreningar etc. Jag har även viss problem med kollektivtrafik, när man sitter i fordonet så att alla kan se. Detta har dock blivit bättre - man kan alltid kliva av en buss på nästa hållplats men inte bara resa sig och gå från ett möte. Överhuvudtaget har jag större problem med sådana situationer som är "statiska" - alltså att alla sitter helt stilla och uppmärksamheten är på en person i taget - än "dynamiska", där folk pratar lite kors och tvärs eller rör sig mellan borden och där man vet att man kan byta plats eller gå på toa om det blir jobbigt. Därför tycker jag illa om köer också, särskilt när man redan lagt upp sina varor på bandet och det liksom blir stopp i kön framför och alla bakom tittar. Har rodnat så många gånger i köer att jag tappat räkningen.

    När jag hade det som värst (gymnasiet och några år efter) undvek jag att åka buss och gå på stan, hade svårt att ta mig till affären och sjukskrev mig från alla slags möten och sammankomster både på jobbet och fritiden. De senaste åren har jag funderat över vad jag vill ha ut av mitt liv och kommit fram till att det skulle vara fruktansvärt om det slutar med att jag låter bli att göra och bli det jag vill på grund av min rädsla. Jag började plugga, vilket var så långt utanför min trygghetszon att det nästan inte finns, och tänkte att jag testar och ser, jag vet att det är många jobbiga situationer men blir det för jobbigt så får jag hoppar av. Men jag har inte hoppat av! Jag läser fjärde året på en väldigt krävande utbildning och det har tagit så mycket energi att ständigt vara orolig inför nästa moment, men jag hänger kvar. Det är min största seger hittills!


    Idag har jag fortfarande problem med samma saker jag nämnt ovan, och jag är fortfarande rädd och känner obehag när jag tänker på dessa saker, men det är inte samma kalla skräck längre som jag känt förut i mitt liv. Dels har jag bevisat för mig själv att jag klarat av saker jag aldrig trott om mig själv, och dels har jag fått Inderal (betablockerare) för två år sedan, vilket jag numera _måste_ ta innan nåt jobbigt. Det är ingen mirakelmedicin, jag kan fortfarande rodna på Inderal, men den har hjälpt mig att hålla mig såpass lugn att jag kan fokusera på andning, min hållning och att tänka lugna tankar och koncentrera mig på folk runtomkring istället för mig själv, och ibland funkar det faktiskt riktigt bra. På sista tiden har jag klarat av flera seminarier utan att rodna, jag har förvånat mig själv att till och med prata självmant och att inte bara försöka få det jag ska säga överstökat så fort som möjligt utan lägga ut texten och förklara ordentligt. Det är en enorm skjuts för självförtroendet!

    Jag nöjer mig så så länge, skulle kunna skriva om mina tips i ett senare inlägg men vill först se om andra är intresserade av den här tråden? I så fall hörs vi snart!

    Kram på er så länge,
    Diyo
Working...
X