Announcement

Collapse

Information om forumet

Här finner du information om hur forumet fungerar, hur man gör inlägg, startar upp sin blogg mm.
See more
See less

Hjälp, vad tusan ska jag göra?!?!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Hjälp, vad tusan ska jag göra?!?!

    Hej. Är en tjej på 25 och sitter i en sån panik sists just nu. För att göra en lååång historia kort så började allt med tackt att jag fick akne. Var då kanske 10-11 år gammal. Bara ett barn med andra ord. Eftersom min akne inte bara var små enstaka finnar utan mer stora bölder och pormaskar överallt så skämdes jag något fruktansvärt. Så pga detta så har jag blivit otroligt osäker och rädd för allt som har med just den här sociala biten att göra. Efter varje gång vi fick reda på att vi skulle stå in för hela klassen å prata i skolan så var jag "sjuk" dom dagarna. Den ångest jag känner inför sådana grejer tar fullkomligt över mitt liv idag. Första gången jag skrev in mig på arbetsförmedlingen var fruktansvärd. Jag satt på helspänn hela veckorna, totalt livrädd för att dom skulle ringa å säga att jag skulle ut på jobb. Långt om länge fick jag en praktikplats som jag även försökte "rädda" mig själv från, men min läkare sjukskrev inte mig och jag hade inget mer val än att utsätta mig för en sådan (för mig) skräck som att gå till praktiken. De slutade med nästan 3 års arbete där. Och de var även tre års helvete. Och när de va över där så fick jag skriva in mig på arbetsförmedlingen igen. Och åter igen kommer ångesten men denna gången 100 gånger värre än innan. Jag klarar inte av att bli kastad från praktik till praktik, nya människor skrämmer slag på mig. Ska jag prata så stammar jag å sen skäms jag över de och överanalyserar de i månader ibland.
    De hela slutade iaf med en jobbintervju och meningen var att jag skulle ringa dit dagen efter å så skulle allt var klappat och klart. Jag ringde inte och min handläggare på arbetsförmedlingen skrev ut mig. Kort därefter så började jag med en medicin för akne. (går fortfarande på den). Men här sitter jag idag utan pengar för att jag inte orkar skriva in mig på arbetsförmedlingen igen. Jag klarar inte av de denna gången. Jag orkar inte ha den ångesten igen. Jag hatar å behöva känna såhär. Men jag vill inte jobba, jag är totalt livrädd för allt som har med de å göra. Vad i helvete är de för fel på mig egentligen?
    Jag vet att något är galet fel men jag vågar inte ens ringa å be om hjälp. Vad ska jag göra?!

  • #2
    Finns säkert fler orsaker till ditt mående men en stor del är din självkänsla eller rättare sagt avsaknad av självkänsla. Självkänsla är det du tycker/tänker om dig själv tillskillnad mot självförtroende är det man tycker/tänker om det man gör. Så finnarna är egentligen inte problemet. Dålig självkänsla är inget man föds med utan den kan av olika orsaker bli dränerad. Men självkänsla går att bygga upp med hjälp av terapeut. Så välj en terapeut som är duktig på självkänsla och som förstår att självkänsla bygger man upp mest genom göra saker man har svårt för, är inget man mest sitter och pratar bort som tyvärr många psykologer tror. Såklart börjar man med små jobbiga saker sen utökar det. Tyvärr är det jättevanligt att man har problem med självkänslan men det är ganska "lätt" problem att jobba med om man får rätt hjälp. Så kontakta en terapeut direkt för såhär ska du inte behöva ha det. Tyvärr är det svårt få hjälp idag och det är långa köer men be någon hjälpa dig att få vården förstå att du behöver hjälp nu

    Comment


    • #3
      Originally posted by Malte92 View Post
      Hej. Är en tjej på 25 och sitter i en sån panik sists just nu. För att göra en lååång historia kort så började allt med tackt att jag fick akne. Var då kanske 10-11 år gammal. Bara ett barn med andra ord. Eftersom min akne inte bara var små enstaka finnar utan mer stora bölder och pormaskar överallt så skämdes jag något fruktansvärt. Så pga detta så har jag blivit otroligt osäker och rädd för allt som har med just den här sociala biten att göra. Efter varje gång vi fick reda på att vi skulle stå in för hela klassen å prata i skolan så var jag "sjuk" dom dagarna. Den ångest jag känner inför sådana grejer tar fullkomligt över mitt liv idag. Första gången jag skrev in mig på arbetsförmedlingen var fruktansvärd. Jag satt på helspänn hela veckorna, totalt livrädd för att dom skulle ringa å säga att jag skulle ut på jobb. Långt om länge fick jag en praktikplats som jag även försökte "rädda" mig själv från, men min läkare sjukskrev inte mig och jag hade inget mer val än att utsätta mig för en sådan (för mig) skräck som att gå till praktiken. De slutade med nästan 3 års arbete där. Och de var även tre års helvete. Och när de va över där så fick jag skriva in mig på arbetsförmedlingen igen. Och åter igen kommer ångesten men denna gången 100 gånger värre än innan. Jag klarar inte av att bli kastad från praktik till praktik, nya människor skrämmer slag på mig. Ska jag prata så stammar jag å sen skäms jag över de och överanalyserar de i månader ibland.
      De hela slutade iaf med en jobbintervju och meningen var att jag skulle ringa dit dagen efter å så skulle allt var klappat och klart. Jag ringde inte och min handläggare på arbetsförmedlingen skrev ut mig. Kort därefter så började jag med en medicin för akne. (går fortfarande på den). Men här sitter jag idag utan pengar för att jag inte orkar skriva in mig på arbetsförmedlingen igen. Jag klarar inte av de denna gången. Jag orkar inte ha den ångesten igen. Jag hatar å behöva känna såhär. Men jag vill inte jobba, jag är totalt livrädd för allt som har med de å göra. Vad i helvete är de för fel på mig egentligen?
      Jag vet att något är galet fel men jag vågar inte ens ringa å be om hjälp. Vad ska jag göra?!
      Vad i helvete är de för fel på mig egentligen?

      Felet är att du har låtit en irrationell rädsla i ditt förflutna ta kontrollen över din vardag. Det yttrar sig sedan genom ångesten, som grundar sig i din otrygghet i dig själv. Du känner att du tappar all kontroll när du möts av nya utmaningar och får därför panikkänslor.


      Jag vet att något är galet fel men jag vågar inte ens ringa å be om hjälp. Vad ska jag göra?!

      Om du inte vågar ringa, eller mejla, eller på något sätt involverar sjukvården att hjälpa dig.


      Då måste du ta kontroll över detta helt på egen hand.



      Det första du måste göra är att försöka identifiera alla känslor inom dig som du känner just nu. Du har nämnt en del i din text, men du har troligen ännu flera känslor som gör din vardag till ett kaos.


      Ex:
      Stress för att ta kontakt

      Stress för att inte ha ekonomi

      Stress för hur du ser ut

      Stress för hur du tror andra ser på dig

      Stress för att göra bort dig

      Stress för vad det är för "fel" på dig

      osv


      Dela upp dessa stressmoment i grupper, vilka du kan påverka direkt, vilka du kan påverka över tid, vilka du inte kan påverka alls.

      Sen ritar du på A4 papper tre cirklar

      Placerar sedan i mitten de känslorna som du kan påverka direkt, sen i nästa cirkel de du kan påverka över tid och längst ut allt du inte kan påverka alls.



      När du har denna bild framför dig, så tänker du mentalt att allt utanför mitten behöver du inte tänka på alls, det är bara onödig belastning av psyket.
      Fokusera endast på de känslor som du kan påverka direkt.


      Skriv ner en lista på saker du kommer på direkt nu, som är bra med dig själv, du kanske bara kommer på 3 saker nu, men allt eftersom du kommer på fler saker, så fyller på listan.
      Sätt upp denna listan någonstans där du passerar ofta, badrummet, spegeln, datorskärmen, kylskåpet, fönstret. Läs på den ibland, över tid så kommer du omedvetet boosta din självkänsla.


      Om du kan, flytta hem till dina föräldrar, eller be att få bo hos en nära vän ett tag, sen ställ upp ett schema där en dag i veckan, så måste du få vara helt osocial och enbart fokusera din uppmärksamhet åt allt annat än din oro. Spela, se filmer, gå ut i naturen, vad som helst som gör dig upptagen med andra tankar.

      Ta an en hobby på en bestämd dag, ex laga mat åt din familj/vän, pyssla om blomlådor, läs böcker, designa inredning, ja vad som du nu kanske är lite intresserad av. Efter du gjort vad du nu har för hobby, så reflektera över det med tanken att detta var bra.

      Skapar du saker/alster så kan du även dela det på div facebook grupper och använda "like" för att boosta ditt ego. Eller om du lagat mat åt någon, hjälpt någon med något, ta åt dig av folks uppskattningar.



      Kom ihåg att göra allt i din egen takt, stressa inte med att bli fri från stress, det tar tid att komma upp sig igen.


      När du känner dig mera självsäker, skriv in dig igen på ams och sök praktik igen, sök gärna själv och bara meddela ams om det, så slipper du att dem fixar något åt dig som du inte vill ha.


      Angående din akne, läs bloggar av andra människor med akne, lär dig att inse att det inte är så hemskt som du tror att andra tror om dig.

      Har själv ett antal vänner med svår akne, det har besvärat dem själva mer än dem trott det besvärat andra och när de insett det, så har dem gått vidare i livet och skaffat partner å familjer.


      Det finns mycket mera tips på hur du kan bygga upp din självkänsla och självförtroende igen, finns på nätet och folk runt om, om du vågar prata med dem. Gillar du att läsa så rekommenderar jag denna boken: https://www.adlibris.com/se/bok/sjal...-9789172320369

      Comment

      Working...
      X