Announcement

Collapse

Information om forumet

Här finner du information om hur forumet fungerar, hur man gör inlägg, startar upp sin blogg mm.
See more
See less

Ensam på nya jobbet

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Ensam på nya jobbet

    Hej,
    för något år sen skrev jag ett inlägg om att jag inte vågade ha ett jobb pga att jag var orolig för hur det skulle bli med det sociala. Jag har social fobi och svårt att ta kontakt.
    Nu har jag varit på ett nytt ställe i precis 3 månader. Och det blev som jag trodde, ingen pratar med mig :´(
    Jag säger hej och hej då varje dag, frågar om jag inte förstår, försöker få igång samtal men nada.
    Det som är jobbigt är att de redan känner varann och umgås utanför jobbet. Tex skulle en ha inflyttningsfest, alla visste det utom jag. Ingen frågade mig ens. Sen efter att den hade varit pratade alla om hur kul det var och hur fulla alla blev blahablaha. Jag hade gärna gått också om nån hade bjudit mig. Men jag vill inte tränga mig på. Ofta pratar de även om grejer de ska göra med varann i helgen osv (spela minigolf osv). De är allt mellan 20-50 år. (Jag är 32)
    Jag tar inga kvartsraster som vi har rätt till två gånger per dag för jag har ingen att vara med. Jag äter lunch så fort jag kan för jag har ingen att vara med.
    Det värsta är att jag upplever högstadiet all over again, det var precis likadant där. På rasterna låste jag in mig på toan och grinade. Skillnaden nu är väl att jag inte grinar (än).
    Varför pratar ingen med mig? Vad är fel på mig? Vad ska jag göra? Det finns ingen jag kan prata med heller som också är ensam, det hade underlättat.

    mvh ensam

  • #2
    Tyvärr så kanske det blivit ett moment 22. Eftersom du inte släppts in i gemenskapen så håller du dig undan. Och eftersom du håller dig undan så uppfattar de kanske det som att du inte vill vara med i gemenskapen.

    Jag vet det är svårt, men på lunchen så sätt dig vid bordet med de andra. Du behöver inte säga ett ord, men följ hela tiden med blicken den som för samtalet just då. De kommer att uppfatta det som att du deltar i samtalet. Du vill i början inte dra uppmärksamheten till dig så ät inte för fort men samtidigt inte så sakta att du blir sist och de måste vänta in dig.

    Samma med fikat. Sätt dig och följ med blicken den som för samtalet och byt till den som tar över osv. Om de andra använder mobilen som ett sätt att pausa från det sociala så gör det du också, läs nyheter eller annat. Men om någon säger något så lyft blicken och följ med en stund, och sedan ned igen.

    När de vant sig att du är med, så kan du försiktigt försöka säga lite saker. Människor är ofta väldigt glada i att prata om sig själv så du behöver bara fråga småsaker. Du kan till och med ha några saker förberedda men annars så ställer du bara en liten följdfråga. Om tex någon berättar att varit och seglat på semestern så kan du fråga om segling är ett stort intresse? Gör inget om svaret är "Neeeeej, jag bara hänger på", du visade intresse. Men ställ inte för många frågor, en eller två högst.

    När det fungerar så kan du testa med att "relatera". Dvs visa lite mer av dig själv utan att ta någon större risk. Om någon berättar att cyklar till jobbet så kan tex säga "Men är ju massor av backar på vägen hit, det skulle inte min kondition klara". Du tog inte upp det själv men du relaterade till det lite när någon annan sa något.

    Och kom ihåg att ett skratt är inte att de skrattar åt dig, utan med dig. Responsen på det att du inte skulle orka backarna kan bli ett ironiskt "Ja, är ju just därför du borde cykla ju!!!" och de andra skrattar. Bjud på det. Bjud på att få ironiseras över sådär lite på skoj. Det är helt ok, vi alla har våra sidor och det är det som gör oss intressanta.

    Ah, jo det finns en fälla som är lätt att gå i. De som arbetat länge tillsammans kanske gnäller en hel del, om jobbet, livet eller annat. Som ny är det då lätt att man imiterar deras jargong för att passa in. Men det finns sådana där osynliga linjer vad gäller social kommunikation och en är att om ny så får man inte gnälla på samma sätt. Så försök att tona ner det negativa trots att är lättast att komma på att prata om och de andra gör det.

    Några andra små tips. Om någon frågar hur semester var så kom ihåg att först säga det positiva. "Jodå, var en fin resa och såg en massa intressant. Ångrar inte en sekund att jag åkte. Men tyvärr var jag lite sjuk under resan och tillsammans med hettan och den dåliga luften så var det lite ansträngande.". Som jag skrev innan, människor är väldigt intresserade av att prata om sig själva men ofta inte så intresserade av andra egentligen. Så om det går bra, luras inte in i att prata för mycket och berätta för mycket. Bättre vara lite kort och att de får fråga om vill veta mer. Men säg gärna hur det kändes, för att få det mer personligt. Ingen är intresserad av "Först åkte vi till flygplatsen, var försenat, när vi kom fram...". Utan mer övergripande och hur du kände. Att du var på sommarstället, trivs med lugnet där, badat en del trots var kallt i vattnet.

    Och ett litet trick. Om du är sådan som är orolig att det du säger låter dumt så kan du börja meningen med en defensiv inledning. Typ "Jag vet ju inte hur det fungerar, men fanns det inte...?". "Jag har aldrig varit där, var det inte...?". "Oj, där ser man vad jag inte vet... jag trodde....". Det gör att du redan förberett för eventuellt skratt ("med dig") och du riskerar inte att låta aningslös. Du kan säga något som eventuellt visar sig var "dumt" utan att låta dum.

    Men jag kommer aldrig riktigt knäcka de sociala koderna. Och när tar upp det med nära vänner så har de ingen aning om vad jag ens pratar om. För dem kommer det automatiskt. Men för oss andra så tar det både möda och energi. Och om känslig så kan ju en liten "felsägning" göra att vi mår dåligt länge.

    Och jag är ingen expert, bara lite tankar.

    Comment


    • #3
      Jag tycker knet99 kommer med många, väldigt bra råd. Instämmer med allt. Ingen tvekan. Jag vill ta upp en annan aspekt. För några år sen sa en terapeut till mig "affekter hjälper oss att minnas". Det har nog räddat förståndet på mig. Det innebär att när man upplever en stark jobbig känsla i nuet, är det en möjlighet att komma åt tidigare händelser. Har du bearbetat det som hände på högstadiet? För några år sen började jag må extremt dåligt pga saker som hänt. Efter ett tag insåg jag att jag upplevt de känslorna förut. Det blev min väg till att kunna bearbeta min barndom. Nu kunde jag känna känslorna, inte bara beskriva det jag mindes att jag hade känt och det gjorde stor skillnad.

      Comment


      • Emblare
        Emblare commented
        Editing a comment
        Så bra skrivet! Och så sant! Viktig lärdom att ta med sig :-) (den tänker jag ta med mig)

    • #4
      Oj, jag såg inte att ni svarat förrän nu. Tack så mycket för bra råd. Jag har försökt att sitta med och lyssna men känner mig som en idiot då jag inte vet vad jag ska säga så jag säger ingenting. Ibland tror jag jag har selektiv mutism också eftersom det bara inte går att prata.

      Nej, jag har inte bearbetat det på högstadiet. Det "roliga" är att samma sak hände på universitetet. Så jag har inte bra erfarenheter av folk. Helst skulle jag vilja jobba hemifrån Har ångest för imorgon :/

      Comment

      Working...
      X