Announcement

Collapse
No announcement yet.

Kan inte tala inför flera personer.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Kan inte tala inför flera personer.

    Hej..

    Är en 24årig kille men ett jobbigt problem..

    Hittade hitt efter en del Googlande och kontakt med psykolog.

    För att dra en lång historia kort:

    Jag har alltid under mitt liv haft svårt att prata och rent allmänt var i stora grupper.

    Började i Högskolan där vi ofta hade föredrag där jag skulle stå inför klassen och föredra något.

    Detta hade vi ca 1g/vecka.. skippade säker 50% av dessa pågrund av att det går liksom inte.

    Varje gång jag ställer mig där eller för den delen sitter i en större grupp och ska säga något.

    Så får jag ett enormt adrenalin påslag att jag tror att det är en jordbävning på gång.

    Rösten hackar osv…..

    Lyckades på något mirakulöst sätt få examen i ett ämne jag brinner för.

    Detta var nog tack vore några av mina underbara klasskamrater och min lärare som förstod mig.

    Gick ut med examen och skulle börja söka jobb.

    Fick komma till en intervju på drömstället. Träffade 4 höga chefer som intervjuade mig.

    Inga problem alls, svara snabbt och ledigt ingen panik eller nervositet alls.

    Men när jag väl började på dröm jobbet började mina problem. Vi har möten ca:15timmar/vecka och jag kan verkligen inte prata inför folk. Så fort det blir mer en 5-6st så kan jag inte prata. Blir adrenalin och skakig röst.

    Fick prata med en psykolog men jag vet inte vad jag ska tycka, fick dvs böcker och övningar att göra..

    Vilket jag gör men det hjälper inte.

    Har tagit Inderall nästan dagligen. Inför lite viktigare möten kan jag ligga på 900GRAM och det hjälper inte.. blir bara så ledsen och nedstämd över detta.

    Jag sa detta till min Psykolog och hon blev lite chokad över doserna.

    Det som är lite roligt:

    Alla som träffar mig säger att jag är en glad och pratsam kille, vilket jag är, men inte i större grupper.

    Dessutom tyckte lärarna på högskolan att jag skulle bli lärare för jag var tydligen pedagogisk och hade bra sätt att framföra budskapet.

    Vet inte riktigt vad jag ska göra. Har ett jobb jag älskar. Men min kropp vill inte fungera..

    Jag har jobbat ca: 1år så man borde ha vant sig kan man tycka men nej det har jag inte.

    All hjälp önskas, är beredd att göra vad som helst.



  • #2

    Har kollat på "våga tala kurser" men känner inte att någon riktigt passar mina "besvär" i dessa kurser verkar mer anpassade för folk med mer "vanlig" nervositet.

    Detta känslor med adrenalin och paniken jag har handlar om att slåss för att överleva känslan.


    Comment


    • #3

      Hej! Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Jag läste också en kurs på uni i höstas och det var hemskt att stå framför alla. Jag var nära att svimma och hade fruktansvärd ångest.. skulle också vilja gå en kurs eller vad som helst!

      Något jag har gjort är att skaffa "subliminal power" till datorn, har använts flitigt i reklamer innan det blev olagligt.

      Där har jag bl.a. skrivit "jag älskar att tala inför andra"... och hoppas på att det ska präntas in med tiden och bli en sanning.


      Comment


      • #4

        klararallt:

        visst är det jobbigt, man blir ju så trött på sig själv.


        Har snart tappat hoppet om detta och kommer säga upp mig.

        Helt ärligt.


        Som det är idag kan jag inte säga mitt namn och vad jag jobbar med inför en lite större grupp, typ 30 sekunders tal?


        Comment


        • #5

          Jag VET... vill bara sparka mig själv i arslet. Skrattar åt mig själv samtidigt som det är oerhört jävla jobbigt. Jag har levt med detta väldigt länge... men kan ju säga att jag inte ens hade läst på uni för tre år sedan... så om man verkligen jobbar med sig själv och gör KBT med en duktig psykoterapeut så finns alla möjligheter till förbättring!

          Det tar lång TID bara... en känslomässig vana är inget man bara kan kasta i soporna.


          Du kan kanske sjukskriva dig en period istället? Och försöka hitta en psykolog el liknande som passar dig.


          Comment


          • #6

            Jag VET... vill bara sparka mig själv i arslet. Skrattar åt mig själv samtidigt som det är oerhört jävla jobbigt. Jag har levt med detta väldigt länge... men kan ju säga att jag inte ens hade läst på uni för tre år sedan... så om man verkligen jobbar med sig själv och gör KBT med en duktig psykoterapeut så finns alla möjligheter till förbättring!

            Det tar lång TID bara... en känslomässig vana är inget man bara kan kasta i soporna.


            Du kan kanske sjukskriva dig en period istället? Och försöka hitta en psykolog el liknande som passar dig.


            Comment


            • #7

              Du verkar få riktig panikångest när du talar inför folk. Jag har haft panikångest för andra saker så känner igen dina symptom. Panikångest har två saker: Man underskattar sin egen förmåga och man överskattar "faran" eller situationen.


              Jag tror att du har undermedvetna förutfattade tankar om hur det är att tala inför folk. Du kan ändra dessa tankar. Det krävs arbete och disciplin. Skriv ner allt så får du större kunskap om dig själv, skriv 1. Situationen. 2. Tankar och känslor som kommer upp före och under situationen. 3. Vilka tankar kan jag ändra på för att förbättra situationen?


              Skriv ner allt sånt före eller efter varje möte. Då kan du hålla koll på hur du ändras med tiden och ge dig själv mål. Du kan även skriva ångesten på skala 1-10 för att se om det ändras.


              Blotta också dina tankar "vad är det värsta som kan hända?" Och fråga dig själv om det verkligen är så farligt.


              Prova gå på en "tala inför folk" kurs även om det inte känns riktat mot dig. Att bli säkrare i själva görandet kan hjälpa dig.


              Comment


              • #8

                För det första är du inte ensam om det här problemet. Tror de flesta blir nervösa i mindre eller större omfattning när det gäller att tala inför grupp. För en del av oss blir det olidligt. Själv tycker jag att det är roligt att prata inför folk och jag tror att jag i grund och botten har talang för det, men jag fasar alltid inför det och dör nästan av nervositet och ångest varje gång.


                Jag tycker att du verkar onödigt hård mot dig själv, som så många andra. Förstår frustrationen eftersom det är ett jobb du egentligen verkligen vill ha! Men att klandra sig själv och anklaga sig själv kommer aldrig att göra saken bättre. Vem har sagt att det är naturligt för oss människor att stå ensamma och hålla tal inför en jättegrupp? Det är kanske en helt naturlig instinkt som säger oss att "detta är fel, detta känns osäkert". Instinkter är svåra att "bekämpa". Vi sätter gärna etiketter på saker, "fobier", som "social fobi". Vem har sagt att det är ett naturligt tillstånd för oss att röra oss i städer bland en massa okända som inte ingår i den egna "flocken"?


                Det som är ett problem är när våra känslor av obehag blir ett hinder för något vi verkligen i själva verket VILL göra.


                Finns det någon på arbetet du kan prata med? Någon vänligt sinnad chef? Om du förklarar ditt problem, kanske kan du få hjälp med att finansiera en "våga tala"-kurs?


                Något som har hjälpt mig och som jag tror skulle hjälpa är att börja öva i liten skala för att sedan trappa upp. Börja att hålla ett litet tal för en kompis hemma, sedan öka svårighetsgraden, två kompisar och en mamma, sen kanske en schyst granne som kan ställa upp? Sen ute på gården, på en picknickfilt med en flaska vin eller en kanna kaffe? Och öka svårighetsgraden när du börjar känna att "jomen det här känns ju rätt ok nu!". Det är en hel del jobb, men kanske det är värt att lägga ner tid på?


                Och när nervositeten kommer, tänk inget negativt eller argt om den eller om dig själv. Tänk bara: "Okej, nu känner ja mig nervös. Det är okej, det får jag vara. Nu utforskar jag den känslan."


                Det är en helt naturlig känsla. En av många!


                Kram från Katrin


                Comment


                • #9

                  Visst ja, och när det gäller ett specifikt tal eller en längre föreläsning man ska hålla, så öva många gånger innan med vänner och bekanta. Se till att du verkligen kan ämnet och lite till. När man har övat många gånger och har bra koll på ämnet kan man improvisera lättare när man tappar bort sig.


                  Comment


                  • #10

                    tack för alla svar!


                    Okey har analyserat allt detta idag.


                    Hade ett informellt möte idag ute i fabriken.

                    Hade absolut inga problem med nerverna fast jag stod i centrum av mötet vilket jag inte brukar göra. Kände inget alls. Underbart var det. visserligen hade jag tagit 300mg Inderal, vilket jag gör nästan dagligen förutom helger/ledighet.


                    Detta fick mig att fundera lite tillsammans med det ni skrivit. Så fort mötet är sådär officiellt eller i möteslokaler fungera jag inte.

                    Är miljön/stämningen annorlunda tex fabrik/verkstad går det prima, skumt detta.


                    Paniken infinner sig alltid spelar ingen roll om jag är väl förberedd eller inte.

                    Ifall jag läser innantill eller ej.


                    Den stora faktorn är miljön där mötet är, och hur "strikt" det är.


                    Men ska kolla närmare på detta med "våga tala kurs".

                    och börja anteckna känslor och tankar innan-under-efter möten/framträdanden.


                    Det jag har är inte nervositet, utan det är panik eller inget.


                    Åter igen tusen tackar


                    Comment


                    • #11

                      Katrin Plommon:


                      Jag ska ta tag i detta med öva inför liten "publik" och stega mig framåt.

                      Det får vara hur mycket jobb och kosta vad det vill.

                      Detta problem vill jag verkligen ska försvinna eller bli lindrigare iaf.


                      Hur hittar man en liten publik som inte är ens kompisar? menar det blir ju lite lättare ifall man känner publiken väl.


                      Liten publik sökes


                      Men det är väldigt skönt att man inte är ensam med paniken och tala inför en grupp.


                      Lite svårt att inte bli deprimerad och negativ men ska göra mitt bästa för att försöka vara positiv.


                      klararallt:

                      Ja har nog insett att detta kommer ta tid.

                      att sjukskriva sig är inte att tänka på nu, inte med tanke på att jag inte vill svika mina arbetskolleger och cheferna som valde att ta in mig som ung och utan erfarenhet när det fans mer rutinerade och äldre på intervjun.


                      JessicaSthlm:


                      började med detta redan idag. Ska fortsätta med detta framöver.

                      Ska fundera och gå igenom.

                      det kan mycket väll vara så att jag överskattar faran "undermedvetet eller vad man ska säga"

                      Ja detta med omotiverad panik är väldigt jobbigt.


                      Comment


                      • #12

                        Hej igen!


                        Jag gillar verkligen din inställning! Du vill detta och du kommer att fixa det, var så säker! Du är verkligen ingen quitter, och du kommer att ge dig fan på att få detta att funka, det märker jag på ditt sätt att skriva =).


                        Om du bor i Skåne kan jag tänka mig att ställa upp som publik haha, det är säkert många som kan tänka sig att hjälpa till. Men annars börja med en god vän eller två, sedan någon/några bekanta, kanske en partner till ett syskon, en kusin, en arbetskamrat, en trevlig granne du kan be om hjälp? Någon du känner lite men inte alltför väl. Sen när det känns tryggt byter du miljö eller tar med fler nya i "publiken". En våga tala-kurs hjälper dig automatiskt med detta men jag tror att det är bra att träna på egen hand också. Sen kanske du ger dig på lite slam-poetry eller stå upp-komedi med tiden, vem vet =).


                        Jag är precis som du, har lätt att tala inför grupp när man är ute och gör något, men får regelrätt panik om det är mer "uppstyrt". Kan vara en sorts prestationsångest, antar jag.


                        Jag tror även att det är väldigt bra om du verkligen avdramatiserar det hela. Kom ihåg att vi är många som har problem med detta, det är inget du behöver dölja. Det är okej att säga till folk hur det ligger till. Jag har många härliga vackra underbara människor i min vänskapskrets som har det här problemet, när man är yngre kanske det kan kännas skamligt, man tror att man är ensam om det. Men nu har jag inga problem med att säga att "Jag blir så nervös att jag håller på att dö när jag ska tala inför folk!". Det är ingen big deal. Var shyst mot dig själv, acceptera alla dina känslor. "Okej, nu känner jag panik. Intressant! Låt oss nu utforska den här känslan". På så sätt är du vänlig och accepterande mot dig själv och då blir livet så mycket roligare och lättare. =)


                        Allt gott till dig!


                        Comment


                        • #13

                          Tack bor i Göteborg så det får nog bli en närmare publik.


                          Har nog kommit fram till att det är prestations ångest jag får i dessa sammanhang.


                          För jag har väldigt höga krav på mig själv ibland, att man ska ha någon "smart" att tillföra. Jag känner inte att det är så. men det är helt klart en möjlig orsak.


                          Jag känner inget speciellt inför ett uppträdande.

                          utan det kommer sekunden efter att jag öppnat munnen så blir det som att min kropp/hjärna är beredd att kriga för livet och skjuter in allt adrenalin som finns i hela universum.


                          När jag är klar efteråt blir jag så trött att jag nästa somnar av utmatning.)

                          Nästan samma känsla som efter ett tufft träningspass med endorfin.


                          Har kollat och pratat med en våga tala kurs. tyvärr var just nu fullbokat men ska boka in mig på nästa så fort dom kommer upp. Någon som har varigt på en sådan kurs här inne?

                          Var inte så dyrt som jag trodde.


                          Comment


                          • #14
                            Hej!

                            Okey uppdatering efter 3år, Nu 28år gammal!

                            Har verkligen gått upp och ner under den här tiden.
                            Har haft riktigt låga perioder där man övervägt att sluta helt och lägga sig i en grotta långt från andra människor.


                            Men har kämpat vidare och tagit mig bit för bit framåt, idag är det långt från bra men mycket bättre än för 3år sedan!
                            Jag är kvar på samma arbetsplats men fått mer betydande roll så nått rätt gör man kanske

                            Nu gick jag aldrig på någon våga tala kurs men jag är fortfarande riktigt intresserad av det, men har liksom inte kommit till skott.


                            Ibland känns allt meningslöst när alla svårigheter med psyket tonar upp sig och ställer till problem för en.

                            Det som har hjälp mig är lite medicin och att bara träna och utsätta sig för det och verkligen bara försöka tänka positivt.

                            Har nog kommit fram till att min hjärna är hjälplöst dum!

                            Ett exempel:

                            Alla sammlas i mötesrummt ca:15st personer.
                            Vi alla sätter oss ner och skojar med varandra och pratar fritt med varnade även lilla jag kan delta i detta helt utan problem.

                            Mötet snar vi går igenom olika punkter ibland kan jag skjuta till en fråga eller en kommentar, inga problem alls.

                            Men så har vi laget runt mot slutet av mötet där mötesledaren går från personen till person runt bordet, jag sitter någon stans i mitten av skaran och börjar få panik.

                            Utfrågningen närmar sig mig, person för person nu börjar jag få riktigt med panik, svårt att andas ordentligt, händerna börjar skaka.
                            Nu är det bara tre personer kvar tills det är min tur, ojjjj funderar på att bara resa mig och gå ut..

                            Men jag kommer på bättre tankar, säger till mig själv sitt kvar lilla du till slut kanske din lilla dumma hjärna lär sig att det inte är farligt!!!!.

                            Min tur, alla blickar på mig, ( nåja 2st har somnat, 5st sitter å tittar ner i bordet, 3st leker med telefonen, egentligen är det bara 5st som tittar på mig)

                            Får ur mig ett kvävt näää öhh nä har inget att tillägga, allt lugnt,

                            Frågan hoppar vidare till nästa person.

                            Är helt slut, måste nästan sova efter det här, har så mycket adrenalin i blodet att det känns som hjärtat ska hoppa ur bröstkorgen !!
                            Men jag klarar det hyfsat vilket är huvudsaken

                            Såhär har det pågått i 3-4år nu. Jag kan inte vänja mig vid det..

                            Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.

                            Men vill inte låta för negativ för det är en enorm skillnad mot i början.


                            Samtidigt har jag märk att jag har svårt att vara social / mig själv / normal, när jag träffar / pratar på tjejer aldrig med killar.
                            Suck ett till problem att komma till rätta med

                            Fan att man inte var född normal !!

                            Comment


                            • #15
                              Det gå lära sig tala inför publik, det går inte tala bort problemet utan det är träning/övning som gäller. Är du bekväm tex tala med 2 personer träna på tre, när 3 inte är ett problem träna på 5 osv. Gått en lär dig tala inför publik kurs bästa jag gjort gick till och med om den för möjligheten till få träna mer inför andra.


                              Comment

                              Working...
                              X