Announcement

Collapse
No announcement yet.

Att göra eller inte göra

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Miss Poe
    started a topic Att göra eller inte göra

    Att göra eller inte göra

    Under min senaste träff hos min kurator så pratade vi om olycklig kärlek och min syn på mig själv.
    Lång historia kort: Hon antydde att alla som har bekräftat min egen övertygelse om att jag är ful, äcklig, värdelös etc skulle ha fel. Att min egen övertygelse inte alls stämmer.
    Hon sa att jag skulle fundera på om jag vill förändra det eller inte och jag tycker att det är otroligt jobbigt att ens tänka på det.
    Jag känner att min övertygelse är korrekt och att utmana den känns typ som ett svek på något vis. Som att hugga en kniv i min egen rygg.

    Men samtidigt känner jag att det är dags att prestera. Jag vill inte försvåra hennes arbete för hon tror att det skulle bli svårare att behandla mig överlag om jag inte tackar ja. Så jag känner press från båda hållen och vet inte vad jag ska göra..

  • Miss Poe
    replied
    Uppdatering såhär ett år senare:

    Jag har inte jobbat på just den här biten med min kurator men mitt självförakt är nästan helt borta och jag har slutit fred med mig själv, utan att ens försöka.

    Det vände i höstas, kanske berodde det på att några pusselbitar föll på plats genom terapin och det här löstes på köpet.
    Nåja, jag tänker inte gräva i det utan det är bara att acceptera.

    Leave a comment:


  • Miss Poe
    commented on 's reply
    Ja det stämmer. Jag gjorde ett projektarbete om GAD när jag läste psykologi ifjol. Man kan bli botad genom medicin i kombination med kbt men man får räkna med att det tar flera år. Dessutom kan det lätt komma tillbaka igen precis som depressioner.

    Jag äter 100 mg Sertralin. Ångestmedicinen blir jag bara trött av men Sertralin hjälper mot det värsta av ångesten ändå. Vill inte prova benso för jag har en tendens att "fastna" för saker som är ångestdämpande.

    Jaha det visste jag faktiskt inte. Har tänkt länge att det kanske berodde på att hela familjen är introvert.
    Ja jag blev diagnosticerad svår depression i våras. Så jag hade verkligen inte lust att göra något annat än ligga och lyssna på musik.

    Det är inte förrän nyligen som jag har börjat uppskatta saker igen. Det kom tillbaka när jag fick husdjur. Så det började med djur, sen kom teaterlusten tillbaka och nu har jag börjat måla igen.
    Jag har fortfarande inte kommit igång med att spela tv-spel som alltid har varit en stor del av mitt liv dock.

    Om det nu ens är viktigt att veta var allt kommer ifrån. Det kanske det inte är heller.

    Jag får se, jag är lite rädd för att ta upp det eftersom jag får sån ångest av att ens prata om att utmana tankarna och känslorna.

  • Mickiis88
    replied
    jag har oxå GAD som diagnos, så jag kan förstå dig
    det är tufft att lleva med, och jag tror man kan bli botad av det om jag inte fått det om bakfoten,
    äter du nån medicin eller så, du behöver inte svara på det om du inte vill
    och ddet här med att uttrycka glädje och kärlek till andra går oftast hand i hand med dålig självkänsla, så det tillhör oftast det
    men kan du känna glädje själv, allså typ känna att du tycker om att göra saker?
    jag hade jätte svårt att känna det förut allting va bara fejk, lådsades va glad om jag gjorde något, typ gå på bio eller så
    det visade sig vara en depression i botten, och fick lite insater för det.
    nej det är inte lätt alla gånger att komma på själv var ens problem grundades, och jag kan bli dum i huvudet när jag försöker klura ut det själv, det är de som är bra då att man har nån att prata med som kan guida lite i det i mitt fall min terapikontakt.
    va bra att du känner förtroende för din kurator, och att du känner en effekt
    sen tycker jag det är starkt av dig att du faktiskt ställer frågan här om vad du ska göra, och skulle jag vara du så skulle jag berätta det i min terapi, för det innebär ju oxå att du försöker!!!

    Leave a comment:


  • Miss Poe
    commented on 's reply
    Äh det är min GAD som spökar bara.

    Jag vet inte om det finns en historia till hur det här uppstod egentligen. Jag kan då verkligen inte komma ihåg nånting själv.

    Lustigt att du nämner det. Jag har tänkt idag på att jag inte riktigt är i kontakt med mina känslor. Eller snarare är jag inte vän med dom. Det är bara sorg jag är kompis med.
    Det är jättesvårt att uttrycka sånt som glädje, kärlek och uppskattning till och inför andra.
    Kanske är det inte det du menar, jag vet inte..

    Ja absolut. Jag gillar min kurator starkt och har fullt förtroende för henne. Hon får ur mig saker som jag själv inte visste att jag vet och jag klarar av att säga sånt som ingen annan någonsin fått höra.

  • Miss Poe
    commented on 's reply
    Aha ja där skiljer vi oss från varandra. Jag har inget emot att vara självisk och bryr mig inte mycket om någon säger att jag är ond eller elak. Jag lägger inga minuspoäng i det när det kommer till mig själv, bara andra.
    Jo det är jag medveten om. Perfektion existerar inte men ändå strävar jag efter att klättra högre än alla andra av nån anledning jag inte har tänkt på.

    Jag tänker att om det skulle hända så skulle det visa sig väldigt snart att han är en dålig sort. Jag tror inte att en kvalitativ människa skulle gilla mig på det sättet.

    Jag tycker att det är lättare att skaffa vänner över nätet. 2 av mina närmaste vänner har jag träffat via forum. Iofs har den ene försvunnit och jag vet inte vad som har hänt honom så jag har bara en kvar.

  • Lydia Stille
    commented on 's reply
    Ok. Kanske förstår jag det där med äcklig (eller inte, vi får se). Jag brukar tänka att jag är en låg varelse; alltså ond, självisk, förljugen och liknande. Men sen tänker jag att väldigt många (inte exakt alla, men många) kanske är onda, förljugna och själviska men att de kanske inte tänker på det, märker det eller ens vet det själva. Dvs jag sätter mig på så vis istället över dem, som att jag är lika dålig som andra men vet om det, har större insikt. Sen känner jag mig dryg pga det
    Det jag vill komma fram till är att människor, med de villkor du har gällande värdefull osv, i allmänhet kanske är äckliga. Fast på olika vis. Lite misantropiskt kanske.

    Har du inget hopp om att nån kille du gillar ska kunna gilla dig? Nånsin? Eller att nån som vill bli vän med dig skulle vara nån du kan vilja bli vän med tillbaka och gilla som vän? I så fall blir det ensamt. Och kanske svårt att få annan självbild om inte andra människor är inblandade alls; jag vet inte ens om det går.

    Vänskap på nätet har fördelen av att man lättare kan logga ut och försvinna utan att det blir en stor sak.

  • Mickiis88
    replied
    ja det är jag verkligen inte ute efter att ge dig!
    det är jätte viktigt du får göra det här i din takt, att du inte känner dig pressad till något, det finns ju en orsak till att du känner som du gör, det bottnar sig ju i något
    och att du känner att du verkligen får utrymme att prata om det, din historia är viktig!!!
    jag har gått i flera terapier kan jag erkänna, har mkt trassel bakom mig, missbruk och ska vara ganska glad att jag lever, detgick väldigt fort utför för att jag inte kunde hantera mina känslor
    och ibland fortfarande inte kan
    det är väldigt viktigt att man verkligen känner förtroende för den som ska behandla en, och att man känner att man blir tagen på allvar
    jag vet inte, gör du det?

    Leave a comment:


  • Miss Poe
    commented on 's reply
    Ja det är ju lätt, men otroligt naivt, att säga. Jag har aldrig hållit med det talesättet, att alla är vackra och värdefulla som dom är. Då skulle ju människor som Josef Fritzl, Ted Bundy o.s.v vara vackra och värdefulla människor också.

    Att jag är äcklig finns både på in och utsida. Jag menar inte att jag har gjort eller gör något äckligt utan det handlar om något mer abstrakt.

    Jo jag håller med ditt resonemang. Det är inte svart eller vitt. Alla är inte antingen fantastiska eller fruktansvärda utan det finns mellanting. Ska jag placera mig själv på skalan så hamnar jag fortfarande långt ner men inte på absoluta botten. Så jag kunde vara värre, absolut.

    Jag tycker inte om när folk försöker bli vän med mig för oftast tycker jag inte om dom tillbaka. Och skulle någon ha mage att påstå att han gillar GILLAR mig så vet jag att det är något fel på honom. Och jag duger aldrig åt killar jag gillar. Många säger det rakt ut.

  • Miss Poe
    commented on 's reply
    Jag kan köpa det resonemanget fast det tar verkligen emot ändå. Fick hjärtklappningar bara av att läsa det.

  • Miss Poe
    commented on 's reply
    Det är svårt att förklara det. Det är mest en energi man avger.

  • Lydia Stille
    replied
    Din fråga är svår att ta till sig. Men väldigt tankeväckande. Det blir så lätt att man säger att alla är värdefulla, ingen är äcklig och att skönhet kommer inifrån och är i betraktarens öga. Att intala sig sig att man inte är ful och äcklig när man själv verkligen tycker det är nog svårt att motivera sig till. Å andra sidan har ju de tankarna kommit nånstans ifrån. Enligt vad du skriver både från dig själv och från andra. Just att vara ful är kanske på nåt vis mätbart utifrån vårt skönhetsideal. Äcklig förstår jag inte. Menar du utifrån utseende även där?

    Värdelös låter ändå "värst". Även om man inte med bästa vilja kan se sig som särskilt värdefull för mänskligheten så borde det finnas nåt mellansteg mellan värdefull och värdelös. Att ha ett värde som inte är toppnivå men ändå vara rätt bra och något värd. Det kanske bara låter som ordvrängning men i mitt huvud blir det en mental skillnad.

    Hur gör du om nån visar tecken på att den vill ha dig som vän eller bara "vill ha dig"? Avfärdar du den som idiot pga att den vill ha nån som är ful, äcklig och värdelös? Eller ser du aldrig sådana tecken? Det är ju i relation till andra man skapar sin självbild så om ingen ny släpps dit blir det jättesvårt att skapa om bilden. Bra att du har förtroende för kuratorn. Hon ställer nog rätt frågor. Jag är ju inte proffs (utan bara konfunderad) och du behöver givetvis inte känna nåt krav att svara på mina.

    Leave a comment:


  • Mickiis88
    replied
    just det här med att jobba me sin självkänsla om du kan försöka se det som att du får syn på saker med dig själv i en annan vinkel, istället för att se det som att du ska intala dig själv något
    just det att man ska intala sig något kan jag förstå att det inte känns verkligt eller äkta

    Leave a comment:


  • Mickiis88
    replied
    nyfiken på hur dina standard ser ut, om du orkar kan du inte skriva lite om det?
    ha en fin dag

    Leave a comment:


  • Miss Poe
    commented on 's reply
    Ja absolut men jag tror att det är otroligt lätt att det blir en ursäkt för att inte göra något. Människan är ju lat av naturen och det är mig inkluderat.

    Att duga är för mig synonymt med att nöja sig. Jag förstår vad du menar men jag tycker inte att det är riktigt samma sak.
Working...
X