Announcement

Collapse
No announcement yet.

Kvällstankar

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Kvällstankar

    Nu sitter jag här igen då, och bara behöver skriva av mig. Är inte inne här så ofta, men eftersom jag inte vet vem jag ska prata med, eller inte vill ta upp det här med någon vän, känns det här som bästa stället.

    Har väl alltid varit missnöjd med mig själv, alltid haft både dåligt självförtroende och självkänsla. Blir ofta körd med av mina syskon, speciellt min syster (vilket har lett till att jag inte pratar med henne så ofta). Hon kan vara väldigt krävande, vilket har gjort att min generella inställning till henne blir nej, och att hon mest bara är jobbig. Men det är hon väl inte hela tiden, vill gärna bli lite mer öppen och positivt inställd istället. Som hon själv säger "se möjligheterna instället för problemen". Min pappa och min bror pratar ofta med mig som jag vore en idiot. Var mobbad under nästan hela grundskolan, vilket säkert också påverkat hur jag är idag. Jag är väldigt negativ inställd till mycket, är väl egentligen en arbetsgivares värsta mardröm. Gör helst inte mer än jag måste, är initiativlös och lite lat. Men är jag på en plats där jag trivs och vill göra bra ifrån mig försöker jag göra mitt bästa, och när jag upplever att jag inte kan det blir jag lite lätt stressad och klankar ner på mig själv varför jag inte kan bli bättre.

    Har haft en pojkvän under hela mitt liv. Det var under fyra månader för snart tio år sen, sedan har jag väl dejtat lite och sådär, men det har aldrig lett till något mer. Antingen har de bara inte varit redo för ett förhållande just då, eller inte velat ha ett överhuvudtaget. Ibland har de hittat en annan tjej, och då tänker jag ju att det såklart är mig det är fel på. Är nöjd om jag ens får ligga nu för tiden, men det tar ju också slut till slut. Antagligen för att jag är för dålig i sängen, eller osexig. Är inte speciellt nöjd med mitt utseende, tränar ofta men äter fel, så jag har ju muskler, men en del fett på det. Det enda jag är nöjd med är väl mina ben och mitt ansikte. Är duktig på att påminna mig själv om att jag inte duger.

    Har också precis köpt en lägenhet, som kostar varje månad, så jag har inte råd att hitta på så mycket saker efter jobb. Vill gärna ha möjlighet att följa med vänner på middagar och after works, och kunna shoppa, göra roliga saker. Men det har jag inte råd med mer än någon gång i månaden, så det blir att jag antingen gymmar eller sitter hemma när de är ute. Många anser att jag bor för långt bort, så att bjuda hem dem är svårt. Jag är duktig på att tänka negativt och klaga, har väl varit missnöjd med nästan vartenda jobb jag har haft, men i efterhand tänkt att de ändå var okej. Vill gärna också ha en nära vän, som det är lätt att träffa och höra av sig till. De flesta vänner jag har har pojkvänner och lever ett annat liv, träffar inte dem så ofta. Andra personer som jag vill bli vän med visar genom sitt beteende att de kanske inte ser mig som en lika god vän. Då har jag bara släppt dem, vilket känns tråkigt.

    Jag vill bli mer positiv till saker, till livet, till mig själv. Känna att jag är snygg, inte ångra att jag åt mig proppmätt till lunch. Jag vill mer obrydd om vem som är min vän och inte, tänka lite mer "their loss" istället för att hänga upp mig på varför de inte tycker om mig. Jag vill kunna stå upp för mig själv och kunna säga nej utan att få få dåligt samvete för det. Hur ändrar man på sig själv och sitt tankesätt? Fick en kommentar en gång från en vän som sa "Vad smal du är", minns att jag blev glad och bara den lilla kommentaren fick mig att tänka mer positivt om mig själv.

    Det senaste halvåret har de här känslorna blivit starkare också. Kommer fler kvällar då jag sitter med alla de här tankarna i huvudet. Är oftast en liten grej som utlöser det, och som sedan får mig att tänka på andra saker och klanka ner mer på mig själv. Vill gärna få ett slut på det här, vill vara nöjd med mitt liv. I dagsläget är jag inte speciellt nöjd med varken det eller mig själv.

    Så, nu är det slutklagat. Tack för mig
    Last edited by OMNOM; 2017-04-18, 19:04.

  • #2
    Jag tycker att du *asap* ska satsa det eventuella monetära överskott du har på en personlig samtalsterapi-kontakt, hellre än fester, shopping och bjudningar. Den stora negativitet, missnöjdhet, uppgivenhet, rädsla och faktiskt din inre stora personliga osäkerhet som du ger uttryck för kräver lite mer, dvs. professionell hjälp för att kunna bearbetas och tas omhand effektivt. Tror jag i alla fall.

    Jag tror också att det skulle ha goda förutsättningar för att bli dina mest välinvesterare kronor, sett livsvarigt.

    Lycka Till.

    Comment


    • #3
      Hej RoughTimes,

      Tack för ditt svar Under det här senaste halvåret har tanken också slagit mig att jag kanske borde träffa någon att prata med. Har alltid tänkt att terapi är för personer som lider av depression eller mår psykiskt dåligt på annat sätt. Men vad jag har hört är det också dyrt =/ visst är det en investering för mitt liv och mitt välmående, men vill helst inte bli ruinerad på kuppen...

      Comment


      • #4
        Originally posted by OMNOM View Post
        vad jag har hört är det också dyrt =/ visst är det en investering för mitt liv och mitt välmående, men vill helst inte bli ruinerad på kuppen...
        Undersök då hur situationen faktiskt ser ut, och ta därefter ett beslut om vad du har råd med. Mitt tips är trots allt att värdera den här satsningen, mtp att du under relativt många år har haft återkommande problem som du uppenbarligen behöver hjälp med.

        Shopping o.dyl är verkligen ett enkelt (och billigt) "offer" att göra i det här sammanhanget, som jag ser det iaf. Men till syvende och sist så är det ditt val och ingen annans.

        Comment


        • #5
          Ja, jag har googlat lite, men inte fått direkta prisuppgifter. Ska undersöka mer, och så jag väl kontakta några för att se vad kostnaden blir tack för rådet

          Comment


          • #6
            Hej hej
            ​Det finns många bra alternativ som inte är så dyra. Ibland kan man via utbildningsinstitut (terapiutbildningar) få gå hos en elev som har handledning till en billigare summa. Vårdcentralen har kuratorer, RFSU och RFSL finns, stadsmissionen, kyrkan. Det finns många.
            ​Sen finns det många självhjälpsböcker som handlar om självkänsla mm. Skulle vilja tipsa dig att Googla på självkänsla och selfcompassion. En lättläst bok som har hjälpt flera heter typ självkänsla och är skriven av coachen Mia Törnblom. Kolla den.

            ​Älska dig själv! Börja idag genom att tala om för dig själv att du duger precis som du är!

            Comment


            • #7
              Hej smyga

              Jag ringde faktiskt vårdcentralen idag, så om 2 veckor ska jag dit ^_^ kan kontakta någon av de andra du skriver om också. Tack för tipsen

              Comment


              • #8
                Jag sökte mig till kyrkan när jag mådde som sämst. Klart underskattat och helt gratis. Samtalen med prästen hjälpte mig mer än kbt. Dessutom slapp man allt tjat om mediciner...

                Comment


                • #9
                  Hej Fletcher,

                  Ja, man kanske ska gå till kyrkan, har alltid tyckt om kyrkan men jag hoppas inte det behöver bli tal om mediciner annars, så dåligt hoppas jag inte att jag mår :O men jag hoppas på att kanske få lite verktyg att jobba med så jag kan få bättre självkänsla och självförtroende

                  Comment


                  • #10
                    Originally posted by OMNOM View Post
                    jag hoppas inte det behöver bli tal om mediciner annars, så dåligt hoppas jag inte att jag mår
                    Jag har ingen uppfattning över exakt hur dåligt du, i synnerhet mår, inte heller har jag någon definitiv åsikt över hur dåligt en människa i allmänhet måste må för att kunna kvalificera sig för, eller för den delen legitimera sig.... för (antidepp)medicin.

                    Men jag vill påminna om att det alltid finns två sidor av varje mynt och att ingen sida med atomatik är mer värd än den andra. Så... vad vill jag då säga?! Jo, att du inte ska låta dig överväldigas av den ena sidan av myntet när det gäller inställningen till antideppmedicin..... för en temporär behandling med medikamentell antidepp (i synnerhet inte i kombination med terapi) är ju definitivt inte jordens undergång, lååååångt därifrån.

                    Men nota bene, jag säger inte därmed att jag på något minsta sätt kan avgöra om DU är i behov av den typen av medicinering, eller inte..... och återigen, jag säger inte heller att du inte skulle vara betjänt av den. Vad jag däremot vill ha sagt är att starkt generaliserande, rigida, ensidiga och förutfattade meningar oftast inte är av godo.
                    Last edited by RoughTimes; 2017-04-21, 05:35.

                    Comment

                    Working...
                    X