Announcement

Collapse
No announcement yet.

På väg upp men långt kvar. Faller jämt.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • På väg upp men långt kvar. Faller jämt.

    Jag känner mig så extremt konstig. Vad fan är det för fel på mig? jag känner mig extremt socialt akward. Varje dag händer en situation där jag liksom ser "blickarna" mot en när man gjort något konstigt. Kan vara allt från en inledningen på ett samtal, träffar en ny människa för första gången, eller att samtalet dör för att jag säger något konstigt eller att jag helt enkelt börjar babbla om nåt jag inte har någon aning om.

    Jag vill må bra, jag vill vara en bra människa. Jag är snäll men kan nog säga opassande saker eller rent konstiga, dumma saker. Jag blir så otroligt trött på mitt medvetande när jag ena sekunden tänker att "Nu är det bra, nu mår jag bra, nu fungerar det bra" för att i nästa sekund snubbla i något socialt sammanhang och slänga ur mig något konstigt påhitt och undrar efteråt varför jag i hela friden gör så? jag kan inte vara perfekt men jag vill ha någon balans.

    Jag ångrar mig varje dag över saker och ting jag gjort och sagt. Den och den och den personen måste tycka att jag är totalt dum i huvudet. Samtidigt så kretsar ju inte allt kring mig och fattar att dom lever sina egna liv utan en tanke på alla konstigheter jag hittar på. Men fan, jag kan aldrig slappna av pga detta. Denna ständiga sociala ångest. Jag kan ha hur kul som helst med människor men efteråt så har jag ångest över nåt obefintligt. Jag får människor att skratta, jag får människor att må bra, jag vill alla väl, jag vill göra rätt för mig men det bara går inte tror jag.

    Jag slutade dricka för att jag fick ångest varje gång jag drack men har märkt att jag får lika stor ångest när jag inte dricker som om det inte spelar någon som helst roll vad jag gör utan ångesten bara är där jämt.

    Jag har börjat socialt träna. Helt enkelt försöka våga lite mer... Jag hoppas det kommer ge resultat till slut för jag orkar inte med detta. Jag orkar inte med att min mun lever sitt egna liv, min kropp lever sitt egna liv utanför min kontroll (känns det som) och jag är inne i huvudet och försöker styra maskineriet men allt liksom kommer ut fel, allt blir som helt andra vägar i huvudet från tanke till handling eller att jag kanske inte tänker över huvud taget. Ingen aning.

  • #2
    Har andra sagt till dig att du säger konstiga saker, att du är annorlunda mm? Eller är det bara i ditt huvud som du tror att andra tänker så om dig? Inte ovanligt att människor med dålig självkänsla går runt och tror att andra tror de är konstiga el att man överanalyser tex vad man sagt till andra. Självkänsla går att bygga upp och det bästa sättet göra det på är att sluta tänka negativt om sig själv och göra sånt man tycker är svårt/jobbigt stärker ochså självkänslan. Ibland kan man behöva lite hjälp av en terapeut.

    Comment

    Working...
    X