Announcement

Collapse
No announcement yet.

Mindervärdskomplex, sex och svart-/avundsjuka - Hur hantera?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Mindervärdskomplex, sex och svart-/avundsjuka - Hur hantera?

    Jag har med tiden märkt att jag har någon form av svartsjuketendens, eller kanske snarare avundsjuka - det gör väl detsamma vad det kallas. Det är väl något jag varit mer eller mindre medveten om, men på senare tid har jag verkligen insett att det är något jag vill jobba med.

    Jag tror det har mer med avundsjuka än svartsjuka att göra, och jag agerar för det mesta inte på känslan. Troligen baserat i något slags mindervärdskomplex över min ungdom eller nåt. Ofta märks det när jag är i förhållanden, då jag och min partner diskuterar tidigare partners och älskare. Jag känner ofta ett obehag inför det hela. Vad som får mig att tro att det kanske inte nödvändigtvis är svartsjuka, är att jag aldrig känner min position hotad, eller att min partners tidigare älskare är rivaler till mig - på den punkten är jag ganska övertygad om att jag är en helt fantastisk och stimulerande partner/älskare etc. Snarare verkar jag se min partner som nån rival, eller jag känner något mindervärdskomplex för att jag kanske inte delar alla "häftiga" erfarenheter som min partner har. För nästan varje gång som jag och en partner kommer in på dessa ämnen så leds mina tankar osökt in på min ungdom och hur bottenlöst ensam jag var då, och hur ofta jag brukade bli avvisad av vänner och kärleksintressen. Detta framförallt om min partner har haft ett väldigt äventyrligt sexliv i ungdomen; då känner jag att jag "gått miste" om något, som att jag "förvägrats" erfarenheter som "alla andra" tycks ha haft, ett slags föreställt "normalliv".

    Detta har i synnerhet aktualiserats i och med en ganska destruktiv relation som jag avslutade för snart ca 6 månader sedan, där det kändes som det var en tävling i vem som hade haft "häftigast sexliv", och där min partner då ofta gjorde jämförelser med mig och tidigare partners, samtidigt som jag inte var särskilt trygg i relationen. Detta hade säkert kunna ge upphov till svartsjuke-/avundsjukeproblematik för vem som helst, men jag tror att relationen egentligen bara triggade något som alltid varit där: nämligen en avgrundsdjup rädsla för att bli avvisad, för att inte anses vara speciell och älskvärd.

    Vad jag inte förstår är dock att jag tycks både ha en sånt oerhörd självförtroende, men låg självkänsla; jag är övertygad om mitt värde i vissa avseenden, men undervärderar mig i andra. Jag känner mig i princip aldrig hotad av andra människor. Jag är helt övertygad om att jag är på alla sätt och vis en intressant, stimulerande, snäll, rolig, attraktiv och sexuellt lyhörd partner. Möjligtvis att jag känner mig hotad av min partner. Men ofta tror jag att det, som sagt, är en känsla av att ha förvägrats, eller gått miste om erfarenheter i mitt liv.

    Varför är detta problematiskt? För att jag inleder en massa lösa relationer (som om jag försöker "ta igen" förlorade erfarenheter). Detta skapar dramatik i min vardag och spär på otrygghetkänslor och förmodligen osäkerhetskänslor också. Samtidigt så känns det som en befrielse och trygghet att inte behöva binda sig och visa sig sårbar (eftersom det är i relationer som mina osäkerheter blir tydliga), att vara självständig och oberoende. Det blir ett sätt att fly sig själv antar jag. För tillfället träffar jag också en person som jag gillar och uppskattar oerhört mycket, och hon gillar mig, och hon är förmodligen den mest stabila, förstående och givmilda personen jag någonsin haft möjlighet att inleda intima relationer med. Men jag är livrädd för att faktiskt binda mig vid henne, för att jag är rädd för att jag ska behöva konfronteras med dessa osäkerheter igen som genererat så mycket ångest under senaste året.

    Jag frågar efter konkreta råd:
    Hur ska jag arbeta med det här?
    Finns det någon särskild form av terapi som kan vara behjälplig? Psykodynamisk?
    Har ni tips på bra artiklar, böcker, etc. på ämnet som kan vara till hjälp?
    Vad har ni för erfarenheter kring detta?

  • #2
    Hej! Wow, jag fick en aha-upplevelse när jag läste ditt inlägg. Jag är tillsammans med en kille som av olika anledningar har väldigt lite erfarenhet med motsatta könet sen innan, medan jag är väl "normalt" erfaren, dvs har gått igenom några förhållanden innan honom. Jag har absolut inga problem med att han är oerfaren, och han har inga problem med att jag haft killar innan, vad han säger i alla fall. Jag brukar inte heller prata om mina tidigare killar, det finns liksom ingen poäng i det. Jag och min partner har ett fantastiskt förhållande och han ger mig jättemycket kärlek på alla sätt och vis. Problemet är att han flirtar ganska mycket med andra, framför allt på nätet. Vi har grälat mycket om detta och jag ifrågasätter hans känslor, men då blir han jätterädd att förlora mig och säger han ska sluta. Han har sagt saker som "det betyder inget" och "jag älskar när du blir svartsjuk" (!) och "jag har aldrig fått möjlighet att göra detta innan". Nu verkar han ha slutat eftersom jag blev helt knäckt när min syster hittade honom på en dejtingsajt. Då lämnade jag honom men tog senare tillbaka honom efter mycket om och men. Då var det som att han "vaknade upp" och mig veterligt har han slutat helt med sitt online-beteende sedan den gången och han gör allt för att jag ska lita på honom (vilket jag tyvärr inte gör nu). Det känns så onödigt eftersom vårt förhållande var så bra och han verkar verkligen lika kär i mig som jag är i honom. Jag funderar nu på om han känner lite samma som du... att det är hans brist på erfarenheter som gör att han vill flirta runt och dessutom trivs bra med att jag blir svartsjuk. Nu ska detta inte handla om mig, och jag känner ju inte dig, men om jag vore din tjej skulle jag verkligen uppskatta om du sade sanningen till mig. Prata med din tjej om hur du känner. Jag tror hon kommer bli glad för att du är ärlig och litar på henne, och det visar dessutom att du värderar ert förhållande och vill ändra på destruktiva mönster för er skull. Om du bara distanserar dig så riskerar du tyvärr att förlora henne. Inleder du lösa förbindelser istället för att vara trogen och öppen med henne så kommer du definitivt att göra det. Jag älskar min kille jättemycket men jag tänker inte lida för hans "issues" längre. Hittar jag honom på nätet flirtandes hit och dit igen så kommer jag att lämna honom, mina känslor till trots, och det vet han. Däremot hade jag blivit jätteglad om han ärligt hade sagt "du jag har de här känslorna och de här problemen, kan du hjälpa mig?" Lycka till, jag hoppas det går bra för dig och din tjej och att du får bukt med dina känslor.
    Last edited by Tulan; 2016-12-13, 13:49.

    Comment


    • #3
      Originally posted by Tulan View Post
      Hej! Wow, jag fick en aha-upplevelse när jag läste ditt inlägg. Jag är tillsammans med en kille som av olika anledningar har väldigt lite erfarenhet med motsatta könet sen innan, medan jag är väl "normalt" erfaren, dvs har gått igenom några förhållanden innan honom. Jag har absolut inga problem med att han är oerfaren, och han har inga problem med att jag haft killar innan, vad han säger i alla fall. Jag brukar inte heller prata om mina tidigare killar, det finns liksom ingen poäng i det. Jag och min partner har ett fantastiskt förhållande och han ger mig jättemycket kärlek på alla sätt och vis. Problemet är att han flirtar ganska mycket med andra, framför allt på nätet. Vi har grälat mycket om detta och jag ifrågasätter hans känslor, men då blir han jätterädd att förlora mig och säger han ska sluta. Han har sagt saker som "det betyder inget" och "jag älskar när du blir svartsjuk" (!) och "jag har aldrig fått möjlighet att göra detta innan". Nu verkar han ha slutat eftersom jag blev helt knäckt när min syster hittade honom på en dejtingsajt. Då lämnade jag honom men tog senare tillbaka honom efter mycket om och men. Då var det som att han "vaknade upp" och mig veterligt har han slutat helt med sitt online-beteende sedan den gången och han gör allt för att jag ska lita på honom (vilket jag tyvärr inte gör nu). Det känns så onödigt eftersom vårt förhållande var så bra och han verkar verkligen lika kär i mig som jag är i honom. Jag funderar nu på om han känner lite samma som du... att det är hans brist på erfarenheter som gör att han vill flirta runt och dessutom trivs bra med att jag blir svartsjuk. Nu ska detta inte handla om mig, och jag känner ju inte dig, men om jag vore din tjej skulle jag verkligen uppskatta om du sade sanningen till mig. Prata med din tjej om hur du känner. Jag tror hon kommer bli glad för att du är ärlig och litar på henne, och det visar dessutom att du värderar ert förhållande och vill ändra på destruktiva mönster för er skull. Om du bara distanserar dig så riskerar du tyvärr att förlora henne. Inleder du lösa förbindelser istället för att vara trogen och öppen med henne så kommer du definitivt att göra det. Jag älskar min kille jättemycket men jag tänker inte lida för hans "issues" längre. Hittar jag honom på nätet flirtandes hit och dit igen så kommer jag att lämna honom, mina känslor till trots, och det vet han. Däremot hade jag blivit jätteglad om han ärligt hade sagt "du jag har de här känslorna och de här problemen, kan du hjälpa mig?" Lycka till, jag hoppas det går bra för dig och din tjej och att du får bukt med dina känslor.

      Kul att höra att jag eventuellt hjälpte dig förstår din partner! Det låter lite som mig i mitt första förhållande, dock blev jag aldrig påkommen, och bröt tillslut upp med henne. Tack så jättemycket för lyckönskningarna!

      Vad jag vill betona är att jag inte är ihop med den här tjejen ifråga. Vi har inte definierat relationen, så vi är inte i ett regelrätt förhållande. Så de lösa kontakterna är ingen fråga om otrohet eller något sådant. Inte för att du anklagar mig för det, ville mest klargöra.
      Vad jag däremot har problem med är just att bestämma mig för om jag vill binda mig. Allt känns bra, faktiskt helt oproblematiskt, och hon behandlar mig bra på alla sätt och vis, men ändå så är jag obenägen att vilja binda mig, och får lite panik inför tanken.

      Jag trodde länge att om jag skulle få chansen att "leka av mig", och "ta igen" alla de där "uteblivna erfarenheterna", så skulle såna här osäkerheter och rädslor försvinna. Men nu när jag under flera års tid ändå ackumulerat en del "erfarenhet", så känner jag att inget egentligen förbättrats, jag är fortfarande lika osäker i mer känslomässigt intima förhållanden, och obenägen att binda mig.

      Comment


      • #4
        För det första förstår jag inte varför du diskuterar ditt och hennes tidigare sexliv med dina partners. Menar inte att ni ska försöka förneka att haft andra tidigare eller hemlighålla men det finns verkligen inget skäl alls att berätta för varandra om era tidigare sexliv.

        Sedan är en relation en unik dynamik mellan två människor. Du skriver "på den punkten är jag ganska övertygad om att jag är en helt fantastisk och stimulerande partner/älskare etc". Jag tror du går bort dig lite där, att du och din partner har bra sex beror delvis naturligtvis på färdighet och lyhördhet. Men framförallt så handlar det just om den dynamik ni två har.

        Lite knepigt att förklara. Men din partner kanske i en tidigare relation gillade att ha sex lite överallt, desto mer avancerat och udda desto mer tyckte hon om det i den relationen. För de två fungerade så tillsammans, kändes bra. Med dig så vill hon kanske ha långa förspel, tända ljus, och verkligen känna in dig och hur ni smälter samman. För det är den dynamik ni två har, så som hon vill ha det med dig.

        Så hennes och dina tidigare erfarenheter med andra, och den dynamik ni haft med dem då, har inget med din nuvarande relation att göra. Är helt ointressant när hon är med dig och går inte att jämföra.

        Det är ingen tävling och du behöver inte intala dig om att du är på topp. Du behöver bara älska någon, ge av dig själv och våga ta emot av någon. Och då i det smälta samman till något vackert och fint. Något helt eget mellan dig och den du älskar.

        Jag är ingen expert, bara lite tankar.

        Comment


        • #5
          Originally posted by knet99 View Post
          För det första förstår jag inte varför du diskuterar ditt och hennes tidigare sexliv med dina partners. Menar inte att ni ska försöka förneka att haft andra tidigare eller hemlighålla men det finns verkligen inget skäl alls att berätta för varandra om era tidigare sexliv.

          Sedan är en relation en unik dynamik mellan två människor. Du skriver "på den punkten är jag ganska övertygad om att jag är en helt fantastisk och stimulerande partner/älskare etc". Jag tror du går bort dig lite där, att du och din partner har bra sex beror delvis naturligtvis på färdighet och lyhördhet. Men framförallt så handlar det just om den dynamik ni två har.

          Lite knepigt att förklara. Men din partner kanske i en tidigare relation gillade att ha sex lite överallt, desto mer avancerat och udda desto mer tyckte hon om det i den relationen. För de två fungerade så tillsammans, kändes bra. Med dig så vill hon kanske ha långa förspel, tända ljus, och verkligen känna in dig och hur ni smälter samman. För det är den dynamik ni två har, så som hon vill ha det med dig.

          Så hennes och dina tidigare erfarenheter med andra, och den dynamik ni haft med dem då, har inget med din nuvarande relation att göra. Är helt ointressant när hon är med dig och går inte att jämföra.

          Det är ingen tävling och du behöver inte intala dig om att du är på topp. Du behöver bara älska någon, ge av dig själv och våga ta emot av någon. Och då i det smälta samman till något vackert och fint. Något helt eget mellan dig och den du älskar.

          Jag är ingen expert, bara lite tankar.

          Jag brukar inte tala så mycket om mina tidigare relationer, inte på eget bevåg. Men det brukar vara sånt som typ alla mina tidigare partners (lösa såväl som mer långvariga) velat prata om. Jag har väl inget emot det i viss mån, men om det blir för mycket så märker jag att jag börjar jämföra mig, och då med den partner som jag råkar vara med för tillfället, som om det vore någon tävling.

          Rent intellektuellt förstår jag det där: jag behöver verkligen inte tävla, och det är helt unika relationsdynamiker som uppstår mellan två personer, inga tidigare erfarenheter har inget med nuvarande relation att göra - det är sånt jag intalar mig hela tiden. Men jag känner ju fortfarande någon form av avundsjuka inför att jag inte kanske hade "lika bra" ungdom, eller haft lika "spännande" erfarenheter osv. Det har med känslan som väcks i mig som jag gärna vill arbeta bort; känslan av att jag "saknar" något, en erfarenhet.

          Det är nog också lite för att jag har en bild av mig själv som väldigt sexuellt frisinnad, där sex är kul osv., medan de här känslorna kanske pekar på att något annat, att jag kanske använder sex som ett sätt att hävda mig och som jag har ett osunt förhållande till.

          Tack för inlägget! Det sätter igång lite tankar och reflektioner kring det hela.

          Comment

          Working...
          X