Announcement

Collapse
No announcement yet.

ångest inför framtiden, ingen kärlek,

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • ångest inför framtiden, ingen kärlek,

    Hej, vet ej om detta är rätt forum men försöker ändå. har precis fyllt 23 år och har ångest för framtiden, nästan alla i min omgivning är i ett förhållande som de haft i minst 2 år och dom har planer för framtiden tillsammans osv. det känns som om jag blir påmind om att här är jag ensam o får det upptryckt i ansiktet två gånger om dagen typ genom att nån visar ett sms kolla va min kille skrev eller imorgon ska jag o min kille göra si o så. har bara haft ett fröhållande som höll 6 mån och jag var aldrig riktigt förälskad i honom så tänker att det är lika bra att det inte blev nåt mer än så. men fattar inte om det är mig det är fel på,, jag får ganska mycket uppmärksamhet av killar o får höra av tjejer att jag är snygg men vet inte varför jag har så svårt med att hitta någon, jag är ganska social o brukar gå ut ibland inte för att jag tror jag kommer träffa nån men för att ha kul liksom. har även sänkt mina krav för hur jag vill att en kille ska vara men ändå så är det inget som händer, jag vill träffa nån som jag verkligen blir wow-kär i, men har verkligen tappat hoppet de killar som jag träffar är inget för mig o det slutar me att vi blir vänner.. det kanske låter fånigt men jag tänker på detta jätte mycket och får ångest då det känns som att jag kommer dö ensam...

    jag har ett ganska bra liv annars, pluggar på högskola och är färdigutbildad om ett år, har flera bra vänner och en jättefin familj men problemet är att jag ändå känner vad är meningen med livet? känns som att jag lever bara för att föddes o inte för nått mer

    nån som vart i samma sits?? tacksam för svar

  • #2
    Vänner och en jättefin familj räcker inte, så då är det enda som ger mening att ha en partner?

    Kanske är det där du borde börja, ta reda på varför du känner så? Är inget fel att vilja ha en partner men varför är det så viktigt just nu och varför påverkar det dig så mycket att du inte hittat någon?

    Om du skrapar lite på ytan vad gäller dina vänners relationer så är det säkert så att några har haft tur och hittat en bra partner så tidigt. Medan andra helt enkelt sänkt kraven ännu mer än du bara för att få "någon". Sedan romantiserar de denna "någon" så att han ska låta som den prins de egentligen ville ha. För att de har en ännu starkare bild än du att livet är helt meningslöst om inte är i en relation.

    Men det finns konstigheter vad gäller det där med parbildning som jag aldrig kommer att kunna klura ut. Att vissa av oss tydligen omedvetet sänder ut signaler att för seriösa, för oseriösa, inte duger som partner, för ouppnåelig som partner osv. Och eftersom omedvetet och ingen riktigt vet vad det beror på eller ens vad signalerna består av så är ju inte så lätt att åtgärda.

    Så jag har inte något bra svar vad man gör åt det annat än att försöka slappna av och vara sig själv. Försöka söka vardagliga sociala sammanhang där vi får visa vem vi är. Försöka bjuda på oss själva. Försöka visa intresse för andra, vad de tänker, känner och gör.

    Jag har ofrivilligt suttit utanför spelplanen hela mitt liv och undrat varför jag tydligen inte är "dating material". Så jag är definitivt ingen expert inom området, bara lite tankar.

    Comment


    • #3
      ..  
      Att bara fly in i ngn famn.Är inte alltid det bästa.Nej,att bara ta ngn för att ha ngn är inte helt ovanligt.Ja,för många träffas på fel sätt och ställe 2016.Låt kompisarna runt dig göra sin dag.När de är äldre så kommer de ångra sig att de började så tidigt med att bilda familj.Inte alltid men de kan va så.Så sänk inte gardet el dina krav på en partner som du sa.Inte helt ovanligt heller att du ställer den frågan om framtiden och om kärlek.Kärleken finner man inte ''bara så där''..el som du sa längtar att bli ''wow'' kär i I bland måste kärlek få ta sin tid.Att ngn bara finner kärlek på 4 blanka stämmer oftast ej.
      Det tar tid att lära känna en ny person.Och vad vill ''VI'' få av den nya människan.Uppskattning el bara ha ngn nära för att orka leva varje dag.Skönt nu är jag'' hel'' igen el lurar jag mig själv med denna kombo.Så unga kvinna lova mig att inte göra som många andra att bara gå på(bara tro) ytan!Fånga in honom(om han kollar) men luras inte av ordena''fånga istället ''vart han vill komma.För många vill tyvärr mest bara lägga på en skyddande mask!Vänta vänta tills magkänslan och alla intryck sjunker in!
      Lägg focus på skolan och på dert runt den.När man är en ung kvinna så är det mkt i huvudet.Enligt mig så är det bättre att vänta med familjebiten tills närmare 30 strecket.
      Så tror jag
       
      Mvh/Strangeway
       
       
       
       

      Comment


      • #4
        åhh va glad jag blir att ni har svarat, trodde inte jag skulle få ett svar ens och så har jag fått två!! tack så mycket!

        knet99 alltså jag vet inte heller varför jag känner såhär, har känt såhär i typ ett år nu och det påverkar mig jättemycket även fast det är en liten fjuttig sak.. det har inte varit särskilt viktigt för mig tidigare utan jag har velat vara singel o festa varje helg osv, men nu har jag kommit till en punkt där jag inte tycker det är lika kul. det är som att jag har lekt av mig och vill hitta en seriös kille men fattar inte varför det inte går.. känns som att alla i min omgivning har haft den ''turen'' och hitta någon förutom jag.. jag håller med dig gällande romantiseringen av ''någon'', alltså de höjer ju personen och pratar ständigt bra om hen men jag kan inte klandra dem för det, jag tror att jag också hade gjort om jag hade hittat någon och blivit förälskad..

        Strangeway jag håller med dig, vill inte ta någon bara för att jag vill ha någon och det kanske är där mitt problem ligger. jag förväntar mig att träffa någon som jag verkligen vill ha och inte bara någon som är snäll och ser bra ut.. vill inte heller börja tidigt med att bilda familj, det handlar inte om det utan jag vill ha någon som jag tillhör och ha någon som tillhör mig känns som att jag bara är för att och alla i min omgivning har någon som de hör till... sen förstår jag att jag inte kan bli sådör blixtförälskad som på film men vill hitta någon att ge kärlek till samt få kärlek ifrån.. har inte känt såhär tidigare och fattar ej varför jag känner såhär nu... jag lägger fokus på skolan men det spelar ingen roll för mig även i skolan pratar folk ständigt om sina partners osv.. det är sant det du säger med att jag har mkt i huvudet som ung kvinna men jag är en person som har koll på det mesta i mitt liv liksom allt flyter på och det enda som fattas är en partner vilket ger mig ångest för nästan alla i min omgivning är i förhållanden o planerar tillsammans, flyttar ihop, förlovar sig osv och jag står helt själv liksom.....

        Comment


        • #5
          Originally posted by msjum View Post
          känns som att alla i min omgivning har haft den ''turen'' och hitta någon förutom jag.. jag håller med dig gällande romantiseringen av ''någon'', alltså de höjer ju personen och pratar ständigt bra om hen men jag kan inte klandra dem för det, jag tror att jag också hade gjort om jag hade hittat någon och blivit förälskad..(
          Har du egentligen aldrig varit ordentligt förälskad? Du skrev att du hade haft en enda relation på sex månader där du egentligen inte ens var förälskad i den killen så det är därför som jag frågar. För min tanke, när du skriver att du även sänkt dina krav på hur en kille ska vara, är att.... tänk om det egentligen är dina egna förväntningar på hur en "riktig" förälskelse ska kännas (för att vara valid) som lurar dig att tro att ingen kille räcker till, eller rättare sagt.... om det är din egen upplevelse av intensiteten i dina egna känslor aldrig räcker till, för dig själv?!?


          Comment


          • #6
            Hej msjum,

            Känner så igen mig i din situation! Jag är snart 30 och har haft en relation i mitt liv typ, var tillsammans med en kille i 4 månader i gymnasiet. Har väl dejtat lite sen dess, men inte haft något seriöst alls. Har slutat med att jag tagit upp det och det visat sig att de inte är intresserade/inte vill ha ett förhållande. Dejtar-Ish en kille nu, men jag tror jag har gjort så det går/gått lite åt skogen.

            Har väl tre vänner som inte har någon partner, i mitt gymnasiegäng är 3 utav 5 tjejer gifta och har barn, 1 är förlovad och så jag då, den ständige singeln... Iom att de lever sina parliv är de ju ständigt upptagna också, så jag är rätt ensam =/ vissa av mina vänner har ju mysiga parmiddagar, etcetera, och jag känner mig så utesluten iom att jag inte har en partner. Jag "får inte" ta del av gemenskapen.

            Mitt mål var ju egentligen att vara gift och ha barn vid det här laget. Nu börjar jag se över alternativ om jag inte hittar någon, och börjar väl delvis bli lite bitter... Men du är fortfarande ung! Tycker inte du borde stressa egentligen. Tänk positivt, du har lite mer frihet som singel ligg runt lite, dejta, gör sånt som det är svårt att göra med en partner. Du är ju "bara" 23, du har tid innan du hittar någon ^_^

            Comment

            Working...
            X