Announcement

Collapse
No announcement yet.

Partnerletande, självförtroende, ångest för framtiden

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Partnerletande, självförtroende, ångest för framtiden

    Jag var osäker på var jag skulle posta detta inlägg, men det fick bli här. Jag tror inte att jag är den enda kvinnan som har det här problemet, men jag hittar ingen väg ut. Jag är singel och har varit det i flera år. Det är inte så att jag inte försöker träffa någon, men det känns alltid fel med de killar jag träffar. Jag är inte heller så social, så jag träffar inte så många nya människor. Dessutom går det inte framåt i min karriär. Jag har blivit stressad av dessa två saker och det har påverkat mig väldigt mycket. Jag mår inte bra.


    För några veckor sedan träffade jag dock en kille som det kändes bra med. Efter dejten var jag gladare än jag hade varit på länge och fick energi att göra saker jag annars aldrig hade orkat med. Vi träffades några gånger och allt kändes bra. Jag började bli mindre stressad och livet började vända uppåt. Jag visste hela tiden om att det var något konstigt med att några dejter med en kille kunde påverka mig så mycket. Vi var ju inte i närheten av att vara tillsammans, så jag tog ut lyckan i förskott.


    Vi träffades igen för några dagar sedan och då sa han att han inte vet vad han är ute efter. Han vet inte om ett förhållande är rätt för honom just nu. Det kan ändras om det känns rätt efter ett tag, säger han, men det finns ingen garanti. Om jag tidigare hade föreställt mig att chanserna att vi skulle bli tillsammans var 70 %, sjönk de nu till 30 %. Kanske är även det optimistiskt. Nu är jag osäker på om jag ska fortsätta träffa honom. Han sa att han gärna fortsätter att träffa mig, men jag vet inte hur jag ska agera i så fall. Jag vill gärna träffa honom, för det är första gången jag träffar någon som det känns rätt med. Jag är dock inte van att vara den som "förför" någon. Vanligtvis tappar jag intresse helt om någon inte verkar intresserad av mig. Ska jag göra fysiska närmanden? Hittills har det inte blivit något sådant. Jag hade dock räknat med det ganska snart.


    Anledningen till att jag postar tråden här, är att detta påverkar mitt självförtroende enormt. Jag försöker att ha en realistisk bild av mig själv och mina kvalitéer för en potentiell pojkvän. Vad säger det om mig att alla som verkar gilla mig inte duger, medan den första som jag gillar inte känner samma sak för mig? Det tyder ju på att jag har för höga krav, men även om jag kan formulera vad jag har för krav, handlar det i slutändan om en känsla. Ska jag sluta lyssna på den känslan? Ska man lita på den känslan eller inte. Anledningen till att jag gjorde slut med mitt ex, var att det kändes fel. Beror den känslan på vad jag tror att jag kan få? Vore det i så fall bättre för mig om jag fick lägre självförtroende (inom just partnerområdet), så att jag fick chansen att träffa någon istället för att rata alla som skulle vara intresserade av mig?


    Jag förstår att det finns en verklig risk att jag inte träffar någon. Att jag aldrig träffar någon. Det känns outhärdligt. Jag kan träffa någon jag egentligen inte vill ha, men jag har så svårt att föreställa mig att ett sådant förhållande skulle fungera. Hur ska jag hantera allt detta? Hur undviker jag att gå under? Kan man bli utbränd av det här?

  • #2
    Jag tror inte man ska vara så "besluten" om att finna den rätta, för då tror jag man aldrig finner honom... Däremot kan det vara fint att ha en vän att träffa emellanåt så var rädd om den där killen och tänk dig att han kanske blir en bra vän, så kanske resten löser sig längre fram.... Gå på bio eller fika med honom och försök skapa en bra vänskaplig relation med honom och se vart det leder... Om det inte leder dit du vill, så kanske du i alla fall har fått en ny vän... ;-)

    Comment

    Working...
    X