Announcement

Collapse
No announcement yet.

Vad ska jag göra?!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Vad ska jag göra?!

    Efter att jag varit hos psykolog en gång och när jag skrivit till en psykolog på BUP efter att ha en psykotisk liknande symtom och andra massa (orkar inte rabbla upp alla). Denna tråd kommer säkert bli dålig och flummig orkar inte tänka inget. Men hur som helst sade psykologen att om jag mår sämre skulle jag höra av mig till BUP (vad vet jag) och få en tid tidigare. Men just nu känns det som att jag har tappat kontrollen helt (jag skulle kunna göra saker som jag djupt kommer ångra efter). Jag vet inte om det är värt att åka någonstans!! För att jag vet inte om jag mår bra eller inte. 17 år är jag.



  • #2

    Om du inte vet att du mår bra , så gör du inte det heller. Om det känns som att man håller på att tappa kontrollen mår man inte bra. Du ska höra av dig till BUP. Nu.


    Comment


    • #3

      Det som känns så för jävligt, för jävligt är att man inte har fyllt 18 år. Nästa gång jag är hos psykologen måste givet jävla vis mina föräldrar vara med. Jag vill fan inte säga till dem hur mig mår .


      Comment


      • #4

        Varför vill du inte visa dina föräldrar hur du mår?


        Comment


        • #5

          Du behöver inte ha med dina föräldrar när du sitter i samtal med psykologen Däremot kommer psykologen att berätta i stora drag hur du mår, dina föräldrar behöver veta om det är risk att du t ex skadar dig själv. De är ju ansvariga för dig ett litet tag till.


          Comment


          • #6

            Förut hade jag inte emot det men nu på sistone har jag blivit mindre öppen om hur jag mår, eftersom jag har märkt att vara för öppen ställer bara till en massa besvär...


            Comment


            • #7

              Vaddå för besvär?


              Comment


              • #8

                precis som mankämparpåmedlivetskriver behöver inte dina föräldrar vara med på mötet du kan kräva att de får sitta utanför detb är din terapitid inte deras behöver bup prata med dom kan de göra det på annan tid. Sen undrar jag oxå varför vill du inte att dina föräldrar ska veta, jag vet inte reglerna hos bup men så länge du inte far illa är det kanske inte alltid läge att berätta allt för föräldrarna om du inte vill el far illa


                Comment


                • #9

                  Precis, det kan ju verkligen finnas en poäng i att föräldrarna inte är med och färgar av sig på det man berättar.


                  Comment


                  • #10

                    Nyligen var jag ute och skulle köpa godis. På vägen till affären började jag att känna av lukthallucinationer och folk började total glo på mig. Jag försökte hela tiden hålla masken, men ju längre tiden gick desto konstigare tyckte dem i affären att jag säkert var. Ibland har det på sistone känts som om folk driver med mig som om är med i en film utan att vara med om det... och att när folk skrattar tror jag att det är alltid mot just mig...


                    Comment


                    • #11

                      Glömde att säga också att det känns alltid kritiserar mig, även fast dem vet att jag är bättre än dem.


                      Comment


                      • #12

                        Du har all rätt att prata med psykologen utan dina föräldrar!Dock har ju denne anmälningsplikt om det skulle komma fram att du far illa.


                        Psykologen är ju till för dig. Inte dina föräldrar! Du är ju dessutom 17 år. Inte 7!


                        Comment

                        Working...
                        X