Announcement

Collapse
No announcement yet.

Extrem hypokondri

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Extrem hypokondri

    Jag har sedan ~14årsåldern varit väldigt hypokondrisk. Har varit otroligt rädd för at ha sjukdomar och sprungit till läkare väldig ofta och varit säker på att ha massa hemska sjukdomar. Men en sak som hängt i sig genom alla år är tanken på att jag skulle ha en hjärntmör. Jag har alltid varit säker på att jag har en och den sista tiden har jag bara fått fler o fler symptom. Jag har sökt hjälp hos läkare flera gånger i hopp om att få en röntgen men blivit nekad hela tiden och läkarna har alltid "pikat" om att jag inbillar mig. Jag har även gått hos psykolog för bland annat hypokondrin men inte längre. Dom senaste månaderna har rädslan för att ha en tumör blivit så extrem att det förstör nästan allt i vardagen. Jag är livrädd för att somna för jag tror att jag ska dö i sömnen, jag har otrolig ångest då jag är ensam hemma för då kan ju ingen kontakta ambulans omja plötsligt blir medvetslös, jag har tackat nej till ett jobb jag blev erbjuden då jag tyckte det var alldeles för långt ill närmaste sjukhus om något skulle hända, jag vågar inte köra bil på ensliga vägar utifall något skulle hända och jag blir stående och ingen ser mig. Ja ni hör, allting har spårat ur fullständigt.

    Det känns för mig som att om jag skulle få en röntgen skulle jag faktiskt kunna inse att allt är inbillning och börja jobba på det, men min psykolog sa förut att det skulle vara ett steg bakåt och att jag bara skulle börja oroa mig för något annat.

    Har någon egna erfarenheter om sånt här? Hur hanterar man det för att kunna leva ett normalt liv?



  • #2

    Personer med hypokondri har ofta brist på signalsubstansen seretonin i hjärnan. Har du diskuterat eventuell behandling med antidepressiva mediciner tillsammans med din läkare? Även en tilläggsbehandling med B-vitaminer och essentiella fettsyror (Omega3 etc) som komplement till en tablettbehandling. Annars talar ju allt för att det är samtalsterapi (helst KBT) som är den mest lyckosamma behandlingsformen. Du kanske inte hittat fram till "rätt" terapeut ännu bara? Ge inte upp, det går att bli frisk från hälsoångesten, som den ju också kallas. Kika gärna in föreningars hemsidor och utbud. Du är inte ensam.*


    http://www.ocdforbundet.se/*


    http://www.angest.se/riks/


    Comment


    • #3

      Som jag känner igen mig!! Lider också av den där "tumören", känns som jag håller på att bli dum i huvudet på riktigt ibland! All denna tid som man ägnar till att scanna av kroppen och slå på alarmsignalerna så fort man tycker sig känna någon symptom.. Jo jag känner mig yr, och så ser jag suddigt också, och så inte tala om illamåendet... Går hos KBT och känner mig skapligt lugn när jag går därifrån men inom ett par dagar så är jag där i träsket igen.. Har också sprungit hos läkare och bönat och bett om röntgen men nej dom har inte gjort den bedömningen att det behövs.. har tillochmed funderat på att gå dit och säga att jag har det där dubbelseendet för att få dom att lyssna. Men som min KBT-dam säger: Man skickar ju inte in en fungerande bil på reparation om den inte visar några tecken på att vara fel på den" Nää men en service bör man ju faktiskt göra då och då och en röntgen skulle nog inte vara fel.. tycker jag Finns det någon med samma "symptom" som skulle vilja dela detta sjuka beetende med mig och kanske därigenom hitta ett litet lugn av att inte vara ensam så hör av er!


      Comment

      Working...
      X