Announcement

Collapse
No announcement yet.

Hur "hanterar" jag en paranoid personlighet?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Hur "hanterar" jag en paranoid personlighet?

    Personen jag lever ihop med sedan 46 år tillbaka har sedan 4-5 månader tillbaka drabbats av sjuklig svartsjuka, missänksamhet och misstro mot allt jag säger och gör. Det är ett rent helvete jag lever i , tycker jag, och psykriatikern säger att detta tar tid och att jag måste visa tålamod och förståelse. Finns det någon som lever ihop med en sådan person och ka ge mig råd?



  • #2

    Som jag vet ur egna erfarenheter så är det väldigt lite man kan göra när personen redan ser dig som den ultimata fienden. Det du kan göra är väl att ställa frågor och lyssna utan att säga emot vad personen säger och sedan ställa fler frågor och diskutera situationen så att ni kan se hela bilden tillsammans.


    Men om personen helt enkelt vägrar vara med och diskutera problemet så blir det självklart svårt. Om det gäller otrohet så kan du väl dra upp frågan rakt upp och ner och fråga hur hon skulle känna om det nu skulle vara så att du var otrogen mot henne.


    Förmodligen skulle hon tro att du var det även om du inte var det och skulle börja gråta eller liknande. Få henne då att berätta mer om sina kännslor, kramas lite och lyssna utan att säga emot. Det tror jag skapar närhet och förtroende.


    Jag tror att det viktigaste är att man är helt öppen och ärligt båda två och jobbar tillsammans mot att kartlägga hela situationen istället för att försöka bevisa vem som har rätt eller fel.


    Comment


    • #3

      Tar vederbörande till sig sin behandling?, eller går vederbörande till läkarn för du / läkarn kräver det?


      Det är oerhörd skillnad, vill vederbörande inte ha hjälp eller inser själv att hon behöver hjälp finns det tyvärr inget du kan göra utom acceptera läget och antingen vara kvar med allt vad det innebär eller lämna henne.

      Det kommer ta tid om hon tar emot hjälpen och jobbar aktivt med sina föreställningar och du blir indragen och påverkad vare sej du vill eller inte.


      Mitt råd är att inte ändra dinra rutiner, levnadssätt mm för hennes skull, ge inte upp ditt liv/umgänge för göra henne nöjd det kommer straffa sej längre fram. Det är hon som måste göra jobbet så att säga sen är det guld om du finns där som stöd.


      Hoppas hon inser att hon behöver hjälp och tar emot den, min pappa är paranoid så jag vet hur det är dock ser han inte det själv tyvärr. Vet inte hur många ggr jag försökt resonera med han men han har svar på precis allt det är så ledsamt och tungt.


      Comment


      • #4

        Jag har försökt hjälpa min fru på alla möjliga sätt utan att lyckas. Hon kan vara hur trevlig och social som helst tillsammans med sina personliga assistenter och andra personer, men är för djävlig(rent ut sagt), mot mej.

        Det har gått så långt nu, efter nästan 1 år, att jag inte orkar mer. Vi har begärt utökad assistanstid hos Försäkringskassan så att hon får personlig assistans nattetid också. Då kan jag kanske kunna åka bort någon eller några dagar när jag vet att hon har tillsyn.

        Men FK svarar att mer assistanstid nattetid kan inte beviljas på grund av att vi är gifta. I makars gemensamma ansvar för varandra anses behovet av jour eller beredskap tillgodosett av den hemmavarande maken och att makar har gemensamt ansvar för hushållet.

        Detta har fått till följd att vi givetvis har överklagat FK:s beslut samt att jag och min fru går skilda vägar efter alla dessa år, till hennes stor förtvivlan. Jag har fått skaffa mig en annan lägenhet och skriva mig där. Jag tycker då att FK måste bevilja min fru mer assistanstid och att hon kan få den tillsyn och hjälp dygnet om som hon är i behov av och utan min hjälp.

        Jag tycker rent ut sagt att det är för "djävligt" att det skall behöva gå så här långt för att man skall få hjälp.


        Comment


        • #5

          Det har nu gått över 1½ år sedam min fru försökte begå självmord. Hon har sedan dess varit under behandling hos en psykriatiker, utan att det hjälpt henne nämvärt. Hon kanske inte har självmordstankar idag(jag vet inte) men hennes psykiska sjukdom är oförändrad. Jag gör gällande att hon har paranoid personlighetsstörning, men psykriatikern håller inte med. Men vad är det hon lider av annars?

          Idag är jag hos henne 2 dagar i veckan (det är vad jag orkar med). Under dessa dagar blir jag anklagad för att ha en massa kvinnor, här och i andra länder. Särskilt i össtaterna och i asien. Jag har flera lägenheter och hus där dessa kvinnor bor och jag besöker, enligt henne. Jag har förskingrat alla våra sparade pengar enligt henne. Vid ett par tillfälle har hon "smetat" bajs på min tandborste. Hon kan säga att jag är i Amsterdam kl 09.00 och vara här hemma kl 12.00. Hon tar brev och annat och gömmer. Hon går i mina fickor på natten (när jag sover) och tar pengar från plånboken. Hon river ut sidor från min fickalmanacka och säger att hon har bevis på det hon påstår. Så fort hon ser eller läser reklam om resor till Finland, Asien tex., så är det jag som varit där tillsammans med mina kvinnor. Och det går inte att försöka diskutera med henne om att hon har fel i allat det hon påstår. Hon säger att det är jag som är sjuk. Hon är livrädd för att hamna på psyket igen.

          Psykriatikern har skickat henne till en kurator som skulle KBT behandla henne. Det var jag och mina söner som ville att hon skulle få denna behandling. Men denna kurator har tydligen inte riktig KBT kompetens, så detta kommer inte att kunaa hjälpa min fru.

          Finns det någon som är i samma situation, eller någon som kan hjälpa mig, med tips eller råd vad jag skall göra?


          Comment


          • #6

            Jag är ju varken psykolog eller psykiatriker, men på det du skriver så är ju uppenbart att hon drabbats av "psykisk sjukdom" och att hon fortfarande är allvarligt sjuk.


            Tror inte du kan "hantera henne", utan hon måste få rätt hjälp. Psykiatrikern verkar ju vilja säga hon är bra för att slippa göra något, så vore ju bra om kunde byta psykiatriker till någon som tar hennes problem på allvar.


            Om inte det går, att byta, så kanske kunde du skriva dagbok när du är där? Och visa psykiatrikern? Eller mer som journal, med vad, tid och plats för "konstigheter" i hennes beteende? Kanske kunde få han/hon att förstå att din fru behöver annan hjälp? Byta medicinering eller kanske läggas in?


            Om har en journal där klart och tydligt framgår att hon fortfarande är psykiskt sjuk till den grad hon är, så kanske du kan gå till någon överordnad till psykiatrikern, eller göra en anmälan om att inte får den hjälp som hon och ni behöver?


            Sedan undrar jag vad detta gör med dig? Hur ditt liv ser ut? Kan du klara den påfrestning detta innebär? När du inte är hos henne, hur mycket tar detta upp dina tankar? Har du någon att prata med?


            Så klart vill du göra allt i din makt för att hon ska bli bättre, för att ni ska kunna vara med varandra, men glöm inte bort dig i detta.

            Jag är ingen expert, bara min reflektion.


            Comment


            • #7

              Tack för ditt svar. Tyvärr är mitt liv rätt ensamt. Jag har en son att prata med, som bor på samma ort. Jag har försökt att gå till sk Anhörigcenter och prata, men det gav ingenting. Jag upplever att det är väldigt svårt för mig att få hjälp. När jag pratar med min frus psykriatiker så får jag inga svar på mina frågor, som kan hjälpa mig. Och tyvärr inte så många bra svar heller på vad som kan hjälpa min fru. Man skall leva på hoppet sägs det, men i detta fall verkar det rätt svårt, som det ser ut.


              Comment


              • #8

                Hur är det nu med din situation? Om det inte blir bättre, måste du nog lämna henne. Det tjänar ingenting till att ni båda mår dåligt, det är bättre att i alla fall en av er mår bra, om man ser det lite krasst. Låt de assistenter hon har ta hand om henne. En psykiskt sjuk människa ska sjukvården ta hand om, punkt slut.


                Hur gammal är din fru och hur länge har hon varit psykiskt sjuk?


                Comment


                • #9
                  Det är ett antal år sedan jag skrev någonting här. Det har hänt väldigt mycket, mest tråkigheter, sedan jag skrev. Försäkringskassan vägrade henne personlig assistent dygnet runt, för jag orkade inte vara vaken och sköta henne dygnet runt. Vi var gifta och då var det min skyldighet att vårda och sköta henne. Vi skilde oss och då fick hon den personlig assistans dygnet om, men jag var tvungen att flytta. 2014 gifte vi om oss till hennes stora glädje, hon var över 65 år då, 2015 flyttade vi hop igen vilket också gladde henne väldigt mycket. Under hela denna tid så har jag varit utsatt för psykisk misshandel periodvis, vill jag påstå. Särskilt sedan vi flyttade ihop igen. Jag kan fortfarande mycket svårt för att klara av det här och har starka funderingar på att flytta ifrån henne igen, vilket mina barn också tycker..

                  Comment


                  • #10
                    Kunde inte försäkringskassan täcka dessa tider som du inte kunde vara närvarande, istället för dygnet runt? Någon form av deltids personal??

                    Får man fråga hur hon brukade psykiskt misshandla dig???
                    What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

                    Comment


                    • #11
                      Försäkringskassan säger att så länge man är gifta så är det makens/makans skyldighet att ta hand om varandra. Därför får man inga mer assistanstimmar utöver de timmar de bestämt.

                      ​Den psykiska misshandeln har i princip pågått under 5 års tid mer eller mindre. Ibland en eller ett par gånger per vecka. Jag har inte gjort något av det hon beskyller mig för och det är fruktansvärt svårt att ta emot detta. På senare tid har jag lärt mig att hålla tyst och gå undan.

                      Här är några exempel:


                      -Hon önskar att jag kör åt helvete med hororna, i den gula Subarun. Hon vet att den står på Viking Line och hon vet registreringsnumret.

                      -Jag är nersmittad, ful gammal gubbe, använder potenshöjande medel för att orka med hororna. Horan, som jag delar med sex andra.
                      -Hon letar efter bevis, hela tiden. Bevis som visar att hon har rätt i alla sina anklagelser och beskyllningar.
                      -Hon gömmer en del av mina saker (nycklar, ficklampor mm). Nekar ihärdigt till detta.
                      -Hon har kastat alla kvitton, för omkostnader, som skall redovisas till assistansanordnaren. Nekade till detta tills jag råkade hitta ett av kvittona, gömda i en vas.
                      -River ut blad från min fickalmanacka. Nekar till detta tills jag hittar ett av bladen gömt ibland hennes kläder.
                      -Anklagar mej för att tjuva alla vår pengar.
                      -Hon sa att jag skulle hälsa ”fittLisa” att nu var toaletten städad.
                      -Hon antyder att det är horans hår som ligger på toaletten.
                      -Hon säger att jag inte sover hemma på nätterna och att jag ljuger när jag säger att jag sover hemma hos henne.
                      -Hon säger att jag ljuger, när vi säger att hon inte skall läggas in på psyket.
                      -Hon misstror mig om allt!
                      - Hon kastar middags mat jag laga. Hon säger det är horans mat.

                      - Osv osv


                      Comment


                      • #12
                        Originally posted by janne5665 View Post
                        Vi var gifta och då var det min skyldighet att vårda och sköta henne. Vi skilde oss och då fick hon den personlig assistans dygnet om, men jag var tvungen att flytta. 2014 gifte vi om oss till hennes stora glädje, hon var över 65 år då, 2015 flyttade vi hop igen vilket också gladde henne väldigt mycket. Under hela denna tid så har jag varit utsatt för psykisk misshandel periodvis, vill jag påstå. Särskilt sedan vi flyttade ihop igen.
                        Vågar man fråga varför i all världen du både flyttade ihop och gifte om dig med samma kvinna ännu en gång?

                        Comment


                        • #13
                          Jag hade aldrig accepterat att någon behandlade mig så. Varför accepterar du att hon behandlar dig på detta vis, är inte du värd mer?

                          Comment


                          • #14
                            Alla människor är olika och vissa behöver lite mer speciell behandling/uppmärksamhet, men du verkar ha börjat att köra på den väg som jag körde på när jag inte kunde kommunicera med en specifik person. I stora drag så stängde jag av mig och bröt kontakten. Jag blockerade personen i fråga ifrån att kontakta mig och efter ett dygn eller något kunde vi fortsätta att prata med varandra. Detta pågick flera gånger om innan vi kunde kommunicera på ett bra sätt.

                            Det gäller att lära sig hur personen fungerar och tänker så man på bästa möjliga sätt kan påverka den personen så att allt inte blir fel och överdriven. Personen måste ju lära sig vad som är ok och inte ok. Man måste helt enkelt sätta lite villkor och krav. Om du vill prata med mig eller göra något så har jag dessa villkor och krav som du måste följa och så vidare. Psyket påverkas nog inte på ett bra sätt om man inte kan skydda sig själv rent psykiskt.
                            What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

                            Comment


                            • #15
                              Det är väldigt svårt för mig att skriva om det här men samtidigt skönt att få skriva av sig. Det jag har allra svårast för är att få höra hennes "sanningar" om att jag har våldtagit henne och misshandlar henne. "Psyket påverkas nog inte på ett bra sätt om man inte kan skydda sig själv rent psykiskt". Detta stämmer för mig.

                              Comment

                              Working...
                              X