Announcement

Collapse
No announcement yet.

Mitt förhållande känns ?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Mitt förhållande känns ?

    Jag måste bara få skriva av mig.
    Jag mår för tillfället så jaa jag vet knappt själv, jag är bara så trött på hur mitt liv känns och ser ut nu, har inga större framtidsplaner och det känns bokstavligen som jag är fångad och bara står trampar på stället. För att ni ska förstå så måste jag ta allt från början.

    För snart två år sedan så började jag dejta min flickvän som jag är tillsammans med idag vid denna tidpunkt så var jag mitten av 20 års ålder. Varje gång vi träffades dom första månaderna så blev jag så extremt glad och lycklig att få umgås med henne men redan efter par månader tillsammans så började jag ifrågasätta mig själv om detta var rätt eller fel och tänkte flera gånger om det är så här det skulle kännas!? men efter som allt kändes bra och vi hade så kul ihop så fortsatte vårat förhållande på även fast jag hade dessa känslor och tankar i mitt huvud.

    Förra sommaren så flyttade vi till en gemensam lägenhet även fast jag var tveksam till idén, men eftersom att fortfarande kändes bra så flyttade vi tillsammans. Nu ca ett år efter som sambos så vet jag varken in eller ut, vi har pratat om hur jag känt ett flertal gånger bland annat att jag är osäker på oss (även innan vi flyttade tillsammans) men vi trotts allt bara kört på.

    Oftast efter vi har pratat så funkar det bra i några veckor sedan så kommer jag in i samma tankemönster igen och det är väldigt slitsamt det känns inte som jag älskar min flickvän överhuvudtaget mera och jag är bara så utsliten på vårt förhållande och ser inte alls en framtid mera eller det gör jag inte heller känns det som, och ibland så kan vi har så väldigt kul ihop men alla dessa tankar så har gjort att jag är så trött på allt och det känns som detta förhållande inte ger mig något mera oftast än att jag oftast sur/nedstämd och det tar energi.


    Tidigare var jag väldigt osäker på vad som var rätt eller fel men eftersom jag har tvekat så mycket så kan det gjort att jag har helt lagt locket på helt sedan en längre tid tillbaka för jag tvekat sönder vårt förhållande, detta är mitt allra första seriösa förhållande och jag är lite rädd samtidigt även om jag ger upp detta förhållande så kommer jag gör samma sak kanske i nästa förhållande och osv, jag har tidigare haft små korta förhållande men det har alltid varit jag som har oftast hittat fel eller har inte ansett att jag inte är tillräkneligt intresserad/kär men samtidigt så har jag märkt av mig själv fantiserat flera gånger senaste halvåret om hur det skulle va att va tillsammans med någon annan även fast gräset inte är grönare på andra sidan alltid.

    Just nu så är jag i kvalet att göra slut för jag vet inte om det kommer att håla mycket längre, vi har nu varit tillsammans strax i 2 år och jag känner att detta förhållande tär på mig, jag planerar aldrig längre fram i tiden än ett par veckor och jag antar att inom ett par år så vill vi kanske båda ha möjligtvis kanske hela familjelivet och köret som hör till och jag vill inte då heller stå och tveka, jag förstår att förhållande går upp och ner och det är inte alltid en dans på rosor men när man känt så här sedan halvår tillbaka så känns det ju fel eller? Samtidigt är jag rädd att förlora henne för att hon är en så otroligt fin person även fast hon har en del brister men det har även jag.

  • #2
    En relation är ett val. Vi kan inte veta om det kommer att dyka upp någon som vi passar bättre med om avslutar relationen. Det är också svårt att veta hur mycket kärlek som "räcker" för en relation. Och vi kan inte heller veta om bristen på känslor beror på att vi är rädda eller om känslorna beror på att hon/han är fel person för att ha en relation. Dessutom ska ju så många andra bitar stämma.

    En relation är som sagt ett val. Och jag tror det är viktig att se det så istället för att ständigt ifrågasätta relationen. Att köra på och försöka vila i det valet. Så båda kan känna en trygghet i relationen.

    Men det låter som att du inte vill göra valet med just henne. Att inte tror på relationen tillräckligt. Att inte har de där känslorna som du behöver för att se en framtid tillsammans. Att även kompromissande inte kan fixa detta, att du vill ut ur relationen.

    Eller handlar det bara om rädslor? Att om inte var rädd så skulle du tillåta dig känna de där du vill känna? Att du har svårt se en framtid inte handlar om henne, att du inte skulle våga ta steg i relationen oavsett vem du är med?

    Jag tycker många ger upp både för tidigt och för sent. För tidigt då inte försökt utröna vad det handlar om. Kanske gå i egen terapi, kanske i familjerådgivning. Det finns dock en viss risk att "jobba på relationen" om innerst inne vet att det troligen inte kommer att gå, att då blir ännu svårare att lämna när försökt så hårt. Men kanske är det värt det, att jobba med relationen och att försöka utröna varför det inte fungerar så som du vill, varför inte känner det du vill känna? Om är rädd att handlar om rädslor? Eller at senare i livet kommer att grubbla om gjorde fel som lämnade?

    Sedan lämnar många på tok för sent. När försökt så mycket. När kämpat. När egentligen vet att det inte kommer att fungera. Då är det kanske bättre att göra slut, ta smärtan och gå vidare. Men är naturligt att vara rädd och bekväm. Att vi ändå vet vad vi har men inte vad som kommer om vi tar steget.

    För livet är ju så. Kommer inte med några garantier. Vi vet inte om vi när gör slut kommer att träffa någon som passar oss bättre. Vi vet ingenting. Men det måste ställas mot att må dåligt i relationen. Eller at stjäla sin partners tid genom att stanna i en relation vi egentligen inte vill vara kvar i.

    Jag är ingen expert, bara några tankar.
    Last edited by knet99; 2018-07-07, 22:51.

    Comment


    • #3
      Jag har tidigare varit deprimerad i mitt liv och haft andra tunga saker som dragit ned mig, och jag är tänkare jag kan överanalysera helt vanliga saker vilket gör att jag kan bli helt slut i huvudet ibland.

      Hon är en vacker person på både insidan och utsidan vi har annars en väldigt öppen realtion där vi kan prata om allt mellan himmel och jord (och vi bråkar sällan) och vi har tagit upp detta problem många gånger och det är slitsamt för båda. Tidigare så har jag aldrig känt svartsjuka om hon varit iväg på någon fest eller varit ute på några egna äventyr men jag har känt av det nu dom senaste två gånger men det kan beror på att hon har hört av sig väldigt litet då men det brukar även jag också göra men jag tror inerst inne att hon har också börjat fundera mycket på vårt förhållande för vi har haft ganska lite kontakt med varandra på senaste tiden.

      Jag väntar sällan på t:ex att hon ska komma hem från jobbet om dagarna och jag saknar faktiskt henne väldigt sällan, och när vi är tillsammans så är jag ofta väldigt irriterad eller sur och det kan jag bli över ingenting ibland och jag vet att det är fel. Jag har också varit mycket mera ledsen nuförtiden och jag även gråtit en del.

      Jag har försökt se det hela positivt och verkligen försökt men det känns som att hela förhållande har sugit musten ur mig och jag tänker knappt på något annat nuförtiden.
      Last edited by gabbin85; 2018-07-08, 02:49.

      Comment

      Working...
      X