Announcement

Collapse
No announcement yet.

Det här med att tolka avsikterna hos ett ex som hör av sig

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Det här med att tolka avsikterna hos ett ex som hör av sig

    Hej,

    Jag vill höra era tankar och erfarenheter kring ex som hör av sig. För 1,5 år sedan valde min sambo att avsluta vår tio år långa relation. Den främsta anledningen för honom var att han tappat känslorna, där det för mig berodde på omständigheter i våra liv. Jag var pressad på jobbet och var nära utmattningssyndrom där han hade sjukdom i sin närmsta familj som lastades på hans axlar. Mitt ex är en person som sticker huvudet i sanden och har ingen vana av att prata om känslor, där jag oftast fått dra detta lass. Nu när jag inte kunde göra detta gled vi ifrån varandra. Vi har inga barn tillsammans.

    Sista gången vi sågs sa jag att jag älskar honom, önskar honom all lycka och att jag inte vill att han hör av sig. I samband med att jag skulle flytta till en ny lägenhet hörde han av sig och frågade hur jag mådde och hur flytten gick (vet fortfarande inte hur han hade koll på datumet), vilket jag inte svarade på. Några månader senare fyllde jag år och då skickade han ett SMS om att han tänker på mig väldigt mycket och att han saknar mig. Jag frågade vad detta betydde och fick inget svar. Några månader senare fick jag ett SMS om att han tycker det är jobbigt att vi inte ses och inte hörs och att han saknar det. Då svarade jag att han gjort slut och att det blir såhär då, och att jag tyckte det var respektlöst av honom att höra av sig. Då bad han om ursäkt och sa att han inte skulle ta kontakt mer.

    Nu under julhelgen skrev han ett SMS där han önskade god jul. Jag svarade artigt och kort god jul tillbaka och ställde inga frågor. Som svar tillbaka får jag ett längre SMS där han skriver om jular vi firat tillsammans och frågar om hur mitt liv ser ut idag. Även på detta SMS svarade jag artigt och kort utan att ställa motfrågor. Tillbaka får jag ett väldigt långt SMS där han berättade vad han hade för sig och vilka av våra minnen det framkallade. Jag svarade artigt på detta och ställde en motfråga men skrev inte lika långt. Mitt ex svarar och skriver fler gemensamma minnen vi har och frågar också om sådant jag planerat för mitt eget liv, om hur det gick med detta. I hans sista SMS skrev han att han ville höra mer om hur jag firade julen så han kunde fantisera om hur jag hade det och hur mitt liv var. Jag har inte svarat på detta SMS.

    Den här separationen är det svåraste jag gått igenom, så jag har träffat en psykolog som stöttat mig under. Jag har lärt mig mycket och ser mig som en mer balanserad människa idag. Jag har en fantastisk bostad, underbara vänner och ett jobb jag trivs väldigt bra med. Jag har hittat min nya version av mig själv och är jävligt nöjd med henne.

    Det jag undrar över är hur ni tolkar SMS:en som mitt ex skickar? Är ni mer realister och tänker att han känt att båset är tomt nu när kon är borta? Att han bara vill ha bekräftelse? Att han hör av sig för att se om jag fortfarande vill ha honom? Att han är respektlös som bryter gränsen som jag satt? Eller är ni mer romantiker och tolkar detta som hans sätt att behålla kontakten med mig för att se var det skulle leda (även fast han inte skrivit något konkret om att träffas, att han ångrar sig eller liknande)?

    Ser fram emot era svar, mina vänner är fantastiska men det blir mest egoboost och snack om att han inte är värd mig när jag pratar med dem.

    Tack på förhand.

  • #2
    Problemet är att du inte kan veta. Och inte säkert han vet heller.

    Det kan vara att han haft en eller flera relationer men just nu är mellan relationer och saknar "någon".

    Det kan vara att han känner sig ensam.

    Det kan vara att han saknar det "sammanhang" som er relation gav.

    Det kan vara att han är nyfiken, vill veta att inte är "ersatt" av någon annan kille. Och fiskar indirekt hur djup en eventuell ny relation du har är. För att han behöver veta hans betydelse i ditt liv. Hur "stor" han är i ditt liv fortfarande.

    Det kan vara att han saknar dig och er, de fina bitarna. Är inte ovanligt att efter ett tag när separerat börja romantisera relationen, glömma bort de jobbiga bitarna.

    Det kan vara en livskris egentligen orelaterat till er två, att rädd aldrig få en ny relation på det sätt ni hade.

    Det kan vara precis vad som helst. Men risken är att du övertolkar hans kontaktförsök, att kanske inte betyder så mycket alls egentligen.

    Så det enda du kan göra är att antingen träffas och reda ut vad det handlar om. Med stor risk att du blir sårad igen, att slungas tillbaka till ruta ett igen. Att du svarar ibland tyder ändå på att något hos dig också vill veta mer, vill se om det finns något där som du kanske missar om du inte svarar.

    Eller så konstaterar du att du har för mycket att förlora på att ta upp kontakten. Och slutar svara artigt, inte svarar alls.

    Men lätt är det inte. Du skriver att din tolkning av vad som hände är att det egentligen inte saknades grund för en relation utan att yttre omständigheter gjorde att ni hamnade där ni hamnade. Vilket gör att något i dig så klart undrar om det skulle kunna fungera nu. Om något ändrats.

    Men tror du verkligen det? Skulle det kunna fungera nu? Skulle du någonsin kunna lita på att han inte försvinner igen? Eller skaka av dig känslan att han kanske inte saknar dig specifikt utan "någon"?

    Jag är ingen expert och vet inte hur jag skulle göra om vore i samma sits. Vi är ju bara människor och ibland gör vi saker som inte är det bästa för oss för vi inte kan låta bli.

    Comment


    • #3
      Du har såklart rätt i alla de påståendena du skriver initialt. Undrar dock varför han skulle behöva veta om han blivit "ersatt" av en annan kille, eftersom det var han som avslutade vår relation? Spelar det någon roll för den som lämnade hur stor betydelse denne har i exets liv en period efter separationen?

      Tänker du att det finns en risk att jag övertolkar hans kontaktförsök för att det är jag som blev lämnad? Under dessa 1,5 åren har jag aldrig tagit kontakt med honom först. Fram tills nu i julas har han alltid fått svaret tillbaka att jag inte vill ha kontakt, men ändå har han hört av sig vid olika tillfällen. Inte för att argumentera för att jag inte övertolkar (vilket är en relevant fråga du ställer), tänker jag att hans behov av att ha kontakt beror på något? Vilket såklart också kan vara någon av påståendena ovan.

      Upplever tonen i ditt svar som att du är mer realist än romantiker, för att "välja" mellan de alternativen jag kom med som förslag. Tänker du att det bästa är att blocka hans nummer och klippa banden för gott?

      Comment


      • #4
        För att det var han som gjorde slut så betyder det inte att det var lätt eller att han var 100% säker. Han var vid tillfället säker nog för att kliva ut ur relationen. Han behövde det, i alla fall då. Av något skäl eller flera.

        Han kan sakna och älska vissa saker hos dig. Det är inte svart eller vitt. Men vid tillfället så tyckte han att det han kände inte räckte för en relation.

        Vi är inte heller så logiska i vårt beteende. Så även om var han som gjorde slut så kan han undra saker. Känna saker som gäller dig och er. Speciellt om det inte riktigt blev så som han föreställt sig när lämnat.

        Sedan var det om att utröna om "ersatt" bara en möjlighet bland många. Kanske är det inte så alls.

        Om jag förstår dig rätt så har du ändrat ditt beteende något vad gäller hans kontaktförsök? Det beror ju på "något"? Kanske kanske så finns något inom dig som hoppas att ni ska hitta tillbaka? Eller att något i dig är nyfiken så du frångick ditt "Jag vill inte att du hör av dig!"? Jag vet inte, vi människor är som sagt inte så logiska.

        Nej, jag är nog väldigt romantisk egentligen. Jag skulle inte klandra dig om du öppnade upp, skapade kontakt, träffades, inledde en relation igen. Min logiska sida säger mig att det vore förödande, att vore bättre att inte svara alls när han försöker kontakta.

        Men ibland kan vi inte göra annat än att agera på våra känslor. Vi är människor. Vi är inte alltid logiska. Vi känner oss tvungna att acceptera risken att bli ännu mer sårad för vi inte kan göra annat.

        Och vi är rädda att ta fel beslut. Så det är också naturligt att vilja ta reda på mer. För vi annars kanske kommer att grubbla länge länge om borde ha tagit upp kontakten igen. Om kunde blivit bra.

        Så du har en helt omöjlig sits. Det är en stor risk att du blir sårad igen om du tar upp kontakten. Det är en stor risk att du kommer att hamna i grubblande om du gjorde rätt som inte tog upp kontakten.

        Ja, jag tror det är bäst att sluta svara eller sluta svara efter att skickat ett sista brev där säger att tänker sluta svara och ber att respektera att du inte vill ha kontakt.

        Ja, jag förstår om du inte kan göra det. Att något i dig behöver utforska detta mer. Med risken då att bli sårad igen. För du behöver veta.

        Inte mycket till svar och kanske tankar runt det du redan tänkt.

        Comment

        Working...
        X