Announcement

Collapse
No announcement yet.

Känslostormar

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Känslostormar

    Hej!

    jag undrar om det är någon som känner igen sig eller har något tips som kan hjälpa mot detta problem.. jag har på senare tid (2 år) fått diagnos PMDS och pco (hormonobalans) och har också ångestsjukdom i botten och när jag tex dejtar eller har relationer så blir det ofta väääää...-ääääääääääl digt starka känslor och jag har nu i en distansrelation skrikit så jävla mkycket att jag både själv tror att jag kommer trilla av pinn och mina grannar (väldigt lyhört.. ) har tydligen hört mig.. oerhört pinsamt...

    har precis varit på utredning för borderline och dom säger att det inte är detta. men jag undrar vad det kan vara eller om ni har några andra tips då jag får sådana raseriutbrott framförallt på personer som behandlar mig dåligt (den här killen sket fullkomligt i mig och kom aldrig när han lovade osv) men det kan också uppkomma i relationer när jag är känslomässigt involverad i personen så skriver jag gärna 20 sms på raken kan inte kontrollera mitt beteende och undrar om tja, någon har bra strategier mot sådanthär beteende?

    hur kan man kontrollera när man upplever sig tappa kontrollen?

    jag har själv läst psykologi och läser till beteendevetare och vet att hjärnan liksom "stänger av" det är som att jag inte har något logiskt tänkande whatsoever förräns jag lugnat ner mig alternativt då fått tag på personen. det här har liksom blivit värre sedan jag fick min PMDS diagnos trots att jag äter mediciner nu (låg dos) och försöker återställa hormonobalansen i grunden.

    känner mig som någon form av känslomonster och skäms så perhört mycket att mina grannar hört alla mina konflikter som mest gått ut på att jag då skrikit på denna person på telefon för att han behandlat mig dåligt... .är som sagt inte borderline enl. min psykolog... för jag inte haft dessa problem i tonåren eller 20 års åldern utan det kom på nåt vis senaste tiden.

    några tankar/bra strategier att använda sig av när man känner att blodet börjar bubbla så man inte skrämmer bort alla potentiella partners kanske..? =)
    bara sådära innan terapin börjar.

    ha det fint =)
    caroline



  • #2
    Jag har själv inte fått nån diagnos men känner igen mig i ditt beteende fast jag skriker inte så mycket. I så fall i min bil eller på platser där förhoppningsvis ingen ser eller hör mig. Det är som du skriver som om blodet bubblar, hjärtat pumpar fort och hjärnan stängs av - man ser rött - och det är som om det är helt omöjligt att stänga av. Själv måste jag ut och springa, boxas, göra något fysiskt för annars blir jag helt knäpp. Kan jag inte det just då är det inte bra. Många gånger måste jag hålla inne med denna enormt negativa energi vilket senare resulterar sig i migränanfall.

    Känner du inte att du måste fysiskt avreagera dig eller skriker du bara?

    Comment


    • #3
      Ja det här känner jag igen mig i. Alla dessa inre känslostormarrmar som kan ta över för ett ögonblick där ens lugn är som bortblåst. Lika snabbt går det över då jag återfår fattningen. Är dock bara så när jag är ensam och inte bland folk.

      Comment


      • #4
        Ja det här känner jag igen mig i. Alla dessa inre känslostormarrmar som kan ta över för ett ögonblick där ens lugn är som bortblåst. Lika snabbt går det över då jag återfår fattningen. Är dock bara så när jag är ensam och inte bland folk.

        Comment


        • #5
          Ja det här känner jag igen mig i. Alla dessa inre känslostormarrmar som kan ta över för ett ögonblick där ens lugn är som bortblåst. Lika snabbt går det över då jag återfår fattningen. Är dock bara så när jag är ensam och inte bland folk.

          Comment

          Working...
          X