Announcement

Collapse
No announcement yet.

Jag väntar.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Jag väntar.

    Lever i en relation med en man sedan 25 år. Nu har han plötsligt hittat nya intressen och nya vänner som är ca 20 år yngre än honom, både kvinnor och män. Det finns ingen plats för mig längre. Han vill inte separera utan ber mig vänta, han tror att han snart hittar tillbaka till mig men han vet inte säkert. Jag älskar honom och våra barn, han tror att han nog älskar mig. Hur länge ska man vänta?

  • #2
    Skrivet från en as toppat kille. Hur bra trivs du i ensamhet, du kommer alltid att ha dina barn. Han ber dig vänta?? Vilken ålder pratar vi om. Det finns kriser men att bete sig så mot personen man älskar kan bara inte vara rätt. Men jag är full som ett svin så ta min kommentar som den är.

    Comment


    • #3
      Om han var investerad i ert förhållande borde han försöka fördela sin tid mellan vänner och familj, vilket han inte gör. Som jag förstår det vet han om att du känner dig bortprioriterad. Det beteendet och kraven han ställer på dig är helt orimliga. Du har med andra ord rätt att kräva ett beslut. Om han fortfarande behöver tid att tänka kanske han borde ta en paus även från sina nya vänner tills dess att han bestämt sig. Jag tycker nämligen att det låter som han använder ert förhållande som något att falla tillbaka på i fall denna nya bekantskapskrets inte leder till något mer intressant.

      För det är ju inte meningen att du ska behöva sitta och vänta till dagen han hittar någon ny.

      Comment


      • #4
        http://www.terapisnack.com/forum/fam...-fortvivlad-10


        Läs tråden du skrev för ett och ett halvt år sedan och fundera på hur länge till du tycker att du ska vänta?! Har du inte väntat på att han ska prioritera någon annan än sig själv mer eller mindre alla de år du levt med honom, för mig låter det då definitivt så. Han har lämnat dig gång på gång för andra kvinnor, intressen, "vänner" och nu har han blivit ung igen genom att umgås intensivt med tjugo år yngre bekanta etc. etc. Frågan jag ställer mig är väl om han någonsin ens har kommit till dig, nära dig på riktigt, så att han har känt att han lämnat dig... du verkar ha varit ensam i relation med den mannen i hela ditt liv.

        Han kommer förmodligen aldrig att bli annorlunda och det tror jag att du också har insett.... så hans "förändring" kan ju rimligen inte vara vad du väntar på, eller hur.

        Så då blir ju den egentliga frågan hur länge du ska vänta på DIN EGEN förändring?!?

        Lycka Till med DITT liv.

        Comment


        • #5
          Relationen har varit över för länge sedan. Du är hans fallback, den han kan vara med i brist på annat. Han uppskattar säkert att du servar honom och finns där för honom. Kanske att du ger honom en "familj". Men du är inte hans val om han kan välja och kommer aldrig att bli det.

          Visst, detta kanske blåser över liksom otroheterna och han kommer tillbaka. Tills nästa grej. Men han är egentligen aldrig riktigt hos dig.

          Men kanske räcker det för dig att vara fallback, det är ditt val. Har du tur så blir han ju skröplig på ålderns höst så han inte kan göra alla de där egna aktiviteterna och tappar sin attraktionskraft så att han inte längre kan vara otrogen. Då får du ha honom helt för dig själv. Kanske han till och med kommer att visa tacksamhet.

          Risken är att du vid det laget kommer att känna dig bitter över att du ägnat ditt liv åt en man som faktiskt inte älskar dig på samma sätt som du älskar honom.

          Comment


          • #6
            1

            Comment


            • #7
              Flyttade ifrån honom, men vi gjorde inte slut. Gav honom den tid och frihet han sa att han behövde. Till en annan stad, i en egen lägenhet. Vi har bott isär nu ca ett halvår men träffats en gång i månaden och gjort roliga saker tillsammans. Hela tiden har vi pratat om att flytta ihop igen. Jag tycker att det börjar bli dags nu. Jag saknar honom, mitt hus, vårt liv. Tycker det är tråkigt att bo ensam. Vi har ju så himla trevligt när vi ses. Han vet inte och han kan inte ge mig något besked om eller när vi ska flytta ihop igen. Han vill inte göra slut med mig heller fast jag bett honom att göra det om det är det han vill. Jag behöver ett klart besked för att kunna gå vidare med mitt liv. Han säger bara att han inte kan bestämma sig...Meningen var att vi skulle ses nu i nyår men nu verkar han osäker igen. Jag får göra som jag vill, säger han, men visst är det roligt om jag kommer hem...jag blir galen! Vet inte hur jag ska göra.

              Comment


              • #8
                Z

                Comment


                • #9
                  Lämna honom! Sorry, kan inte säga det på något annat sätt. Han kommer inte ändra sig och han prioriterar inte dig. Jag om någon vet hur tufft det är att lämna någon man älskar. Men om du står upp för dig själv istället för att nöja dig med små smulor från hans bord så kommer du bli lyckligare längre fram, jag lovar! Lycka till!

                  Comment


                  • #10
                    Blev lämnad av honom i går. Vi har levt i hop i 25 år och plötsligt vill han inte mer. Han ger mig ingen förklaring, han vill bara vara själv. Jag kan inte ta in det, låtsas att det inte hänt. Var inte beredd på det beskedet trots att vi inte bott ihop några månader för att han skulle kunna fundera och känna efter om han vill ha mig eller inte. Sist vi träffades för två veckor sedan så pratade vi om att flytta ihop igen, det kändes bra, så kommer det här... Det gör för ont att tänka på att han inte vill att det ska finnas ett vi längre, han har alltid betytt väldigt mycket för mig och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Han är den enda jag har haft att prata med när jag haft problem och nu finns ingen. Han vill inte prata med mig alls. När jag försöker tänka på det öppnas ett svart hål framför mig och jag vill inte ramla ner där. Behöver alla tips jag kan få för klara det här. Vill bara krypa ihop och blunda och när jag tittar igen så är allt som vanligt igen.

                    Comment


                    • #11
                      Jag vet att du "älskar" honom. Jag vet du "saknar" honom. Men det är rädsla. Du vet att även om han "tog dig tillbaka" så skulle inget bli som förr. Balansen i er relation är rubbad. Ni skulle inte vara två som tillsammans möter livet. Du skulle vara tiggaren och han den som förbarmade sig över dig. Och du skulle ständigt undra när dödsstöten kommer. Gå och vara rädd. Försöka vara honom till lags.

                      Jag tror du måste försöka hitta någon att prata med. En terapeut. Du måste hitta tillbaka till dig själv. Du måste våga möta dig själv. Så att du kan välja bort honom. För din skull. För att det är det rätta för dig.

                      Comment


                      • anbiwi
                        anbiwi commented
                        Editing a comment
                        Ja, jag behöver hjälp. Jag har hittat en terapeut som jag ska träffa nästa vecka. Beträffande mannen så har han ångrat sig igen och vill träffa mig för att prata. Jag vet inte om jag vill träffa honom, då börjar allt om igen på något sätt. Om jag träffar honom, hur ska jag då tänka för att inte ge honom all makt igen. Jag skulle vilja träffa honom för att själv avsluta. Lämna honom som han lämnat mig så många gånger. Fast helst skulle jag vilja leva med honom på lika villkor, som vi gjorde för hundra år sedan, men det är nog kört. Balansen är för rubbad, som du säger. Det räcker ju att han säger att han ångrat sig så känner jag att jag väntar igen. Väntar på att han ska tala om för mig vad som ska hända framöver. Jo, jag behöver definitivt hjälp.
                    Working...
                    X