Announcement

Collapse
No announcement yet.

Kär i min bästa vän men älskar också mitt ex..... snälla prata mig till rätta !!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Kär i min bästa vän men älskar också mitt ex..... snälla prata mig till rätta !!

    Hej!

    Jag vet inte riktigt vart jag ska skriva av mig, så jag testar här och ser om någon kanske kan komma med en bra kommentar eller ett gensvar.. Eller bara prata mig till rätta. Jag varnar för en lång text, men kan säga att den är ändå nerkortad som fan, så mycket skit har hänt:


    Jag träffade i alla fall en riktig stjärnman för precis fyra år sedan igår. Vi blev störtkära. Han var både exotisk och charmig men visade på något sätt en väldigt omtänksam och genuin sida. Första tiden var vi helt superkära och det var inget som gjorde mig gladare eller mer full av energi. Det är första gången i mitt liv som jag bara föll helt pladask för någon och båda två verkligen kände att det "blixtrade" om oss i vårt första möte. Tiden stannade till. Men sedan blev det bergochdal-bana. Upp och ner, hit och dit. Han var otrogen flera gånger, till sina vänner sa han i början det var på grund av att han inte pallade att han kände så mycket för mig. Han pallade inte med att ha såna starka känslor för någon, eftersom han ca 8 månader innan det blev dumpad av en tjej och hade efter det börjat ligga runt och leka med tjejer. Han var en riktig player innan, vilket jag tror han också brottades med när han träffade mig, för han ville fortsätta vara det trots att han kanske kände mer för mig än vad han "ville". Han hade ett enormt bekräftelsebehov. Och dum som jag var, så tog jag någon form av den klassiska "jag kan fixa honom"-rollen där jag blev kvar i 3,5 år. Under den tiden så gjorde han slut 7 gånger, han flörtade med allt och alla, gick över gränsen flera gånger och säkert låg han med någon fler. Jag litade aldrig på honom. Men jag tyckte någonstans synd om honom för han mådde inte heller bra. Han blev utrbränd, bröt benet och kunde inte ta hand om sig själv och självklart var jag där. Han började ljuga, om allt. För alla. Lovade att inte ljuga mer, men det fortsatte och fortsatte. Jag flyttade utomlands i ett försök att vara ifrån honom men det gick inte, vi bara faller tillbaka. Och så börjar det om.


    Vilken skitstövel, tänker ni. Och ja, verkligen. En riktig idiot. Men jag känner också hans fina sidor. Och av någon konstig anledning så har jag alltid valt att stanna kvar, kanske för att det otryggaste i världen också har varit en trygghet. För ungefär 2,5 år sedan, när vi hade gjort slut en gång, så började jag en ny kurs på universitetet där jag träffade en kille som är allt det som den andra mannen inte är. Han är snäll, omtänksam, allt han bryr sig om är att jag ska vara lycklig. Vi blev väldigt goda vänner och jag var otroligt attraherad av honom och hans personlighet, men jag lät det vara så eftersom jag ändå ville satsa på den "dumma" killen..... suck. Hur som helst, vi umgicks festade ihop, alla sa att det var något i luften när vi umgicks. Man bara såg hur tydligt som helst att vi hade känslor för varandra, men det hände aldrig något och jag var fast besluten att det måste vara för att jag såg det som den andra inte hade i honom och kanske önskade någonstans att han skulle bli mer som den här snälla killen. För han vill mig bara allt gott som finns i hela världen och ännu mer. Såhär i efterhand, men även då, så förnekade jag mina känslor för honom för att det var ju inte "så det skulle vara", jag skulle vara med stjärnkillen. Det var bara så. Men jag har aldrig släppt den där känslan att vi skulle vara så bra tillsammans, jag och finisen. Jag ville inte ens erkänna det för mig själv för jag älskade ju en annan.


    Nu, för ungefär tre månader sen, gjorde jag ett sista försök. Reste runt hela jorden, för att träffa min kille som nu jobbar i ett annat land. Det var underbart. Men jag visste, innerst inne, att det kommer inte gå. Vi älskar varandra och jag skulle kunna ge min högra arm för honom, men det går inte. Han "ser" mig inte och allt jag gör. Han tar mig för givet, något som delvis är mitt fel då jag visat honom att jag finns där och älskar dig oavsett vad för skit du gör mot mig. Så när jag åkte hem, sörjde jag oss i en månad, tills jag tog modet till mig och sa att nu orkar jag inte mer. Jag har gjort allt för dig, och ännu mer. Jag har förlorat mig själv och hittat mig igen och vågat lita på dig men ändå så ser du inte. Jag ångrar det inte. Det har gjort mig otroligt stark nu till slut, men jag sörjer det något fruktansvärt hur allt blev.


    Jag började prata lite mer med den snälla killen, kanske mest för att jag kände mig ensam. Men också, för att jag alltid någonstans haft känslor för honom och kanske har jag undrat hela den här tiden hur det skulle vara med honom. Nu pratar vi konstant, och jag känner att kanske är jag så jävla kär. Men är jag verkligen det om jag älskar mitt ex? Han är en person jag ALDRIG vill såra. ALDRIG. Jag skulle hellre dö, än att såra honom. För han är det FINASTE som jag någonsin mött. Så genomsnäll och vill mig bara allt gott i hela världen. Han vill bara att jag ska må bra. Det har kommit till en punkt, där han säger att jag måste komma över mitt ex innan vi kan bli mer än såhär. Och jag är så tacksam att han säger det, för att det visar mig att han bryr sig om mig men också sig själv och sina egna känslor. Och jag vill aldrig att han ska tro, eller känna sig som ett rebound eller nån som kom i andra hand. För det är han inte. Men vi fortsätter prata och träffas. Jag tycker om att vara med honom och jag känner mig verkligen kär. Jag vet, att han är precis rätt egentligen.


    Men det som nu ställer till det..... är mitt ex och mina känslor för honom. Självklart när jag slutade höra av mig, så hör han av sig hela tiden. NU, efter FYRA ÅR, så har han fattat. Han har erkänt allt. Säger att han är så jävla besviken på sig själv. Han säger att han ska omvärdera hela sitt liv. Raderat alla jävla naken-konton på instagram, tagit bort alla brudar han snacka med på facebook, han har slutat gå ut och festa och han säger att han inte kan leva utan mig och att han måste ha hjälp. Han var rädd länge att han var sexmissbrukare/"attentionmissbrukare". Jag tror ju inte på vad han säger nu, men jag tror däremot att han faktiskt har förstått vad det är han har gjort mot mig. Däremot, tror jag att han alltid kommer att vara lite den personen han var. Men, en del av mig är så otroligt ledsen. Varför kunde han inte ha fattat detta tidigare? Jag VET att han har gjort alla dom här hemska sakerna mot mig, därför kan vi inte vara tillsammans. Men jag vet någonstans att än hur kär jag är i en annan så kan jag inte leva utan honom i mitt liv. Hur dum han är varit är han en del av mig på nåt sätt. Och nu finner jag mig själv här, hjälper honom efter den fetaste utskällningen jag någonsin gett honom, och han tar allt. Han säger jag vet, jag är en riktig idiot. Jag är så himla ledsen för allt jag gjort, men jag ska ändra mig och det enda som hjälper mig igenom det är du. Jag VET, att han försöker desperat hålla fast vid mig. Men jag vet också att han inte har någon annan för hans sviniga beteende har gjort så att han tappat alla sina vänner. (mest för dem tyckte synd om mig)


    Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med den här.... jag VET att jag inte ska vara med honom. Jag vet att jag ska vara med den snälla killen, det har jag nånstans alltid vetat. Men jag bryr mig så jävla mycket om mitt ex... jag dör lite inombords av att se honom må dåligt. Jag hatar honom ibland för de saker han gjorde, men jag kan inte vara arg för jag älskar honom fortfarande. Jag är så rädd att jag kommer älska honom för resten av livet. Kan man vara med en annan och älska en annan då? Kan man ha ett annat förhållande men älska någon så hjärtat går sönder? Även fast han varit så dum?? Eller, ibland tänker jag om jag ens älskar honom?? Kan det vara så att jag älskar den jag tänkte att han innerst inne var under all idioti? Han har problem, som han inte kan reda ut själv. Jag vet att det inte är jag som ska reda ut dem men varför känner jag då så? Varför vill jag vara där för någon som sårat mig så mycket? Jag kan inte klippa bandet än fast jag vet att det skulle vara bäst om jag bara klipper och fokuserar på mig själv och på den andra snälla killen. Jag börjar hamna i en situation där jag snackar med båda och båda tror att det finns en chans.......fastän jag vet att det bara finns en chans med en av dem nu. Passionen jag hade med mitt ex är helt magisk. Jag är så rädd för att jag alltid kommer längta efter den passionen, om jag startar något mer med den snälla underbara killen så får jag trygghet och en underbar man som älskar mig mest av allt i hela världen för den jag är (för det vet jag att han redan gör och det har han gjort från dag 1) men tänk om jag tänker på mitt ex? Ååååh.... nu vet jag inte ens vad jag skriver längre. Tanken har slagit mig att jag inte borde vara med någon och då finner jag mig själv där jag försöker ragga destruktivt och bara dra hem nån för att döva allt och inte tänka för en sekund.


    Men jag vill verkligen bara vara lycklig...... Och jag KAN inte vara lycklig med mitt ex, kan inte heller vara helt lycklig utan honom för trots alla svek har han gett mig mycket, vi har varit med om mycket, blev gravid och valde motvilligt att göra abort eftersom jag förstod att det skulle knyta mig till honom för resten av livet, vilket jag på ett sätt ändå kommer att vara men i efterhand så har jag erkänt för mig själv att jag egentligen hela tiden ville lämna honom... jag bara älskade och brydde mig om honom för mycket. Och jag skulle dö inuti om jag var utan den här snälla fina killen i mitt liv också. Han är den finaste människan jag mött.....min bästa vän. stöttat mig genom ALLT. han gör mig så lycklig och vi skrattar hela tiden, blir typ helt varm av honom. Egentligen så vill jag inget hellre än att kasta mig i hans armar och bara vara där.. Jag är inte van att få sån trygghet som han ger mig bara av att finnas, för med den andra så var jag mest otrygg i min fejkade trygghet hela tiden. Men skulle han verkligen vilja att jag fortfarande hade mitt ex i mitt liv? Jag skulle själv ha svårt för det, mest eftersom han den fina sett hur mycket jag älskade och gjorde för honom och stöttat mig genom vårt förhållande stundtals. Jag är också rädd för att jag går för fort fram så jag håller tillbaka mina känslor för den fina eftersom jag vet att jag älskar mitt ex fortfarande.. men kanske inte lika intensivt som förut utan mer som en människa som betytt mycket. Jag älskar båda två och jag kan inte leva utan nån av dom......



  • #2

    När man är mitt uppe i att vara kär så känns det som att det inte går att leva utan personen, eller snarare, jag minns det själv som att jag tänkte "jag kommer aldrig mer bli riktigt lycklig utan den här personen i mitt liv." Det här är något som hjärtat lurar dig med! För det GÅR att komma över olycklig kärlek. Det handlar bara om tid och disciplin! Du bör bryta helt med den destruktiva killen, jag vet att det är jättesvårt för det är ju som att bryta med ens bästa vän, men du måste tänka på Din lycka nu! Din långvariga lycka! Så bryt helt med killen, ta bort alla bilder/minnen, försök att inte vara på platser som påminner om honom. Det känns jobbigt i början men var dag som går kommer att kännas lättare. Och för varje dag kommer du att känna dig starkare som människa och stoltare över vad du lyckas med! Med den där nya fina killen, hoppa inte in i ett förhållande, låt det vila ett tag för du behöver egentid. Var ärlig mot honom, prata om var du står just nu, hur du känner och din plan, för först då kommer han att lita på dig den dagen du säger att du är helt över ditt ex. Först då kan ni bygga på en relation. Låt det ta tid. Är ni menade att vara så kommer ni att vara. Om du hoppar in i en relation med honom för tidigt så kommer du sluta uppskatta honom, för du var inte redo. Han verkar vara en klok och fin människa, så ge honom och dig lite tid.


    Comment


    • #3


      Jag tror ju inte på vad han säger nu, men jag tror däremot att han faktiskt har förstått vad det är han har gjort mot mig. Däremot, tror jag att han alltid kommer att vara lite den personen han var.



      Han visste även tidigare vad han gjorde mot dig. Han är bara i en annan fas av sitt liv, med andra behov. Och nu så "passar" det plötsligt att verka ångerfull.


      Han ångrar inte det han gjorde mot dig, då hade han inte gjort det. I alla fall inte gjort det mer än en gång. Antingen så behöver han dig nu så därför "ångrar". Eller så vill han ha en annan bild av sig själv och därför "ångrar".


      Han är säkert charmig och hans lidande är säkert äkta. Men han skulle göra dig illa igen. Han är långt mer egoistisk än du, och det är inget han kan ändra på med denna plötsliga "insikt" (som då inte är så plötslig). Kanske skulle hans egoism inte visa sig på samma sätt som innan, men på något annat sätt.


      Jag vet att när var som bäst, när han såg djupt in i dina ögon, när varm hud mötte varm hud, då var allt "sant". Just i den stunden. Och det är naturligt att längta. Och jag vet att dina modersinstinkter gör att du ömmar om honom nu när han visar sin veka sida. Att du vill ta om hand, hålla och trösta, laga honom.


      Vi kan alla göra misstag, men detta handlar inte om en människa som gjort misstag. Misstag gör vi en eller två gånger. Detta handlar om en människa som egentligen bara bryr sig om sig själv. Han är som han är. Han är en charmig människa som är förmögen att just le och vara varm, få dig att känna en innerlighet. För att nästa sekund svika på värsta sätt och helt strunta i vad du känner och hur du påverkas.


      Han är en egoist utom allt hopp. Det är ok att minnas de fina stunderna så länge du också kommer ihåg att han inte har det i sig att vara "god". Att även om han försöker få dig att tro att hans tårar är "ånger" så är det inte ånger att han gjort dig så illa, han kan inte känna det. Att om du ger dig in i något med honom igen så är det din undergång. Du kommer att komma ut i andra änden bitter och sviken. Igen.


      Jag tror visst att människor kan förändras. Men jag tror inte att just han kan förändras på det sätt du skulle önska.


      Jag är ingen expert, bara vad jag tror.


      Comment


      • lillahjärtat
        lillahjärtat commented
        Editing a comment
        Tack! Jag sa det aldrig då; men dina ord hjälpte mig nåt otroligt för 1,5 år sedan. Idag skulle det kunna varit jag som skrev din kommentar, för nu vet jag facit. Det ska du ha en stor stjärna för!

    • #4
      Ville bara säga hur det gick, såhär ett och ett halvt år senare till er som svarade vill jag bara säga tack! Allt ni skrev då var och är sant. Nu vet jag det och känner det själv, och jag kan knappt förstå att det är jag som skrivit inlägget här uppe.

      Om man säger såhär: jag är lyckligareännågonsin!! Och det blev han och jag, den fina killen. Vi stressade inte fram något utan det fick bli som det blev, och det var så sjukt bra! Att ge oss båda tid var det bästa jag gjort. Inte bara har vi det världsbäst, men jag är också totalt över mitt ex och känner bara att jag är så jävla stark nu, och jag har insett mitt eget värde igen. Är så lycklig att jag tillslut kom hit idag.

      Tänk hur fel man kan ha, för idag finns det bara en jag älskar. Den fina killen. Exet är en del av mitt liv jag drar sjukt stor lärdom av, och jag älskade han men av HELT FEL orsak. I slutet vägrade jag bara inse att det inte ens handlade om att älska utan att bara vara besatt av något för man så gärna vill tro att man kan lösa det med kärlek. Idag, är jag trygg på riktigt med en man som verkligen älskar mig och låter mig vara den jag är. Och fortfarande är det enda han vill att jag, och vi, ska vara lyckliga och må bra. Jag kan inte fatta att en människa kan ha sånt tålamod och så stort hjärta, för även om vi väntade var det givetvis tufft att bromsa alla känslor för att jag skulle bli klar med det förflutna först. Jag älskar honom innerligt för det.. finaste nångjort; att låta mig gå in i ett förhållande med en clean start och låta mig hitta mig själv igen.

      Men till alla er som vart med en sån där idiot som mitt ex var: lyssna på kommentarerna här ovanför och lyssna på mig: för precis ALLT är sant!!!! Det blir bättre, och nu tänker jag inte ens på honom eller bryr mig om hans liv. Det svåraste var att inse att han är som han är, och det är varken rätt eller fel: men han är som han är och är då inte rätt för mig.

      Jag är som en ny människa. Jag mår inte dåligt längre. Självklart var det tufft och något av det svåraste jag gjort, och vid ett par tillfällen fick jag ta till proffessionell hjälp och bryta ihop till en vän, men det gjorde mig i slutändan starkare och lyckligare än jag nånsin varit! Kanske hade allt skit just precis denna mening! Och jag kommer aldrig mer tillåta en sån relation eller människa som exet i mitt liv igen.

      Exet (som nu bor utomlands) försöker fortfarande vinna tillbaka mig lite då och då, men svarar inte på hans brev och mail eller små invites när han är i sverige. Jag känner mest att han är patetisk och hans ord är så fejk. Han fyller 30 är i år och beter sig som 18. Han låssas ha ändrats men man märker att han är precis likadan än. Han kan inte manipulera mig längre! Är ju på ett sätt synd om idioten, men det är inte mitt problem längre. Hoppas dock innerligt att han hittar nån annan att älska än mig, för det börjar bli tröttsamt att han aldrig går vidare och påminner mig om det förgångna.

      Känns dock bra att tillslut få facit på att det som jag kände då; att jag inte kunde leva utan han och att jag var beroende av honom: bara var så jäkla fel! Då det i själva verket var han, som var beroende och inte kan glömma mig. För jag var så jävla bra mot han, och nu får jag äntligen all den lycka jag förtjänar med världens finaste och coolaste person Till dig som är med en idiot: klipp bandet! Du går som vinnare ur det på ALLA tänkbara sätt. Det lovar jag. kram!
      Last edited by lillahjärtat; 2016-12-24, 02:54.

      Comment


      • #5
        Skönt att förtrollningen är bruten, att du är fri nu. Och till på köpet tillsammans med någon som verkligen respekterar och älskar dig.

        Comment

        Working...
        X