Announcement

Collapse
No announcement yet.

Han är förvirrad - vad ska jag göra?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Han är förvirrad - vad ska jag göra?

    Jag & mitt ex var tillsammans i 7 år, under det sista året kände jag av att det var något som "hängde" i luften men jag trodde bara att det var jag som var stressad & jobbat lite för mycket. Under våren släpptes bomben att han inte vet vad han vill, att han älskar mig men fick en dålig magkänsla att gå vidare med mig.


    Han var inte redo att förlova sig, skaffa hus, barn osv. sånt som jag börjat prata lite lätt om. Han kände sig förvirrad men kunde inte sätta fingret på vart den förvirrade känslan kom ifrån eftersom att han fortfarande känner så starkt för mig. Vi har sällan bråkat, snarare blivit irriterade på varandra för små grejer, och istället för att prata ut om det så har vi valt att gå vidare för att slippa konflikter.


    Hans ex var otrogen mot honom, därav en av andledningarna till varför vi båda trott att han inte vill förlova sig. Han var lätt svartsjuk i början av vårat förhållande vilket då smittade av sig på mig och från att tidigare inte ha brytt mig om andra tjejer på det sättet så började jag genast jämföra mig med andra och bli medveten om vilka han umgicks med osv. Men åren gick och svartsjukan lättade radikalt, vi tyckte ändå att vi hade det bra och vi hade det väldigt kul/mysigt ihop. Vänner & familjemedlemmar visade stort avund på vår kärlek och mina tjejkompisar sa ofta att jag verkligen varit lyckligt lottad som hittat en så bra partner. Vi passade väldigt bra ihop & han fick mig att må bra och hans famn gjorde mig trygg. Han var definitivt den man jag ville ha en framtid med!


    Men när bomben släpptes blev jag förtvivlad & lättad på samma gång, lättad över att han öppnade sig för mig och att "det som legat i luften" så länge lossade. Det här är killen jag älskat så länge och genast började vi fundera på vad som gått snett, vart denna förvirring kom ifrån. Vi försökte gå vidare men det tog energi & lust från oss båda så vi sökte oss till en parterapeut som genast började gå igenom en massa frågor som vi nog aldrig ens ställt till varandra. Vi pratade mer & djupare med varandra efter det. Terapeuten sa rakt ut att hon aldrig stött på ett par som är så gulliga mot varandra men ändå velar, så i hennes ögon så låg problemet aldrig i vår relation utan hos mitt ex.


    Det gick ett halvår och efter försök att få det att bli bra igen genom att åka på semester osv. så kändes hela situationen allmänt konstig och båda grät & mådde dåligt. Vi bestämde oss för att flytta isär. Ingen av oss tyckte att det kändes som att det var slut och vi kysstes länge innan jag tog min resväska och flyttade hem till min mamma.


    Första månaden hördes vi ingenting mer än att jag meddelade honom när jag skulle gå dit (under tiden har var på jobbet) och hämta min post. Han ville vara själv & reda ut vad som försegick i sitt huvud. Jag mådde såklart jätte dåligt & var själv jätte förvirrad över hela situationen.


    Veckorna gick och efter lite mer än en månad började han höra av sig, kollade hur jag mådde, skrev godnatt osv. En känsla av hopp kom till mig, men när jag frågade honom så var han fortfarande förvirrad. Jag fortsatte leva mitt liv och jag la inte så mycket vikt i att han hörde av sig mer än att det var "trevligt" att han gjorde det.


    Nu har det gått lite mer än 2 månader sen jag flyttade hem till min mamma. Jag tog upp med mitt ex att jag letade lägenhet vilket gjorde honom deppig och han sa att det inte kändes bra men att jag måste få gå vidare. Vi stötte på varandra och jag följde med honom hem och vi pratade läänge, det hände några gånger till och det slutade nu i veckan med att vi låg med varandra. Vi kysstes & kärleken svämmar verkligen över. Men efter 2 dygn frågade jag honom om han ville ha mig kvar eller om jag ska röra mig hem mot min mamma igen, efter att ha skruvat på sig och dragit ut på svaret så pep han att han fortfarande inte blivit av med "snurrigheten". Givetvis blev det som ett hugg i hjärtat för mig... O här sitter jag nu & behöver tips från er erfarna om hur jag ska gå vidare.


    Min syn på den här situationen:

    - Jag får inte bo under samma tak som killen jag älskar

    + Efter att ha levt ihop under så många år så kanske det är bra med "vila" och att vi bor på varsit håll ett tag så vi får hitta oss själva


    Jag vill verkligen att vi ska hitta tillbaka till varandra igen & det vill han också, men så länge hans förvirring/snurrighet finns kvar kommer ingen vilja ta det steget.


    Tips & råd på hur jag på bästa sätt får vår hemska kris att övergå till blomstrande kärlek & att vi hittat tillbaka till varandra igen?



  • #2
    Hej,
    Känner igen mig så väl i det du skriver. Är i samma sits. Vill höra hur har det gått för er, hittat tillbaka?

    Comment

    Working...
    X