Announcement

Collapse
No announcement yet.

Rädda mitt äktenskap

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Rädda mitt äktenskap

    Jag behöver stöd och hjälp nu...

    Jag och min fru har varit ihop i snart 10 år, gifta i tre år nu i vår. Vi har 2 underbara barn på 5 och 3 år.

    Vi har haft lite duster ibland men inget som varit jätteallvarligt... Hon har haft lite problem med sitt jobb nu i höst och dess förinnan problem och bråk med sin familj. Nu är allt lugnt på den fronten. Jag har så gott jag kan stöttat henne i detta. För nån månad sen pratade vi om att skaffa ett tredje barn. Men så för tre veckor sen hände det...

    Hon var iväg med kompisar över en helg och kom hem helt kall och jag märkte att hon drog sig undan mig. Hon ville inte skaffa barn mer och var sällan hemma.

    I två veckor höll detta på tills jag förra veckan inte klarade det mer. Jag ställde henne mot väggen och frågade vad som var fel... Hon sa att hon inte visste om hon älskade mig mer... Jag blev helt förkrossad. Vill du skilja dig frågade jag?

    Det hoppas jag inte svarade hon då... Jag bara grät och grät, förklarade att hon är allt för mig, älskar henne så...

    Vad har hänt? Har du träffat nån annan? frågade jag... Hon blev helt tyst...

    Nej det har jag inte... Men... Den helgen jag var iväg så träffade jag en som fick mig att känna mig upskattad...

    Ärlighet är nåt jag och hon verkligen förespråkar så jag tror henne när hon säger att hon inte inlett något nytt... Hon har däremot erkänt att de pratat lite på facebook. Denne man har satt griller i hennes huvud och fått henne att börja tvivla på vårt äktenskap. Skiljsmässa innebär att vi troligen får sälja huset om jag inte får ta över lånen, barnen förlorar sin trygghet här hemma och i värsta fall får vi lämna denna by som vi bor i... Detta oroar mig nåt så in i h*lvete...


    Hon säger att känslorna är kvar för mig men att hon inte vet hur hon ska hitta tillbaka... Jag vill bara rädda detta. Jag är villig att göra allt för henne så vi istället för skiljsmässa kan gå ur detta som ett starkare par. Jag vill verkligen försöka reparera detta. Jag har förklarat för henne att processen med skiljsmässa och det där med huset är en långdragen process. Samtidigt vill jag inte pressa henne och ge henne dåligt samvete eller för den delen få henne att bo kvar olycklig med mig. Jag köper blommor till henne nästan dagligen och förklarar hur mycket jag vill laga detta. Hur mycket jag älskar henne.

    Hon säger till mig att hon måste finna sig själv först innan hon kan hitta tillbaka till mig... Hon behöver utrymme... Jag ger henne detta så mycket jag kan. Jag tar hand om barnen och hemmet så hon kan få sitt utrymme... Men ibland går jag över gränsen och gråter och förklarar hur mycket jag älskar henne och hon sluter sig igen... Usch...


    Jag mår så dåligt över detta och vill verkligen få det att fungera igen. Försöker inbilla mig att detta är en äktenskapskris som alla har för eller senare när man tagit varandra för givet för länge... Detta måste bara lösa sig.

    Vi bråkar inte och hon har lovat mig att det inte har med den här andra killen att göra men självklart blir jag svartsjuk.


    Hur ska jag göra för att hon ska kunna hitta tillbaka till mig igen? Ingen av oss vill skada barnen med en skiljsmässa men rädslan finns där att det kan hända...


    Ps. Hade vi inte haft barn och villa så hade allt varit såå mycket lättare... Då hade jag inte suttit hemma ensam med sådana här deppiga känslor.. Ds.


    Älskar henne så och hoppas innerligen att det inte är kört..



  • #2

    Alltså jag vet inte, men det låter som hon är faktiskt är otrogen.

    Det lät av din beskrivning som helt uppenbart att hon varit med en annan man den där helgen.

    Det skriver jag inte för att skrämma eller såra dig, utan mer för att förklara vad jag får för "känsla" helt utifrån.


    Du säger själv att du ger henne utrymme och att hennes svar är att hon ändå behöver tid.

    Då kan man ju fråga sig vad hon behöver tid för, eller hur?


    En sak - du ska inte göra ALLT för henne, då blir du som hennes slav. Förstår du hur jag menar? För däri finns ändå ingen kärlek eller attraktion.


    Jag tror DU behöver distans just nu - till situationen som helhet, och få grepp om vad du egentligen tänker och känner.


    Om du har möjlighet - res bort över en helg med en vän som står dig nära - och använd den tiden till att känna av ditt inre och sätta det i samband med vad som hänt.


    Comment


    • #3

      Hon var aldrig otrogen. Jag fick det bland annat bekräftat av hennes vän som var med hela kvällen. Denna vännen är väl kan man säga på min sida. Hon fattar heller inte vad som hänt.

      Kan tänka mig att hon kände nåt för denna man och det är därför vi är där vi är nu. Hon skulle aldrig inleda nåt utan att först avsluta. Tror det är därför som hon nu inte vet vilket ben hon ska stå på... Och frågan är ju då om jag hjälper eller stjälper genom att låta henne va? Förstår ni?


      Comment


      • #4


        Comment


        • #5

          Jag kan tänka mig att hon blev attraherad och inte gjorde någonting - då. Men fundera över varför hon kräver egen tid, och trots att du ställer upp - ändå fortsätter kräva det. Helt uppenbart att hon är otrogen.


          Sorry..


          Comment


          • #6

            Såhär tänker jag, det hon säger och ber om tyder på att hon upplever att hon tappat fotfästet, att hon inte riktigt vet vem hon är eller vad hon vill. En liten upplevelse av att gräset skulle kunna vara grönare på andra sidan kan få en att vackla till på det sättet, men ärligt talat tycks det vara mer så att det liksom fått henne att få upp ögonen för något snarare än att hon faktiskt vill vara med den andra killen. Ni har alltså fortfarande något att jobba med.


            Om man känner att man tappat bort sig själv så kommer blommor tyvärr inte hjälpa en att hitta sig själv igen. Det man behöver är att känna sig sedd, att någon verkligen SER vem man är, förstår en, att man når fram. Man hittar inte sig själv i sig själv, man hittar sig själv i kontakten med andra. Så hellre än blommor försök prata med henne om vad hon vill, och inte bara med ert förhållande utan med livet. Är det något som saknas? Vad kan ni göra? Vad vill du? Och säg inte att du bara vill att allt ska vara som förut, du har säkert också några gamla drömmar eller förhoppningar som inte förverkligats. Förminska inte dig själv till barnpassare och hushållerska. Visa att du också är en tänkande, kännande människa med integritet, att ni kan utvecklas tillsammans, att allt är möjligt så länge ni håller ihop.


            Visa att ni kan vara ni mot världen, och inte bara soggiga småbarnsföräldrar i mjukisar. Påminn henne om hur det var när ni blev förälskade, vad ni tyckte om med varandra, vad ni ville ha ut av livet då. Föreslagsvis inleder du den här kampanjen med att skaffa barnvakt och ta med henne ut på någon restaurang eller liknande som ni inte varit på förut. Klä upp dig, fjäska inte men visa vilket kap du är.


            Gör saker för dig själv, ta inte över allt hushållsjox, glöm inte bort vem du är.


            Comment


            • #7

              Tackar för svaren...

              Jo det är just det jag hoppas på... Att vi kan hitta tillbaka till varandra igen.

              Efter att spenderat helgen hemma ihop lite så känns allt lite bättre. Det tycker hon med men vi är långt ifrån i mål. Jag tror henne när hon säger att inte varit otrogen och ärligt så skulle hon nog aldrig förlåta sig själv isåfall. Jag tror nog det är som du skrivet medea, att hon tappat fotfästet. Jag ska försöka att inte överösa henne med blommor och snack om hur mycket jag älskar henne... Det vet hon vid detta laget och det märks att hon tycker det blir för mycket.


              Däremot har jag nu börjat ta hand om mig själv lite mer. Fixar till frisyren mer ofta, klär mig lite snyggare, rakar mig oftare m.m. Får se om hon tycker jag blir attraktiv igen...


              Självklart vill jag inte att det ska bli som förut... Jag vill att hon ska älska mig och att jag kan ha henne att stötta mig emot i tuffa stunder.

              Allt blir så mycket jobbigare när vi har huset ihop, barnen och även ekonomin delad.

              Inte lätt att fly undan situationen men vi bråkar i allafall inte...


              Comment


              • #8

                Hej. Jag förstår att det måste vara hjärtskärnade, usch!

                Jag tror en god idé är att lyssna på det hon säger... Att hon kännde sig

                uppskattad, alltså är det något hon saknar i erat förållande kanske...


                Samtidigt som man blir uppskattat på ett helt annat sätt när man just har mött någon, då

                är man ju på lära känna varandra fronten så att säga. Det kanske är det hon saknar? Men förhoppningsvis är det ju bara en fas... Jag menar vem vill byta ut ett liv tillsamans med den som alltid finns för en mot en flirt?? Men det är bara min spontana tanke.


                Jag har själv ett förhållande sedan flera år tillbaka i tiden och det är klart att nån gång i mellan stannar man upp och tänker på sitt liv, vad man vill ha och så vidare.

                Jag kan längta efter en nyförälskelse och jag har varit i tvivel ett par gånger om min partner och jag skall vara tillsamans... Men så ser jag bara hur fantastisk han är och känner att jag aldrig vill vara utan honom.... Och jag tror att det kommer gå upp för din partner också.


                Kärlek är komplicerat, den går upp och ner som en berg och dalbana. Det kan inte alltid vara sådär sockersött.... och dessutom så hade det aldrig vart riktgit bra om det alltid var på samma vis med känslorna.


                Lycka till med allt.


                Comment


                • #9

                  Tack för svaret...

                  Jo det är hjärtskärande verkligen... Att se den människa man älskar förändras på 2 veckor är inget jag önskar min värsta fiende... Det känns verkligen.

                  Det är nu så svårt när man inte vill tjata för mycket. Jag hoppas verkligen att hon snart ger mig någon form av bekräftelse.


                  Comment


                  • #10

                    Tänk på möjligheten till familjerådgivning. Kommunen ska erbjuda det, de för inga journaler och det är nog ofta ganska lätt att få tid. Tror det dessutom ofta är gratis. Kolla din kommuns hemsida.

                    Har själv väldigt positiv erfarenhet av att träffa en familjerådgivare under en period då familjelivet var krisigt. Vi kom mkt närmare varandra och förstod en massa om vårt förhållande.


                    Comment


                    • #11

                      Vi pratade lite ikväll... Jag förklarade än en gång hur ont detta gör. Hur svartsjukan sliter mig i stycken och hur ont det gör att hon inte finns där för mig just nu... Jag föreslog parterapi men det vill hon inte. Känslorna finns kvar men hon vet inte varför hon själv känner som hon gör. Vi bråkar inte och vi har samma värderingar om saker o ting så parterapi hade nog inte hjälpt. Däremot så nämnde hon att hon kanske själv borde söka nån psykolog för att finna sig själv. Hon har väldigt svårt för att prata när hon mår dåligt. Hon bedyrade ännu en gång att det handlar inte om nån annan kille.

                      Jag försökte verkligen få henne att förklara vad hon vill men hon vet helt enkelt inte... Hon vet vad hon har däremot.

                      Jag tänker på barnen, hur hårt detta skulle bli för dem men nämner inte det för henne. Jag vill inte ge henne dåligt samvete så hon sen lever olycklig i vår familj utan förklarar klart o tydligt att jag inte vill leva med någon som inte älskar mig. Träffar hon nån annan så "so be it!" Då kan vi klart gå vidare för jag tänker då inte leva olyckligt kär... Det har jag gjort en gång innan. Men nu vill jag bara försöka rädda vår familj och vårt äktenskap. Går det inte så går det inte...


                      Jag bara skriver o skriver....

                      Hoppas det finns nån som förstår mig...


                      Comment


                      • #12

                        Kvinnor kan man inte lita på. Jag är i exakt samma sits. Är i skilsmässa och min fru vill ha makten hela tiden och vill förverkliga sitt liv. Jag har flyttat och trots att vår dotter har lika mycket rätt till oss båda anser min fru att hon kan avgöra huruvida jag mår för att ha mer umgänge med dottern. Då var det hon som gick bakom min rygg den 25 e aug i år. Hon skrev sexnoveller å bilder till en annan man. Dessa kvinnor är så osäkra på sig själva och behöver andra mäns uppskattning och bekräftelse. De överger familjen för detta. De ser inte sin egen roll om ett äktenskap är slentrian. De skyller allt på den andra partner, i detta fall mig och dig.


                        Comment


                        • #13

                          Det är inte riktigt så här... Skulle hon kontrollera mig så skulle jag troligen bli tokig och istället lämna henne... Inte tvärt om.

                          Nää... Min fru inte mår bra, så mycket vet jag och nu hamnar jag i kläm.

                          Som jag skrev, finns det ingen lösning så får vi helt enkelt ge upp.

                          Om vi skulle gå isär så hade både hon och jag gjort allt för barnen istället för att bråka om dem.


                          Comment


                          • #14

                            Hej, känner igen mig i detta du skriver fast det är min fästman ( sambo) som är på samma sätt. Han ger mig samma svar som din fru gör. Ingeting är fel och han vet inte någonting. Jag blir galen på detta!


                            Comment


                            • #15

                              Hej, känner igen mig i detta du skriver fast det är min fästman ( sambo) som är på samma sätt. Han ger mig samma svar som din fru gör. Ingeting är fel och han vet inte någonting. Jag blir galen på detta!


                              Comment

                              Working...
                              X