Announcement

Collapse
No announcement yet.

Hur ska man hantera relationen till den som gjorde en illa?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Hur ska man hantera relationen till den som gjorde en illa?

    Det finns saker som jag tänker på nästan varje dag. När jag var liten så tycker jag att min mamma behandlade mig och min bror som skit. Hon hade och har fortfarande alkolproblem idag varav de är mindre framträdande idag. Hon erkänner aldrig att hon har haft eller har problem, hennes man är lika och de försvarar varandras beteenden. Idag så kan jag välja när jag åker dit och när jag åker hem och det känns mer ok att ses på mina premisser. Om hon är full när jag kommer eller ringer så åker jag bara därifrån/ lägger på.

    Jag har pratat med henne om det här och jag tror fortfarande inte hon förstår vilken värdelös mamma hon varit och fortfarande är till min lillebror som fortfarande bor hemma. (Fast har en annan pappa än jag som tar mer ansvar)

    Jag ser det som mitt livs mission att försöka få henne att förstå, Jag vill på något sätt ha kvar henne i mitt liv och inte bryta kontakten. Men många gånger får hon mig fortfarande att må dåligt.

    Många gånger så kommer tankarna upp på min barndom, hur hon tog med mig in på en krog när jag var 8-9 år och satt och pratade/raggade på män. Hon var väldigt full och jag minns att jag var trött och ville hem. Hon kunde ibland knappt gå och hon satte oss (mig och min bror) På bussen hem en gång själva för att hon ville vara kvar på krogen. En gång blev hon/Vi utslängda från puben för personalen ansåg hon fått för mycket. Minns en gång när hon somnade där.

    Någon gång så följde hon med mig till pulkabacken och var påverkad, jag minns att min kompis mamma frågade om hon var såhär ofta... Men jag tog ju min mamma i försvar såklart och sa att det bara var den gången.

    Hon kom med mig till till skolan and the story goes....

    Ingen reagerade och de få gånger någon gjorde så frågade de mig.... Jag vågade ju aldrig säga något. Min mamma hade för det första skrämt mig med om jag sa något om det här så skulle socialen ta oss och då skulle vi få ett helvete. De skulle sära på mig och brorsan och vi skulle få växa upp med elaka foster föräldrar. Det här trodde jag på ända upp i vuxen ålder.


    Känns förjävligt när jag tänker på hur mycket hon har svikit mig ändå så vill jag ha henne i mitt liv, hon är ju min mamma och det gör ont i mig att behöva se det här hela tiden.
Working...
X