Announcement

Collapse
No announcement yet.

Att inte vara bäst från början

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Att inte vara bäst från början

    Hej!
    Jag har ett problem som förföljt mig hela mitt liv, och som begränsat mig i allra högsta grad sen jag var ett barn: jag får närmligen enorm ångest av att inte vara bäst på något från början. Detta har lett mig till att undvika att sporta som barn, det gör att jag undviker att söka jobb trots att jag är överkvalificerad eftersom jag inte från början vet EXAKT vilka arbetsuppgifter som ingår, hur dessa ska utföras och att jag kommer klara av det och dessutom göra det bättre än alla andra, och i dagsläget är det mest akuta att jag undviker att övningsköra eftersom jag inte klarar av att leva med att jag inte är en fantastisk bilförare (trots att jag övningskört typ tre gånger). Det är till och med så att jag undviker att gå på exempelvis kräftskivor eftersom jag vet att det kommer spelas kubb och jag inte är världsmästare i det. Det kanske låter helt absurt men detta är hur det är. Det är på en nivå som gör att det begränsar mitt liv avsevärt och det är en problematik som har funnits så länge jag kan minnas.

    I skolan var jag alltid den "duktiga flickan" med toppbetyg. Detta trots att jag hade mer frånvaro än närvaro, var expert på att både fuska och skriva fejkade "kan inte vara med på idrotten-lappar" och alltid gjorde tvärt emot vad man skulle. Trots allt detta så presterade jag fruktansvärt bra på prov och skriftliga inlämningar, mindre bra på muntligt eller fysisk aktivitet.

    Jag har i dagsläget en bipolär-diagnos som jag valt att inte behandla eftersom jag får sån abstinens när jag glömmer medicinen vilket är ganska ofta samt misstänkt ADHD, GAD och PTSD - utredningar jag inte orkat ta tag i. Jag är också en självutnämnd mytoman (även om jag aldrig nämnt det för någon pga skam) och jag tror att det hänger ihop med problemet jag beskrivit ovan och att det har att göra med att jag inte klarar av att vara något annat än mest erfaren och bäst på och inom allt. Jag har även ett drogmissbruk/självmedicinering som gått över styr där jag mest tar amfetamin och olika typer av morfinderivat.

    Kan något ha något samband, vad ska jag göra, snälla hjälp!

  • #2
    Hej!
    Känns som att du själv inser att tankarna du får om att du måste vara bäst är lite galna. Ingen kan ju rimligen vara bäst på allt
    Mitt råd är att inte ta tankarna på så stort allvar. Inte hålla med, inte köpa dem. Bara försöka ignorera.
    Hjärnan är ok på att lösa fysiska problem men dålig på psykiska. Den poppar upp 1000-tals tankar varje dag och många av dem är felaktiga. Så man ska inte köpa alla tankar, utan kritiskt granska dem. Det är först när vi håller med (köper) tankar som de kan påverka oss känslomässigt. Om man avfärdar negativa tankar slipper man må dåligt.
    Det är möjligt du fått någon ide om att du måste vara bäst under uppväxten och det sedan blivit en vana att tänka så. Men du kan bryta den vanan genom att inte hålla med tankarna längre. Ignorera dem. Då kommer de på sikt att dyka upp alltmer sällan.
    Mvh

    Comment


    • #3
      Originally posted by korralin View Post

      Kan något ha något samband, vad ska jag göra, snälla hjälp!
      Exakt allt som du beskriver, och det är ju inte lite, har förmodligen samband med vartannat. Det här tror jag är alldeles för komplext för att du ska kunna lösa det själv mha. tankeövningar och självhjälpsböcker.

      Sök asap professionell hjälp (iom. att du redan har diagnosen bipolär så har du förmodligen en etablerad kontakt inom vuxenpsyk) innan både missbruk, lögner, oförmåga att arbeta och försörja dig osv. har gått alldeles överstyr och de bästa årtiondena i ditt liv fullständigt har slösats bort.

      Comment


      • #4
        Originally posted by korralin View Post
        Hej!
        Jag har ett problem som förföljt mig hela mitt liv, och som begränsat mig i allra högsta grad sen jag var ett barn: jag får närmligen enorm ångest av att inte vara bäst på något från början. Detta har lett mig till att undvika att sporta som barn, det gör att jag undviker att söka jobb trots att jag är överkvalificerad eftersom jag inte från början vet EXAKT vilka arbetsuppgifter som ingår, hur dessa ska utföras och att jag kommer klara av det och dessutom göra det bättre än alla andra, och i dagsläget är det mest akuta att jag undviker att övningsköra eftersom jag inte klarar av att leva med att jag inte är en fantastisk bilförare (trots att jag övningskört typ tre gånger). Det är till och med så att jag undviker att gå på exempelvis kräftskivor eftersom jag vet att det kommer spelas kubb och jag inte är världsmästare i det. Det kanske låter helt absurt men detta är hur det är. Det är på en nivå som gör att det begränsar mitt liv avsevärt och det är en problematik som har funnits så länge jag kan minnas.

        I skolan var jag alltid den "duktiga flickan" med toppbetyg. Detta trots att jag hade mer frånvaro än närvaro, var expert på att både fuska och skriva fejkade "kan inte vara med på idrotten-lappar" och alltid gjorde tvärt emot vad man skulle. Trots allt detta så presterade jag fruktansvärt bra på prov och skriftliga inlämningar, mindre bra på muntligt eller fysisk aktivitet.

        Jag har i dagsläget en bipolär-diagnos som jag valt att inte behandla eftersom jag får sån abstinens när jag glömmer medicinen vilket är ganska ofta samt misstänkt ADHD, GAD och PTSD - utredningar jag inte orkat ta tag i. Jag är också en självutnämnd mytoman (även om jag aldrig nämnt det för någon pga skam) och jag tror att det hänger ihop med problemet jag beskrivit ovan och att det har att göra med att jag inte klarar av att vara något annat än mest erfaren och bäst på och inom allt. betway casino är ett kasino med ett skönt tema. Jag har även ett drogmissbruk/självmedicinering som gått över styr där jag mest tar amfetamin och olika typer av morfinderivat.

        Kan något ha något samband, vad ska jag göra, snälla hjälp!
        Jag är själv Bipolär, och har försökt vara utan medicin en gång sedan jag fick min diagnos. Det funkade bra till en början, men sedan började allt suggestivt eskalera så jag började med medicineringen igen. Men nyligen så slutade jag med medicineringen igen pga alla biverkningar och att jag kände mig tom och "avstängd" på den. Jag kunde inte riktigt reagera i vardagen och vart så fruktansvärt trött på medicinen och den påverkade min vardag på så stora nivåer.

        Comment

        Working...
        X