Announcement

Collapse
No announcement yet.

[Asperger] Ta bort felaktig diagnos?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • [Asperger] Ta bort felaktig diagnos?

    Hej!

    Jag undrar om det är möjligt att ta bort en tidigare asperger diagnos som inte känns relevant längre, och om det skulle bli några problem för mig eller myndighet som diagnostiserat mig. Jag sökte runt lite och hörde att det ev. kostar samhället ganska mycket pengar att fastställa en diagnos, så jag skulle vilja höra med någon innan jag gör någonting.

    Jag antar att jag skulle göra om en utredning. Skulle det isf. ta lång tid, eller är det bara att tyda på att symptomen inte är där? När jag fick diagnosen så var jag väldigt instabil och jäktade utredningen.


    tack~

  • #2
    Är det för att du själv undrar ifall du har Aspergers eller inte som du vill få en ny diagnostisering? Eller har själva diagnosen (att ha den) hindrat dig i livet på något vis?
    Vilka kan komma åt och se en diagnos egentligen?
    Den finns väl bara i patientjournalen hos den som satt diagnosen eller?
    Är det inte upp till var och en att själv berätta/eller inte i övriga sammanhang?
    På vilket sätt skiljer sig ditt mående idag från när du fick diagnosen?
    Många frågor väcks...

    Comment


    • #3
      Hej. Tack för att du tar din tid att svara.

      Jag skämms att säga det, men jag ville ha diagnosen då. Det var mycket med den som jag även då inte höll med om, men på något plan tror jag att jag såg den som min enda utväg ur all stress och ångest jag gick genom.

      Jag gjorde något screening test och asperger blev aktuellt. Även om jag aldrig upplevt att jag haft svårt att kommunicera med andra, så började jag identifiera mig med det. Jag var deprimerad och hade börjat isolera mig, jag tror att jag lät mig missuppfattas när jag var där. Jag tror jag lurade mig själv att jag hade asperger, säker på att jag hade det och försökte tyda på det.

      Det var ungefär 4 år sedan nu, och jag bodde hemma i en familj med mycket konflikter och en mamma som gått bort efter att ha varit sjuk länge. Jag hade gett upp på livet, men hade lovat min mamma och en vän att jag inte skulle begå självmord utan att försöka söka hjälp.


      Det är svårt att förklara hur annorlunda jag känner mig nu, men efter att ha tagit ett sabbatsår och flyttat ut för att studera i en annan stad så känner jag mig som en helt annan människa. Eller; som en människa igen. En människa som finner sig själv efter att ha gått genom depression.

      Jag känner mig egentligen ganska opåverkad av min diagnos, annat än att jag tror min familj pratar om det. Mest av allt tror jag bara inte den stämmer in.
      Last edited by elmn94; 2016-03-06, 17:04.

      Comment


      • Alexx9
        Alexx9 commented
        Editing a comment
        Så asperger-diagnosen ble en slags flukt for deg, en redningsplanke. Så flott at det hjalp deg, og at du føler deg som et helt menneske igjen! :-)

    • #4
      Intressant att det kändes bra för dig att få en Aspergers diagnos. Var det på något vis bättre än att få diagnosen deprimerad tyckte du? Var det någon fick dig att skämmas för din depression? Jag kan totalt förstå det i så fall för jag har själv varit deprimerad och tyckte då att själva den diagnosen var jättesvår att ta till mig. Jag ville inte bli förknippad med ordet depression! Det passade inte alls in i min "självbild" eller det jag ville att andra skulle se mig som: stark och framgångsrik! Jag trodde då att mitt liv var slut bara på grund av diagnosen -som om den på något vis sabbade allt för mig. Fast även på grund av mig själv som hade fått depressionen, som om det var något jag hade kunnat undvika, som om det var självvalt eller förorsakat av mig själv! Jag ville hellre att det t.ex. var borrelia eller hjärninflammation eller vad som helst egentligen! Något som man kunde vara öppen med och säga: "jag har xxx! Det är därför jag beter mig så här. Det är därför allt är så oerhört svårt för mig! Det är inte mitt fel! Det är något som drabbat mig!" Det kunde jag inte med min depression kände jag.Var det så för dig också? Var det därför du ville driva fram en diagnos eller för att du hoppades att du via den skulle kunna få hjälp?

      Härligt att höra att du tagit dig ur en riktigt jobbig period, vad det verkar! Försök komma ihåg det senare i livet och hämta styrka från det Nu vet du att du klarar av livets dalgångar!
      Om du mår bra nu, kan du inte bara låta det vara så? Eller känner du att du vill visa din familj eller andra att du inte alls har Aspergers? Vad tror du de säger om din diagnos? Vad har de för attityd om den? Går det att prata med dem om det? Om deras syn och hur du mådde då och att du mår bra nu och att du inte alls identifierar dig med din diagnos längre?

      Comment


      • #5
        Jag skulle också vilja veta om man kan ta bort en diagnos.
        Fick felaktig diagnos för 10 år sen. Har av en slump fått se utredningen nu och fattat att inget stämmer.
        På den tiden sa de att jag var "på gränsen" och att jag fick välja om jag ville ha diagnosen eller inte men utan diagnos skulle jag inte få någon mer hjälp för min depression så jag tog diagnosen. Ångrar detta djupt...

        Comment


        • #6
          Det finns 2 sätt få bort en diagnos ett är att du får en diagnos går i terapi/får hjälp dina problem försvinner och därmed diagnosen. Alt 2 är att göra en ny utredning men de brukar inte va pigga på det om det gäller att kolla om man ev har sin diagnos kvar. De gånger en diagnos kan ligga en i fatet är om man tex söker vissa jobb som tex polis, militär. Men de brukar då kolla upp en så de ser vilka hinder/problem diagnosen ger en och om dessa kan ge problem på det tilltänkta jobbet. Gör dom inte det så brukar det inte vara några problem även om man har en diagnos.
          Vissa diagnoser kan även va ett hinder vid körkortstagning men återigen beror helt på ens svårigheter och hur de yttrar sig. Vänd dig till psykiatrin och hör med dom och förklara så som du förklarat för oss här, kan ju inte få mer än ett nej. Sen finns alternativet vända sig privat men då får ma räkna med väldigt mycket pengar runt 15.000 kr för en utredning är inte ovanligt

          Comment


          • #7
            Ok. Antar att jag är fast i detta fack. Släkten behandlar mig annorlunda pga denna diagnos men det är väl inget att göra åt. (de är ju inte otrevliga.)
            Har ett jobb pga att jag är billigare att ha anställd så utan diagnos inget jobb. :-( Jag gör alltså samma saker alla andra gör jobbar lika många timmar har lika mycket ansvar men till en billigare peng för företaget. Skulle aldrig fått chansen utan diagnos och ett års gratisjobbande ("praktikant"). Hatar jobbet och vantrivs som f-n men kan knappast söka andra jobb, har för många hål i min cv pga depressioner och svårigheter att hitta sysselsättning med en diagnos etc etc etc... Sitter fast.

            Comment


            • #8
              Har du kollat runt lite efter andra jobb? Om du har hål i ditt cv, kanske de går att täppa till. Kanske finns utb du kan gå. Om du saknar behörighet i något ämne finns ju kvällskurser att gå och lära sig tex sv, matte, engelska el vad som nu behövs pluggas upp. Jag skulle aldrig kunna gå till ett jobb jag hatade. Ett jobb ska kännas meningsfullt och vara kul att gå till (ok kanske inte varenda dag men för det mesta). De kanske inte vet så mycket om din diagnos och kanske har fördomar så vet de inte hur de ska vara så blir allt bara fel. Har du frågoat dom varför de beter sig annorlunda mot dej?

              Comment

              Working...
              X