Announcement

Collapse
No announcement yet.

Autistiska personlighetsdrag

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Autistiska personlighetsdrag

    Jag har valsat runt i psykvården av och till i över 25 år utan att få någon direkt hjälp
    (som mest medicinering och stödsamtal).

    På en mottagning nyligen fick jag fylla i ett autismtest för att se om jag har Asperger.
    Testresultatet räckte inte för att sätta diagnosen, men tillräckligt för att visa att jag
    har autistiska drag.

    Nu vill den nya mottagningen att jag fyller i testet åt dem, så att de får svart på vitt
    hur det står till (trots att den andra mottagningen meddelat resultatet av testet).

    Jag funderar nu på att överdriva mina svar i testet åt det autistiska hållet, för att få
    en diagnos. Tanken är att jag skulle få mer hjälp om jag har en diagnos och med
    tanke på att jag redan har autistiska drag så känns det inte som att jag skulle
    ljuga (inte helt o hållet i alla fall).

    Finns det några stora / allvarliga nackdelar med att tänka så här?


  • #2
    Jag känner så väl igen mig i din situation. Efter att ha bollats runt inom psykiatrin lika länge som du, fick jag Aspergerdiagnos till slut, 2010. Jag kände att panikångest med social fobi inte förklarade alla mina problem. Jag hade då tidsbegränsad sjukersättning och pga det ville försäkringskassan utreda mig i en s k PILA-utredning. Psykologen som medverkade där, är den första som någonsin nämnt NP-utredning för mig. Min läkare inom psykiatrin ville ändå inte skriva remiss för NP-utredning, för han trodde inte på det. Av en slump råkade jag nämna att det är sällan jag upplever mänsklig gemenskap. Då blev det fart på honom. Jag fick göra den första scanningen och hade väl precis tillräckliga resultat för att han skulle skriva remissen.

    På NP-enheten fick jag först träffa en kurator för en inledande bedömning. Hon är väl den som var mest säker på min diagnos. Psykologen som utredde mig, var i början väldigt tveksam, men blev sen ganska säker på att jag har Asperger. Det ingick många intelligenstest, bl a för att se om man fokuserar på detaljer eller helhet. Det var väldigt talande.

    Vad menar du med test? Är det samma inledande scanning som kan leda till en komplett utredning eller är det själva diagnostestet? När man gjort en hel utredning känns det konstigt att de kan ställa diagnos genom ett enkelt test.

    Jag läste inte på innan jag började utredas, för jag ville inte styra mina svar. Jag ville ha en korrekt bedömning. Men visst var jag rädd för att hamna i något slag ingen-mans-land och få någon flummig ångestdiagnos. Känns vanskligt att råda dig till att överdriva svar.

    För mig innebar inte diagnosen att få bättre hjälp. Tvärtom blev jag utslängd från psykiatrin. Du är inte sjuk. Du är funktionshindrad. Men du är välkommen tillbaka om du blir deprimerad eller något. Vilket inte höll i praktiken sen. Jag har rätt till hjälp via LSS men behöver inte den typ av hjälp som erbjuds där.

    Den stora skillnaden för mig, är att jag vet vilka förutsättningar jag har. Jag vet vad jag måste anpassa mig efter, t ex min hjärna har sämre skyddande filter. Jag kan inte belasta min hjärna med för mycket sinnesintryck. Samtidigt en viss stolthet, tänk vad mycket jag har klarat av som levt utan diagnos så länge. Det stärkte min självkänsla.

    I mitt fall komplicerades det av att jag hade en traumatisk uppväxt, som ledde till panikångest. Det var lite rörigt att reda ut vad som berodde på vad.

    Hoppas detta kan vara till hjälp för dig på något sätt.

    Comment


    • #3
      Tack för ditt svar Kreativ.
      Intressant att man räknas som funktionshindrad och inte psyksjuk, som om Aspergare är helt
      obotliga (jag förstår ju att vissa drag kanske inte går att ändra på).
      Man kan väl ha behandlingsbara problem ändå?!

      När de föreslog första testet blev jag chockad och arg. Dels för att läkaren pratade om Asperger
      redan vid första mötet och dels för att jag (utan att veta om det) har bagatelliserat mina problem
      och inte ansåg mig lida av någon 'sjukdom'.

      Jag har precis avslutat en utbildning som totalt dränerat mig på energi, självförtroende och
      självkänsla.
      Efteråt (jag levde i en bubbla där jag slog bort alla problem för att kunna ta mig igenom och klara
      examen) har jag fått känslan att jag var väldigt olik de andra som gick samma utbildning. Det
      gäller t ex att klara sociala situationer sämre, vara ljudkänslig, inte ha samma ork, driv och
      självförtroende som dem.

      Testet som jag har fått göra heter 'Screening för autistiska personlighetsdrag'. (Nu har jag fått
      ett exakt likadant formulär att fylla i.)

      Jag får väl läsa på lite mer om vad konsekvenserna kan bli.
      Känner mig dock oroad oavsett eftersom mottagningen ska omorganiseras och jag misstänker
      att det kommer att bli kaos ett bra tag efter det (bland annat med personalomsättning, vilket
      kan vara väldigt jobbigt, om man hittat någon som går att prata med).


      Comment


      • #4
        Hej igen!

        Jo, Aspergers räknas som funktionshinder. Därav hjälp via LSS. Om jag inte minns fel, är det klass 1, alltså störst rätt till hjälp. Som det var förut hamnade ADHD mycket längre ner och hade svårare att få hjälp. Jag är ett levande exempel på att man kan ha behandlingsbara problem ändå och man kan förändras mycket genom att träna, t ex på att vara social. Det räknas som att du har en viss typ av personlighet. En av världens främsta experter på Aspergers, Tony Attwood, brukar gratulera när han ställt diagnosen. Du kan göra det till något bra.

        Det kan ju vara så att du inte var helt ärlig vid första testet, i o m att du var chockad, arg och ville bagatellisera dina problem.

        Jag vet inte om du är man eller kvinna. Om du är kvinna och hyffsat intelligent, kan det vara anledningen till att sjukvården missat dig förut. Du har tränat så mycket att det inte märks. Jag har haft lätt för att få panikångest t ex i köer i stora varuhus. För att dämpa paniken, har jag ibland börjat prata med folk. Inte tänkte jag på att det kunde uppfattas som att jag är social.

        Det är väldigt vanligt att aspies får kämpa för att klara av sin utbildning. Inte pga bristande engagemang eller intelligens. Utan just pga det du beskriver. Så du borde istället ge dig en klapp på axeln, istället för att dissa dig själv. Hur gör du för att vila och tanka ny energi?

        Nej, vad jobbigt med omorganisation, aldrig roligt.. Menar du NP-enhet? Jag kom till en jättebra NP-enhet. Aldrig känt mig så respekterad och förstådd som där.

        Har inte förstått. Den screeningen, är det all utredning som görs eller kommer du få göra en riktig NP-utredning?

        Comment


        • #5
          Precis som du tror jag att resultatet av det första testet var
          missvisande pga hur jag mådde just då och hur jag reagerade
          inför att eventuellt få diagnosen Asperger.

          Jag är på en vanlig psykmottagning och har inte fått någon
          information vad som händer efter att jag fyllt i formuläret
          (vilket jag tycker är riktigt dåligt, eftersom det påverkar mitt
          liv).

          Tyvärr har jag inget bra sätt att vila och tanka ny energi.
          Att umgås med en mycket nära vän slår ju högt i tak, men
          de har en efter en antingen flyttat eller tagit avstånd från
          mig.

          Just nu letar jag mig fram till en yogastudio som passar mig
          (vilket inte verkar vara så enkelt som jag trodde).

          Comment


          • #6
            Om läkaren tog upp att du kan ha Aspergers redan vid första mötet, kan det betyda att hen var ganska säker på sin sak.
            Kan du inte på något sätt få besked om vad som händer efter du fyllt i formuläret? Du behöver ju verkligen få besked.
            Hoppas du orkar stå på dig.

            Många aspies (hoppas det är ok att använda det ordet) mår bra av vara ensamma, bara gå och pula,
            för då hinner hjärnan komma i kapp med sorterandet. Fysisk aktivitet likaså, så yoga är nog bra på många sätt.
            Det låter banalt men jag tror även att något som enkelt som att promenera hjälper.
            Känner du till begreppet specialintresse? Om man har något man är riktigt intresserad av, kan det ge vila och energi.
            I mitt fall, att vara kreativ. Repetitiva aktiviteter, som att handarbeta, funkar bra för mig. Då känner jag hur trycket av alla intryck minskar.

            Hoppas att du kan finna nya vänner. Om du får en diagnos och liksom hittar dig själv, tror jag att det underlättar.
            Jag har också tappat mina vänner och gick egentligen med på forumet för att fråga hur man kan hitta nya vänner.
            Jag har levt länge i en relation som inte är bra för mig, jag kan inte vara mig själv.
            Att bryta upp tar tid, ett långt gemensamt liv, ska avslutas (vi var väldigt unga när vi träffades).
            Ett av mina mål är att hitta vänner som jag kan vara mig själv med.

            Vad gör du nu efter avslutad utbildning?

            Comment


            • #7
              Tror att första läkaren gick igång på att jag inte tittade honom tillräckligt
              i ögonen. Jag har inte särskilt dålig ögonkontakt i vanliga fall. Med nya
              personer i vården (särskilt när jag berättar om jobbiga saker) har jag dock
              svårt att se personen i ögonen hela tiden.

              Jo, jag vet att fysisk aktivitet är viktigt och förr när jag promenerade flöt
              tankarna på och efteråt kände jag mig bättre. Lite som om någon kommit
              och städat och dammsugit i hjärnan.
              Nu promenerar jag också men blir så stel i kroppen att nöjet försvunnit och
              jag känner mig inte 'utrensad' heller.

              Ja, det drömmer vi väl alla om; att 'hitta' oss själva och att hitta ett sammanhang
              där vi passar in och kan vara oss själva.
              Jag har börjat ge upp hoppet om att hitta fram innan det är för sent...

              Det låter jobbigt! Både att leva på det viset i en relation och att förbereda
              ett uppbrott efter lång tid.
              Hoppas det går bra för dig.

              Comment


              • #8
                Hur ser ditt liv i stort ut? Vad gör du efter studierna?

                Bra liknelse om att få hjärnan dammsugen. Synd att det inte funkar med promenader längre.

                Är det inte för tidigt att ge upp?

                Comment


                • #9
                  Tack för att du svarade.
                  Hoppas din relation ordnar upp sig!

                  Comment


                  • #10
                    Hör gärna av dig igen, så jag får veta hur det går.
                    Allt gott till dig!

                    Comment

                    Working...
                    X