Announcement

Collapse
No announcement yet.

Frågor om klimakteriet (östrogen)

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Frågor om klimakteriet (östrogen)

    Misstänker jag är på väg in i klimakteriet, helt ok med det i så fall. Men ni som varit där har ni ätit/äter östrogen? Biverkningar? De ända besvär jag har är att mensen slutat vara regelbunden (kan vara mitt myom oxå som spökar). Är väldigt skeptisk till medicin och speciellt medicin som är hormonpåverkande. Pallar inte med hormonsvägningar pga medicin el massa biverkningar. Läser man om östrogen så är ju all sjuvårdsinfo positiv de skriver inget om ev biverkningar. Å så ska man tydligen äta gulkroppshormon oxå om man har livmodern intakt. Vart innne på fass och läst om östrogen och det gör mig ju inte mindre intresserad av äta dessa mediciner något förhöjd risk för cancer tack men nej tack, även något förhöjd risk för stroke och hjärtattack med mina gener och två föräldrar som haft stroke så känns det som ska nog avstå. Risk för höga blodfetter och att man samlar på sig vätska rena dröm medicinen Läser man om vanliga biverkningar så ja typ pms varje dag deppig, nervös, sömnsvårigheter, risk för viktuppgång mm mindre vanliga 1 av 100 ökad risk för cancer bla sen som sagt samma biverkningar som vid pms fast varje dag istället för en vecka. Nope har bestämt mig det blir inte östrogen. Biverkningarna på gulkroppshormon var ju mindre i alla fall och verkar något överkommliga.

  • #2
    Hej!

    Jag har inte varit med på forumet så länge, trodde att fågel Fenix var en man, så jag blev lite ställd över din fråga först. Jag vet inte hur gammal du är. Jag är 53 och har fortfarande ägglossning. Åt p-piller i många år för att hålla tillbaka en cysta på ena äggstocken. Fick sluta pga högt blodtryck för 5-6 år sedan. 2013 blev min mens väldigt oregelbunden. Fick en jätteblödning, så mitt hB minskade med nästan en enhet om dagen. Efter det behandlades jag med Provera för att styra upp eländet. Funkade väl i ett halvår, sen började jag må dåligt av dem. Jag visste knappt vad PMS var innan, men då fick jag uppleva det. Hemskt!

    Oregelbunden mens ska vara tecken på klimakteriet, men jag är ändå osäker på om jag är där. Men sist jag träffade min gynekolog, sa han att jag är där och att min övervikt dämpar de hormonella besvären. Har inte vallningar eller något sånt.

    Jag går hos en bra homeopat. Hon testar med en pendel (låter väl lite lagom rubbat), håller preparatet mot ens knä, för att se om det är det man behöver. Jag svarade positivt på Maca-roten. Min mens är nu ganska regelbunden och blir mindre så sakteliga.

    Har inte koll på vilket hormon Provera innehåller. Äldsta dottern, som har problem med att bli gravid, behandlades med samma preparat, men fick samma problem efter några månader.

    Min strategi är att hålla mig till homeopaten, så länge det är möjligt.

    Comment


    • #3
      Nä jag är kvinna är på mitt 45 år min mamma hamna i klimakteriet redan som 42 åring och man följer ju oftast ens förälder. Men ska boka tid för koll så det inte är något annat lider av myom sen 2 år tillbaka så blöder som en tok men fått medicin som minskar blödningarna mitt blodvärde är inte heller bra sist hade det gått upp från 93 till 96 försöker få upp det med järn tabletter och järnrik kost. Verkar omöjligt få upp till normala nivåer. Nä detta med vallningar är inget jag känner igen jag är oxå överviktig kanske fördel Nä känner mediciner som ger mig pms besvär kan jag vara utan har pms besvär utan medicin så behöver ju inte göra det värre. Testade akupunktur mot pms och alla mina besvär försvann så tänkte kolla upp om det finns akupunktur mot klimakteriebesvär oxå om det nu är klimakteriet jag hamnat i. Tror många accepterar läkarvårdens ordinationer utan kolla upp alternativ, men nä efter vad jag läst om östrogen och dess biverkningar så får det bli andra lösningar sen kan jag leva med att mensen är lite sådär är besvären av klimakteriet inte värre så kan jag ta det

      Comment


      • #4
        Hej igen!

        Jag visste inte vad myom är för något, så jag fick kolla upp det. Östrogen och progesteron (t ex Provera) får myom att växa. Så kan du undvika hormonbehandling är det nog bra.

        Blodvärde, ja. Suck! Den gången jag blödde som värst rasade det från 107 till 87. På mitt sjukhus ligger gränsen för att få blod på 70. Jag får biverkningar av de flesta järnmediciner. En läkare skrev ut något intravenöst, som jag avstod. Provera hjälpte mig igenom den värsta krisen och sen homeopatprep, så nu är mitt hB bra igen. Jag är inte heller den som stoppar i mig medicin utan att tänka mig för. Jag tog något som skulle stoppa blödningarna i några omgångar (var tvungen) , tills det small till huvudet. Tack och lov har jag klarat mig utan det sen.

        Skrapning har jag tackat nej till.

        Jag har haft tur. Knappt ingen pms, bara några timmars mensvärk per gång. Bra graviditeter och förlossningar (2 st). Det är bara den där cystan. När den sen visade tecken på cellförändringar, ville läkaren ha ut den hel. Cystan vägde 1,2 kr, så snittet blev inte litet. Fyra veckors strikt vila efter det. Fast då åkte jag på en svår influensa och blev liggande ännu längre. Vilket ledde till proppar i båda lungorna. Roligt nästan jämt... Ny sjukhusvistelse. Men jag fick i alla fall två påsar blod. Innan jag fick åka hem, skickade de över mig till gyn, med tanke på att mitt blodvärde hade tendens att sjunka. Jodå, tjock slemhinna i livmodern, ny kraftig blödning. De hittade dessutom en ny cysta. Äh. lägg av... Ny tid. Punktera eller vad? När jag kom dit några veckor senare, fanns det ingen cysta. Det var kul att se gynekologens förvåning. Det kallas tydligen för funktionell cysta, som bildas och sen går tillbaka. Gissa om jag var lycklig!

        Intressant att akupunktur funkar mot PMS.

        Hoppas du får ordning på ditt blodvärde. Har jag tolkat dig rätt att dina "klimakteriebesvär" begränsar sig än så länge till oregelbunden mens? Det tyckte jag var ok, tills jag insåg att det kan betyda att man får extra kraftiga blödningar, för att slemhinnan hinner växa till sig mer.
        Last edited by Kreativ; 2016-01-15, 22:38. Reason: Cystan vägde 1,2 kg. Vad tokigt det blev

        Comment


        • #5
          Där ser man ok ytterliggare en anl avstå klassisk medicin. Blir lite lös i magen av cyklacapronen (blodminskade medicin) men kan jag ta, Detsamma av järnmedicinen i början men nu verkar kroppen accepterat den Jädra bök vara kvinna med cystor/mens/myom mm skönt cystan gick tillbaka. Ja blev helt besvärsfri med akupunktur, inte dumt alls. Ja än så länge är det bara oregelbunden mens ev rikligare blödningar tillhör ju även symptom på myom så men som sagt äter med mot det gäller bara komma ihåg den jädra medicinen var 4 timma trodde verkligen inte man kunde blöda så himla mycket, men det kan man Försökte boka tid i dag till gyn men är ju hopplöst få tid. Kämpar med blodvärdet tänker på äta järnrikmat men vill inte gå upp. Så känner att ev klimakterie är välkommet för då minskar myomet till att försvinna helt.

          Comment


          • #6
            Så hette det. Det var Cyklocapron jag tog, tills det small till i huvudet. En sköterska tyckte det lät som jag fått en "tia". Som väl är, inga problem efter det. Jag blev också överraskad att man kan blöda så mycket. Först var jag glad över att Cyklocapron funkade. Jag var så trött. Kunde inte gå mer än 500 meter utan att behöva vila. Sitta på stoppade möbler... helst inte. Första gången jag träffade en terapeut var en sån dag. Har det blivit värre med åren pga myomet?

            Är det för blodvärdet du söker till gyn? Det har aldrig varit aktuellt att ta bort myomet? Läste att myom kan försvinna när man går in i klimakteriet, men det är ingen som vet hur länge det dröjer. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad det heter som ges intravenöst. Det ska vara väldigt bra för blodvärdet. Ges till många gravida bl a.

            Comment


            • #7
              Ja, vet inte hur många lakan och underkläder jag jag fått slänga pga blodfläckar tog ett år om inte mer inan jag sökte hjälp, hatar gå till gyn så drog på det jättelänge. Känns som hela ens blodföråd kommer ur en även om man hade rejäll binda plus tampong så gick det rätt igenom inte undra på man fått blodbrist Hört att cyklocapron ska man undvika om man har ärftlighet av proppar/stroke som jag har men vägrar operation. Då man är 40 plus så innebär operation ta bort allt och jag kan inte tänka mig det. Kanske låter sjukt men skulle inte känna mig som en hel kvinna om de tog bort min livmoder har inga planer på tex barn men nej kan inte tänka mig operation.

              Comment


              • #8
                Jag kan inte minnas att någon i min släkt fått en stroke. Minns inte om läkaren frågade om det när han skrev ut Cyklocapron. Men om jag skulle behöva det någon gång, kommer jag att tänka mig för innan jag tar det.

                Låter lite konstigt att de inte bara kan ta myomet, oavsett ålder. Såvida du inte har ett jättestort myom.

                Att ta bort livmoder m m kan väl också leda till att man måste ta hormoner. Min gynekolog förvarnade om det inför min op. Medan jag låg nedsövd, gjordes ett snabbprov på cystan. Det visade inte minsta tillstymmelse till cellförändringar. Så himla skönt. Men hade det funnits minsta tveksamhet, hade de tagit bort livmoder, äggstockar, blindtarm och tarmkexet. Jag har fött två barn. Kanske gör det att jag inte skulle känna mig mindre kvinnlig om jag blivit av med livmodern. Mer fundersam på hur det påverkat hormonerna.

                Det som är ditt problem är mest blodvärdet då + menssmärtor from hell. Hoppas att du snart får en tid på gyn, så du kan få hjälp. Hör gärna av dig, så jag får höra hur det går.

                Comment


                • Fågeln Fenix
                  Fågeln Fenix commented
                  Editing a comment
                  kan ta bort det men då jag är 40 plus så är det lika med livmoder bort vill inte operera bort allt. Ovanligt de förvanade hänt att kvinnor fått bortopererat allt utan ens fått chans till tycka till överhuvudtaget och efteråt är det ju försent att komma med klagomål. Smärtan kan ja ta har medicin mot det lärt mig leva med det haft svår smärta sen mensen började. Men blodvärdet är jobbigt känner av det så det måste upp äter järnmedicin det hjälpre lite men ökat i dos och har inte kollat värdet sen dess så ska bli intressant om det gått upp

                • Kreativ
                  Kreativ commented
                  Editing a comment
                  Jag hade turen att få en väldigt bra gynekolog, som är väldigt omtyckt av många kvinnor i vårt område. En bekant gratulerade mig till att få vara hennes patient. Det säger väl en del. Hon var väldigt noga med att hålla mig informerad.

              • #9
                Originally posted by Fågeln Fenix View Post
                Ja, vet inte hur många lakan och underkläder jag jag fått slänga pga blodfläckar tog ett år om inte mer inan jag sökte hjälp, hatar gå till gyn så drog på det jättelänge. Känns som hela ens blodföråd kommer ur en även om man hade rejäll binda plus tampong så gick det rätt igenom inte undra på man fått blodbrist Hört att cyklocapron ska man undvika om man har ärftlighet av proppar/stroke som jag har men vägrar operation. Då man är 40 plus så innebär operation ta bort allt och jag kan inte tänka mig det. Kanske låter sjukt men skulle inte känna mig som en hel kvinna om de tog bort min livmoder har inga planer på tex barn men nej kan inte tänka mig operation.
                Om du passerat 45 så finns ju i princip noll chans till graviditet oavsett om du vill eller inte. Men däremot finns det tyvärr fortfarande mer än någonsin risk för cellförändringar och malignitetsutveckling. Har du inga nu, och har aldrig haft, cellförändringar vid cellprovsscreeningen (portio, cervix) så kan man välja att spara en del av cervix samt portio mtp. din ålder och pågående sexuell aktivitet. Men både äggstockar och uterus har i princip tjänat ut allaredan och du slipper alla tankar på underlivscancer ovanför cervix. Uteruscancer är fortfarande relativt ovanligt i din ålder, men den formen ökar för varje år som du har förmånen att få åldras. Den allra mest lömska och svårbehandlade formen är fortfarande ovarialcancer (äggstockar) och har du minsta ärftlighet för den cancerformen så ta bort rubbet. Nackdelen är att då hamnar du momentant i menopaus men du är åldersmässigt i princip redan där så då kan man medicinskt lindra eventuella problem efteråt. Men blödningstrassel och malignitetsrisken blir du momentant av med, en gång för alla.

                Man bör kanske inte tillåta en mer eller mindre ogrundad misstro mot den sk. "klassiska medicinen" leda till rädsla som tar över handen så att man fattar livsavgörande beslut på både oklara och ovetenskapliga grunder.

                Bara min tankar..
                Last edited by RoughTimes; 2016-01-15, 23:01.

                Comment


                • RoughTimes
                  RoughTimes commented
                  Editing a comment
                  Du har tänkt på detta och har uppenbart varken ärftlig belastning eller tillräckliga besvär av dina blödningrubbingar för att motivera dig för behandling. Det är ett helt okej ställningstagande.
                  Last edited by RoughTimes; 2016-01-16, 12:49.

                • Kreativ
                  Kreativ commented
                  Editing a comment
                  Menar du att du har så svår PMS som självmordstankar?

                • Fågeln Fenix
                  Fågeln Fenix commented
                  Editing a comment
                  Ja, dagarna inan mens kan vara riktigt mörka med sådana tankar

              • #10
                Mitt favoritämne
                Det finns ingen anledning att äta tabletter mot en så naturlig sak som klimakteriet. Även pubertet innehåller "åkommor" men få vill ta hormon för att undvika puberteten. Klimakteriet är lika naturlig som puberteten. Endast vid stora besvär som inte kan dämpas på andra sätt (kost, motion tex) skulle jag ens överväga att stoppa i mig hormon.
                Östrogen har som du nämner bl a ökad risk för cancer. Gestagen (syntetiskt progesteron) ger ofta "nedstämdhet" och minskad sexlust. Progesteron är ju det hormon som ligger i topp just dagarna innan mens, vilket säger en del om effekten (för oss som blir låga då).

                Jag tycket det är ett oskick att lättvindigt rekommendera och skriva ut så potenta läkemedel som hormon ändå är. Men vid stora besvär måste man förstås överväga det.

                Själv har jag inte haft vallningar. Det kanske kommer. Har haft upp mot 16 veckor mellan blödningar dvs är helt klart i övergång. De större skillnader jag märkt (och kopplar till klimakteriet) är att jag aldrig gråter, har klart ökad sexlust och inte sover lika många timmar per natt. Dels lite mer "manlig" och dels lite mer "senpubertal" skulle jag kunna sammanfatta det. Med pubertal menar jag nyfiken, självcentrerad, inte så omvårdande, mer hänsynslös, obetänksam. Typ.

                Comment


                • Fågeln Fenix
                  Fågeln Fenix commented
                  Editing a comment
                  Tycker som du är en naturlig sak som händer, självklart får man stora problem ska man försöka få hjälp. Förrutom mensrubbningarna så är jag som jag brukar Verkar som man skriver ut medicinen mot klimakteriet oavsett patienten behöver det el ej typ åh klimakteriet, käka hormoner nää, är inte mina besvärr mer så kan jag leva med det är ju övergående.

              • #11
                Originally posted by Lydia Stille View Post
                De större skillnader jag märkt (och kopplar till klimakteriet) är att jag aldrig gråter, har klart ökad sexlust och inte sover lika många timmar per natt. Dels lite mer "manlig" och dels lite mer "senpubertal" skulle jag kunna sammanfatta det. Med pubertal menar jag nyfiken, självcentrerad, inte så omvårdande, mer hänsynslös, obetänksam. Typ.
                Menar du att de här "pubertala och testosteronstinna" kännetecknen och egenskaperna som du beskriver hos dig själv skulle vara symptomatiska för kvinnor i menopaus?

                Last edited by RoughTimes; 2016-01-15, 23:36.

                Comment


                • Lydia Stille
                  Lydia Stille commented
                  Editing a comment
                  Ja och nej. De är typiska tecken för min övergång. Jag är mycket påverkad av hormon. Har alltid känt av ägglossning, mens, graviditetens olika faser, amning, p-piller, p-spiral osv. Alla känner inte av hormonsvängningar (de naturliga och de konstgjort framkallade) lika mycket. En del känner av dem men kopplar inte ihop det med hormonhalt. Typ som när man tycker att världen är hemsk för en skitsak men dagen efter inser att det bara var mens som var på gång. Jag har inte heller alltid gjort den kopplingen. Eftersom jag nu är biolog är jag extra intresserad och har haft mer och mer koll på mina cykler. Tack vare det har jag i efterhand kunnat koppla vissa depressiva perioder till hormon. Ibland har det varit ruskigt tydligt. Har tex kunnat se hur en låg period visst år exakt sammanföll med när jag började med p-piller.

                  När det gäller klimakteriet för mig är det alltså förändringar/egenskaper som är tvärtemot de jag hade som nybliven mor.

                • RoughTimes
                  RoughTimes commented
                  Editing a comment
                  Hej, det var intressant att höra dina beskrivningar av ditt eget psykiska mående och de direkta kopplingarna till fluktuerande hormonnivåer genom livet. Till viss del håller jag med dig rörande generella beskrivningar av specifika perioder i ett kvinnoliv som exempelvis nyförlöst, ammande etc. men för övrigt så jag har aldrig själv kunnat göra så långtgående och direkta kopplingar på livsbasis. Men de individuella variationerna kan som sagt vara stora. Hur som helst, må väl!

              • #12
                Jag tycker Rough TImes tar upp en väldigt viktig sak, risken för cancer.

                På mitt sjukhus blir man inskriven på gyn en vecka före själv op. Då gör man en genomgång med op läkare, narkosläkare och sjuksköterska. När jag kom så långt som till att prata med sjuksköterskan, var jag på väg att tacka nej till op, när jag insåg hur mycket mediciner som jag skulle ta, även innan jag ens lagt mig på op-bordet. Jag tål varken pencillin eller värktabletter (magen). När sköterskan förstod vad jag sa, blev hon tyst. Det allvar och den bestörtning jag såg i hennes ansikte sen, avgjorde saken. Äggstockscancer är inte att leka med.

                Jag hade tur, på alla sätt. Inga cellförändringar i cystan. Cystan satt inte ens på äggstocken. Den hängde fast via något slags "kanal" eller hur de nu beskrev det. Jag fick behålla livmodern m m och behövde i o m d inte ta pencillin. Jag lämnade gyn efter ett och ett halvt dygn och klarade mig utan smärtstillande utan problem.

                När man hör talas om äggstockscancer, är det nästan så jag önskar att de plockat bort äggstockarna. Jag var 49 år och fler graviditeter är inte aktuellt

                Comment


                • #13
                  Glömde, naturligtvis. När jag behandlades med Provera, blev jag snudd på rent konstig till slut. Jag gav mig ut på en promenad, trots att det var så kallt att mina luftrör kunde reagera. Medan jag promenerade fick jag tankar om att jag inte var säker i mitt hem. Mitt inre skrek till mig att ta tåget härifrån och aldrig mer komma tillbaka. På något sätt lyckades jag koppla det till Provera och gick hem igen. Sen dess har jag inte tagit mer av medicinen.

                  Comment


                  • #14
                    Internet är ett bra verktyg att söka information om man bara har lite gott omdöme (och det har du ju). Eftersom vi är olika så reagerar vi olika på hormoner. Andra personers erfarenhet av hormonella medel, operationer och klimakteriet finns det gott om. Sök och läs.

                    Att ta bort livmoder borde inte ge stor påverkan hormonellt (och därmed på mående) men äggstockar är en helt annan sak. Det är ju de som kommunicerar med hypofys och hjärna genom hormon. Utan dem får hypofys inte rätt "besked" om läget via östrogen och progesteron. Då kan nivå på LH och FSH (andra hormon som "bestämmer") antagligen påverkas. Dock görs små mängder hormon även i andra delar av kroppen.

                    Visste jag med mig att jag löpte risk för äggstockscancer skulle jag överväga operation, annars absolut inte. Men det är min åsikt, grundad på mina hormonella erfarenheter och det jag vet. Googla friskt och lyssna lagom mkt på vårdkunniga tycker jag. Ofta känner man på sig om gynekologen/barnmorskan bara upprepar vad läkemedelsbolaget sagt eller om hen har råd baserade på lång erfarenhet.

                    Comment


                    • #15
                      Originally posted by Lydia Stille View Post
                      Googla friskt och lyssna lagom mkt på vårdkunniga tycker jag. Ofta känner man på sig om gynekologen/barnmorskan bara upprepar vad läkemedelsbolaget sagt eller om hen har råd baserade på lång erfarenhet.
                      Ännu ett "råd" till dig TS, tillåt dig inte att successivt invaggas och omslutas av den alltmer spridda (via nätet) misstron om att alla "vårdkunniga" på ett eller annat sätt är hjärntvättade av någon sorts världsomfattande läkemedelskonspiration (eller annan konspiration rörande sädesslag, vacciner etc). Lita på ett sunt och avvägt sätt på att de som framstår som erfarna förtroendeingivande tjänstgörande vårdkunniga är just vårdkunniga och det inte utan legitim orsak/erfarenhet eller med någon obskyr baktanke, lika lite som de talar i egen sak eller för privat vinning.
                      Last edited by RoughTimes; 2016-01-17, 09:26.

                      Comment

                      Working...
                      X