Announcement

Collapse
No announcement yet.

Panikångest och ska ha barnen i helgen

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Panikångest och ska ha barnen i helgen

    Hej!
    Jag bor tolv mil ifrån mina barn, jag har dom varannan helg.
    Men nu har jag fått sådan panikångest och jag klarar knappt ta hand om mig själv.
    Jag måste köra bil för att hämta dom, vilket inte kommer att gå.
    Sen ska jag ta hand om dom tills på söndag vilket jag inte vet hur jag ska göra.
    Jag är 34 år med tre döttrar och kan inte träffa dom pga ångest.
    Jag känner mig som världens sämsta pappa och tårarna bara kommer konstant.
    Vad ska jag göra, alla förslag och kommentarer tas emot.

    Mvh dålig pappa

  • #2
    Om du inte klarar av att a hand om dina barn på ett för dem bra och tryggt sätt så ska du inte hämta dem den här helgen. Åtminstone inte om du inte har tillgång till pålitlig och säkert tillgänglig assistans i omedelbar närhet. Typ farföräldrar eller andra familjemedlemmar som dina barn är välbekanta och trygga med. Tolv mil är långt för mamman att hämta dem på om det skulle krisa ihop sig för dig. Att den förälder som barnen är ensamma med inte fungerar eller beter sig avvikande är skrämmande för barn, i synnerhet om de inte känner att de har någon annan trygg person att vända sig till i omedelbar närhet. Fokus i det här läget för dig måste vara dina barns säkerhet och trygghet och att inte skrämma dem eller göra dem otrygga hos dig, så känner du dig tveksam till hur ditt psykiska mående kommer att påverka dina barn i eventuellt negativ riktning så hämta dem inte just nu. Deras välmående, trygghet och tillit till dig som en trygg och välfungerande vuxenperson är prio ett.

    Det kommer en ny helg då du förhoppningsvis mår bättre, vänta till dess om den här helgen innebär en potentiellt negativ upplevelse för dina barn. Tycker i alla fall jag känns som det enda rimliga förhållningssättet.
    Last edited by RoughTimes; 2016-04-01, 08:56.

    Comment


    • #3
      Det va ett väldigt insiktsfullt svar, tack så mycket å du har helt rätt.
      Det är nog mer av egoism att vilja ha dom här även när man är dålig.
      Jag vill ju vara den där starka pappan som dom kan luta sig emot.
      Å dom ska inte ta hand om mig....

      Comment


      • #4
        Originally posted by J_m81 View Post
        Det va ett väldigt insiktsfullt svar, tack så mycket å du har helt rätt.
        Det är nog mer av egoism att vilja ha dom här även när man är dålig.
        Jag vill ju vara den där starka pappan som dom kan luta sig emot.
        Å dom ska inte ta hand om mig....
        Det är bra, för att inte säga extremt viktigt, för en man som bor långt ifrån relativt små barn att ta vara på ALLA möjligheter att upprätthålla kontakt och trygghet i umgänget. Så din "egoism" är tilltalande och smickrande för din personlighet som pappa

        Men som sagt, barn är oerhört receptiva och ett psykiskt illamående hos den ende vuxne föräldern på många mils avstånd som de inte kan varken förstå eller sätta fingret på är skrämmande och otrygghetsskapande. I synnerhet om inte någon annan välkänd och trygg vuxenperson finns omedelbart tillgänglig.

        Föräldrar, tror jag, behöver inte alltid vara som urberget... till och med så tror jag det är bra att visa mänsklighet och innehav/kontakt med det egna känslolivet inför barn... men det betyder inte att de någonsin ska känna sig utlämnade. För hamnar de i sådana situationer så landar ett alldeles på tok för stort ansvar på det äldsta av syskonen som då måste ta ansvar för de mindre. DET är orättvist och grymt mot barn som då tvingas agera förälder åt både den egna föräldern som inte orkar hantera vuxenrollen, såväl som de mindre syskonen som naturligtvis vänder sig till den i syskonskaran som är äldst.

        Klokt beslut, ta hand om dig och ta nästa chans att vara med dina barn så fort du mår bättre ---<--@

        Comment


        • #5
          Det slutade med att jag och barnens farmor gick på en skogspromenad och pratade sen åkte vi och hämtade barnen.
          Känns riktigt bra nu när dom är här, plus att farmor å farfar kommer hjälpa till om det är något.
          Försökte prata med exet, men hon hade tydligen en dejt och vägrade att hjälpa mig.
          Så jag tog tag i det själv å har gett mig fan på att bli bättre nu.

          Comment


          • #6
            Men se så bra det löste sig. Bra att du inte är rädd för att be om hjälp och vara öppen med problem när det går tungt. Skönt att ha dina egna föräldrar i närheten, en stor trygghet för både dig och barnen vilket säkert är en stor fördel för att du ska undvika panikångestattacker som kommer sas. bara för att även du känner dig stressad och utlämnad.

            Underbart för barnen dessutom att ha farmor och farfar som pysslar med dem, en skön känsla av storfamilj och flera generationer som umgås över generationsgränserna. Det är sådant som skapar positiva och värdeskapande minnen för barn, redan från tidig ålder. Vem minns inte det mysiga och sköna med både föräldrar och farföräldrar och kanske föräldrars syskon och kusiner i nära umgänge, samtal, matlagning, middagar, diskussioner och barn som bara existerar med sitt, men i välkommen närhet runt omkring de vuxna för att de signalerar trivsel och trygghet.

            Myyyyspyyys

            Comment

            Working...
            X