Announcement

Collapse
No announcement yet.

Ångesten tar över mitt liv

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Ångesten tar över mitt liv

    Jag fick för inte länge sen diagnosen GAD. Jag har varit orolig så länge jag kan minnas (är 21 år nu) så diagnosen förvånade inte mig, det var skönt att få svar på varför jag är som jag är.

    Men min ångest har blivit så illa att jag inte vet hur jag ska klara min vardag längre. Jag oroar mig mycket över hur jag ska klara mig i livet pga mina hälsoproblem. Jag har svårt att sova, magproblem, ont i kroppen, trött osv.

    Jag har alltid oroat mig hur jag ska orka jobba pga att jag har en tarmsjukdom, näringsbrister, dåligt immunförsvar och plus det gad som förvärrar mina symptom..


    Jag har fått ett jobb nu och ska börja om 2 veckor och jag är så otroligt orolig så jag håller på börja gråta. Det är ett krävande jobb, jag ska ta hand om barn och ungdomar med olika diagnoser/funktionshinder. Jag bor på liten ort och det enda jobb man kan få här är vårdyrken, något som egentligen är för tungt för mig, men man måste ju, har ett barn att försörja.


    Jag blir så orolig att jag börjar må illa och känns som jag ska spy, och då oroar jag mig för att spy på jobbet. När jag har mycket ångest så kan jag bli svimfärdig ibland, och kallsvettiga händer, så jag oroar mig hela tiden att inte ta i nån och det är väl stor chans att jag måste det på det här jobbet. Om jag börjar må illa när jag äter (har även ibs, som antagligen påverkas av min ångest) vad ska jag göra då? Jag orkar inte jobba utan mat men kan inte jobba och behöva springa på toa hela tiden heller. Tankarna bara snurrar.. allt blir bara värre och värre och jag får panik snart. Om jag inte kan sova på kvällarna som jag säkerligen inte kommer kunna, kommer jag verkligen inte orka jobba.


    Jag är så ledsen och arg över att ångesten förstör mitt liv. Jag äter en stämningsstabiliserande medicin sen i jan. som inte hjälper och väntetiden på att få träffa läkare är jättelång, och jag får inte nån bra hjälp från min terapeut heller. Vem ska hjälpa mig? Vad ska jag göra?? Jag måste ju jobba för att kunna försörja mig och mitt barn men det här känns ohållbart. Kan man nånsin bli fri från ångest om man har gad? Jag vill inte att livet ska kännas som ett straff, känner mig rädd och hopplös.



  • #2

    Hej,

    Vill bara säga att jag känner med dig!. Jag har det EXAKT likadant så det enda jag kan trösta dig med är att du är inte ensam. Vet dock att det inte är mkt till tröst..

    Jag har också GAD och har ulcerös kolit tarmsjukdom (svår sådan)som styr mitt liv dagligen. GAD'en förlamar en och det är svårt att leva fullt ut och njuta av livet eftersom det hämmar en något oerhört. Jag har ett serviceyrke och det tar på krafterna att jobba med sådant när man själv är livrädd och orolig inombords. Är (eller snarare försöker numera) även vara musiker och får framförallt pga min tarmsjukdom ofta mycket ångest och oro varje gång jag ska åka iväg och spela och resa. Ofta tackar jag nej pga att jag är rädd.. Det är en fet käpp i hjulet på ens liv.

    Jag oroar mig också dagligen för min tarmsjukdom och min hälsa eftersom min sjukdom fortfarande är i ett kritiskt skede trots 2 operationer. Det är ett helvete att behöva vara orolig och rädd jämt.

    Känner också igen mig i ditt illamående och även rädslan för illamåendet och att spy. Detta är ett av symptomen som uppstår när jag får ångest och framförallt när jag får panikångest. Just detta har jag förstått är ganska vanligt och du är verkligen inte ensam. Självklart så påverkas detta av IBS och allt blir tyvärr en ond cirkel. Ju sämre man är i magen desto mer ångest och oro får man, och ju mer ångest man har desto sämre blir magen..

    Jag fick nyligen en ny medicin som heter Cymbalta och är ett SSRI preparat med noradrenalin i som faktiskt känns som att det hjälper mig. Har tagit en uppsjö av olika SSRI preparat genom åren men inget har tyckts ta bort den där dagliga ihållande rädslan för allt och inget, kallsvettningarna och illamåendet. Men denna nya Cymbalta tycks faktiskt ta bort det där värsta. Jag ska även snart genomgå en utredning genom en psykiatriker som får utvärdera ordentligt och anpassa medicin och dos noga efter mina behov.

    Men jag hoppas att du kan härda ut och att du snart får hjälp via din läkare eller vårdcentral att få en medicin som funkar för dig. Du ska inte behöva må så och det är inte ditt fel. Du förtjänar livet och att inte behöva lida och det finns ljus i tunneln, det finns medicin att få som hjälper dig att komma upp på ytan. Och kom ihåg att du är inte ensam, du är inte konstig eller onormal. Jag vet själv hur svårt det är att leva med dessa två handikapp och hur svårt det är att förklara för någon som inte lider av det själv.


    Jag finns här om du vill skrivas eller prata. Bara att höra av dig i så fall.

    Sköt om dig och stor kram


    Comment


    • #3

      Hej,

      Vill bara säga att jag känner med dig!. Jag har det EXAKT likadant så det enda jag kan trösta dig med är att du är inte ensam. Vet dock att det inte är mkt till tröst..

      Jag har också GAD och har ulcerös kolit tarmsjukdom (svår sådan)som styr mitt liv dagligen. GAD'en förlamar en och det är svårt att leva fullt ut och njuta av livet eftersom det hämmar en något oerhört. Jag har ett serviceyrke och det tar på krafterna att jobba med sådant när man själv är livrädd och orolig inombords. Är (eller snarare försöker numera) även vara musiker och får framförallt pga min tarmsjukdom ofta mycket ångest och oro varje gång jag ska åka iväg och spela och resa. Ofta tackar jag nej pga att jag är rädd.. Det är en fet käpp i hjulet på ens liv.

      Jag oroar mig också dagligen för min tarmsjukdom och min hälsa eftersom min sjukdom fortfarande är i ett kritiskt skede trots 2 operationer. Det är ett helvete att behöva vara orolig och rädd jämt.

      Känner också igen mig i ditt illamående och även rädslan för illamåendet och att spy. Detta är ett av symptomen som uppstår när jag får ångest och framförallt när jag får panikångest. Just detta har jag förstått är ganska vanligt och du är verkligen inte ensam. Självklart så påverkas detta av IBS och allt blir tyvärr en ond cirkel. Ju sämre man är i magen desto mer ångest och oro får man, och ju mer ångest man har desto sämre blir magen..

      Jag fick nyligen en ny medicin som heter Cymbalta och är ett SSRI preparat med noradrenalin i som faktiskt känns som att det hjälper mig. Har tagit en uppsjö av olika SSRI preparat genom åren men inget har tyckts ta bort den där dagliga ihållande rädslan för allt och inget, kallsvettningarna och illamåendet. Men denna nya Cymbalta tycks faktiskt ta bort det där värsta. Jag ska även snart genomgå en utredning genom en psykiatriker som får utvärdera ordentligt och anpassa medicin och dos noga efter mina behov.

      Men jag hoppas att du kan härda ut och att du snart får hjälp via din läkare eller vårdcentral att få en medicin som funkar för dig. Du ska inte behöva må så och det är inte ditt fel. Du förtjänar livet och att inte behöva lida och det finns ljus i tunneln, det finns medicin att få som hjälper dig att komma upp på ytan. Och kom ihåg att du är inte ensam, du är inte konstig eller onormal. Jag vet själv hur svårt det är att leva med dessa två handikapp och hur svårt det är att förklara för någon som inte lider av det själv.


      Jag finns här om du vill skrivas eller prata. Bara att höra av dig i så fall.

      Sköt om dig och stor kram


      Comment


      • #4

        Om du tycker att terapin inte fungerar byt terapeut det har man rätt att göra inte alltid det klaffar. det är bara bortkastad tid att gå till någon om det inte ger något. Kan inte så mycket om just GAD men jag vet människor som lidit av det som blivit hjälpta av terapi och blivit helt besvärsfria från sin gad.


        Comment

        Working...
        X