Announcement

Collapse
No announcement yet.

Är det bara jag som får ångest av att vara arbetslös?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Är det bara jag som får ångest av att vara arbetslös?

    Hej,


    jag vet helt ärligt talat inte hur jag ska hantera detta...


    orolig, stressad, känner inte igen mig själv, stressad, ensam, hypokondriker, klump i halsen, svårt med djupa andetag, jobbigt att vara själv, panikattacker i bland....


    allt detta har kommit sen jag blev arbetslös...det är fruktansvärt att vara arbetslös, jag vaknar och känner mig så jäkla ensam, vem ska man prata med, umgås med..va fan ska man göra hela dagen....


    jag spenderar dagen ensam på biblioteket och söker jobb, söker så mycket jobb jag kan men det är minst 100 sökanden på alla jobb ås det kommer ta ett tag innan jag får jobb....men jag är aktiv och söker det är jag verkligen.


    klarar inte av att vara arbetslös länge till, det är fruktansvärt att inte känna någon samhörighet, man känner inget utbyte av människor, ingen som frågar eller pratar med om en...ingenting!! Jag tror på riktigt att jag kommer bli ännu mera deprimerad om detta fortsätter, jag vet helt ärligt talat inte hur jag ska hantera detta..nån som har något tips?


    Nån som känner igen sig


    kram Lova, Sthlm



  • #2

    Att gå arbetslös är en pinna själv gjort det och det var astråkigt och jobbigt alla jobbade så ingen hade man att umgås med. Men bra att du är aktiv och försöker. Skulle du kunna tänka dig praktisera under tiden tills du hittar ett jobb, kanske inte jättekul men något att gå till på dagarna och man känner sig behövd. Och man får erfarenhet .


    När jag var arbetslös såg marknaden helt annan ut än nu var mycket lättare få jobb, finns det saker du kan göra för förbättra dina chanser? Kanske plugga in fler ämnen, som jag skrev innan praktik för få lite erfarenhet mm. Skaffa en jobbcoach genom af de har mer tid att sitta med sökanden och kan hjälpa en mer än de på af, sitta och bolla idéer mm.


    Comment


    • #3

      Hej


      Jag är ledsen, för jag kanske inte kan hjälpa dig med några konkreta råd, men jag lider med dig. Jag kan även känna igen mig i en del av din ångest, även fast jag har ett jobb.


      Dock vantrivs jag otroligt på mitt jobb, och jag har till och med fått rådet ibland från omgivningen att säga upp mig, trots att jag inte har något att falla tillbaka på.

      Jag vet hur det är att söka nya jobb med ljus, lykta och all kreativitet man kan tänka sig, bara för att få nobben. Jag vet hur det känns att pendla mellan hopp och uppgivenhet när man skickar ansökningar.


      Jag vet inte om du har upplevt det, men jag kan även känna att det är lite skamligt att inte få svar på ansökningar. Jag vill knappt längre tala om för folk att jag söker nytt jobb, eftersom jag får massa kommentarer i stil med "har du FORTFARANDE inte fått nåt??". Folk menar inget illa, men det kan vara jobbigt att höra ändå. Jag tror att många som själva har varit lyckosamma på arbetsmarknaden lätt tror att om man inte fått något nytt jobb så har man antingen inte försökt tillräckligt eller så är det något fel på en. Att kunna övertyga andra - och även sig själv - att man mycket väl kan vara en intelligent, kapabel och aktiv person trots att framgången låter vänta på sig är inte alltid så lätt.


      Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig. Tror att många är i samma situation. Låt det bara inte påverka ditt självförtroende!


      Lycka till


      Comment


      • #4

        Tack för era svar.


        Fågeln Fenix:

        Tack för ditt svar. Känns skönt att nån mer förstår.

        Jo, men jag har utbildning och jag har bra erfarenhet men det är endå jättesvårt, det är flera hundra sökanden på alla tjänster. Och en rekrytering är oftast mellan 2-3 intervjuer.


        Jag har sökt "lättare" jobb men de har jag fått nej på för att de tycker att jag är "överkvalificerad" och tror inte att jag kommer vilja stanna på den positionen.


        A.L. >> Tack så mycket för ditt svar!


        Vad du än gör, hur trött du än är så sluta inte på jobbet innan du har ett nytt, gör inte det för jag kan verkligen lova dig att det är mycket värre att gå ensam hela dagarna och leta jobb och känna sig värdelös. Hur bra du än är så kommer det vara svårt att hitta ett nytt. ta semester istället och sök nytt jobb medans du har ett, det är mitt råd från hjärtat. Varför vantrvis du?


        Usch, att det ska vara så svårt. men det som är värst är som sagt var ensamheten och inte känns någon samhörighet någonstans. Som ni skriver så känner man uppgivenhet och totalt likgiltig till det mesta har suttit hela dagen med en stor klump i halsen och ångest som vägrar försvinna. Började gråta för att busschaffören var lite sur och sa att jag hade fel biljett. Herregud, det är verkligen inte normalt. Man måste rycka upp sig men det är så jäkla svårt när man inte har någon samhörighet någonstans.


        Tack snälla för era svar, det hjälper lite att få skriva av sig såhär.


        Comment


        • #5

          Felix: Jobbcoach ska jag prata med dom om imorgon, tack för tipset snälla <3


          Comment


          • #6

            Hej igen


            Jag hoppas att du kan få tag på en jobbcoach som inte är alltför dyr. Jag vet inte riktigt var du bor, men om du bor i Stockholm/nära Stockholm finns en organisation som heter Mellanmålet Rehab. De är i huvudsak riktade till personer som haft svårt att jobba på grund av depressioner etc. och som behöver "återanpassas" in i arbetslivet. Det kanske inte 100 % stämmer med din profil, men de har god vana av att hjälpa personer som är både arbetslösa och deprimerade, och när jag själv hade kontakt med dem vid något tillfälle visade de sig väldigt tillmötesgående och hjälpsamma. Om inte annat anordnar de träffar och aktiviteter för personer som är i samma situation, så att man kan få tillbaka lite av den gemenskap som annars utesluter arbetslösa. Det kanske även kan vara skönt att se att man inte är ensam och att få utbyta erfarenheter med andra.


            Och sen vad som är "normalt" beteende eller ej i en situation beror ju på vilka förutsättningar man har att hantera situationen. Tror att många som är deprimerade eller mår dåligt på annat sätt kan reagera med tårar eller ilska för vad omgivningen ser som småsaker. Men när man redan rent emotionellt är på gränsen, och bär på många problem, har man inte så stora marginaler, och även småsaker kan bli för mycket att hantera. Man är i starkt behov av lite vänlighet och förståelse, och möts man istället av omotiverad surhet (som busschauffören) så orkar man inte alltid ta det. Det är en tuff värld där ute för personer som mår dåligt...


            Jag hatar mitt jobb av ganska många anledningar, tyvärr. Jag trivs inte med arbetsuppgifterna och jag tjänar långt under vad jag borde göra för det jobb jag gör. Det är även en dålig arbetsmiljö med en riktigt dålig ledning. Det är många som vantrivs där och försöker ta sig därifrån, men det är ju inte alltid så lätt...


            Comment


            • #7

              A.L


              tack snälla, jag ska genast kolla upp Mellanmålet rehab, det lät som exakt något jag letat efter.


              Idag satt jag i biblioteket hela dagen och sökte flera jobb jag verkligen vill ha. Jag skrev alla personliga breven från hjärtat och jag hoppas verkligen på att få något av dessa nu. jag fick faktiskt energi av att ni skrev med mig om detta, jag mådde lite bättre idag. Tack vare er, så tack!


              Ok, jag förstår. Det är riktigt trist att jobba på ett företag med dålig ledning och miljö. Söker du jobb, hinner du söka på arbetstid också? Då kanske det känns lite "lättare" att gå till jobbet....Hur är kollegorna? Hur länge har du arbetat där?


              Comment


              • #8

                Hej igen


                Berätta gärna hur det gick för dig sen! Hoppas på det bästa. Du får också gärna fortsätta att berätta hur du mår=)


                Det enda med Mellanmålet är att de kanske vill ha en diagnos på depression eller nåt sånt, eftersom de finansieras (tror jag) av landstinget. Men du kan ju kolla med dem, ifall du är intresserad. Men kanske kan det i så fall även hjälpa annars också att prata med en psykolog eller något sånt,för det är påfrestande att vara arbetslös.

                Jag måste erkänna att jag själv tidigare har varit lite skeptisk till sånt, men har nu tagit ett (för mig) stort steg och bokat tid hos läkare för att se om det kan finnas någon hjälp för min egen psykiska ohälsa. Jag får se vad det kan ge, men är man på botten så har man inte så mycket mer att förlora...


                Men ditt inlägg påminde mig ändå om en positiv sak med mitt jobb. Jag har nämligen just nu en del bra kollegor, och det kan hjälpa mycket. Eftersom många andra också vantrivs där så kan det framförallt vara skönt att ventilera lite med dem.


                Ha det så bra


                Comment


                • #9

                  Tack så mycket A.L.


                  Comment


                  • #10

                    Får jag fråga var någonstans du bor? Och ungefär vad det är för typ av jobb du helst vill ha?

                    Så att man kan hålla ögonen öppna om man skulle höra nåt, alltså...


                    Comment


                    • #11
                      Nej det tror jag verkligen inte att du är ensam om. absolut inte. Har preciss slutat ett jobb och ska söka nytt det har gjort att min ångest har tagit sitt tillfälle att leva ut. Typiskt!

                      Comment


                      • #12
                        Jag har varit arbetslös p.g.a mitt mående i 8 år. Det tär verkligen på psyket. AF har varit värst tycker jag för dom skuldbelägger en med precis allt och då mår man bara sämre och chanserna att lyckas minskas ännu mer.
                        Jag tänkte ta livet av mig den här veckan. Det bestämde jag i vintras. Bland annat för att jag inte orkade med jobbsökandet mer, det är en hopplös jakt. På 8 år har jag bara blivit uppringd en gång och det hände för 2 dagar sen.
                        Men lyckligtvis har jag en väninna som har ordnat ett jobb åt mig. Hade jag inte haft det att se fram emot så skulle jag fortfarande må uselt.

                        Comment

                        Working...
                        X