Announcement

Collapse

Information om forumet

Här finner du information om hur forumet fungerar, hur man gör inlägg, startar upp sin blogg mm.
See more
See less

Har min nya dejt narcissistisk personlighetsstörning??

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Har min nya dejt narcissistisk personlighetsstörning??

    Hej,

    Jag har sett att det finns liknande trådar här på forumet men vill ändå kolla med er hur ni uppfattar just min situation och vad ni anser om den man jag just börjat dejta. Har han narcissistiska tendenser och isf till vilken grad?

    För ca två månader sedan träffade jag en man på Tinder. Han är 37 år, inga barn och endast ett tvåårigt förhållande sedan tidigare. Vi bestämde träff väldigt fort utan att ha skrivit till varandra så mycket. Då jag väl mötte honom blev jag glatt överraskad. Han var betydligt mycket snyggare i verkligheten än på bilderna och han hade ett charmerande lugn och en självsäkerhet över sig. Då jag tidigare bara har varit i relation med osäkra killar, "toffel-killar", tyckte jag att denna man var väldigt attraktiv i sitt sätt att vara. Dock märkte jag snabbt efter att vi satt oss ner för att prata att han verkade ganska självupptagen. Han pratade på så jag knappt fick en syl i vädret och han frågade nästan ingenting om mig. Han var väldigt självsäker i allt han sa och verkade mycket kunnig i många områden. Något som jag hajade till på var att han var inte oblyg med att berätta att han såg bra ut, att han var stor, stark och en riktig man. Jag noterade att han heller inte verkade ha något filter - han berättade om saker som man kanske inte brukar berätta på en första dejt. Tex om en död man som han hittat på ett hotellrum där han jobbar. Han berättade i detalj om att det var bara han som klarade av att handskas med situationen och om hur han tog kontrollen över alla de andra anställda och sa åt dom vad de skulle göra. Han berättade även om sin mamma som dog rätt nyligen och om hur han va med henne i stunden hon gick bort. Jag bara satt där och kom på mig själv med att bara lyssna och lyssna. Tyckte till och med att jag lät tjatig då det bara fanns plats för mig att säga ”Ja”, ”Nej”, Jasså” och ”Mmmm”. Ändå fanns det något som gjorde mig mer nyfiken på honom och vi bestämde för att ses igen efter att han någon vecka senare frågade om han fick bjuda ut mig på middag. Han ville ta mig ett en av stans finaste restauranger men ångrade sig i sista stund och valde en restaurang som var betydligt mycket billigare än den han först hade valt.

    Väl på restaurangen, på vår andra dejt, upprepade sig samma senario. Han pratade på med pondus och självsäkerhet. Han var väldigt självgod i sina historier och med informativa anekdoter. Han berättade gärna att han är en bra människokännare, en god lyssnare, hur bra han är på sitt jobb och hur han felfritt sökt in till polishögskolan. Givetvis klarade han både det fysiska testet och psykologitestet med bravur och trots toppbetyg kom han ändå inte in vilket var polisens förlust hur de kunnat neka denna smarta, duktiga man med väldigt hög EQ (obsavera inte IQ för det är ju något helt annat. Bara människor med lågt IQ blandar ihop de båda termer, poängterade han).

    Under kvällen frågade mig nästan inga frågor och när jag väl fick en fråga upplevde jag det som att han inte riktigt lyssnade på mitt svar. Dock var han väldigt trevlig, Han öppnade dörren för mig då vi gick in på restaurangen, drog ut stolen för mig då vi skulle sätta oss. Ställde sig upp då jag reste mig för att gå på toa. Han gav mig blickar och det kändes som att han gillade det han såg (mig). Han betalade ”glatt” hela notan, som för mig ansågs ganska hög, och då vi gick vidare för att ta ett glas på ett annat ställe satte han sig jämte mig. Hans kroppsspråk var förförisk men på ett respektfullt sätt. Det slutade med att han följde med hem till mig och att vi hade sex.

    Nu har vi som sagt setts i två månader men det jag reagerar på är att han känns väldigt tvetydig. Han har bjudit mig på restauranger, velat köpa kläder till mig när vi gått i butiker, tjatade att jag skulle välja något dyrt. Ha sa att han vill skämma bort mig. Han ville följa med till Sthlm då jag blev bjuden på ett event vilket slutade med att han inte kunde ”ta ledigt” från jobbet så det blev aldrig av likt andra gånger då han föreslagit träff men sedan ställ in samma dag. Han är väldigt dålig på att höra av sig. Det kan gå dagar innan han skickar ett sms självmant och timmar innan han svarar på mina. Han känns sval i skrift men säger att han vill ses. Han håller en trevlig ton då han väl skriver/svarar men det känns som att det bara är yta utan något innehåll. När vi väl ses har vi roligt men han pratar fortfarande överdådigt om sig själv. Han har aldrig fel. Han kan prata nedlåtande om andra och vid de få tillfällen där det har bevisats att jag eller någon annan haft rätt har han i stället skyllt på tekniken, rättssystemet eller något annat som hör till ämnet. Jag har även märkt att hans energinivå pendlar upp och ner väldigt fort. Han kan låta irriterad men försöker samtidigt släta över det och säger saker som han tror att jag vill höra.

    Något som fick mig chockad var en gång då vi var intima och jag inte ville ha sex. Han reste sig hastigt upp och började gorma om att det faktiskt var två stycken personer i det här rummet (han syftade på mig och han). Han visade tydliga tecken på irritation och vad jag än sa så gjorde jag att han blev sårad. Han sa att han försökte anpassa sig till mig, ge mig det jag ville ha men jag visade tecken på osäkerhet och i slut ändan skulle han alltså bli sårad om han fortsatte träffa mig. Han kunde för allt i världen inte sätta sig in/lyssna på vad jag hade att säga. Stämningen blev väldigt konstig och han satt länge med tom och förvirrad blick. Precis som om han inte kunde förstå vad han gjort för fel. Det hela slutade med att vi hade sex iallafall för jag vågade inte säga nej i rädsla för att han skulle lämna mig.

    Även hans alkoholkonsumtion är en varningsklocka. Han luktar alltid alkohol vilken dag i veckan det än är. När vi dricker/tar ett glas vill han alltid har mer. En morgon hade vi bestämt oss för att shoppa på stan. Medan jag gjorde mig i ordning kl 10.30 på förmiddagen hann han dricka två glas vin (!!). Jag kommenterade att det var lite tidigt att dricka vin innan frukost på en söndag och till svar fick jag att det var jag som skulle köra.

    Annat som jag har funderat på och även frågat honom rakt ut är varför han inte ställer så mycket frågor till mig. Vill han inte veta något om mig? Till svar får jag att han inte vill vara påträngande, att han vill att jag ska öppna mig i min egen takt och han får reda på mycket om mig genom de frågor som jag ställer till honom. Ehhh?! Han har även en sexfetisch som jag inte delar riktigt. Då jag tagit upp detta säger han bara att han är dominant och att jag ska prova ett par gånger utan att förkasta det. Känns som att han saknar lite empati just vad det gäller det och inte lyssnar på att jag faktiskt ogillar just detta. Dock har han aldrig tvingat sig på mig och tar det lugnt och försiktigt då vi väl har provat.

    När vi är tillsammans ute bland folk upplever jag som att han gärna vill visa upp mig. Han håller mig i handen, för mig genom att lägga handen försiktigt bakom min midja och han kan kyssa mig passionerat. Jag känner inte att han kollar på andra trots att jag märkt att andra kvinnor kollar på honom. Tvärtom kan han nästan bli lite dryg och barsk då servitriser, kvinnliga affärsbiträden pratar med honom. Han kan nästan ställa till med en liten scen, nästan läxa upp dom lite och i början såg jag det som om han ville göra sig till inför mig. Nu tycker jag bara det är skämmigt att han inte kan bete sig och vara trevligare mot dom.

    Vad säger ni? Har denna person narcissistisk personlighetsstörning eller är det jag som överanalyserar och tänker för mycket, har för höga krav på honom? Bör jag göra slut då det fortfarande är i början av dejtingstadiet eller bör jag vänta och ser ut det utvecklas? Behöver verkligen hjälp med mina tankar så jag kan tänka klart. Tack på förhand.

  • #2
    Varningsklockorna ringde för denna kille redan vid första dejten. Hade han dejtat mej hade jag lämnat han ganska snabbt första kvällen redan. Troligtvis narcissist lämna direkt du kommer bara bli sårad. Och vilka kort han ön kommer spela ut för få dig tillbaka gå inte på dom, svara inte på samtal, mess mm. Sorry men detta är en kille du bör glömma

    Comment


    • #3
      Tack för svar Emil. Jag förstår egentligen att jag bör lämna honom. Känns bara så svårt. Jag har varit singel i många år och nu när jag äntligen har hittat någon som jag attraheras av och kan vara mig själv till 100 procent så ter det sig så här. Det gör mig väldigt ledsen och jag kände lite att han skulle kunna vara den rätta om man bara ger honom lite tid.

      Det jag undrar dock... Tror ni att han verkligen ÄR narcissist eller bara har narcissistiska tendenser?

      Comment


      • #4
        Hej..

        Till att börja med - ta inte illa upp nu, för jag menar inget illa... tvärtom.


        Utifrån din väldigt detaljerade text framgår att du verkar väldigt van att iakta och analysera. Jag tror därför att det inte bara är den här mannen du analyserat - och analyserar. Jag tror att du analyserar de flesta i din närhet mer eller mindre. Det kan ligga en fara i det, för dig.

        Om du tänker så här... det är inte din livsuppgift att analysera och förstå någon som ger dig dåliga vibbar. Ställ dig själv frågan istället varför det är så viktigt för dig att fastställa om han är narcissist eller endast har narcissistiska tendenser?

        Jag har hållit på som dig, kan jag säga, och de tankar jag har runt det; är att det är ett försvar. Intellektuallisering. Distansering.

        Det är ett sätt hantera / orka med / acceptera de saker han de facto GÖR - som inte är ok. Eller hur..?

        Istället för att sätta ner foten och säga "hörrdu, nu får du väl faktiskt lyssna på mig också", "nej - jag vill inte ha sex, och kan du inte acceptera det är dörren där!!"... etc.. ja, vad gör du istället..?
        Jo - du försöker förstå hans beteende. Du iaktar hans beteende, analyserar det in i minsta detalj.

        Men.... Till vilken nytta..? Och varför gör du det..? Han kommer ändå att fortsätta att framhäva sig själv och göra dig till den som sårar honom, så fort du inte gör som han vill.

        Mitt råd.. sluta försök förstå. Sluta analysera. Börja vänd dig inåt istället, och känn efter om du tycker det är ok att bli behandlad som du blir.

        Kram
        Last edited by Tisteln; 2017-11-16, 19:05.

        Comment


        • #5
          Originally posted by Tisteln View Post
          Hej..

          Till att börja med - ta inte illa upp nu, för jag menar inget illa... tvärtom.


          Utifrån din väldigt detaljerade text framgår att du verkar väldigt van att iakta och analysera. Jag tror därför att det inte bara är den här mannen du analyserat - och analyserar. Jag tror att du analyserar de flesta i din närhet mer eller mindre. Det kan ligga en fara i det, för dig.

          Om du tänker så här... det är inte din livsuppgift att analysera och förstå någon som ger dig dåliga vibbar. Ställ dig själv frågan istället varför det är så viktigt för dig att fastställa om han är narcissist eller endast har narcissistiska tendenser?

          Jag har hållit på som dig, kan jag säga, och de tankar jag har runt det; är att det är ett försvar. Intelektuallisering. Distansering.

          Det är ett sätt hantera / orka med / acceptera de saker han de facto GÖR - som inte är ok. Eller hur..?

          Istället för att sätta ner foten och säga "hörrdu, nu får du väl faktiskt lyssna på mig också", "nej - jag vill inte ha sex, och kan du inte acceptera det är dörren där!!"... etc.. ja, vad gör du istället..?
          Jo - du försöker förstå hans beteende. Du iaktar hans beteende, analyserar det in i minsta detalj.

          Men.... Till vilken nytta..? Och varför gör du det..? Han kommer ändå att fortsätta att framhäva sig själv och göra dig till den som sårar honom, så fort du inte gör som han vill.

          Mitt råd.. sluta försök förstå. Sluta analysera. Börja vänd dig inåt istället, och känn efter om du tycker det är ok att bli behandlad som du blir.

          Kram

          W O R D !

          Comment


          • #6
            [Inlägg som försvann]

            Det du känner är attraktion. Vilket handlar om biologi. För egentligen borde du inte kunna bli attraherad av en man med så "oattraktiva egenskaper". Men vi är som sagt biologiska varelser och inte riktigt i kontroll av vad vi attraheras av.

            Men attraktion räcker inte för en relation. Det krävs mer. Och det finns inget mer här, tvärtom massor av varningsklockor.

            Vi människor är biologiskt byggda för att överleva. Visst kan du fortsätta och se vart det leder, men risken är att du både anpassar dig till honom och kommer in i ett tillstånd där du blir bunden till honom för "investerat så mycket i relationen redan". Men du vet bättre hur du klarar att dra dig ur något som inte är bra, vet om du vågar fortsätta ett tag till.

            Du skriver "Det hela slutade med att vi hade sex iallafall för jag vågade inte säga nej i rädsla för att han skulle lämna mig." vilket får mig att känna att du nog ska dra dig ur så fort som möjligt. En oro att du inte riktigt har styrkan att lämna senare när varit ihop ett tag.

            Har inget belägg, men som du beskriver honom så får jag lite obehagliga farhågor att han kanske inte blir så lätt att bli av med... och desto längre desto svårare.

            Jag är rädd för att om du inte drar dig ur detta snabbt så kommer du att bittert ångra detta länge. Att även om begränsar relationen till sex så kommer du att fara illa av detta.

            Läs det du själv skrivit som om det vore din bästa tjejkompis som skrev om en kille hon träffat. Ser du det då? Vilken farlig väg du är ute på?

            Comment


            • #7
              Tack ska ni ha för era kloka ord.

              Har inte tänkt ur det perspektiv som du skriver Tisteln - att mitt analyserande (vilket du har rätt i att jag gör med nästa alla jag möter) kan vara ett sätt att distansera mig från folk. Har svårt att låta människor komma nära inpå mig.

              Och det du skriver knet99 att det egentligen bara handlar om attraktion. Att det är bättre att dra sig ur nu innan det hinner gå för långt. Mycket stämmer i era texter och jag vet egentligen vad jag borde göra.

              Denna man kommer antagligen inte att ändra sig. Han är den han är.

              Återigen tack! Tankarna har börjat klarna och jag ser det hela för vad det är.

              <3

              Comment


              • Tisteln
                Tisteln commented
                Editing a comment
                Lycka till, vännen! Gör ditt bästa för att inte vara kvar i mönstret av att analyserande. Hur frestande och intressant det än kan kännas - för det vet jag att det är - är det inte bra. Det ÄR ett sätt att distansera sig. Både från andra människor och att på djupet känna sina egna känslor. Man behöver inte känna smärtan längst in. Man är säkrare ensam. Tyvärr är man just... ensam.

                Stor kram och all lycka

            • #8
              Nej, han kommer inte att ändra sig. Så tro inte på löften han ger, han är som han är.

              Den enda som kommer att förändras om du fortsätter relationen är du.

              Comment


              • #9
                Hur går det för dig? :-).
                Last edited by Tisteln; 2017-11-16, 19:25.

                Comment

                Working...
                X