Announcement

Collapse
No announcement yet.

Kommer jag någonsin må bra igen?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Kommer jag någonsin må bra igen?

    Misstänker att det inte är många som kommer orka läsa denna text, men min förhoppning är att det finns någon vänlig själ där ute som kan ge mig lite perspektiv på livet. Jag skulle kunna börja med att berätta att jag så länge jag kan minnas lider av generaliserad ångest, d.v.s. en ständig oro och grubblande över precis allting.

    Jag har i många år känt mig missanpassad av den anledningen att jag aldrig känt någon spänning kring sex som de runt omkring mig verkar ha gjort. När jag var yngre fanns det en stor press inom min vänkrets att bli av med oskulden tidigt. Själv kände aldrig något riktigt behov av det, men eftersom jag ville vara normal ville även jag få det gjort så fort som möjligt. Åren gick och jag hade en del chanser som alltid slutade med att jag bangade ur eftersom jag innerst inne inte ville. När jag var 16 var jag berusad och hamnade i säng med killen jag var kär i. Det är oklart vad som hände den kvällen, visst hade vi samlag på olika sätt men något klassiskt sex blev det nog inte.

    När jag var 18 träffade jag på min nuvarande kille och jag ville inget annat än att ha sex med honom. Vi blev tillsammans när jag var 19 och har nu varit tillsammans i drygt 4 år. Under dessa år har jag njutit av sex men precis som när jag var yngre verkar ämnet ta upp en ganska liten del av min tankeverksamhet jämfört med folk runt omkring mig. Det eviga snackade om sex pågår fortfarande inom min vänkrets, skillnaden är att nu ligger inte statusen längre i vem som är oskuld eller inte, nu ligger den i hur många man legat med. Och nu är jag här igen, känslan av att inte vara en i gänget. Med mina 1,5 (?) ligg hamnar jag inte högt i hierarkin och när frågespelen dyker upp ser en viss "vän" sin chans till att påpeka just detta inför andra. Hon kan t.ex. medvetet välja en fråga som: "Skulle du kunna namnge dina ligg i kronologisk ordning?" och sedan, utan att jag själv hunnit svara, brista ut "HAHA, ÄR JU INTE SÅ SVÅRT NÄR MAN BARA VARIT MED EN" och alla skrattar med. Och jag skäms. Så fort hon får chansen påpekar hon gärna att jag är tråkig, pryd och har svårt att släppa loss. Hennes ord ekar i mitt huvud och jag känner mig värdelös. Jag ser en bild framför mig hur mina vänner sitter med varsitt hånleende och tänker på hur tråkig jag är som varit med en och samma pojkvän i fyra år. Jag inbillar mig till och med att mina föräldrar och du som läser detta tycker jag är misslyckad.

    Min pojkvän är den ljusaste punkten i mitt liv. Han är min bästa vän som jag är fruktansvärt kär i. Han är det vackraste jag vet och jag har svårt att se ett liv utan honom. Om det är någon jag vill ska vara pappa till mina barn, så är det just han. Men förutom att jag hade önskat en högre siffra så finns det andra faktorer som skapar svårigheter i vårt förhållande. Han är t.ex. 8,5 år äldre och jag misstänker att barnfrågan kan bli ett problem i framtiden. Ibland känns det som att hela samhället går emot oss då man ska helst ha legat med tvåsiffrigt, göra slut så ofta man kan och man ska absolut inte stanna kvar med sin första kärlek.

    Många tankar snurrar runt i mitt huvud. Jag tänker på hur mycket jag vill vara med min pojkvän men jag tänker också på hur enkelt det skulle vara om jag bara kunde träffa någon senare i livet. Kommer jag orka leva ett liv där jag ständigt ska behöva känna mig som den tråkiga? De senaste veckorna har jag haft starka ångestpåslag så som tryck över bröstet, dålig aptit och en känsla av meningslöshet. Att göra slut med min drömkille är inte ett alternativ, men det är det inte heller att må såhär. Vem kan jag prata med om det här? Känner inte för att öppna mig så djupt för någon av mina vänner eftersom jag vet att de inte kan relatera.
    Last edited by Allim; 2017-07-28, 11:23.

  • #2
    Vet inte vad du har för typ av vänner, men de flesta mår inte bra av att ha haft många sexpartners och de flesta strävar inte efter det heller. En del hamnar i den sitsen för de träffat många som de inte fungerat med, eller för att de varit lätta att utnyttja. Sen klart finns det en liten skara nymfomaner som inte upplever några psykologiska besvär av att vara promiskuösa.

    Bortsett från det så visar du i din text att du verkligen inte vill passa in i denna mallen, du trivs i din relation och du fungerar bra med att bara ha haft en sexpartner som du minns upplevelsen med. Du vill inte kasta dig in i flera olika ytliga relationen för att passa in, men du känner dig pressad av omgivningen att just göra så, ett råd, ge inte efter för grupptryck oavsett vad det handlar om.
    Du vill inte behöva se tillbaka i livet och tänka att "varför gjorde jag så?"

    Om din omgivning mår bra av att vara nymfomaner, så är det deras liv och deras beslut och de måste respektera dig att du inte vill ha samma liv.
    Säg ifrån när denna kompisen gör såhär emot dig, troligen är det mest avundsjuka, din vän har kanske bara träffat killar som har "tömt å glömt" och hon själv vill hitta någon som vill mer.

    Bästa är att försöka undvika att ens umgås med människor som inte behandlar en med respekt, försök umgås med de andra när den kompisen inte är med, eller hitta nya vänner att umgås med.

    För om du faller för hennes grupptryck, du dumpar din kille, du ligger med andra killar, så utöver att du kommer må skit av det, hata dig själv för det, gråta floder när exet inte vill ha dig tillbaka, så kommer hon skratta åt dig för att du var så lätt att få dit hon ville.

    Låt inte grupptrycket vinna, låt inte din kompis vinna, se istället din kille i ögonen och tänk att du har det som många hade önskat!

    Comment


    • #3
      Låter som dina vänner är väldigt barnsliga visst snackade man en hel del sex i den åldern men hånade varandra nä det förekom inte. Människor som hånar mig gör jag mig av med en äkta vän varken hånar el skrattar åt en på det sättet. Sen kan jag säga till dig att bli inte förvånad om de flesta faktiskt inte haft så himla mycket sex om de var helt ärliga väldigt lätt i den äldern att skarva och lägga till för att passa in i gänget. Sluta bry dig om vad andra tycker, gör det du vill och mär bra av och om det är att vara med din kille så go for it. Kanske du behöver prata med en terapeut som tar dig på allvar och som kan stödja dig bla med att bygga upp din självkänsla för om den hade varit bra hade du aldrig brytt dig om att de andra skrattade och hånade dig du hade bara gått därifrån med huvudet högt.. Man behöver inte ha några jätte problem för att gå i terapi, det skulle de allra flesta må bra av,

      Comment


      • #4
        Jag har en kompis som "tappade" oskulden med sin nuvarande partner. Tror de varit tillsammans i cirka 5 år och han är 8 år äldre än henne. Allting stämde in så bra så började fundera om du kanske till och med var hon! Oavsett så spelar det mindre roll. När folk runt i kring får reda på att han är så pass mycket äldre så höjer de på ögonbrynet en gång och utbrister "ojdå" varpå jag svarar "är väl inte så konstigt egentligen". Då jag tex har föräldrar där skillnaden är 14 år, så kommer som ganska naturligt. Jag avundas henne, att liksom kunna hitta sin perfekt match direkt. SÅ JÄVLA HÄFTIGT (om jag får säga det själv).
        Vi dryckes lekar tex där frågor om sex kan komma upp, hur många man legat med etc så ger jag hellre ett leende istället för att håna. Tycker det hela är så vackert.
        Jätte trist att dina kompisar beter sig som det gör. Kanske är dom lite avundsjuka?
        Jag hade tidigare en kompis som gillade att slänga sakerna ansiktet på mig. Kunde vara att jag var så lätt på foten etc, hon sa det sarkastiskt, men med ett hånflin så blev lite elakt ibland. Jag försökte i situationerna att bara skratta åt det. Men Fyfan vad det tär på en inombords. Hursomhelst hade vi ett jättebråk där hon inte kände att jag var en bra kompis. Kanske tog jag omedvetet avstånd från henne på grund av hur hon betedde sig. Så slutligen efter vår långa vänskap så sa jag vad JAG tyckte. Och då gick hon.
        Saknar jag henne? Ja och nej. Men kan leva med det.
        Finns många råd att ge: ge igen med samma mynt, ta avstånd, säga vad du tycker, försöka sluta att bry sig. Men personligen, hur svårt det än kan kännas tycker jag att du ska säga åt henne att det sårar dig. Är hon en riktig vän slutar hon. Skriv till henne om det är lättare än att prata.

        Stay strong!

        Comment


        • #5
          Det finns inget positivt eller negativt i hur många man haft sex med,det är både min och mina vänners åsikt iaf. (jag är 28,i våran krets är vi 23-30 år gamla då vi även har två yngre syskon till några av vännerna som blivit en lika stor del i gruppen som alla andra,och deras partners etc).

          Vet inte om det är att du har dåliga vänner,eller bara inte får respekt eller vad som felas men felet ligger ju inte hos dig. Du beskriver det som yttre press samtidigt som du förklarar väldigt tydligt vad du känner och tänker, dvs du verkar känna dig själv rätt bra och veta vad du vill ,tycker,tänker och känner. Bra vänner skulle vara lyckliga över att deras vän funnit kärlek. Och mig veterligen är det ingen av oss i mitt gäng som under sina 22-30 år på jorden haft som mål eller någonsn uppnått tvåsiffriga antal, än mindre är det något vi diskuterar. Några av oss kanske är och nosar där men det är för att det tyvärr inte funkat för dom med de partners de har träffat och är ingenting som de direkt firar.

          sex tappar snabbt mycket av sin mystik och spänning och utan nån form av kärlek,romantik eller känsla så är det inte värt så mycket alls i min värld jämfört med någon som man verkligen tycker om, och det är det som räknas. Jag har hellre sex 100 gånger med någon jag älskar och som älskar mig, än 1 gång per person med 100 personer jag inte känner något för annat än som högst "ja du får väl duga". Hoppas du kan vara glad att du hittat vad alla letar efter, djup kärlek, och förmodligen så kompenserar dina vänner bristen på kärlek med att ligga runt, som om det på något sätt fyller samma rum i hjärta och själ. Men det är på sin höjd en kortvarig bekräftelse, en meningslös jakt med ingenting som pris. säg ifrån och om du vill ha ett exempel som må vara lite barnsligt men det låter som det skulle passa deras nivå , så kan du ju säga något i stil med :

          "ja du har haft halva kommunen och legat med 15 personer, men jag har haft sex hundratals gånger och kommer ha hundratals gånger igen med mitt livs kärlek, och det är jävligt roligare än att låta en främling köra två juck och en suck, men kul för dig".

          Ibland får man faktiskt gå ner på deras nivå och ge replik och förklara att du tar illa upp, och för alla gånger som de skrattat åt dig är det inte mer än rätt att vända på steken och påminna dom att oavsett vad så har de fortfarande inte fattat kärlek om de jagar siffror som småungar vars enda erfarenhet av sex eller kärlek är vad de hört från andra. Mitt exempel behöver du inte använda det var bara vad jag kunde komma på,sådär på rak arm. Men slå under bältet så att säga och skäms för guds skull inte för att du är nöjd och verkar ha vad du vill utan att ha behövt kompromissa med dig själv eller dina värderingar! Dina vänner ska ju vara dina största supportrar, så om de pikar dig så vet du säkert deras ömma punkter eller osäkerheter, i min värld gör vänner aldrig något sådant som dina men om de gjorde det hade jag surnat till ordentlgit och valt ut en replik som dagar senare fortfarande orsakar mild ångest och ånger över att de varit så okänsliga. Nu vet jag bara det du har skrivit här och inte hur hela vänskapsrelationerna i sin helhet ser ut eller hur du värderar dom och vad de betyder så givet att om något av min praddlande mundiarré låter rimlig så anpassa det på din individuella situation och dina värderingar och moral, du verkar ha betydligt bättre sådan än dina vänner och även mig själv så lita på vad du än kommer fram till och håll huvudet högt.

          Comment


          • #6
            Var inte ledsen för att du "bara" har haft sex med honom. Var glad, stolt och lycklig att du bara har haft sex med någon du varit/är kär i. Var glad att ditt sexliv enbart har baserats på ömhet, kärlek och trygghet. Det är så få förunnat att ha det med sig. Var stolt över dig själv att du inte låg med alla innan du träffade din pojkvän. Var stolt att du valde just honom. Ta honom i handen och var lycklig med honom för det ni har, var glad över det ni två delar tillsammans. Jag förstår att det är svårt, så otroligt svårt också säkert. Men försök. Du ska INTE skämmas för hur många du har haft sex med, det är en så totalt ointressant sak att lägga energi på (nu syftar jag till dina vänner, inte till dig) Och du kanske ska försöka se dig om efter andra vänner? För om deras respekt grundas på antal ligg man har haft så har de inte så mycket innanför pannbenet.
            Det finns så många som ångrar så mycket i sitt tidigare sexuella liv när de har träffat sin livspartner. Så många som funderar över varför alla fumliga fylle ligg ens blev av.

            När det kommer till barnfrågan så kan jag bara relatera till mig själv. Jag träffade min livskamrat för 8 år sedan, och han är 7 år yngre än mig. Idag är jag 34 och vi har inga barn än för han har inte känt sig redo för det. Jag får hellre barn vid 40, än lever hela mitt liv utan honom för att kunna skaffa barn tidigare. Åldern och barn behöver alltså absolut inte bli ett problem för er.

            Comment

            Working...
            X