Announcement

Collapse
No announcement yet.

Som en rollercoaster

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Som en rollercoaster

    Ja så kan man nog beskriva mitt liv. Jag är 35 år gammal men ibland känns det som om jag levt det dubbla. Flyttade hemifrån, gifte mig och fick barn allt innan jag var 25 år. Skilde mig och flaxade runt med olika män tills för cirka ett år sen. Under hela denna tids era har spriten funnits med -mer eller mindre, alltså under mitt nästan hela vuxna liv. Var mindre av spritvaran då barnen var små men sen har jag kört mitt race. Var farligt nära att börja med droger förra sommaren med lyckades på något mirakulöst sätt komma undan. Mina vänner pundar, är kriminella och alkoholister allihop, jag har ju även "normala" vänner och släkt, men det är mina gamla suparpolare som berör mig mest och ger mig den personliga utveckling jag vill ha. Har inte druckit en droppe på 6 månader nu. Innan dess var jag och min nuvarande sambo hemlösa, vi drack kopiösa mängder alkohol varje dag och umgicks uteslutande med sånna som "oss". Nu lever vi tillsammans i nykterhet i vårt egna lilla krypin med vår lilla katt ,våra rutiner som är att kliva upp p å morron och lova oss själva och varandra att idag ska vi vara nyktra, imorrn vet vi ingenting om, våra möten med alkoholterapeuten och våra respektive arbeten. Vi har hunnit med att få ett värdigt liv på dessa sex månader, men vad har vi förlorat under livet? Kontakten med mina döttrar är sporadisk, mycket bättre nu dock när jag hållt mig nykter och dom faktiskt vågar komma och hälsa på utan att se mamma ligga kanonfull med olika karlar. Min pappa dog i cancer och jag var så full när det inträffade att jag inte fattade att han gått bort förränns jag vaknade ur fylldimman två dagar efter beskedet, jag förlorade inte bara min far utan jag förlorade chansen till att få säga adjö. Mina tidigare älskade husdjur har jag förlorat pga grannarna inte tyckte vi kunde ta hand om tre fåglar, en katt samt en orm-jag håller med grannarna. Mina barndomsvänner har sett mig på stan dagligen under de senaste fem åren då jag rullat runt i nån buske, bråkat med nån karl, spytt i en busskur, störat mig mot snuten, slagits med nått ex och skämt ut mig allmänt. Dom hälsar inte ens på mig-jag förstår dem. Jag har förlorat körkort, arbete och därmed pengar. Jag har levt på snabbmakaroner i veckovis och därmed försämrat min hälsa ganska så avsevärt, med bara alkohol, kaffe och cigg som "kost"... mår kroppen inte så särskilt bra. Jag har dragit på mig enorma skulder som jag aldrig någonsin kommer att kunna betala tillbaka hur mycket jag än jobbar, möjligtvis om jag vinner några miljoner då...Jag har suttit i snuthäcken mer än 10 ggr och mitt register är för alltid befläckat- att få jobba som snut, åklagare, domare eller advokat eller något sådant "höjdaraktigt" finns inte på kartan för min del alltså, om jag skulle vilja så har jag inte ens det valet.
    Men jag lever. Jag mår bra. Jag älskar min sambo och min nya katt. Jag älskar mina vänner mer än någonsin för att mitt nyktra jag nu verkligen kan se vad dom kämpar emot, dom ger mig insikten varje dag om varför jag måste fortsätta bibehålla min nykterhet. Tack spriten för att du fick mig att bli till ett sådant jävla arsle, tack spriten för att du gav mig möjligheten att välja DIG eller LIVET.

  • #2
    Läst. Glad att du valde livet och att orkat. Hoppas du behåller kraften.

    Comment

    Working...
    X