Announcement

Collapse
No announcement yet.

Flashbacks

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Flashbacks

    Och nu pratar jag inte om forumet. Jag vet inte varför det här minnet är jobbigt idag, det är minst 5 år sedan det hände och det är kanske ingen stor grej heller... Men idag ger minnet mig väldigt stark ångest. Jag hoppas att om jag skriver ner det nu så kanske jag kan sluta älta det.


    Jag var på en fest, det var 4 killar, 3 tjejer, med mig. Vi hade varit ute tidigare under kvällen. Alla var hyfsat dragna men stämningen var bra. Min bästa kompis började må dåligt och vi ordnade så att hon kunde lägga sig i ett sovrum. Sedan satt vi i köket och fortsatte dricka och snacka. Under förfesten tidigare under kvällen hade jag och min bästa vän blivit presenterade för två av killarna och allting var fine. Fick reda på när vi var ute på stan att ena killen nyss blivit utsläppt från ett långt fängelsestraff. Även att jag inte fick veta vad han gjort så gjorde det mig illa till mods och det gjorde lite att jag höll mig undan.

    I köket på efterfesten började samtalet mer och mer styra in på sex och vem som skulle vara med vem egentligen.. Min andra tjejkompis satt i knät på en kille och eftersom hon var så mycket äldre än mig och kände de här killarna så mycket bättre än mig men inte markerade när de började prata om min däckade bästa kompis och mig över huvudet som jag inte satt i rummet. Jag började jag känna mig ännu mer illa till mods... Reste mig och bestämde att jag nog inte ville stanna kvar.

    Så jag gick in i sovrummet till min bästa kompis och hon hade slocknat. Så jag försökte väcka henne och säga att vi borde sticka. Att jag kunde ringa en taxi. Vid det här laget hade jag nyktrat till ganska bra och jag var rädd. Jag sa att jag inte ville stanna kvar. Hon sluddrade något om att hon inte kunde ställa sig så jag insåg att hon jag inte skulle kunna leda henne därifrån tillräckligt fort. Jag greps av panik. För hennes säkerhet och min egen. Jag antar att jag måste erkänna här att jag hade blivit våldtagen förut. Tog nyckeln som satt i sovrumsdörren och gav henne den och sa att hon måste gå upp och låsa dörren när jag gått ur rummet. Men hon förstod inte. Jag vågade inte lita på någon av de killarna där. Jag övervägde till och med att låsa in henne i sovrummet och behålla nyckeln tills hon nyktrat till. För att hon skulle vara säker.

    En av killarna kom och frågade vad som hänt och att vi inte borde sticka. Även min andra tjejkompis kom bort och försökte lugna mig. Kände mig nästan dum ett tag över att jag överreagerat. Men under tiden här så hör vi några smällar eller dunsar.. eller något ljud som jag fortfarande inte hundra procent kan koppla. Sedan hörde vi höjda röster, skrik eller något. Vi gick ut och jag stängde dörren till min bästa kompis. I vardagsrummet har två av killarna börjat slåss med knytnävar. Av någon jävla anledning får jag för mig att jag måste in emellan och stoppa det. Får dem att backa ifrån varandra. De hotar varandra.. men idag minns jag inte ordagrant mer än att den tredje killen säger att en av dem sagt att han skulle knulla oss alla tre tjejer och att den andra "försvarat vår heder" men egentligen fortsatte grälet om att det skulle delas "broderligt" som om vi var icke-tänkande boskap. Det här känns fortfarande helt jävla surrealistiskt än idag. Min andra tjejkompis ringde polisen. Jag försökte få dem att lägga ner det hela. På något vänster vände sig min andra tjejkompis emot mig och menade att det var mitt fel. En av killarna stack från platsen.

    Det värsta i den här historien är vad jag gjorde sen. Jag stack också, sprang faktiskt. Jag lämnade min däckade bästa kompis i sticket. För att jag var rädd. Än idag får jag ont i magen när jag tänker på det. Jag känner mig hemsk över det. Jag har pratat många gånger om det här med min bästa kompis.. men hon säger att hon inte minns något av den kvällen.

  • #2
    Låter som en riktig mardröm, har alla ingredienser. Inse att försatt sig i en farlig situation, själv kunna komma undan men en vän du älskar är så borta att du med näbbar och klor försöker hitta ett sätt att skydda eller ta med henne. De killar som ändå verkat "ok" börjar plötsligt visa vilka de egentligen är och deras mörker kommer fram. Anklagelser från den som försöker låtsas att det inte var så och att du är den som ställt till det, belägger dig med skuld och kanske tvivel om din bild var den rätta. När inte ser att kan få med din vän så flyr du för ditt liv.

    Du var i en helt omöjlig situation. För alla. Ingen hade klarat det bättre. Ingen hade hittat rätt schackdrag för att göra så allt blev bra. Du försökte. Du kämpade. Du utsatte dig för fara genom att kämpa för någon annan. Du insåg känslomässigt att du inte kunde rädda alla och gjorde det vi alla hade gjort, flytt. För du kunde inte annat i den situationen. Inte då, den du var då, det du visste då, det tillstånd du var i då. Nu kanske men det är alltid lätt att efteråt säga att skulle gjort si eller så.

    Men jag vet det inte hjälper att jag säger du ska förlåta dig själv. Det sitter så djupt.

    Tror du inte att det är PTSD du lider av? Och att du måste inse att du inte klarar att hantera dessa känslorna själv? Försöka hitta en bra terapeut som just är specialicerad på PTSD? Några medlemmar på forumet har fått behandlingen EPMD med gott resultat, kanske den eller att det finns någon annan behandling som passar just dig?

    Jag är ingen expert, bara lite tankar.

    Comment


    • #3
      Jag fick diagnosen ett par år innan den här händelsen. Så jag vet att jag har PTSD. Men förstår inte varför detta minnet är så otäckt då jag har andra minnen som borde vara värre. Av någon anledning är det lättare att skriva om än att prata med någon... Vad är EPMD? Tack knet, för ditt svar. Du har hjälpt mig mycket förr, då jag gick under en annan alias.

      Comment


      • #4
        Förlåt skrev fel, EMDR menade jag, beskrivs tex på

        http://www.sanktlukas.se/privatpersoner/emdr

        Comment


        • #5
          Tack Knet. Har tittat på detta, men det verkar vara för dyrt för mig :/
          Last edited by minosynligakamp; 2016-05-26, 17:07.

          Comment

          Working...
          X