Announcement

Collapse
No announcement yet.

Jag gjorde det jag aldrig skulle göra.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Jag gjorde det jag aldrig skulle göra.

    För jag har svält mig själv, spytt upp det jag ätit och stått vid kanten av en bro för att ta mina sista andetag. Jag har dragit rakblad, knivar, saxar, naglar mm längst armarna, höfterna och låren. Jag har varit på botten, varit vaken hela natten och gråtit mig till sömns. Jag har spenderat dagar till sängs, hetsätit och desperat ropat på hjälp. Jag har hatat mig själv, ljugit för min omgivning och ljugit för mig själv. Jag har tränat tills jag spytt, tränat tills min kropp inte orkar bära mig längre och jag har skrikit till dom jag bryr mig om. Jag har velat dö.

    Jag hade gjort allt det där när jag var 13 år. 13 år och redan så skadad. Man får tycka det är sorgligt för det är det, det är sorgligt att en sådan ung person kan komma så vilse. Men man får inte tycka synd om mig, för någonstans på vägen slutade jag slåss mot min omgivning och det som gjorde mig illa där utan jag började slåss mot mig själv. Jag lät människor trycka ner mig och jag lät mig själv skada mig själv mest.

    Jag vet inte hur allting gick så fel, hur jag kunde göra allt jag lovade mig själv att aldrig göra. Det hela är skärmande, skrämmande hur psyket kan ta så mycket makt över livet, hur det kan förändra en som person. Men det är framför allt skrämmande hur länge allt har pågått.

    Mitt liv är uppbyggt på lögner, berättelser och historier som skyddar mig själv. Jag har lärt mig bygga upp en fasad för att skydda allt jag bär på för det är ingen nyhet att psykisk ohälsa fortfarande är en tabu i samhället. Att behöva leva med en smärta som finns inom mig önskar jag inte ens mina värsta fiender ska göra för det är så hemskt. Det plågar en och det tar sakta död på en.


  • #2
    Du har väl bättre kontroll över dina känslor och ditt liv idag än innan?
    What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

    Comment


    • #3
      Ja och nej. Går i omgångar. Har aldrig riktigt fått den hjälpen jag behöver så gav upp och försöker klara mig själv så bra jag kan. Synd men sant, sjukvården är ingen höjdare, speciellt inte bup.

      Comment


      • #4
        Vad menar du att du gjorde? Fördtår inte riktigt inlägget. Du gjorde hemska saker när du var tretton, ja. Vad har det med idag att göra?

        Comment


        • #5
          Om du läser sista stycket, så beskriver det hur mitt liv är. Jag skyddar allt jag gör, allt jag går igenom och alla mina tankar. Allt jag gjorde då bär jag innom mig och saker upprepas i omgångar. Ingenting har egentligen blivit bra sen dess men det som hat blivit bättre är att man har lätt sig att inte visa det utåt och att man har byggt upp en fasad.

          Comment


          • #6
            Ja det är sorgligt att man kan må så fruktansvärt dåligt när man bara är 13 år, men det går att vända sitt mående till att må bra. Har ochså hört av flera att bup sällan kan hjälpa folk tyvärr När man pratar med folk om psykiskt mående så är det väldigt många som har erfarenhet av att må dåligt och jag upplever att det är mycket mindre tabu än förr när det kommer till må psykiskt dåligt men du är så mycket yngre än mig kanske mer tabu i dit åldersspann. Det finns möjlighet att gå i terapi privat finns de som är kopplade till försäkringskassan då betalar man samma belopp som inom vården.

            Själv mått fruktansvärt dåligt och gjort saker mot mig själv jag aldrig drömde om att jag skulle göra, skärt upp mina armar helt, supit ned mig totalt, sålt mig för få pengar till sprit, låtit folk utnytja mig för jag var ändå inget värd, antal självmordsförsök jag gjort har jag tappat räkningen på. Men idag har jag förlåtit mig själv för vad jag gjort mot mig själv.

            Comment


            • #7
              Det är hemskt hur man kan göra sådana saker mot sig själv, jag hade dock min träning som fick mig att inte inte spåra totalt. Dricker nästan aldrig, åt för att orka träna så om jag inte hade haft den hade jag nog varit mycket värre än idag. man blir smartare med åren det var ju ändå 5 år sedan jag var 13. Men på något sätt blir det inte bra utan man lär sig bara leva med allt.

              Comment


              • #8
                Har du bett om hjälp nu då?

                Comment

                Working...
                X