Announcement

Collapse
No announcement yet.

17 år nu - Hur kommer jag ur det här?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • 17 år nu - Hur kommer jag ur det här?

    Hej jag ger det här en chans till.
    Jag har haft en svår uppväxt då jag blev mobbad i förskole klass till 2an efter det så var jag så triggad att jag började mobba andra för jag var rädd för att bli mobbad igen då jag hade bytt skola i slutet av 2an, jag fick också gå om 3an så det var en sak jag inte var glad över, iallafall från 3an till 6an så hade jag kompisar.

    Min pappa har misshandlat mig, då han tog strypgrepp dagen efter en fotbollsmatch han hade kollat på och druckit när jag var runt 4 år, när jag berättade det här för min bror så berättade han det till min mamma och då bröts kontakten då hon tog kontakt med socialen men några år senare så hade han tagit kontakt med familjeteamet på soc och på så sätt hade jag blivit tvingad att åka ditt ända tills jag var 15 då han tog strypgrep igen då bröt jag kontakten men förutom strypgrepen så har han OCD och det har också gjort det svårt för mig då jag har varit rädd om nåt låg fel så skulle han bli förbannad på mig.

    Jag har också blivit sexuellt utnyttjad av min kusin när jag var runt 7 år, jag vet inte riktigt, jag vet inte alls hur det påverkat mig

    Men i skolan var jag typen som bråkade upptill 6an då dom kom på mig tända en rökbomb på skolans grusplan och oavsiktlig tänt eld på en papperskorg'
    då dom tog mig så förändrades mitt liv jag orkade inte hålla kontakten med folk, jag ångrar det jag har gjort mot folk och allt annat. Men har ofta drömt tillbaka till åren i 2an och 6an då jag faktist mådde bra jämfört med nu.

    Idag äter jag Fluoxetine 20 mg mot depression, Zalasta för tankarna, Melatonin för sömnen plus att jag äter vitamin d kosttillskott och omega 3.

    Jag är rädd för att bli en psykopat-sociopat, då jag har haft tankar att göra illa nån annan fast jag inte vill det, Själv tror jag det är att jag vill göra nåt drastiskt så mitt liv ändras.
    Självmord har jag tänkt på men har aldrig försökt, tror jag har alexirytmi då jag inte kan känna igen mina känslor. Jag har en flickvän som jag känner lite för, men för livet så känner jag mig apatiskt.

    Jag går nu på IM programmet för ta igen 9an och hälften av 8an då jag inte varit där, men nu sitter jag här och skriver då jag igentligen ska vara på IM, jag kan inte gå ditt för nån anledning
    så jag vet inte hur min framtid ser ut.

    Jag har kontakt med BUP frågat om en psykolog men allt känns så segt och en dag känns som en evighet

    Edit: har tänkt är livet verkligen så dåligt? men då jag inte orkar komma iväg till skolan för nån anledning och hur mycket jag tänker på allt så tycker jag livet är dåligt.....

  • #2
    När tog du kontakt med bup och fråga efter en psykolog?
    Min erfarenhet har vart att jag fått ringa och mer eller mindre tjata på dom om att jag ville ha hjälp. Ringer du en gång "så är det inte akut nog" i deras ögon. Ringer du fler gånger så märker dom dig och det kan hända att det går mycket snabbare då att få en tid. Ring och fråga igen hur det går med att få en tid, när dom beräknar att du ska få en tid, och säg att du vill träffa någon snarast då du inte orkar vänta längre.

    Och nej, livet är inte såhär dåligt för alltid När jag var i din ålder och kom i kontakt med bup första gången så trodde jag aldrig att livet kunde kännas och vara så bra som det är för mig idag.

    Comment

    Working...
    X