Announcement

Collapse
No announcement yet.

Personlighetsstörning

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Personlighetsstörning

    Jag behöver hjälp!
    Jag har varit och är fast i ett slags fångenskap som jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Ska försöka sammanfatta så det inte blir för långt.
    Jag är känslomässigt ”låst” i den här situationen. Har varit och är kanske fortfarande otroligt starkt engagerad i en 20 år yngre man. Han är konstnär med stark utstrålning och har troligen flera personlighetsstörningar. För mig blev det en stark upplevelse att komma i kontakt med en sån person. Det är ungefär som att jag ”ser” vem han är innerst inne. Känns som så här är det när den stora kärleken drabbar en. Den äkta, ovillkorliga, oförklarliga, mystiska kärleken. Det är som om jag kom ihåg något som varit glömt och gömt djupt, djupt inom mig. Det är så här det ska kännas när man älskar någon.
    Men jag tror att han har både Aspergers och narcissism och Borderline är jag helt säker på att han lider av. Så han är en knepig person att ha att göra med.
    Har känt honom i 4 år och vi har varit bara vänner, inte intima. Några hälsningskramar är allt. Jag har velat ha mer av honom men har märkt att han håller tillbaka så jag har också hållit tillbaka. Jag är också dålig på att prata om mina känslor så när han verkar stängd så har också jag blivit stängd. Men har ändå märkt att han varit intresserad av mig och kanske mer och mer. I början av vårt vänskapsförhållande sa han att han inte ville ha något förhållande men däremot utveckling. Jag förstod inte vad han menade. Vi har haft svårt att prata med varann.
    Genom sin konst har det kommit fram på senare tid att han varit rädd för kvinnor. Men han har inte kunnat prata om det. Har sagt att han tycker om att vara ensam och eftersom jag tyckte mig se Aspergers hos honom så har jag accepterat att det är så.
    Vi har haft lite samarbete med en del konstnärligt arbete, men ganska lite personlig kontakt, mest via mail. Jag har både sagt och visat med inbjudningar att jag är intresserad.
    Jag tror att han vill att jag ska ta initiativ till allting. Men han har avvisat mig så många gånger så det har jag helt enkelt inte kunnat göra. Det är lite dubbla budskap. Han visar med sin konst att han vill närma sig mig men han gör det inte i verkligheten. Och jag undrar hela tiden. Är det ett spel han håller på med eller är det hans knepiga personlighet att han inte vågar.? Jag ser honom som manipulativ men jag har märkt flera gånger att han är faktiskt osäker på sig själv. Det är nästan så att han ”spelar” en vanlig människa men är i själva verket en med någon sorts diagnos.
    Han har varit osäker på sin sexuella läggning. Har tydligen haft en del att göra med homokultur i sin ungdom. Han är 47 Jag är 67 (men ungdomlig)
    Nu är det så här att vi hamnade i en konflikt i det arbete som vi samarbetade med. Och han klippte av banden med mig. Jag skrev och bad att han skulle prata med mig men det var hårdnackat avståndstagande. Till min stora förtvivlan. Samtidigt inledde han en sexuell förbindelse med en arbetskamrat som jag nyss har fått reda på är 3 år ännu äldre än mig.
    Att han och jag skulle komma ihop har liksom hängt i luften ett tag och jag har tänkt att det är väldigt stor åldersskillnad. Men det känns verkligen som om vi hör ihop. Jag tror att han har känt det också. Men vi har varit dåliga på att prata om det. Ungefär likadana svårigheter bägge två, som vi också har upptäckt. Att han nu har klippt banden med mig och börjat dejta henne istället känns otroligt tungt och förnedrande och obegripligt för mig. Jag vet inte hur jag ska tänka om alltihop.
    Jag tror att han har varit oskuld med kvinnor, det har smugit sig fram på lite olika sätt men han har spelat lite Allan och inte kunnat prata om det heller. Det har också i hans bilder varit antydningar om att han skulle ha henne som en slags lärare och sedan komma till mig. Sjukt, ja verkligen . Men jag undrar skulle det kunna vara så? Eftersom vi bara hade en vänskapsrelation så hade jag inte mandat att lägga mig i hans intima affärer så det gick inte att prata om det. Bara titta på genom bilderna som han lägger ut på en internetsida. Han är en skicklig fotograf. Jag tänkte så här: Om han är en Asp. Så kanske han tänkte lite konkret och taktiskt praktiskt på det hela men glömde bort att det troligen kommer känslor med i bilden också. Alltså han använder människor som spelpjäser och det har jag en gång sagt till honom. Men det ser ut som han gör det i oförstånd!
    Det finns en problematik till: Han har varit under inflytande av en man med ”gay-grabb”-attityd, alltså att kvinnor är mindre värda. Han har försökt balansera det också med falsk identitet. Eftersom han är egentligen en känslig skör person så har han spelat tuff men jag tror att den sidan faktiskt har blivit lite balanserad efter den här romansen. Det har han också själv antytt i bilderna. Han verkar nu ta avstånd från gay-kulturen, tidigare har han vacklat.
    Det är nästan som om han ville ”förbereda” sig innan han skulle våga närma sig mig. ???
    Nu verkar romansen vara på upphällningen efter ca 3 mån. Enligt bilderna så riktar han nu återigen sin uppmärksamhet mot mig. Men han har fortfarande inte svarat på mina mail. Och jag har skrivit att om han vill återknyta banden så måste han kontakta mig i verkligheten. Det är bara bilderna som berättar. Han är lite socialt handikappad och ibland berättar bilderna lite mer än de borde!
    Jag då? Ja jag skulle önska att jag bara kunde lägga allt det här bakom mig. Men jag har fortfarande starka känslor för honom. Så snälla, ge mig synpunkter och råd hur jag ska hantera det här.
    Jag tycker synd om honom också. Han är inte svenskfödd utan inflyttad och har ingen kontakt med sin familj. Inga barn, så ingen familj här. Hans sociala handikapp är något man märker när man träffar honom men det är knappt. Han spelar bra. Men det gör att många kvinnor inkl jag själv får en slags ömhetskänsla för honom. Han är lite hjälplös. Man vill honom väl. För han är charmig och ser bra ut och verkar snäll men….. han gör ju knasiga saker. Jag tror egentligen att han inte riktigt inser vad han gör.
    Jag har försökt att bara vara vän och stöttat, men ändå har han klippt banden med mig. Det är som om han straffar mig för att det inte var jag som förförde honom. Han valde en annan fast jag vet att han egentligen gillar mig. Eller han blev vald kanske ??
    Kan någon bli klok på vem det är jag har att göra med? Eller är det jag som gör något tokigt?
    Jag får ingen ordning på det här så jag behöver verkligen hjälp!

    Decibel

  • #2
    Hoppas att någon har någon idé om hur man bör hantera detta. Han har gjort knäppa saker idag också och lagt ut onödiga avslöjande bilder. Jag tycker faktiskt synd om kvinnan som nu är hans "sexcoach". Men bilderna är så skickligt gjorda att om man inte känner honom väl så kan man missa att se budskapet som han egentligen sänder ut. Jag kom i kontakt med detta när vi arbetade tillsammans med bilder. En tredje person var inblandad med texter och det var en spännande lek som hon/han skrev att "gömma det som är synligt". Den personen identifierade jag som en queerpsykopat och hon/han tvingade min vän att stänga ner internetsidan p g a hennes/hans kommentarer som blev sex av precis ALLT ! Är min vän också en psykopat ??? Jag förstår inte varför han agerar som han gör! Det är onödigt och fattar inte vad det fyller för funktion för honom?

    Comment


    • #3
      Det verkar vara en väldigt komplicerad och dunkel situation som du befinner dig i. Min fundering är den att eftersom ni inte alls talar med varandra just nu och alltid har haft det svårt att kommunicera verbalt sinsemellan så funderar jag på om du upplever att alla de budskap som d u så tydligt kan läsa ut ur hans konst/bilder/foton etc. kan vara lika uppenbara för andra, som de är för dig?

      Sedan bara en fråga till, sprungen ur min egen okunnighet, men vad är egentligen en "queerpsykopat"?

      Comment


      • #4
        Jag blir också nyfiken på det där med bilderna. Exakt vad är det du ser i dessa som gör att du tror att han rör sig mot dig igen? Är det enkom bilderna som gör att du tror romansen är på upphällningen? Det är mycket diagnoser och etiketter på människorna runt omkring dig.... Har du någon etikett på dig själv?

        Comment


        • #5
          Jo så här är det : Rough Times Jag uttryckte mig slarvigt, finns inget som heter queerpsykopat, Vad jag menade var att jag upptäckte i det här arbetet att en kvinna som hade gjort en del texter var egentligen en man med typiska queertillbehör. Och det är jag verkligen frisinnad mot. Inget fel alls . Men.....hon/han började utmana min vän att göra bilder som passade hans "smak " och det blev mer och mer som en tävling och min vän kom bort från sina egna skapelser som var charmiga och fina och alla bilder blev mer och mer plumpa och grova. Och min vän började prata annorlunda om sina egna vänner, alla hade något fel och jag kollade den här personens egen sida och såg att hon hade ändrat sig till en han och det var när min vän velade med sin sextillhörighet. Han gav sig inte heller utan parkerade helt enkelt på sidan och gjorde sjabbiga kommentarer till ALLA bilder. Så min vän blev tvungen att släcka ner alltihop till slut. Min slutsats då var att det var en psykopat. Han ville att min vän skulle släcka ner och flytta till honom iUSA och dom skulle samarbeta. Det var en riktigt ful typ p g a psykopatbeteendet. Finns säkert trevliga queer, tvivlar inte på det.
          När det gäller budskapen i hans bilder så tror jag att flera ser samma som mig. Det är också så att har man set EN dubbelbetydelse som man hajar till för då börjar man titta efter fler och det finns många. Så de flesta ser nog. Men en och annan ser inte. Det gjorde inte jag heller först. Men nu ser jag det snabbt.

          Man kämpar på med livet; Ja, det håller jag med om! Förstår piken, fast den var fin:-) Jag vet, det är kanske inte OK att sätta diagnoser på folk så här, men att min vän har någon sorts personlighetsstörning är nog helt klart. Han talar själv om splittring och störning ibland i sina bilder. Han är en fin människa med stora problem med sig själv, Det är det som har gjort att jag stannat kvar som vän fastän han ibland har varit rätt så dum rent socialt. Ibland har vi inte haft kontakt på flera månader. Men så kommer vi tillsammans igen och träffas eller gör en utflykt och vänskapen har nog fördjupats tror jag. Han verkar ha haft bara ytliga relationer öht. Tror han har svårt att fördjupa sina kontakter. Därav mina diagnoser. Det har varit mitt försök att försöka förstå honom. Jag har hela tiden känt att jag vill honom väl och att jag vill hjälpa honom om jag kan. Han har påverkat mitt liv när det gäller personlig utveckling och jag tror att jag har påverkat hans också. Men just nu är vi på kollisionskurs förståss. Men jag har faktiskt hittat en del diagnoser på mig själv också När jag har engagerat mig i hans problematik så har jag många gånger upptäckt att han är en spegel av mig själv. Att jag ha rsamma problem själv. Så Jag står med fötterna på jorden och tror inte att jag är bättre eller sämre an någon annan. Om deras förhållande ska hålla i sig vet jag ju förståss inte. Men tecknen tyder på att han kommer att krascha det hela.

          Comment


          • #6
            ............Och nu har han gått så långt över min gräns så att jag är så förvirrad hur jag ska förhålla mig till honom och till vår vänskapsrelation. Önskar jag kunde knäppa av känsloknappen till "off" Men den står tyvärr på "on". Det är väl det som är mitt problem i ett nötskal kanske. Tack för era bra frågor och synpunkter. Tar gärna mera råd om det finns. :-)

            Comment


            • #7
              Kan du beskriva någon av bilderna mer konkret? Vad föreställer den och vilket ytterligare budskap du ser som kanske inte är uppenbart för andra?

              Comment


              • Decibel
                Decibel commented
                Editing a comment
                Nej. Jag vill inte beskriva vad bilderna föreställer för risk för identifikation. Men jag är säker på min sak. Kan säga så här. Han är otroligt kreativ och intelligent. Bilderna används till största delen för att bearbeta sina egna upplevelser (tror jag): Men de används också för att manipulera andra (i den mån de låter det göras) och de har nästan alltid dubbla betydelser i nån mening. Dom är dessutom ofta mycket skickligt gjorda rent fotografiskt. Jag tror det räcker med att jag säger att bilderna talar istället för han i många tillfällen.

            • #8
              Du tror inte att du riskerar att övertolka och läsa in långt mer än där finns i de där "budskapen" som du tycker dig se i hans bilder etc.? Jag tänker att i och med att ni alltid haft en bristfällig och otydlig kommunikation och i nuet inte har någon kommunikation alls, så kanske du ägnar dig åt att försöka få de av dig så efterlängtade förklaringarna och svaren genom att själv lägga pussel och skapa dem med de små fragment som du har tillgång till, eller tror att du har och ser. Risken är ju tyvärr betydande att du i så fall hittar (konstruerar) de svar och budskap som du söker, inte säkert att det alls är så han varken avser eller ens skulle förstå.

              Sedan det där med hur du ska förhålla dig till "er vänskapsrelation"... har ni överhuvudtaget en vänskapsrelation, eller ens en relation öht, värd namnet? En relations status består och beror ju av ömsesidigheten hos bägge parter och ditt intresse och ditt engagemang för både honom och er relation är ju uppenbar, men vad har han för intresse och engagemang i dig och er relation? Vilka investeringar gör han?

              Du har investerat så mycket känslomässigt under de fyra år som du känt honom, utan att egentligen få just något konkret tillbaka. Det gör det svårt att släppa taget om något som förmodligen rent logiskt ter sig mer eller mindre dödsdömt även för dig. Men hoppet är förrädiskt, det lever på mikroskopiska fragment som snärjer och parasiterar på en längtande människas själ och förhalar och förhindrar därmed både klarsyn, insikt och handlingskraft.

              Comment


              • Decibel
                Decibel commented
                Editing a comment
                Jo, Risken finns absolut, Jag vill ju förstå honom. Det är nog det jag gör. Och det är ju det jag kämpar med nu. Att sluta lägga pussel och ge upp. Har försökt skriva till mig själv om det hela som i förfluten tid. Hur det var och vad som hände och hur det slutade. Men jag finner det så svårt.

                Han gör inga investeringar mer än i bilderna. Och jag är medveten om att jag måste släppa taget känslomässigt, men hur gör man???? Det som har hindrat mig tror jag är de funderingar jag har om Aspergers osv. Att det skulle vara att "överge " honom. Han känns som ett barn när det gäller känslomässig mognad.
                Jag har funderat på att flytta för att få ett bättre utgångsläge till nytt liv. Sanningen är väl att jag har hoppats precis som du skriver. Och nu när jag läser vad jag själv har skrivit, ( att jag skulle överge honom, det är ju tvärtom ) så ser jag att det är något skumt med det där. Det är nog så att jag är medveten om min egen psykiska styrka och jag är medveten om hans psykiska svagheter. Jag har kanske tagit på mig ngt sorts ansvar för att han ska må bra med min stöttning, tror det. Kan jag släppa det då? Hur ska jag tänka då? Förstår att jag måste ändra mitt eget tänkande om det här.
                Känns bra med era kommentarer. Känns som om ett nytt förhållningssätt kommer fram. Men visst har vi en relation. Den finns ju där i mitt medvetande. Det må så vara en avslutad relation. Men vi har ju haft en del fina stunder också. Men det är en avslutad relation. Det är det som blir svårt att få in.
                Tack snalla ni för hjälpen, jag tar gärna lite handfast råd om hur jag ska tänka för att få relationen att vara avslutad i mitt inre.

              • RoughTimes
                RoughTimes commented
                Editing a comment
                Med all respekt sagt så tror jag inte att det som hindrat dig från att gå vidare och ge upp honom är det att du _tror_ att han har Aspergers, Narcissism, Borderline etc. och behöver hjälpa honom, för hans skull. De förklaringsmodellerna/'diagnoserna' som du tyckt dig kunna detektera har istället underlättat och gett dig själv en, i dina ögon, legitim anledning att hålla fast vid din egen dröm och längtan efter något dvs. honom som du förmodligen själv med ditt intellekt har insett är rent crap för D I G, som inte gett dig mer än smulor av det du behöver tillbaka, men som du ändå längtat så oerhört mycket efter och hoppats på at det/han ska ändra sig och ise allt du gör för honom.

                Det är mycket troligt att du har en utpräglad psykisk styrka, men jag anar att du även skulle kunna tillägna dig ytterligare betydande självkännedom om du började gå i terapi för att lära känna dig själv och dina egna bevekelsegrunder. Vilka jag tror att du blandar ihop och beskriver som omsorger och medlidande med honom och alla hans fel som du tycker dig se och ser som din uppgift att hjälpa honom med. Vilket han inte alls varken fattar, eller ens uppskattar... till din oerhörda besvikelse. För jag misstänker att du ägnat betydligt mer tid av ditt liv åt att försöka tolka och hjälpa andra/honom, mer än du skärskådat och lärt känna dig själv och varför du gör som du gör. Ta inte illa upp för jag menar absolut inget illa. Jag har själv been there och done that. Tyvärr, tyvärr, tyvärr!!
                Last edited by RoughTimes; 2015-11-10, 20:02.

            • #9
              Varför jag frågade om bilderna är att det kan mycket väl vara så att det finns budskap för dig att ta in men att det egentligen handlar om budskap från dig själv till dig själv. Universum/din själ/gud har enligt mina erfarenheter olika sätt att tala till oss, ofta genom andra människor. De kommer som budbärare helt ovetande om att just det de säger eller gör resonerar med vad vi behöver ta till oss för stunden. Personen ifråga är inte inställd på att specifikt meddela sig med en själv utan förmedlar ovetande ett budskap som inte har med den att göra. Du beskriver er relation som om du speglar dig i honom, vilket vi alla egentligen gör i alla människor vi möter. Tänkte att din tolkning av bilderna kanske fungerar på samma sätt.

              Comment


              • Decibel
                Decibel commented
                Editing a comment
                TACK TACK
                Det är en idé som jag inte har tänkt på. Men jag tror att det skulle kunna vara så. Vi har faktiskt pratat om spegling och att det existerar för min del i alla fall. Jag tror att det var därför som jag upplevde så starka känslor för honom i början och därför jag har varit kvar som vän för min egen skull. (Puh, tror att mitt pussel håller på att klarna lite.) Under de år vi känt varandra så har han påverkat min utveckling ganska mycket (under stor vånda och mycket ensamarbete för mig) Så jag känner en tacksamhet för att vi har mötts. Det kan inget ändra på!!! Jag har många gånger känt mig förvirrad över vad det är jag känner för honom egentligen. För med mitt intellekt har jag ju precis som Rough Times påpekar insett att han är inte modellen för min drömkille.:-)
                Men han har lyckats öppna upp mig på nåt sätt. För jag har varit en mer sluten människa tidigare och har rört mig åt rätt håll i alla fall.
                Tack för vänliga ord och troligen vad jag behövde. Jag måste ruva på det här nu ett tag.
                Allt gott till dig!

            • #10
              Jag tänker vara lite mer rakt på sak, hoppas du ursäktar.

              Den text du skriver är som att titta in i huvdet på en stalker. Du tolkar saker som du vill de ska vara, att bilderna är riktade mot dig, att han skickar ut signaler si eller så. Samtidigt som du beskriver hur han försöker ta avstånd så har du färdiga rationaliserar att det egentligen inte handlar om önskan till avstånd från dig om dig utan om andra saker. Att han "egentligen" är intresserad av dig på ett mer romantiskt plan.

              Du lever i en falsk illustion. Han tycker ditt beteende är jobbigt men försöker att inte vara elak. Men varje sak som kan tolkas som en vänlighet från hans sida övertolkar du till att handlar om er två. Att han tänker på dig, och på er. Att han vill men inte vågar.

              Det finns inget er två. Han vill inte vara något mer än vänner eller kanske inte ens mer än "bekanta". Allt handlar om dina önskningar och din längtan.

              Det är inte konstigt att du känner så, finns säkert förklaringar. Vi människor vill så gärna tro och tolka signaler. En gång för länge länge sedan så skrattade jag gott åt mig själv. Var på bio och en tjej i gänget satt bredvid mig och satt lite grabbigt bredbent, så hennes lår låg mot mitt. För mig så var det STORT och reptilhjärna satte igång. Är hon kanske intresserad? Känner hon också av det elektriska av beröringen?!

              Sanningen var naturligtvis att hon satt bredbent och inte tyckte det var någon sak alls. Handlade inte om några signaler och handlade inte om mig alls. Bara vänner som satt och såg på bio. Vi är biologiska varelser och det är lätt att vi glömmer bort det. Men vi har fått vårt intellekt just för att kunna dra i bromsen, ruska om huvudet, och se klart igen.

              Så du tvingas nog att ta tag i detta. Kanske prata med en terapeut? För det är inte bra för dig att gå runt med dessa illusionerna, tar upp all din tid och energi. Och det kan vara jobbigt för honom också, så av hänsyn borde du släppa detta. Inse att du är människa som alla andra och att ibland så går vi bort oss.

              Jag är ingen expert och bara vad jag tror.

              Comment


              • Decibel
                Decibel commented
                Editing a comment
                Hej Knet99! Vad glad jag blir när jag ser att du bryr dig i detta. För som du kanske vet så beundrar jag din förmåga till insikt och kommunikation på det här forumet, som jag f.ö.har mycket goda tankar om. Jag förstår att det ser ganska illa ut, men det finns ju mycket som jag inte har berättat. Och jag är inte riktigt klar med mig så jag vill försöka förtydliga en del saker.
                Jag har absolut inte betett mig som en stalker utan tvärtom. Jag har inte tagit kontakt om inte han har tagit kontakt. Det är flera år sedan han gjorde klart för mig att han inte ville ha något förhållande. Jag har sedan agerat med detta som utgångspunkt. Men jag har hjälpt honom i arbetssituationer. T.ex. varit med och planerat och genomfört en konstutställning. Jag har också hjälpt honom med en del administrativt arbete.Under alla år har jag agerat som vän och inte tagit några initiativ till något annat eftersom jag har noterat att han inte gör det. Det är ju bl a därför som jag tycker att det här är konstigt.
                Han har liksom "gjort slut" fast det inte fanns något att göra slut från. När jag insåg att hans förklaring var svepskäl och fick reda på att han hade ett förhållande så trodde jag att det var en kvinna som var minst 10 år yngre än jag själv. Och jag lät honom förstå att jag lyckönskade honom. Trodde att det var en seriös förbindelse. Kände mig ganska lugn vid tanken att vi hade haft ett fint vänskapsförhållande och att han kanske "gjorde slut" för hennes skull. Vilket skulle ha varit helt OK från min sida sett. (även om vi bara var vänner) Sedan fick jag reda på att hon är gift och är dessutom flera år äldre än jag.
                Det var då som min förvirring blev så påtaglig så jag måste skriva hit. För det han har antytt med ord är att han faktiskt gillar mig väldig mycket. Men hans ord är inte som en vanlig människas ord utan det är tillkrånglat och liksom sagt i förbigående. Så det är omöjligt att få någon klar bild. (Han har även gjort några antydningar om sex, lika oklara) Min känsla nu är att han kommer att kontakta mig och jag vet inte riktigt hur jag ska agera. Jag har ju fortfarande den teorin att han har något slags psykiskt problem och jag känner mig fortfarande som hans vän. Som inte har något emot om han skapar ett regelrätt förhållande med någon och uppträder "normalt".Jag inser ju min begränsning i o med åldersskillnaden. Men nu ser det ut som det tokiga som han har antytt tidigare, att han skulle "träna" först, skulle gälla. För jag har nu noterat att det är som ett "spel" det han gör mot sina medmänniskor..
                Den tystnad som finns mellan oss nu har pågått i ca 3 månader. Så under lång tid har vi varit vänner och arbetat tillsammans och gjort lite utflykter tillsammans. Utan någon intimitet alls. Som kompisar ungefär.
                Jag har alltså haft starka känslor för honom och hoppats på en förändring men jag har ju bearbetat detta själv och klarat av att bara vara vän igen.
                Jag behöver råd hur jag ska tänka om han inte hör av sig och det är ett definitivt slut på vår bekantskap , fast jag inte vet varför och inte får något vettigt svar.
                Jag behöver råd om hur jag ska tänka om han hör av sig och vill vara vän med mig igen. För man behandlar inte vänner så som han har gjort mot mig, att inte svara på mail osv. Att inte förklara
                klokt.
                Jag skulle hålla med dig om det var så att jag hade bombarderat honom med mail t.ex. men det har jag inte gjort. Jag har velat att han ska ta kontakt.
                Jag är tacksam om du kan ge mer helt uppriktiga synpunkter, det är det jag behöver. TACK så länge!

            • #11
              Rough Times: Vet inte varför men jag har ingen svarsruta i din kommentar. Om du läser svaren i de andras kommentarer så ser du att jag har faktiskt ägnat mycket tid åt min egen utveckling. Jag är en person som är intresserad av personlig utveckling och varför jag har intresserat mig speciellt mycket för honom finns förklarat delvis i de andra svaren. Det är ju också så att han är en mycket speciell människa med stor begåvning och avvikande beteende. Så med mitt intresse har jag inte kunnat undvika att försöka förstå mig på honom.
              Jag håller med dig till 100 procent att man behöver förstå sig själv i första hand. Och jag tror att jag kan vara ärlig mot mig själv och därför har jag inte haft behov av hjälp förrän just nu. När jag inte vet vad jag ska tro på. Terapeuter är ni ju här, Många gånger bättre än i ord. vården. Jag gillar det här forumet. Har varit här tidigare.
              Jag ska väva ihop alla era kommentarer och jag tackar så mycket för ert engagemang. Ni är alla välkomna att tillägga något om ni kommer på nåt.
              Jag känner det som om jag har fått en del att tänka på!
              Tack :-)

              Comment


              • RoughTimes
                RoughTimes commented
                Editing a comment
                Jag önskar dig (och faktiskt även mig själv ) all lycka på vägen mot en fullödigt tillfredsställande relation med en man som I N T E är varken komplicerad eller känslomässigt otillgänglig. Som inte konstant behöver kalibreras, tolkas och lirkas med och som trots den ständiga särbehandlingen ändå inte förmår att ge tillnärmelsevis detsamma tillbaka som han mer än gärna vill ta emot... men enbart när han själv är i behov av det och det passar honom.

                När det gäller de övergripande principerna för en relation med en 'komplicerad' man så kan jag tyvärr känna igen mig i dina beskrivningar. Jag kämpar själv på min egen väg tillbaka till ett mer komplett liv efter en nästan nio år lång relation med en underbar men komplicerad man som på det mest chockerande och hänsynslösa sätt avslutades över natten på hans initiativ för nästan arton månader sedan (inte helt olikt det som hände dig). Det som hände sänkte mig på ett sätt som jag aldrig någonsin upplevt och vägen tillbaka har varit mycket svår, lång och gropig. Men jag inser idag att en ömsesidigt tillfredsställande relation inte ska vara så där jäkla lynnig, krånglig och komplicerad som min var, den ska vara enkel och ffa. så ska den bestå av ömsesidigt balanserat givande och tagande. Tyvärr så utövar inte alltid de där enkla männen samma lockelse på vissa av oss kvinnor som de där oerhört charmiga, attraktiva men i många stycken så knepiga och komplicerade männen gör. Men det beror nog betydligt mer på oss själva, än det beror på att just den där knepiga typen av män är så där speciellt outstanding...för det är de faktiskt inte.

                PS: Du använder hela tiden samma 'Comment-ruta' som ligger under det initiala inlägget (i det här fallet ditt eget) så läggs nästa kommentar under den sist gjorda (i det här fallet min) ;-)
                Last edited by RoughTimes; 2015-11-10, 21:05.

            • #12
              Tack för att ni finns, alla tre.

              Comment


              • #13
                Tack för dina ord Rough Times! Ja. jag har ju förstått att jag måste försöka få till en riktig relation någonstans :-) Det här är inte kul alls.:-) Men som jag skrev till någon annan så är det så att jag har genomgått stora förändringar med mig själv under den här tiden så jag är trots allt nöjd med den tid som har varit. Jag har lärt mig mycket om mig själv, om diagnoser, om att alla är olika, om respekt, om livets osynliga aspekter och en hel del om fotokonst. :-) mm.

                Jag har inte menat att det är fel på honom. Tror att han gör så gott han kan. Han har helt enkelt svårigheter med sig själv och känner väl vad han behöver. Och just nu känner han att han behöver vara ifred för mig för att kanske utforska sig själv och sin nya relation.. Alltså vi var bara vänner, även om han var medveten om mina varmare känslor. Det är säkert mycket värre när man har varit i en riktig relation som du beskriver att ni var. Och under rätt så lång tid. Jag tänker på det ibland som tröst för mig själv, att det kunde ha varit värre om vi hade varit intima och han hade gjort så här. Men......det är inte schysst att göra gå här mot en vän heller. Som jag ser det så handlar det om mognad och respekt. Och om det inte finns där så är det bara så, tyvärr.

                Att bara skriva till det här forumet har hjälpt mig att sätta ljuset på vissa saker om mig själv. Jag har skrivit lite för rörigt och lite för långt inser jag också.
                Om det blir aktuellt igen så ska jag försöka koncentrera frågeställningarna. Jag har börjat kolla på kontaktannonser och även via nätet. Förstår att jag måste agera. Jag har också börjat med nya intressen som gör att jag kommer i kontakt med nya människor.
                Så låt oss hoppas att både du och jag får den relation som vi är värda, och helst lite till :-)
                TACK och allt gott till dig!
                Lycka till, till oss då:-)

                Comment


                • RoughTimes
                  RoughTimes commented
                  Editing a comment
                  Tack själv och allt gott tbx. :-)

                  PS: Hur påverkar din ålderspreferens (om du har någon) på en potentiell partner ditt urval?

              • #14
                Hjälp, det har jag ingen aning om :-) Jag har inte gjort något extra mer än att anmäla mig. Jag har börjat med det här för bara 2 veckor sedan.
                ! På en sida vill en del bara fräckprata och det är jag inte intresserad av. Känns faktiskt besvärligt. Jag tror att man kan göra som du menar och vara lite mer organiserad. Det finns ju också många olika dejtingsidor. Så jag kanske går in för det mer senare. Kanske träning det där också? :-)

                Jag har tänkt på det som du skrev om din knepige man. Måste ha känts fruktansvärt! Jag började undra om du har -skrivit av dig- din historia här eller på något annat sätt?
                För jag märkte ju min lättnad när jag väl hade sänt iväg min långa röriga ofullständiga (naturligtvis) berättelse! Att det kan kännas bra bara att få berätta för någon menar jag.

                Jag tänker att för en så pass stor händelse som din så är 18 månader inte så väldigt lång tid ändå. Jag har varit med om 2 partners dödsfall. Det är ju en förlust, som påminner om en skilsmässa och jag minns att efter t.ex. 6 månader kunde man tänka: va, har det redan gått 6 månader? det känns som igår alltihop. Länge , länge kändes alltihop som igår.
                Tycker du att du har kommit över det hela nu eller är du ännu nere i groparna ibland?

                Comment


                • #15
                  Jag kanske uttryckte mig otydligt med uttrycket "ålderspreferenser" så nu uttrycker jag mig klarare och håller tummarna för att det varken ska misstolkas eller att du ska ta illa upp...alltså, vilket ålderspann på en potentiell partner söker du nu mtp. den åldersskillnad som rådde i din föregående relation med den tjugo år yngre "konstnären"? Söker du en jämnårig partner, eller en yngre?

                  "Jag började undra om du har -skrivit av dig- din historia här eller på något annat sätt?"

                  Jag började skriva här isolerat med anledning av just den här händelsen, så jag har absolut "skrivit av mig" här. Det känns emellertid fortfarande som om allt hände igår. Av och till så är jag är fortfarande "nere i groparna", även om det på det stora hela är betydligt bättre nu än det var i juni förra året. Då var livet i det närmaste över, han krossade mig och jag gick nästan under. Jag har hämtat mig hjälpligt och efter svåra ansträngningar, men jag är fortfarande inte densamma som jag var innan han försvann den sista maj 2014 och jag är mycket tveksam om jag någonsin blir det igen. Han och hans agerande förändrade mig och om jag har tur så kanske jag återigen kommer att bli lika trygg och med samma livsglädje och tillförsikt som jag var innan han förändrade mig, eller kanske till och med ännu bättre, men det kan bara tiden utvisa...

                  Last edited by RoughTimes; 2015-11-12, 21:18.

                  Comment

                  Working...
                  X