Announcement

Collapse
No announcement yet.

Osäker på min ställning

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Osäker på min ställning

    Hej, jag behöver råd eller skriva av mig kanske.

    Jag har en bästa vän som jag varit vän med i flera år (ca 15år) och visst, ibland har jag drömt om att vi ska bo ihop och leva tillsammans... Men jag vet inte om jag är lesbisk. Alla har väl ibland homosexuella tankar men jag tror inte det gör mig lesbisk, jag vet inte... Vi har nu blivit ihop och jag var glad först men nu gråter jag hela tiden, jag vet inte vad jag gjort. Jag visste nästan att det skulle bli såhär, jag är lättpåverkad och när hon öppnade sitt hjärta, eller vad man ska säg, och blev så glad när jag sa att jag kände samma sak (jag trodde jag gjorde det...) så känner mig nu ännu sämre. Jag tror ärligt inte på att jag är lesbisk. Min vän är mer som min syster, men jag skulle gärna vilja bo tillsammans och så... Jag vill inte förlora min vän, hon är så glad nu och jag skrev nyligen till henne att jag varit ledsen över min oro att förstöra något. Hon svarade att hon var säker på att vi kommer få det funka och ta det långsamt, jag vet inte, jag blir bara så ledsen. Jag vill inte göra henne ledsen men jag är nästan säker på att jag kommer göra henne ledsen vilket gör min ångest starkare... Med min sociala fobi känns det som om hon är den enda jag någonsin kommer bilda familj med, min framtid känns så mörk hur jag än gör.

    Någon som kan stilla min gråtattack? Jag har inte träff med psykolog förrän på fredag, jag behöver någon nu.

    //

    (Ursäkta om jag lägger i fel forum, jag registrerade mig nyss för jag läste att man snabbt får svar här)

  • #2
    Du måste göra det som är rätt för dig även om det innebär att din vän blir ledsen, annars kommer du få leva ett liv i lögn och göra våld på dig själv och det kommer inte föra något bra med sig och det är bättre du säger som det är nu än det kommer fram senare. Man kan bo ihop ändå som två kompisar bara. Har många vänner som flyttade ihop och delade lägenhet när de flyttade hemifrån. Om man ibland tänker lesbiska tankar så nej det gör en inte lesbisk/bi och nu vad allt det heter. Det kanske inte känns så just nu men social fobi går att komma tillrätta med. Så du kommer hitta någon som du kan bilda familj med. Har man varit vänner länge brukar man alltid kunna prata och reda ut saker även sånt som är svårt och jobbigt

    Comment


    • #3
      Tack, jag hann inte läsa svaret igår utan jag tog kontakt med tjejjouren för jag mådde så dåligt. Jag skrev nyligen till henne och jag vet att hon kommer bli ledsen... men samtidigt kommer båda må bra av det för hon hade inte mått bra om jag inte mådde bra i sådant förhållande.

      Jag var väldigt ledsen när jag skrev inlägget så allt var hopplöst då men idag känns det bättre när jag också samtidigt pratat med min familj om det. Det är svårt att tänka sig att man är en annan människa om 10 år, det är klart framtiden ser mörk ut om jag mår lika dåligt som jag gör nu... Det är heller ingen tröst att det ska ta 2år innan jag får hjälp, men nu verkar det lovande i alla fall, någon gång ska det gå för mig med.

      Tack för svaret.

      //

      Comment


      • #4
        Varför ska det ta så lång tid för att få hjälp? Ja hon kommer säkert bli ledsen men är ni riktiga bra vänner kommer detta lösa sig.

        Comment

        Working...
        X