Announcement

Collapse
No announcement yet.

Överreagerar jag?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Överreagerar jag?

    Hej alla!
    För ett tag sedan så var jag med min partner och hans mamma. Hans mamma hade nyligen opererat ansiktet och min partner "skojade" om att han också skulle åka iväg och fixa vissa delar som han inte är så nöjd med, (han har varit missnöjd i flera år). När han sade så då skakade jag bara på huvudet och sa att han inte ska ändra någonting. Sedan så "skojade" hans mamma att jag också kan operera min näsa. Jag tittade på henne och småskrattade men när jag tänker efter så var det onödigt att hon sa så. Jag har aldrig kommenterat att jag är missnöjd med min näsa och jag tycker varken att den är stor eller liten.
    När jag senare tog upp detta med min partner att jag inte alls tyckte om det hon sa, då sa han att jag bara skulle ha tagit det med en nypa salt och att jag istället för att störa mig på det hon sade tänka på alla de fina egenskaper som hon har. Jag tycker absolut om henne och jag tycker att hon har många fina sidor MEN jag blev inte alls glad när hon kommenterade min näsa.
    Tycker ni att jag överreagerar att jag blev ledsen över detta?
    Det är inte så att jag kommer att hata henne resten av livet men kommentaren var onödig tycker jag...

    Jag ser fram emot att få läsa det ni har att skiva om denna händelse! Har tänkt på detta i dagar nu .....

  • #2
    Dumt sagt av henne, men hon har ju brottats med "ska jag, ska jag inte" och känslorna runt sin egen operation. Jag skulle snarare se hennes kommentar som en del i att hon bearbetar sin egen situation. Sedan så var det ju en stämning där ni bollade runt hennes operation, det att förändra sitt utseende. Så blev väl lite klumpigt men säkerligen inte illa ment alls.

    Jag skulle släppa det om jag vore du. Klart du har rätt ställa krav på hur du blir behandlad, men om du ska ställa så stora krav att en liten kommentar gör att någon är ute i kylan, så kommer nog få "duga". Och den dag du själv råkar säga något klumpigt, vill du nog inte själv att en klumpig kommentar ska bli en stor sak.

    Menar inte du har fel att känna som du gör, men jag skulle som sagt släppa det med tanken "ja ja, hon är mänsklig som jag och alla andra, sådant händer".

    Om det är ett mönster är en annan sak, om hon ger små "glirningar" som tär på din självkänsla. Det är så klart inte ok.

    Comment


    • #3
      Det är direkt inget mönster men hon har tidigare även kommenterat mitt hår, att det inte alls ser bra ut med mittbena och att jag borde ha det på ett annat sätt.

      Ett annat tillfälle när jag var med henne och hennes mamma då var jag helt osminkad och då kommenterade bägge att jag såg trött ut. Hennes mor började några dagar efter att sminka mig med eyeliner, rouge och läppstift vilket jag tyckte såg hemskt ut. Jag tyckte att det var konstigt att hon gjorde så och jag blev inte särskild glad av att hon började kladda på mig.
      Är det jag som är osäker på mig själv som reagerar? Är jag överkänslig?
      När jag tog upp detta med min partner att hans mamma gjorde mig ledsen angående min näsa så sa han inte att det var dumt av henne eller något liknande utan att hon bara skämtade. När han sa så då jag började tänka om det är jag som är överkänslig?? Jag började tänka att om jag nästa gång blir sårad/ledsen av någon kommentar eller liknande då kommer jag kanske bara ska låtsas som ingenting?

      Comment


      • #4
        Tycker det låter som ett mönster. Att i hennes värld så är detta väldigt viktigt och att hon då förutsätter att det ska vara det i din också.

        Men om du ska be din partner ta upp det med henne, eller själv säga ifrån nästa gång (så milt men bestämt du kan) eller om bara se henne som lite korkad... det är du som måste avgöra. Eller en blandning kanske, faktiskt säga till (men inte ovänligt) men också ignorera för är så dumt. Som det när kladdade på dig, självklart så var det sista gången.

        Tycker dock att du har anledning att reagera. Kanske inte av denna händelsen i sig, utan tillsammans med det andra du nu berättat.

        Det "kan" ju vara att hon faktiskt vill se dig som en vän, och att hon pratar så till vänner. Man "informerar" sin vän om att håret skulle se bättre ut på ett annat sätt, som ett vänligt förslag. Men låter rätt illa, men är den jargong hon har med sina vänner. Om du tror det kan vara så, så kanske behövs att markera att hon bara är "din killes mamma" och inte en "vän". Om du inte vill ha den nära relationen.

        Det med din kille så slog han nog ifrån sig för är hans mamma. Vore bra om ni pratade om det, att du vet du kanske bara ska släppa det men behöver att han lyssnar och respekterar dina känslor.

        Är inte lätt det där med svärföräldrar... de har alla ogillat mig. För att jag inte sitter som en pösmunk och låter kvinnor springa, att jag inte gillar sport och annat som gör att jag inte är en riktig man. Mina försök att vara delaktig i köksarbetet runt högtider uppskattades inte, blev utkörd. Utom mamman till min första ungdomskärlek som bara älskade mig, fanns alltid pannkakor speciellt gjorda för mig att värma upp när jag kom dit även om hon inte var hemma, för hon visste jag älskade hennes pannkakor :-)

        Comment

        Working...
        X