Announcement

Collapse
No announcement yet.

Orkar inte mer snart!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • sorrow
    started a topic Orkar inte mer snart!

    Orkar inte mer snart!

    Är så ledsen och deprimerad över denna värk.

    Dygnet runt, år efter år utan lindring men snarare tvärtom.

    Skoven kommer oftare och jag börjar nu bli orolig över att jag ska hamna i rullstol precis som min mormor gjorde till slut, och hon var i min ålder då det skedde.


    Breda ryggmusklerna smärtar bara jag står upp ett par minuter å t,ex diskar och när dom smärtar går det rakt igenom till diafragman vilket är vanligt vid bl.a fibro.


    Har ingen som kan hjälpa mig med striden i vården för att få remiss till smärtenhet.

    Dom tar mig inte på allvar trots att diagnoser är satta på VC av flera läkare, men likväl ges ingen remiss.


    Enligt en läkare.. ja flera dessutom så är följande det som ska gälla.


    Patienten bör erbjudas några veckors behandling vid reumatikersjukhus eller motsvarande, för att själv hantera och förstå sin sjukdom. (Dr Medin, Göteborg.)


    9 långa jävla år på ren svenska har jag lidit otroligt mycket och påtalat detta för läkarna men dom ska ta hand om det på VC säger dom.. Hur faan då? Dom har inga smärtspecialister där eller resurser.. Piller.. Nej tack.. Ska jag kunna acceptera min situation så behöver jag få lära mig om den och sedan utgå därifrån.


    Är så ledsen så ledsen.. Allt känns hopplöst och jag vankar här hemma och för var månad som går försämras jag.


    Privata läkare har jag inte råd att gå till och skulle dom vara anslutna till landstingskassa så krävs remiss, men det får jag ju ingen.


    Är gräsligt att folk ska behöva lida så som jag och säkert fler med mig gör..

    Ska dom trötta ut oss så vi slutar tjata om remiss så har dom lyckats i mitt fall, för jag orkar bara inte.


    Som det är idag kommer jag ut på fredagar då jag har en kvinna från kommunen som kommer en och en halv timme, men inte alltid kan jag gå ut utan vi sitter här hemma.

    Har inget liv.. Vill inte mer snart..


    Vad faan ska jag göra?


    Ursäkta mina svordomar men jag behövde få ta det rakt upp å ner.


    En väldigt ledsen Sorrow.



  • replied

    Jag har med fibromyalgi och fick diagnosen för ett år sedan. Jag jobbade mig själv in i väggen då jag alltid fått höra att svaga människor ger upp. Då jag jobbade inom vården med äldre och hade hand o medicineringar så avbröt jag mitt arbete då värken började påverka mitt minne och jag visste inte vad jag hade gjort eller skulle göra. Jag är 22 år gammal och alla tjatar om att jag har hela livet framför mig. Ja jag har ett långt liv framför mig med kronisk värk och ett helvete. Jag har tjafsat med f-kassan i ett år nu angående ersättning men de vill inte hjälpa mig för att alla resuser har inte använts enligt dem. Och jag fick slängt i ansiktet på mig att avboka en träff för att jag inte tar mig upp ur sängen pga av stelhet och värk inte är en okej orsak!! Idag rann bägaren över för mig och jag fick panik ångest och jag satt och stirra rakt fram och grät konstant i 2 timmar. Jag har gått in i väggen nu och vet inte om jag tar mig upp igen......


    Leave a comment:


  • replied

    Vad ledsen jag blir när jag läser din historia. Att förlora någon så viktig person i ens liv och inte få säga farväl och sörja ordentligt. Det din mamma har utsatt dig för och fortfarande gör är hemskt och så fel. En mamma som är den viktigaste i ett barns liv, ung som gammal.


    Tycker inte det är larvigt att du grämer dig över saker som din mormor ville att du skulle ha. Det är ändå en del av den personen som har betytt mycket. Själv lämnar jag t ex hellre in min klocka på lagning om och om igen då jag fick den av mina föräldrar i examenspresent. Det blir ett minne från min mor... bara en sak för någon men ett minne för mig.


    Jag skulle vilja göra mer för dig, men vet inte vad. Jag fortsätter att läsa det du skriver och försöker stötta så gott det går på detta sätt.


    Jag tycker du visar en så stor styrka som ändå kämpar så hårt i den starka motvinden.


    Kram!


    Leave a comment:


  • replied

    Tack vad du är snäll.

    Jag förstår inte hur jag ska kunna komma över allt och gå vidare.

    Det är en konstant sorg och jag har obearbetad sorg som ligger kvar sedan 1986 då min älskade mormor gick bort.


    Jag bodde i en annan stad och visste att hon skulle till äldreboende vilket hon efter långt övervägande gick med på, och hon var sjuk, låg på sjukhuset och jag talade med henne i telefonen och hon mådde ganska bra, men så ringer min syster och berättar att mormor var död. Hon hade dött tidigt en morgon och hon skulle återkomma när begravningen var, men min mor sa att det var för anhöriga och inga gäster så jag var inte välkommen.


    Hon och jag hade inte kontakt då jag bytte stad för jag flyttade på grund av henne men hon lyckades finna mig och sände ett vykort med orden.... Har inte hört av dig å tänkte att du kanske dött i AIDS, för det kan ju hända den bästa.


    Hur faan är man skapt om man skickar sådana kort?

    Allt skit hon gjort mot mig sedan jag var barn tar kål på mig. Jag går sönder och vet inte hur jag ska kunna komma vidare för det gör sååå ont.


    Efter min mormors död så delade hon ut saker till mina syskon och efter ett tag kom det ett paket till mig innehållande sådant JAG gjort till min mormor när jag var barn, och överst i paketet låg ett stort kort på min morfar vilket var det första jag såg, och det var ju han som utsatt mig för övergrepp.

    Jag har allt i minnet och bilder i huvudet och kan inte radera ut allt.


    Min lilla mormor hade inte ens kallnat innan hon tömde hennes hem och skänkte bort sakerna till olika välgörenhets organisationer bortsett från det som hon gav mina syskon.


    Alla tavlor som mitt hade lappar med mitt namn på bakpå gav hon bort och sålde. ALLT som skulle gå till mig som minne gav hon bort.


    Jag har ett par plastörhängen efter min mormor och det är allt.


    Sakerna sig kan verka larvigt att gräma sig över för jag har henne i mitt hjärta, men sättet min mor gjort allt på är hemskt.


    Vet inte vad jag ska säga, tänka eller känna längre. det sista med henne här fick bägaren att rinna över och jag rasar snart i bitar.


    Leave a comment:


  • replied

    Du är värd allt! Kan inte ta bort din smärta och kanske inte ens kan förstå hur det är att leva så, men det du bidrar med här betyder massor. Trots din smärta och ångest så kommer du med goda råd och uppmuntran...


    DU är värdefull!


    Leave a comment:


  • replied

    Ännu en dag med bara ångest och tårar. Mår så dåligt över det som min mor sa. Känner mig inte som en individ som har ngt värde.

    Vill inte svara i tele, inte se ngn eller prata med ngn. Inte gå ut utan bara sitta här.


    Hur kan ngt göra så förbannat ont och aldrig upphöra?


    Leave a comment:


  • replied

    Tack rara för din omtanke!

    Ja, jag hade det svårt som barn Daglig misshandel fysiskt och psykiskt. Sexuella övergrepp av min morfar. Utkastad som 12 åring och med det ett liv i tunnelbana källare mängder av institutioner mm.


    Finns dom som har och har haft det mkt mkt värre än jag och jag tycker såååå synd om dom.


    En kan inte rädda hela världen men alla kan rädda en.


    Beklagar så mycket din mammas för tidiga bortgång... Fruktansvärt att människor ska behöva dö för att vården brister så fruktansvärt.


    Känner du hur styrkekramen landade här och nu är returnerad


    Leave a comment:


  • replied

    Jag blir så rörd och ledsen över din historia. Det är så svårt att förstå att mammor (eller föräldrar) kan behandla sina barn på det sättet.


    Jag tycker det är så hemskt att du både ska behöva ha all din värk och ångest och samtidigt behöva ta detta från din mamma. Förstår av det du skriver att det var svårt redan som barn? (rätta mig om jag har fel).


    Finns ju inte mycket jag kan göra för att lätta din smärta, både den fysiska och psykiska. Men jag finns här och läser det du skriver tillsammans med många andra, så fortsätt att skriva av dig. Jag önskar så att jag kunde göra mer för dig. Vet ju att du kämpar i motvind i vården och inte får träffa någon som vill lyssna och ställa upp ordentligt för dig. Fan att det ska vara så här i ett land som har alla resurser i världen, det är sjukt att det får vara så här. För att få vård i detta länd får man verkligen inte vara sjuk, har sett så många exempel på det. B la min mamma som inte fick vård hon behövde och avled endast 65 år gammal och nybliven pensionär, med livet framför sig.


    Styrkekramar till dig Sorrow.


    Leave a comment:


  • replied

    Fy faan vad sårad och ledsen jag är. Hela dagen har varit ett helvete.

    Har försökt hålla distans till min mor eftersom hon hela mitt liv sårat mig, men efter flera sms imorse vilka jag inte kunde svara på så ringde jag upp henne eftersom jag inte orkade med sms.


    Vi pratade först om en sak som jag inte tar upp här för det 'är så privat, men sedan blev jag hennes marionett igen.


    Hon hade inget vettigt att säga annat än att om jag ville jobba en gång i framtiden så skulle det bli problem då jag har värk och knappt tar mig över golvet ibland, och så har jag ont i fötterna samt inga tänder å vem vill anställa en SÅN.. Hur faan kan man säga så? Kvittar om det är ens barn eller ngn annan för man säger inte så.


    Sedan började hon härja om att det var mitt fel att saker hände då jag var barn och då jag försökte hejda henne skrek hon... Nu pratar jag....


    Jag bröt ihop i telefonen och sa att jag inte orkar eftersom jag inte mår bra, och då gav hon mig ett råd... Ring psyk och säg att du inte vill leva längre.


    Jag mår så dåligt nu för så här har hon hållit på hela mitt liv. Alltså i 53 år.

    Jag vill leva.. fattar inte varför hon gör så här.


    Vad som än hänt i mitt liv så är hon min mor och det har funnits ett litet hopp om att en dag kanske det kan fungera, men nu måste jag rädda mig själv en gång för alla.


    Bytt telefonnummer idag.... Tagit ny mejladress och blockat henne på den jag hade.


    Får nu gå med blicken över axeln om jag går ut för hon brukar vara där jag bor och jag vill inte möta henne.

    Hon älskar att ställa till scener och drar sig inte för något.


    Syster min talade jag med idag och hon blev så förbannad att hon kontaktade vår mor och sa till henne att ALDRIG mer kontakta mig för jag hade väl haft ett helvete nog i livet.


    Faan vad arg jag blir på mig själv som inte lärt mig bättre än att ha haft hoppet kvar.


    Det är för sent nu.. Jag eller hon och jag måste ju välja mig själv, men det gör så förbannat ont att bli så sårad.


    Kan väl inte hjälpa att jag fick dra ut mina tänder... Inte konstigt att jag har värk efter all misshandel som barn med spiskrok mm. Allt kommer ikapp en förr eller senare och jag har fått så det räcker.


    Behövde skriva av mig.


    Leave a comment:


  • replied

    Ja jag har bytt läkare men dom går efter föregående läkares anteckningar och sedan jag fick kontakt med psykiatrin vilket står i journalen så kvittar det vad jag har för slags värk, för det dom säger är... du har en kontakt med psyk.

    Sista läkaren jag träffade som nu är min husläkare skrattade och sa hypokondriker. Går inte tillbaka dit.

    Jag började få värk när jag var 23 år och fick då gå på värme ultraljud för att utesluta diskbråck. Tur det inte visade något av den arten.. DÅ. Ett år innan var jag med om en hemskt trafikolycka där jag for ut med bakhuvudet genom vindrutan och då uppkom min whiplash.

    Som barn misshandlades jag av min mor med spiskrok, mattpiskare, dammsugarrör samt slag och sparkar och det har säkert bidragit till min värkproblematik.

    Min dåvarande läkare skickade mig på sjukgymnastik och efter ett bra antal ggr sa han att det var ingen idé att jag gick mer för det skulle inte hjälpa mig i alla fall.


    Fortsatte arbeta med mitt monotona arbete samtidigt som jag var ensamstående med 2 barn.

    Hade dubbla arbeten.. morgontidningarna skulle ut, sedan skulle barnen till fritids och dagis å efter det skulle jag till jobbet så det var konstant stress.


    Hade inga familjemedlemmar som kunde avlasta mig heller så jag hade inte en barnledig helg utan det var alltid stress.


    Då jag idrottade mkt så tog mina knän stryk och jag fick operera mitt ena knä 4 gånger vilket är ett trauma mot kroppen liksom alla slags operationer är.

    Efter det åkte jag på bältros och har än idag nervsmärta i perioder efter det.


    Ryggen fortsatte värka och så kom fingrarna som värkte och svullnade så jag blev sjukskriven i perioder.


    Så höll det på till år 2000 då jag började studera på komvux eftersom jag inte kunde arbeta och i klassrummet rasade jag en dag ihop bara.


    Med hjälp av kuratorn fick jag kontakt med en läkare som konstaterade att jag gått in i den berömda väggen.

    Sjukskrivning på sjukskrivning tills sjukpensionen som jag nu haft i 8 å snart och under dessa år har min värk blivit mkt sämre. Efter tjat fick jag komma på magnetröntgen av ryggen och då fann dom 2 st diskbråck med rotpåverkan, och när det slår till så drabbas ischias nerven svårt och det är inte skönt.


    Dessutom råkade jag ut för svår infektion i ett tandben så dom fick dra 13 tänder på en gång. Hela överkäken och jag visste inte då att varje tand har en koppling till ett organ så drar man tänder ska det helst gå en till två månader imellan, så det traumat mot kroppen har nog hjälpt till med all skit.


    Axlarna tjatade jag till mig en röntgen på också och där fann dom artros från axlarna till nyckelbenen i bägge armarna. Rör jag dom så knastrar å smäller det i dom vilket kan göra fruktansvärt ont.

    Mina höfter låser sig och sedan krampar dom så där finns det säkert artros också.


    Kronisk lumbago dras jag med också och det kan slå till bara jag sätter mig ner.


    Den eländiga fibromyalgin gör mig galen och jag har som sagt bett så många år om remiss för att då jag drabbats av ångest å depression mm som kommit efter att jag fick värk första gången så borde dom fatta att det bästa för mig är att få komma till en smärtenhet för att få lära mig förstå mina krämpor och varför jag fått dom.. Vet man är det lättare att acceptera att ..jaha det är så här det förhåller sig och jag kommer få anpassa mitt liv på det och det sättet och det kan mildra alla oro över eländet också, men jag får inte ngn remiss utan jag ska äta värktabletter som magen oftast inte klarar av.

    En kurator sa till mig att orsaken till att dom inte skickar remiss är för att det kostar 200 kr att göra det, men jag kan väl för f*n betala det då. Ska mitt välbefinnande hänga på 200 sketna kronor?


    Som du ser är det inte lätt och jag orkar inte tjata mer. Det tragiska är ju att jag nu sitter hemma mer än någonsin och har gett upp.


    Det får bli som det blir för hjälp får jag inte.

    Detta blev långt men allt kom på en gång..

    Hoppas du får din operation snart för slemsäcken gör förbannat ont när den blir inflammerad.


    Sorrow som önskar dig lycka till och snar bättring med benet.


    Leave a comment:


  • replied

    Tycker det låter väldigt märkligt att du inte får en remiss till smärtklinik med tanke på vilka problem du har, har du provat byta läkare?

    Vilken av dina diagnoser fick du först? whiplash är ju bara det jobbigt att leva med sägs det,har en kompis som idag är 30år och får äta 20tabletter om dagen för att fungera.

    Jag är i vårdkarusellen själv för tillfället och får kämpa.Har haft många inflammationer de senaste åren och idag har jag kronisk slemsäcksinflammation i vä knä och väntar på operation. Svullet och värker,vissa dagar får jag ha kryckor och köra bil har jag inte kunnat på ett år. Är det inte lite märkligt hur många idag som har just inflammationer och värk? miljögifter? stress? fel kost? ..man börjar ju fundera.


    Leave a comment:


  • replied

    Tack!

    ÄR så slut och ledsen för det är så jobbigt.


    Det har inte släppt än utan ligger och puttrar under ytan.


    Önskar INGEN detta helvete.


    Leave a comment:


  • replied

    Vet att jag inte kan göra det lättare för dig men jag skriver några ord ändå. Vet att du kämpar med så mycket varje dag. Inte mycket till tröst kanske, men jag läser det du skriver och känner med dig. Hoppas så att du kan få den hjälp du behöver. Tycker det är hemskt att inte kunna få den vård och det stöd man behöver.


    Styrkekramar till dig!


    Leave a comment:


  • replied

    Nu skiter jag i vart jag skriver för jag mår så dåligt.

    Utan förvarning kom en panikattack och denna yrsel gjorde att jag fick sätta mig på golvet.


    Yrseln och dessa vågor av kyla i kroppen är så läskigt.


    Det har fortfarande inte släppt i huvudet och jag blir galen av obehaget.


    En attack och hela dagen går förlorad.. Vad mkt energi som går.


    Först trodde jag att jag skulle svimma men sedan kom vågorna å då visste jag att det var en PA, men jag kunde inte stå upp.


    Blir så ledsen för jag vill slippa detta skit.


    Leave a comment:


  • replied

    Glömde en viktig sak.... Detta gör nu att jag inte kan fullfölja min KBT terapi då jag inte tar mig dit alla gånger samt att jag har så ont att all fokus ligger på det. Så sorgligt och jag vet inte vad jag ska säga, känna eller tycka och framför allt göra.


    Leave a comment:

Working...
X