Announcement

Collapse
No announcement yet.

Orkar inte mer snart!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Orkar inte mer snart!

    Är så ledsen och deprimerad över denna värk.

    Dygnet runt, år efter år utan lindring men snarare tvärtom.

    Skoven kommer oftare och jag börjar nu bli orolig över att jag ska hamna i rullstol precis som min mormor gjorde till slut, och hon var i min ålder då det skedde.


    Breda ryggmusklerna smärtar bara jag står upp ett par minuter å t,ex diskar och när dom smärtar går det rakt igenom till diafragman vilket är vanligt vid bl.a fibro.


    Har ingen som kan hjälpa mig med striden i vården för att få remiss till smärtenhet.

    Dom tar mig inte på allvar trots att diagnoser är satta på VC av flera läkare, men likväl ges ingen remiss.


    Enligt en läkare.. ja flera dessutom så är följande det som ska gälla.


    Patienten bör erbjudas några veckors behandling vid reumatikersjukhus eller motsvarande, för att själv hantera och förstå sin sjukdom. (Dr Medin, Göteborg.)


    9 långa jävla år på ren svenska har jag lidit otroligt mycket och påtalat detta för läkarna men dom ska ta hand om det på VC säger dom.. Hur faan då? Dom har inga smärtspecialister där eller resurser.. Piller.. Nej tack.. Ska jag kunna acceptera min situation så behöver jag få lära mig om den och sedan utgå därifrån.


    Är så ledsen så ledsen.. Allt känns hopplöst och jag vankar här hemma och för var månad som går försämras jag.


    Privata läkare har jag inte råd att gå till och skulle dom vara anslutna till landstingskassa så krävs remiss, men det får jag ju ingen.


    Är gräsligt att folk ska behöva lida så som jag och säkert fler med mig gör..

    Ska dom trötta ut oss så vi slutar tjata om remiss så har dom lyckats i mitt fall, för jag orkar bara inte.


    Som det är idag kommer jag ut på fredagar då jag har en kvinna från kommunen som kommer en och en halv timme, men inte alltid kan jag gå ut utan vi sitter här hemma.

    Har inget liv.. Vill inte mer snart..


    Vad faan ska jag göra?


    Ursäkta mina svordomar men jag behövde få ta det rakt upp å ner.


    En väldigt ledsen Sorrow.



  • #2

    Har tyvärr inte många ord för att göra det lättare för dig. Det enda jag kan säga är att jag förstår att det är skitjobbigt och att jag förstår att du är ledsen. Bara ut med det här. Vi finns här och läser och stöttar. Bara så du vet.

    Ta hand om dig!


    Comment


    • #3

      Nu har jag gråtit mig igenom hela dagen och mister snart förståndet.


      Hur faan ska jag palla detta...

      Att läkarna inte fattar att jag behöver bli utredd??

      Vad krävs för att dom ska begripa?

      Idag kan jag knappt gå på fötterna så ont har jag och ryggen orkar inte hålla upp sig så jag får gå framåtlutad här hemma.


      Breda ryggmusklerna gör så förbannat ont så jag smäller av.

      Nerverna i kläm i länd ryggen och ischias i bägge benen .


      Helt förtvivlad och så ovärdigt att behöva ha det så här.


      Känner för att bara lägga mig i sängen och inte gå upp.


      Comment


      • #4

        Smärta är svårutrett. Min vännina har gått till oändligt många läkare utan att få något svar för sin värk i ländrygg och fötter. Vi måste stå på oss och kräva ett svar av läkarna. Men då måste man vara frisk för att orka bråka. STÅ PÅ DIG: Kanske du skulle kunna få hjälp av någon kurator?


        Comment


        • #5

          Hej o tack för att du skrev!


          Jag har dokumenterad artros, whiplash, diskbråck, återkommande lumbago och ischias, och jag har berättat i flera år för läkare jag haft att jag har ont in i benpiporna i underbenen och nu även i fingrar och handleder, och har vädjat såååå många ggr att jag behöver få remiss till reumatolog, smärtläkare osv, men nej.. får ingen.. Får ingen sinnesro innan jag blir ordentligt utredd. Orkar inte.. Efter en svår trafikolycka för 30 år sedan ca så har det smygit sig på mig mer och mer och nu 23 år senare sitter jag hemma oförmögen att klara av dom mest triviala saker hemma i långa perioder.


          Vet inte vem som ska lyssna på mig och hjälpa mig.. Har talat med kuratorn på psyk och hon sa att anledningen till att läkare ogärna skickar remiss är för att det kostar pengar.. Men jisses.. Ska man lida så här för att dom ska spara pengar??


          Vet bara att jag är såååå trött på det här nu.


          Comment


          • #6

            Glömde min kompis fibromyalgi me.. En trogen följeslagare


            Comment


            • #7

              FY FY FY.. Så var det då dags att få ännu mer värk.


              Har opererat mitt vänstra knä 4 gånger totalt och rätt som det är viker det sig.. Har varit så i många år, men jag vet inte varför.. Igår kväll var det så dags igen.. Tur jag var hemma och att dottern snabbt kom å hjälpte mig upp från golvet.


              Hade kokat te och var på väg in i sovrummet då jag känner att benet är på väg att vika sig.. Försökte få balansen men hann inte utan jag stöp i golvet.. Te muggen for genom hela hallen och själv rasade jag över möbler i hallen och ner på golvet och fråga mig inte, men jag landade på vänster höft med benet under mig och det dåliga knät slog i golvet med min tyngd över.


              Fy faen vad ont det gjorde och idag är jag trasig... Knät värker, höften likaså samt att vänster underarm fick sig en törn.

              Tur i oturen att jag inte slog i huvudet, men detta räckte bra.. Vred till så länd ryggen skriker idag å ischiasen är värre än värst.


              Det har hänt ute med några gånger att jag rasat och dråsat i asfalten.


              Kanske dom kan upptäcka vad som är fel OM jag finge komma till rätt läkare.


              Törs snart inte ens gå utan kryckor inne, men vill det sig illa så kan det ske även med dom.


              Ledsen och mörbultad Sorrow.


              Comment


              • #8

                Remiss skickad från psyk till min husläkare om att dom måste remittera mig till en läkare inom smärta eftersom jag inte klarar alla påfrestningar i min KBT när jag har så ont, men idag ringde husläkaren och sa... Vi har ju sagt att vi tar hand om din smärta på VC... När jag frågade hur deras planering såg ut för mig så hade hon inget svar utan frågade om hon skulle skicka in recept på voltaren. Nej tack.. jag tål dom inte... dom hjälper inte utan jag behöver bli utredd.


                Samtalet slutade med att jag fick höra av mig om det blev värre... Kan inte bli värre och jag är så nedstämd nu.


                Det var min sista kraft som gick och jag kommer inte be om deras hjälp igen.


                Resultatet blir att jag får sitta här hemma med min värk.


                Comment


                • #9

                  Glömde en viktig sak.... Detta gör nu att jag inte kan fullfölja min KBT terapi då jag inte tar mig dit alla gånger samt att jag har så ont att all fokus ligger på det. Så sorgligt och jag vet inte vad jag ska säga, känna eller tycka och framför allt göra.


                  Comment


                  • #10

                    Nu skiter jag i vart jag skriver för jag mår så dåligt.

                    Utan förvarning kom en panikattack och denna yrsel gjorde att jag fick sätta mig på golvet.


                    Yrseln och dessa vågor av kyla i kroppen är så läskigt.


                    Det har fortfarande inte släppt i huvudet och jag blir galen av obehaget.


                    En attack och hela dagen går förlorad.. Vad mkt energi som går.


                    Först trodde jag att jag skulle svimma men sedan kom vågorna å då visste jag att det var en PA, men jag kunde inte stå upp.


                    Blir så ledsen för jag vill slippa detta skit.


                    Comment


                    • #11

                      Vet att jag inte kan göra det lättare för dig men jag skriver några ord ändå. Vet att du kämpar med så mycket varje dag. Inte mycket till tröst kanske, men jag läser det du skriver och känner med dig. Hoppas så att du kan få den hjälp du behöver. Tycker det är hemskt att inte kunna få den vård och det stöd man behöver.


                      Styrkekramar till dig!


                      Comment


                      • #12

                        Tack!

                        ÄR så slut och ledsen för det är så jobbigt.


                        Det har inte släppt än utan ligger och puttrar under ytan.


                        Önskar INGEN detta helvete.


                        Comment


                        • #13

                          Tycker det låter väldigt märkligt att du inte får en remiss till smärtklinik med tanke på vilka problem du har, har du provat byta läkare?

                          Vilken av dina diagnoser fick du först? whiplash är ju bara det jobbigt att leva med sägs det,har en kompis som idag är 30år och får äta 20tabletter om dagen för att fungera.

                          Jag är i vårdkarusellen själv för tillfället och får kämpa.Har haft många inflammationer de senaste åren och idag har jag kronisk slemsäcksinflammation i vä knä och väntar på operation. Svullet och värker,vissa dagar får jag ha kryckor och köra bil har jag inte kunnat på ett år. Är det inte lite märkligt hur många idag som har just inflammationer och värk? miljögifter? stress? fel kost? ..man börjar ju fundera.


                          Comment


                          • #14

                            Ja jag har bytt läkare men dom går efter föregående läkares anteckningar och sedan jag fick kontakt med psykiatrin vilket står i journalen så kvittar det vad jag har för slags värk, för det dom säger är... du har en kontakt med psyk.

                            Sista läkaren jag träffade som nu är min husläkare skrattade och sa hypokondriker. Går inte tillbaka dit.

                            Jag började få värk när jag var 23 år och fick då gå på värme ultraljud för att utesluta diskbråck. Tur det inte visade något av den arten.. DÅ. Ett år innan var jag med om en hemskt trafikolycka där jag for ut med bakhuvudet genom vindrutan och då uppkom min whiplash.

                            Som barn misshandlades jag av min mor med spiskrok, mattpiskare, dammsugarrör samt slag och sparkar och det har säkert bidragit till min värkproblematik.

                            Min dåvarande läkare skickade mig på sjukgymnastik och efter ett bra antal ggr sa han att det var ingen idé att jag gick mer för det skulle inte hjälpa mig i alla fall.


                            Fortsatte arbeta med mitt monotona arbete samtidigt som jag var ensamstående med 2 barn.

                            Hade dubbla arbeten.. morgontidningarna skulle ut, sedan skulle barnen till fritids och dagis å efter det skulle jag till jobbet så det var konstant stress.


                            Hade inga familjemedlemmar som kunde avlasta mig heller så jag hade inte en barnledig helg utan det var alltid stress.


                            Då jag idrottade mkt så tog mina knän stryk och jag fick operera mitt ena knä 4 gånger vilket är ett trauma mot kroppen liksom alla slags operationer är.

                            Efter det åkte jag på bältros och har än idag nervsmärta i perioder efter det.


                            Ryggen fortsatte värka och så kom fingrarna som värkte och svullnade så jag blev sjukskriven i perioder.


                            Så höll det på till år 2000 då jag började studera på komvux eftersom jag inte kunde arbeta och i klassrummet rasade jag en dag ihop bara.


                            Med hjälp av kuratorn fick jag kontakt med en läkare som konstaterade att jag gått in i den berömda väggen.

                            Sjukskrivning på sjukskrivning tills sjukpensionen som jag nu haft i 8 å snart och under dessa år har min värk blivit mkt sämre. Efter tjat fick jag komma på magnetröntgen av ryggen och då fann dom 2 st diskbråck med rotpåverkan, och när det slår till så drabbas ischias nerven svårt och det är inte skönt.


                            Dessutom råkade jag ut för svår infektion i ett tandben så dom fick dra 13 tänder på en gång. Hela överkäken och jag visste inte då att varje tand har en koppling till ett organ så drar man tänder ska det helst gå en till två månader imellan, så det traumat mot kroppen har nog hjälpt till med all skit.


                            Axlarna tjatade jag till mig en röntgen på också och där fann dom artros från axlarna till nyckelbenen i bägge armarna. Rör jag dom så knastrar å smäller det i dom vilket kan göra fruktansvärt ont.

                            Mina höfter låser sig och sedan krampar dom så där finns det säkert artros också.


                            Kronisk lumbago dras jag med också och det kan slå till bara jag sätter mig ner.


                            Den eländiga fibromyalgin gör mig galen och jag har som sagt bett så många år om remiss för att då jag drabbats av ångest å depression mm som kommit efter att jag fick värk första gången så borde dom fatta att det bästa för mig är att få komma till en smärtenhet för att få lära mig förstå mina krämpor och varför jag fått dom.. Vet man är det lättare att acceptera att ..jaha det är så här det förhåller sig och jag kommer få anpassa mitt liv på det och det sättet och det kan mildra alla oro över eländet också, men jag får inte ngn remiss utan jag ska äta värktabletter som magen oftast inte klarar av.

                            En kurator sa till mig att orsaken till att dom inte skickar remiss är för att det kostar 200 kr att göra det, men jag kan väl för f*n betala det då. Ska mitt välbefinnande hänga på 200 sketna kronor?


                            Som du ser är det inte lätt och jag orkar inte tjata mer. Det tragiska är ju att jag nu sitter hemma mer än någonsin och har gett upp.


                            Det får bli som det blir för hjälp får jag inte.

                            Detta blev långt men allt kom på en gång..

                            Hoppas du får din operation snart för slemsäcken gör förbannat ont när den blir inflammerad.


                            Sorrow som önskar dig lycka till och snar bättring med benet.


                            Comment


                            • #15

                              Fy faan vad sårad och ledsen jag är. Hela dagen har varit ett helvete.

                              Har försökt hålla distans till min mor eftersom hon hela mitt liv sårat mig, men efter flera sms imorse vilka jag inte kunde svara på så ringde jag upp henne eftersom jag inte orkade med sms.


                              Vi pratade först om en sak som jag inte tar upp här för det 'är så privat, men sedan blev jag hennes marionett igen.


                              Hon hade inget vettigt att säga annat än att om jag ville jobba en gång i framtiden så skulle det bli problem då jag har värk och knappt tar mig över golvet ibland, och så har jag ont i fötterna samt inga tänder å vem vill anställa en SÅN.. Hur faan kan man säga så? Kvittar om det är ens barn eller ngn annan för man säger inte så.


                              Sedan började hon härja om att det var mitt fel att saker hände då jag var barn och då jag försökte hejda henne skrek hon... Nu pratar jag....


                              Jag bröt ihop i telefonen och sa att jag inte orkar eftersom jag inte mår bra, och då gav hon mig ett råd... Ring psyk och säg att du inte vill leva längre.


                              Jag mår så dåligt nu för så här har hon hållit på hela mitt liv. Alltså i 53 år.

                              Jag vill leva.. fattar inte varför hon gör så här.


                              Vad som än hänt i mitt liv så är hon min mor och det har funnits ett litet hopp om att en dag kanske det kan fungera, men nu måste jag rädda mig själv en gång för alla.


                              Bytt telefonnummer idag.... Tagit ny mejladress och blockat henne på den jag hade.


                              Får nu gå med blicken över axeln om jag går ut för hon brukar vara där jag bor och jag vill inte möta henne.

                              Hon älskar att ställa till scener och drar sig inte för något.


                              Syster min talade jag med idag och hon blev så förbannad att hon kontaktade vår mor och sa till henne att ALDRIG mer kontakta mig för jag hade väl haft ett helvete nog i livet.


                              Faan vad arg jag blir på mig själv som inte lärt mig bättre än att ha haft hoppet kvar.


                              Det är för sent nu.. Jag eller hon och jag måste ju välja mig själv, men det gör så förbannat ont att bli så sårad.


                              Kan väl inte hjälpa att jag fick dra ut mina tänder... Inte konstigt att jag har värk efter all misshandel som barn med spiskrok mm. Allt kommer ikapp en förr eller senare och jag har fått så det räcker.


                              Behövde skriva av mig.


                              Comment

                              Working...
                              X