Announcement

Collapse
No announcement yet.

Alltid ont och ingen vet varför :-(

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • #16

    Damage:


    Ja jag får försöka att få tag i en på vårdcentralen, eller sjukhuset, vart de nu håller till. Isåfall ska det väl inte kosta mer än andra besök? 100kr utan frikort alltså :-)


    Det är ju liksom det jag också tycker, att eftersom jag nu har gjort så många undersökningar så borde jag redan ha hittat problemet...... :/


    Ännu en gång, tack för stödet!


    *


    Comment


    • #17

      Generad:


      Vad hemskt att höra hur du blev behandlad :-( De som arbetar inom sjukvården kan vara riktiga rövar ibland :-S Jag tycker iallafall att alla är värda en andra chans! Om någon har ont så måste de ju tro en... Det är ju det deras arbeta går ut på? Att ställa diagnoser och bota sjuka? :/


      Jag tänker verkligen inte ge upp. Jag vet själv att jag HAR ont, den som säger nåt annat är inte värd att ödsla min tid eller mina pengar på. Jag hoppas jag slipper dåliga läkare i framtiden, har redan träffat en sån....


      Hoppas du mår bättre nu! kramar


      Comment


      • #18

        *ler* Kalas att du litar på dig själv, det är lätt att börja tvivla om de inte hittar något och man dessutom blir dåligt bemött! Jag har inga men eller besvär efter den fadäsen, som inträffade för ett gäng år sen. *kramar tillbaks*


        Comment


        • #19

          Håller tummarna för dig Eternal, när det gäller specialistvård så kan det kosta mer även inom landstinget men högkostnadsskydd gäller*i vilket fall*åtminstone. Sedan ser sjukvården olika ut i olika regioner, om du bor i en stor stad så finns mer specialiserade resurser att få tag på t.ex...


          Sitter här på nattkröken och läser om muskulaturen i området, har börjat förstå varför det varit så hopplöst svårt för någon att hitta exakt vad som är fel... Jag tror fortfarande att naprapat är bästa vägen, men*din smärta*kan ha sin rot i väldigt många olika möjliga problem. Det kliar i mina forskarfingrar när jag tänker på det otroligt komplexa problemet, jag skulle nog bli löjligt förtjust av att få undersöka ett sådant problem som det du har. Skulle troligen inte vara till någon större nytta men shit så intressant det vore att närmare få analysera ett så komplext problem med facetter i både det muskulära, vaskulära, nervbanor*och psyket! Hoppas du ursäktar min fascination, jag har inte för avsikt att vara okänslig, jag blir bara så lätt besatt av tankenötter.


          För att verkligen gå till botten med din situation så måste man nog engagera sig i exakt vad din kropp sysslar med under dygnets alla timmar och varenda sak som påverkar din hållning, varenda stressfaktors orsak och reaktion, varenda subtil skillnad i allt du gör när du rör dig*och inte rör dig.


          Minns inte om jag hade någon egentlig poäng, jag är lite trött och lite svamlig och hittar ingen annan tråd där jag förstår innehållet. Sovit dåligt nu igen. Hoppas dock att du kommer komma framåt, och en observation jag gjort är att en mycket välutbildad sjukgymnast (Mycket välutbildad, med stor M i Mycket) ändå borde kunna göra framsteg med dig. Dock svamlade jag något om hur mångfacetterat problemet är och en del av orsaken kan ligga utanför även en superdunderduktig sjukgymnasts expertis...


          Har ingen bra hälsningsfras för stunden*så att, eeh... På återseende, krya på dig!


          Comment


          • #20

            Ja jag har hört talas om smärtkliniker. Mitt sjukhus har tydligen ett sådant och det är planerat att jag ska göra ett besök där hos dem. Vi har inte bokat en tid en, men jag ska ta upp det nästa gång jag går till min sjukgymnast :-) *Det är som du säger, ingen bra lösning på det egentliga problemet, men kan fungera bra kortsiktigt.



            Toppen, hoppas du kan få en tid mycket snart! Tror att deras hjälp kan göra mer än*bara kortsiktiga förändringar faktiskt. Om man har smärta kan man ibland stanna upp livet och fokusera på smärtan. Man kan känna att allt är hopplöst om det inte är som innan smärtan, eller att man*vill göra en massa saker med livet fast det är ingen idé innan smärtan är borta. Men bäst för en själv är ju istället om man lever så mycket man kan trots smärtan. Att "leva på" kan till och med minska den upplevda smärtan märkligt nog. Man distraherar sig och kan glömma det lite istället för att lägga ner och bara tänka på smärtan. Att röra på sig kan dessutom hjälpa mot många sorters smärta tex för att blodcirkulationen ökar, för att man värmer upp leder muskler osv. Tror att mycket av smärtklinikens hjälp kan handla just om att lära sig leva på och inte låta smärtan ta över hela dig. Det betyder inte att man inte tar smärtan på allvar. Handlar inte heller om att lära sig leva med det så att de inte behöver hjälpa dig med det fysiska eller för att du skulle vara "ohjälpbar". Är bara ett sätt att kunna känna sig bättre!


            Vet att det låter lite som hokus pokus. Har dessutom inte själv testat utan bara pratat med läkarvänner som tror på det. Däremot har jag själv levt med en hemsk smärta under många år. Sökte hjälp när jag först blev sjuk men läkarna avvisade mig och jag lärde mig att jag inte hade större problem än någon annan. Blev gradvis sämre men kom inte till läkare igen förrän det var läge för starka mediciner och inläggning på sjukhus. Kunde kanske vara arg över de läkare som inte såg allvaret då för många år sedan men samtidigt lärde jag mig hur häftig vår hjärna är. När det var som värst var "impulsen" av smärtan att jag skulle svimma, dö eller i alla fall*ramla*ihop för att jag inte klarade en sekund till. Men jag lärde mig att vinna över impulsen med tanken och köra på trots smärtan.*Man kan alltså lära sig att hantera sin smärta och göra upplevelsen av smärtan väldigt mycket mindre! Jag kom väl på en teknik för att jag inte var sjuk enligt läkarna. Hade liksom inget hopp om någon annans hjälp så var tvungen att försöka fixa det själv. Men är inte på något sätt speciell så kunde jag helt på egen hand tänker jag mig att de flesta kan få det bättre om man får hjälpen via smärtkliniken! Lycka till med allt! Och som generad säger: se till att få all hjälp du behöver när du VET att något är fel!


            Comment


            • #21

              generad: Nej vad bra att du inte fick några bestående men av det! Inte kul när det blir så iallafall :/ Men jag tror att jag har hittat en sjukgymnast som faktiskt bryr sig om min hälsa nu. Hon är jättetrevlig, och tar mig på allvar. Har varit hos henne några gånger nu, testat bl.a. tejpning av musklerna, och det senaste nu som är TENS. Får se om det har någon effekt....Annars ska jag be henne om namnet på en bra naprapat, samt även att jag får gå till smärtmottagningen...


              *


              Damage: Jag förstår precis hur du menar. Jag är själv lite av en grubblare, som älskar utmaningar och analyser av problem etc. Som du säger så finns det ju så himla många faktorer som spelar in. Det är därför jag känner det motigt ibland. Om jag ändå hade en ledtråd, nånting att gå på...! Men eftersom smärtan är så varierande och så "märklig" så så har jag ju inte det. Och det gör mig bara less ibland. En sådan total analys av mina rörelser o.s.v. som du pratar om skulle säkert vara jättebra, om det nu bara var möjligt.....Jag kan ju inte vara bevakad dygnet runt. Och sedan, vem har tillräckligt med expertis för att faktiskt se alla små subtila skillnader och förändringar? Tyvärr är det nog inte så enkelt. Men du gav mig iallafall ett bra tips: Jag kanske ska börja föra "smärtdagbok"? Där jag skriver hur jag mår för dagen och vad jag har sysslat med och så...Så kanske jag hittar något samband :-)


              *


              What: Jag tycker inte alls att det låter som någe hokus pokus. Jag är väldig intresserad av psykologi, så allt du säger om att lära sig hantera smärtan är fullkomligt rimligt i mina öron. *Så länge själva upplevelsen av smärtan är acceptabel, så spelar det ju ingen roll om musklerna är spända och ömma? Alltså om jag själv inte KÄNNER att jag har ont, vad gör det då om jag faktiskt HAR ont? Det är ju känslan av smärtan som ställer till problem i vardagen samt påverkar humöret :-) Mind over matter........Tänk bara på alla visa munkar och sådana som lär sig sitta på spikar, gå på glas o.s.v...... Jag tror definitivt att smärtmottagningen är rätt väg att gå. Sen av rent nyfikna skäl så vill jag ju självklart ha reda på orsaken till smärtan.


              *


              Kramar på er alla, och tack för att ni bryr er!


              Comment


              • #22

                generad: Nej vad bra att du inte fick några bestående men av det! Inte kul när det blir så iallafall :/ Men jag tror att jag har hittat en sjukgymnast som faktiskt bryr sig om min hälsa nu. Hon är jättetrevlig, och tar mig på allvar. Har varit hos henne några gånger nu, testat bl.a. tejpning av musklerna, och det senaste nu som är TENS. Får se om det har någon effekt....Annars ska jag be henne om namnet på en bra naprapat, samt även att jag får gå till smärtmottagningen...


                *


                Damage: Jag förstår precis hur du menar. Jag är själv lite av en grubblare, som älskar utmaningar och analyser av problem etc. Som du säger så finns det ju så himla många faktorer som spelar in. Det är därför jag känner det motigt ibland. Om jag ändå hade en ledtråd, nånting att gå på...! Men eftersom smärtan är så varierande och så "märklig" så så har jag ju inte det. Och det gör mig bara less ibland. En sådan total analys av mina rörelser o.s.v. som du pratar om skulle säkert vara jättebra, om det nu bara var möjligt.....Jag kan ju inte vara bevakad dygnet runt. Och sedan, vem har tillräckligt med expertis för att faktiskt se alla små subtila skillnader och förändringar? Tyvärr är det nog inte så enkelt. Men du gav mig iallafall ett bra tips: Jag kanske ska börja föra "smärtdagbok"? Där jag skriver hur jag mår för dagen och vad jag har sysslat med och så...Så kanske jag hittar något samband :-)


                *


                What: Jag tycker inte alls att det låter som någe hokus pokus. Jag är väldig intresserad av psykologi, så allt du säger om att lära sig hantera smärtan är fullkomligt rimligt i mina öron. *Så länge själva upplevelsen av smärtan är acceptabel, så spelar det ju ingen roll om musklerna är spända och ömma? Alltså om jag själv inte KÄNNER att jag har ont, vad gör det då om jag faktiskt HAR ont? Det är ju känslan av smärtan som ställer till problem i vardagen samt påverkar humöret :-) Mind over matter........Tänk bara på alla visa munkar och sådana som lär sig sitta på spikar, gå på glas o.s.v...... Jag tror definitivt att smärtmottagningen är rätt väg att gå. Sen av rent nyfikna skäl så vill jag ju självklart ha reda på orsaken till smärtan.


                *


                Kramar på er alla, och tack för att ni bryr er!


                Comment


                • #23

                  Nu har jag testat TENS-behandling. Det hjälper nog inte, jag tycker bara att jag får värre värk av det. Så nu blir det smärtmottagningen.


                  Comment


                  • #24

                    Och nu har jag fått en remiss till smärtmottagningen. Men det kan ta upp till 3 månader innan man får komma dit, om de ens låter en göra det. En remiss är ingen garanti för att de vill ta sig an mig :-(


                    Jag ska dessutom till en naprapat på måndag.


                    Comment


                    • #25

                      Nu har det gått ett tag sen jag skrev här, men jag har fortfarande lika ont :-( Jag var hos en naprapat men det hjälpte inte ett dugg :-( Jag börjar alltmer tro att det är nåt psykosomatiskt. Eftersom ingen hittar något annat fel. Hur vet man om smärtan man upplever är psykosomatisk, och vad själva roten till problemet är? Snälla någon, hjälp mig att komma på vad som är fel på mig, jag vill inte ha det så här :-(


                      Comment


                      • #26

                        Hej! Tänkte på dig när jag läste detta:
                        http://www.expressen.se/halsa/1.1918290/prata-bort-din-ryggvark
                        Är inte en speciellt fyllig artikel, men*studien går säkert att googla fram om man vill. Annars är ju poängen tydlig.
                        Hoppas verkligen att du får hjälp via smärtmottagningen!


                        Comment


                        • #27

                          KBT mot ryggvärk? Hm det var nåt nytt. Iof det är ju ett känt faktum att man kan manipulera hjärnan, men ändå....Jag vill ju inte bara bli av med Upplevelsen av smärtan, utan jag vill ju helst att själva Smärtan ska försvinna. Det är ju liksom ett tecken på att nåt inte står rätt till i kroppen, sånna signaler borde man nog inte försöka "gömma". Men det är iaf värt att kolla upp :-) Tack för tipset! Och ja, det hoppas jag också att det hjälper (smärtmottagningen).


                          Comment


                          • #28

                            bumpar denna tråd.


                            Hur går det för dig eternal_longing? hittade du någon lösning.. tror jag har samma problem som du har. tacksam för svar!


                            Comment


                            • #29

                              Jag fick värk i skulderbladen och musklerna där som en biverkning av Sertralin (SSRI) antidepresiv. Jag kunde knappt sova på ca ett halvår och när jag sov så var det sittandes upp spikrakt mot sänggaveln. Efter jag slutade äta dom tog det ca ett år innan värken började avta. Pillrena gjorde mig definitivt inte gladare. Ssri är inget jag skulle rekommendera om man inte är självmordsbenägen, de ger mer problem än de löser.


                              Comment

                              Working...
                              X