Announcement

Collapse
No announcement yet.

Hon vet inte vad hon vill! Men ska jag lämna nu?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Hon vet inte vad hon vill! Men ska jag lämna nu?

    Hej, måste skriva av mig lite här. Ska försöka sammanfatta det lite kort.
    Men för ca 2 månader sen så kom det som jag aldrig ville höra, min kära sambo sa att hon inte vet vad hon känner längre. Hon älskar mig säger hon, men vet inte om det det lilla extra finns. Vi har vart tillsammans i över 15 år, men har inga barn. Vi bråkar nästintill aldrig med varandra och har alltid haft det bra. För ca 6-8 månader sen så har jag börja märka att jag knappt existerar på hennes sociala medier längre, det är bara bilder på vänner och drinkar osv. När vi gör något tillsammans så läggs det varken upp eller taggas något om att det är vi som gör något.

    Hon säger att hon behöver tid till att fundera på vad hon vill och känner, men hon vill inte att vi skall vara isär. Vi bor fortfarande ihop, hon är mysig och kramig när vi e hemma. Men när hon e borta på dagarna och bortrest på helgerna, så hör hon knappt av sig, och när hon väl gör det så är hon väldigt kort och inte alls kärleksfull.

    För 2 veckor sedan hade vi ett längre samtal iaf, där hon sa att hennes känslor hade kommit tillbaka lite. Vilket kändes väldigt positivt. Hon va jätte gullig och mysig under helgen och i sms ett par dagar. Sen föll det tillbaka till det sämre igen sen.

    Jag blir knäpp av att gå i denna ovisshet, som en berg och dalbana. Varje gång jag frågar om situationen så vill/orkar hon inte prata om de, och säger att hon inte har något svar.

    Jag förstår inte att man inte kan veta vad man vill.. man måste ju veta om man vill satsa på förhållandet eller inte. Inte ens det svara hon på. Det är bara. Jag måste ha tid!!

    Hur lång tid ska man ge en sån här sak?! Jag älskar ju henne, och vill vara med henne. Men vill ändå känna mig uppskattad och älskad.

    Sen hon tog upp allt detta, så är hon borta mycket mer och väljer kompisar hela tiden före mig. Visst skulle hon ha tid sa hon. Men blir så konstigt och jobbigt när vi bor tillsammans och jag bara hoppas att hon ska komma hem hela tiden.

    Jag själv tycker att hon är självisk och egoistiskt?!

    Detta är bara en sammanfattning av allt som hänt. Hoppas det inte är allt för luddigt.

    En annan sak är att vi köpte ett hus utanför stan för ett par år sedan. Där det är jag som har hand om all vad gäller omvårdnad av hus och trädgård, både utvändigt och invändigt. Sen har hon mage att komma och säga att jag har ändrats de senaste åren, att jag inte gör lika mycket saker längre, medans hon lever på sitt liv som hon gjorde innan vi flytta en bit utanför stan.

    Men efter att jag jobbat/ tränat osv.... så måste någon ta hand om vårt hem också. Det ligger i mitt bakhuvud hela tiden. Det finns alltid något som måste göras. Det blir väldigt jobbigt när man ska ta hand om allt själv jämnt.

    Hoppas ni hängt med lite...

    Tacksam för lite hjälp om hur jag skall tänka här.

    Älskar henne så mycket, och nu ska vi iaf sälja huset har vi kommit fram till.

  • #2
    Hej,

    Det finns inget du kan göra för att övertala henne; det skulle snarare få motsatt effekt.

    Att hon säger att du har förändrats och inte gör saker längre - menar du då saker som att göra något i hemmet, hushållssysslor, tvätta, etc; eller menar du att du inte gör saker generellt? Om det är hushållssysslor och du vet att det inte stämmer, då är det hennes dåliga samvete som talar. Har man dåligt samvete själv är ett sätt att minska det, att göra den andre sämre. Då höjer man sig själv. Annars, om du vet med dig att du nog kanske har blivit lite latare hemma kan du ju ta upp det med henne och be om ursäkt, och sedan ta en större del.

    Är det att du inte gör saker längre rent generellt, så kan du ju börja ta initiativ till att hitta på saker. Prioritera det framför att greja med saker i hemmet. Planera saker för er, och överraska henne med det. Som att ni börjar dejta på nytt. Hitta på saker ni kan göra, och ha roligt tillsammans.

    Annars är det tredje alternativet jag kan tänka på, det som kommer från ordspråket "man saknar inte kon förrns båset är tomt".

    När hon ska träffa kompisar eller så.. låt henne göra det - och be henne sova över hos kompisen för att du vill vara ensam ett par dagar. Åk bort med nån kompis,eller kompisar du själv,, gärna flera helger i rad. Åk på kryssning. Vad som helst. Visa bara att det inte är speciellt viktigt för dig vad hon gör, för att du har ditt eget liv. Börjar hon då inte undra varför utan bara tycker det är skönt, ja.. då är det nog inte så mycket att göra.

    Jag vet ju inte heller hur mycket ni har pratat.. jag tog för givet att ni gjort det. Sen är det ju så att det inte bara är de tillfälliga känslorna som styr, utan även viljan att ta sig igenom när det uppstår sådant här. Om ni kan prata bra, och båda vill kämpa, så kan ju en äktenskapsrådgivare vara att rekommendera också.

    Det är svårt att säga vilket som är "bäst". Det beror ju helt på anledningen till att hon börjat distansera sig.

    Lycka till!
    Last edited by Tisteln; 2017-11-18, 16:14.

    Comment


    • Froooz
      Froooz commented
      Editing a comment
      Hej,

      Det gäller inte hemmasysslor iaf, då det är jag som alltid har haft hand om det. Det är snarare tvärtom verkligen. Min sambo gör verkligen ingenting här hemma. Och det är de jag menar med att hon fortsätter leva sitt vanliga liv efter att vi köpte hus, medans då jag får ta mycket ansvar hemma och inte har så mycket mera tid eller ork till annat.

      Men jag är ingen lathund på det viset. Jag tränar mellan 4-5 dagar i veckan. Men hon menar att jag inte gör något annat utöver det. Det finns väl en viss sanning i det.

      Vi har pratat med varandra i omgångar gällande detta. Men hon säger att hon inte har något svar, och allt handlar om att hon vill veta vem hon är utan mig typ. Hur skulle hon vara/klara sig om hon var ensam. Vi träffades när hon var 16 år bara.

      Just nu är jag båda uppgiven och frustrerad över situationen. Hon lever vidare sitt liv mer eller mindre som om inget har hänt, och är mysig och kramig när hon kommer hem. Medans jag går och väntar på att få något mer konstruktivt som vi kan jobba på tillsammans.

      Hon vill inte gå i parterapi just nu iaf. Säger att det inte handlar om oss, utan mer om henne.

      Jag försöker hitta på saker när hon är borta, men kan inte sluta tänka på henne. Sitter och kollar telefonen med jämna mellanrum hela tiden för och se om hon sms:at mig eller så.
      Blir tokig på de med. För jag kan se att hon är online ibland. Men svarar inte tillbaka på mina sms eller så.

      Nu kommer hon hem ikväll igen efter jobbresa sen i onsdags. Blir spännande att se hur hon kommer att bete sig.

      En annan märklig sak i det hela tycker jag. Är när hon släppte bomben, så prata hon om att hon känner press för att skaffa barn då hon inte vet om hon vill de sa hon först. Sen lite senare kom det fram att hon inte vill ha barn.

      Några veckor senare i ett vanligt samtal, så slängde hon ur sig. "Hur ska det då gå när vi får barn sen". Ett samtal som handlade om att jag har svårt att sova när hon inte kommit hem ännu sen på kvällarna.

      Då ifrågasatte jag det hela, och sa att du inte vill ha barn ju! Och nu finns jag tydligen med i framtidsplanerna!!!

      Hennes svar blev, att hon lever på som vanligt just nu och att hon är i någon slags bubbla.

      Så jävla irriterande....

  • #3
    Veliga fruntimmer. När mitt ex började käfta om att hon inte visste om hon vad hon kände så tog jag kontrollen. Jag packade en väska och drog till polaren. Så sa jag att du får en vecka på dig att tänka sen skiter jag i dig. Haha då tog det hus i helvete kan du tro. 😂

    Comment


    • Froooz
      Froooz commented
      Editing a comment
      Det är väl så man kanske skulle göra. Men har så svårt att bara dra iväg när jag älskar henne så mycket. Sen visar inte hon några signaler på att hon vill att vi ska vara isär just nu.

  • #4
    Froooz, en relation är så många saker. Så det är inget konstigt att hon inte vet vad hon vill. Det är inte heller så konstigt att hon inte vet vad hon känner för dig eftersom det är sammanflätat med hennes behov, hennes rädslor, osv. Hon vet inte om känslorna försvunnit eller om hon omedvetet skjuter bort dem.

    Det blir också otroligt förvirrande för dig för när hon säger att hon känner mer och blir mer gullig så kan handla om att hon verkligen gör det. Men det kan lika gärna vara att hon "försöker mer" för att hon så gärna vill det ska fungera. Och behöver inte alls vara medvetet från hennes sida.

    Så hon är säker liten lika förvirrad som du och vet ungefär lika lite som du förutom att hon känner något måste hända. Att något är fel.

    Men tycker mig kanske se något litet som kan ge en förklaring. Kanske. Ni "tog steg i relationen" med att köpa det där huset. Kanske så hade relationen problem redan innan och ni satte hopp till att om tog det steget så skulle det bli bättre? Men att hennes bristande engagemang i huset kanske handlar om att det inte var rätt steg. För att ni inte var i rätt fas i relationen eller för att egentligen inte det steg hon ville ta. Men eftersom var gemensamt beslut, och kanske uppfyller bilden hon har av "familj", så lite svårt för henne att erkänna för dig och sig själv att det är fel för henne. Att hon inte trivs med huset och "det livet" ni har nu.

    Anfall är också det försvar vi kanske tar till när saker inte känns bra.

    Har de inte gratis familjerådgivning i er kommun? Kunde det inte vara skönt sätta er ned och prata om saker med en tredje part närvarande? Och då kanske gå tillbaka lite i tiden, prata om mål, drömmar, vardag, fest, egentid, gemensam tid, engagemang, osv? Kanske kanske hitta var det går fel?

    Du kan inte påverka henne, den du kan påverka är dig själv. Så jag tror, trots svårt, att det Tisteln föreslår är det du kan göra. Jobba med dig själv. Se till att du har ett liv där du har människor runt dig, odlar dina intressen osv. Försöka vara den bästa du som du kan vara, för din egen skull. Om hon väljer bort dig och ert liv ändå så är det inte mycket du kan göra.

    Jag är ingen expert, bara några tankar.

    Comment

    Working...
    X