Announcement

Collapse
No announcement yet.

ROCD Tvångstankar/OCD

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • ROCD Tvångstankar/OCD

    Hej!
    Jag är en tjej på 21 år som mår så himla dåligt och vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Jag lider av depression, tvångstankar och kanske ROCD (Relations-OCD) men jag är inte säker?
    Jag går till en psykolog 1 gång i veckan och psykologen är på mig med att jag måste börja ta antidepressiva tabletter för att hon ska kunna hjälpa mig eftersom jag lider så pass mycket av tvångstankar.
    Problemet med tvångstankar började för ungefär 5 år sedan då mina tvång bestod i att jag upprepade ett speciellt ord eller en mening i huvudet gång på gång för att kunna känna mig självsäker. Jag upprepade frasen: "Jag har inte druckit" (Vilket stod för att jag påminde mig själv om att jag inte hade druckit någon alkohol och därför hade kontroll över mina tankar vilket kändes bra). Jag ville ha kontroll över tankarna i mitt huvud och därför behövde jag upprepa en mening hela tiden som jag kunde känna mig trygg i. Meningen: "Följ ditt hjärta" fungerade också ett tag men meningarna var tvungna att bytas ut då och då. Jag kände mig rädd för (och är fortfarande) rädd för alkohol och kaffe eftersom de kan påverka min hjärna och mina tankesätt och jag är rädd att förlora kontrollen över mina tankebanor och då få ångest.
    Efter något år började jag att "tänka uppåt" vilket fortfarande är en del av mitt tvång. Tankesättet handlar om att jag måste "tänka uppåt" och med det menar jag att när jag exempelvis är koncentrerad på något (som nu när jag skriver) tänker jag uppåt (jag går in i koncentrations/prestige-modet och då upplever jag att jag tänker uppåt). Jag pendlar dagligen med frasen: "hur ska jag tänka?" "Hur ska jag tänka för att må bra?" "Ska jag tänka uppåt?" "Ska jag inte?"
    För 2 år sedan träffade jag en kille som var något äldre än mig. Vi var kompisar först och det kändes bra att ha honom på kompisnivå. Jag hade mitt tankesätt om att tänka uppåt (vilket jag tyckte fungerade bra men kände mig ändå ledsen men förstod inte varför.) Efter ett tag blev jag och killen tillsammans och jag upplevde att tankesättet om att "tänka uppåt" försvann och jag kände mig trygg utan att tänka på något speciellt sätt längre. Han gjorde mig trygg och jag släppte tankesättet en stund vilket var fantastiskt skönt!
    Sedan hände något. Jag fick PANIK! Och har än idag. Vi har varit fram och tillbaka med varandra konstant nu i 2 år och det är så fruktansvärt jobbigt! Jag upplever att det är två röster i mig som talar. En röst som säger att jag ska prestera och göra sådant jag tycker är roligt, träffa kompisar, plugga, syssla med politik etc. och en annan del av mig som är jätteledsen och som bara vill träffa honom och känna ett lugn.
    Mina tvångstankar har ökat otroligt mycket efter att jag träffade honom och det är nu även handlingar, dagligen! Jag har utvecklat en fobi för killen och jag kan inte ens se på vissa färger som påminner om honom. Killen kommer från Mellanöstern och jag vill inte ens höra det arabiska språket för att jag blir så himla rädd för honom. Jag känner mig rädd för att falla tillbaka igen i det där "sköna" modet och släppa min tankar. Rädslan styr mig dagligen och jag gör tvångshandlingar hela tiden varje dag. Jag känner mig rädd för den där fruktansvärda ångesten så jag gör irrationella handlingar och tänker konstiga ord dagligen för att få ångesten att försvinna. Det känns som att jag lever i min egen tankebubbla hela dagarna och det är verkligen tortyr! Jag har börjat med att hålla andan när jag ser nåt som påminner om honom eller tänker att jag spyr eller dör eller andra hemska tankar bara för att jag inte vill halka tillbaka igen.
    Jag kan sakna honom när jag är ensam och vilja att han kommer hit men jag blir LIVRÄDD när han kommer för jag vet inte vad jag känner. Jag frågar mig ständigt: "Är jag verkligen kär"? "Nej jag är verkligen inte kär i honom" "Åh han är så jobbig" "Han är inte rolig nog" "Han är inte smart nog" "Han pratar för mycket". - Samtidigt som jag vill vara med honom ibland så mycket så jag nästan spricker, hatar jag honom och stör jag mig på honom.
    Snälla om någon kan förstå mig lite grann eller har liknande erfarenheter snälla skriv! Jag är verkligen desperat och behöver hjälp för jag förstår inte mig själv.
    Kram!

  • #2
    Ibland är det så att för komma tillrätta med och kan man i land behöva äta ssri preparat en del för en tid och en del för alltid för komma tillrätta ocd:n. Hur länge har du gått i terapin? Går man i terapi ska man ganska snabbt märka förbättring gör man i te det måste man ta upp det psykologen kanske man går i fel terapi, kemin med terapeuten stämmer inte, man kanske mår så dåligt så medicin behövs för man ska kunna tillgodo se sig terapin el kanske flera delar. Har du förtroende för terapeuten? Är du helt ärlig med henne om dina tankar, hur du mår?

    Comment


    • Refusetolose
      Refusetolose commented
      Editing a comment
      Hej!
      Ja jag är ärlig med hur jag mår men kanske inte har berättat alla detaljer för känns som att det är så mycket hela tiden. Jag har gått i terapin i cirka ett halvår nu och jag känner att jag har förtroende för henne. Jag pendlar dagligen med om jag ska ta medicin eller ej... Det har kanske också med OCD att göra
Working...
X