Announcement

Collapse

Information om forumet

Här finner du information om hur forumet fungerar, hur man gör inlägg, startar upp sin blogg mm.
See more
See less

6 år som medberoende

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • 6 år som medberoende

    Min man är beroende av pornografi/kickar/bekräftelse. Vi träffades när jag var 21 och han 24, det tog inte länge innan jag kom på honom med att chatta som en riktig mansgris till andra tjejer, väldigt många tjejer. I verkliga livet är han en riktig gentleman men på nätet är han en galning. Det har varit många svek under åren och varje gång har han lovat att sluta, men det var inte förrän ett år sedan, 5 år in i vårt förhållande som jag förstod att han behövde ORDENTLIG hjälp och jag vågade berätta åt både hans mamma och min mamma + syster. Fick otroligt bra stöd från hans mamma som betalade för privat KBT som han gick på och det hjälpte. Har såklart räknat med återfall och det har varit något här och där i år.
    Men nu har han dessutom varit otrogen fysiskt och emotionellt för en månad sedan. Han ångrar sig nu djupt (efter att jag kom på honom) och vill att vi ska gå vidare.
    Vi väntar på familjeterapi i November, vi har ett barn på två år så vi vill verkligen lösa detta. Men jag vet inte om jag kan längre.
    Jag älskar honom och han är en otroligt fin pappa. Vårt barn älskar sin pappa.

    Men jag orkar inte längre... Jag har blivit manipulerad och sårad så länge och jag tror inte att han kan bli frisk så länge vi är tillsammans!?

    Terapi i all ära men han vill ju inte erkänna sitt problem. Han tycker inte ens att hans missbruk är väsentligt att prata om då vi ska gå i terapi utan att vi borde fokusera på otroheten. Som enligt honom hände efter att han länge varit olycklig i vårt förhållande och att han inte kan prata med mig. För att jag kopplar allt till hans missbruk.

    Jag försöker hålla detta inlägg kort, då hela historien är allt för lång och sveken allt för många.

    Vad ska jag göra? Vill ju bara ha en lycklig familj. Skulle vilja kunna ge vårt barn ett syskon men jag vill inte bli singel mamma åt två barn.

    Erfarenheter?

  • #2
    Hamnar ni hos en bra parterspeut så kommer den tala om för er att allt kommer redas ut för ni ska kunna gå vidare och du måste få möjlighet bearbeta sveken och sen släppa det som varit. Om han då väljer att inte vilja prata om allt som varit och är fel i relationen blir det svårt. När en relation mår dåligt så har alla parter i relationen ett ansvar gentemot relationen. Om bara en tar ansvar och vill jobba på allt i relationen men inte den andre så kommer relationen aldrig bli bra. En bra psrterapeut kommer ganska snabbt se om er relation är värd att kämpa för el om ni borde gå skilda vägar

    Comment


    • #3
      Jag har bara erfarenhet av att själv från o till ha onödigt stort behov av bekräftelse utifrån (dock ej via porr, sexchattar eller ngt som ens liknar det). Även sett bekanta o släkt som haft sådana behov. Ibland kopplat till dålig relation, men ibland snarare till dålig självkänsla i grunden. Alltså är jag inte alls expert på området men har lite tankar.

      Hans stora behov av bekräftelse kopplat till sex verkar av honom själv ses som en mlm "naturlig" del av hans personlighet. En bagatell, lite dumt men inget huvudproblem. Där har ni helt olika bild och det funkar nog inte i längden. Det måste alltså lyftas i terapin att ni ser olika på saken, annars blir det konstigt.

      Jag tänker också på om du får bekräftelse. Om du behöver det. Och hur. De flesta behöver tanka bekräftelse ibland (menar inte just kopplat till sex utan i allmänhet). Såna här svek (otrohet, lögner) är ju motsats till bekräftande.

      Undrar också var din gräns går. Om han har de här behoven och inte vill ändra sig helt, vad kan du stå ut med?
      - Att han kollar på porr. Ofta/sällan/vid vilka tillfällen/hur/vilken typ etc.
      - Att han är aktiv på anonyma chattar
      - annat

      Om du tänker efter vad du inte kan acceptera och ställer ultimatum så kan parterapin vara en bra plats att göra det på. Kanske.
      Då måste han börja tänka och välja vad han kan avstå från och inte. Och terapeuten kan ställa de följdfrågor du kanske har svårt formulera.

      Comment


      • #4
        OBS det jag skrivit som frågor ovan är inte tänkt som frågor jag förväntar mig svar på. Det är bara lösa tankar. Kanske helt fel dessutom.

        Comment


        • #5
          Han vet om och mår oerhört dåligt (enligt honom) över sitt porrsurfande. Det är alltså inget litet porrsurfande här och där, det är ett beroende. Han kan inte kolla på "lite" porr och att det ska vara okej. Det är som att en alkoholist bara ska dricka lite. Det funkar inte. Han har spenderat stora pengar på privata online shower (upp till 4000 kronor per gång) och haft stora ekonomiska problem pga detta. Allt har blivit bättre efter KBT, men att han nu dessutom varit otrogen och kollat på porr lite då och då (syns på webhistoriken) är ju fortfarande ett problem. Jag har svårt att tro att det någonsin kommer att bli helt bra. Jag kan inte stå ut med något som hör till hans beroende överhuvudaget eftersom det involverar lögner och svek och har alltid gjort det. Han har aldrig velat vara öppen med att kolla på porr. Han VILL bli fri, men han är svag och klarar inte av det helt.

          Även vad gäller sex, så har det blivit märkbart bättre efter KBT då han int kollat på porr under en längre tid. Han har haft väldigt svåra problem med erektion (porn induced erectile dysfunction) men det har då blivit mycket bättre även om det aldrig varit helt bra och inte är det nu heller. Men som sagt har det varit värre då han i princip aldrig kunde få upp den.

          Hoppas på at terapin kan hjälpa mig då jag ju känner mig så rädd för hur livet utan honom ser ut.

          Jag känner dock ibland att jag önskar han skulle lämna mig så att jag skulle få bli fri. Vi bor i min hemstad och han har ju då ingen annan familj än oss här. Jag är nästan säker på att han kommer att stanna här om vi bryter upp eftersom han älskar sitt barn över allt annat men jag är orolig för honom då han inte har någon annan än oss. Och han är svag och lider av mentala svårigheter...

          Comment


          • #6
            Om ni går i sär så är hans mående mm hans ansvar den dagen, mår han dåligt mm så finns det hjälp och det är hans ansvar då att söka den inte din. Om ni väljer jobba på relationen måste ni två kunna prata om hans beroende, det är därför så viktigt att du bearbettar det och sen läger det bakom dig och blickar framåt. Om en partner i en relation mår dåligt så mår även relationen dåligt för då lösa det måste man kunna prata även om sådant som är jobbigt. Nej han är inte svag, utan den rätta viljan kanske inte riktigt finns där att sluta helt el så kanske han inte helt insett att han inte kan titta på porr lite. Om man tex får återfall är det jätteviktigt man är 100 procent ärlig med sin terapeut om det och kollar på vad ledde fram till återfallet och hur kan han göra för undvika det händer igen. Har man slutat i terapi och sen får återfall brukar det va stort tecken på att man har mer kvar att jobba på. Ni båda måse se att det är inte du som har problem och han som har problem utan NI och er relation har problem först då kan ni jobba på relationen och se framåt

            Comment


            • Snurr
              Snurr commented
              Editing a comment
              Tack för bra svar. Jag önskar verkligen att han skulle vilja prata om det mera. Synd att man ska behöva tjata!

          • #7
            Ledsen Snurr, men du är just det du skriver, medberoende. Men inte på det sätt du kanske tror.

            Han vill inte alls bli fri. Han lever det liv han vill leva med lite gupp i vägen när du råkar komma på honom. Och han vet att du går på hans snyfthistorier om att han VILL bli bra. Det vill han inte alls. Han har istället lärt sig att du går på nästan vad som helst om han ser tillräckligt ledsen och ångerfull ut. Vända det från ett bottenlöst svek mot dig till att vara synd om honom, ett "offer" utan möjlighet att styra sig själv.

            Men han har ingen "ånger" att han gjort dig illa. Han har "ånger" att han blev påkommen. Han är inte ledsen för att han sårat den han påstår sig älska djupt, han är ledsen för att han kanske denna gången drev det för långt och då kanske du lämnar honom. Om då inte snyftar och får det till att mest synd om honom, så dina modersinstinkter och kampvilja ska riktas åt att han ska må bra. Han han han. Vad han vill ha.

            Men du då?! Han gör dig illa igen och igen men kan inte ens erkänna att han har problem? Ser terapin som ett sätt att du ska förlåta honom för otroheten så han kan fortsätta som han vill?

            Och varför fokuserar du på vad han känner, hans problem, hans känslor och tankar? Du då? När ska du fokusera på dig och dina känslor och tankar?

            Han är säkerligen en fin pappa. Han har säkerligen fina sidor. Men han är långt mer egoistisk som människa än vad du i din vildaste fantasi kan föreställa dig. Han erkänner bara det du kommit på honom med, naturligtvis så har han svikit och troligen varit otrogen så många fler gånger.

            För det är den han är. Ledsna ögon. Många ord. Men han bryr sig om sig själv och då möjligen ert barn. Men han har inte förmågan att varken respektera eller älska dig så som du kan älska någon. Han har det inte i sig. Du försöker krama ur vatten ur en sten, det går ju inte. Du kommer bli sviken igen igen och igen.

            Det finns inte på kartan att han kommer att ändra sig. För han älskar sig själv så mycket mer än dig.

            Ja, du är medberoende. Du ägnar så mycket energi till att försvara honom och att pratar om honom och hans känslor. Du kämpar för att han ska må bra och att då möjligen kanske eventuellt inte svika dig igen. Det fungerar inte så och det vet du innerst inne.

            Du är inte den första eller sista ensamstående föräldern. Låt honom vara en bra pappa. Men att leva med en sådan man betyder att du väljer bort dig själv. Om du ser dig själv om fem eller tio år, och ser tillbaka, så kommer du bara se sveken. Möjligen blir han skickligare dölja spåren men du kommer veta att han håller på. Och att han när gör de sakerna inte har en tanke på dig. Förutom då hur han ska komma undan med det. Och hur ska du kunna ha sex med din man när du inte vet vad han dragit hem för skit från någon annan som du sedan smittas av och får dras med kanske resten av livet.

            Risken är också att om fem eller tio år så kommer du hata dig själv. Som var så lättlurad. Som var så svag. Som valde bort dig själv för någon som inte förtjänar det.

            Han kommer inte att ändra på sig. Kan du ändra på dig?

            Jag är ingen expert. Vi kan alla göra misstag. Gå vilse. Men detta är inte en man som gått vilse. Det är en man som är ute och jagar.

            Och bara du kan avgöra hur du vill ha ditt liv. Vilket föredöme du vill vara för ditt barn. Bara du kan avgöra om din rädsla för att vara ensam eller ensamstående är för dig värre än att leva med en man som har förmågan att se dig rakt in i ögonen och ljuga om sådant han vet sårar dig som mest.

            Comment


            • #8
              Originally posted by knet99 View Post
              Ledsen Snurr, men du är just det du skriver, medberoende. Men inte på det sätt du kanske tror.


              Och bara du kan avgöra hur du vill ha ditt liv. Vilket föredöme du vill vara för ditt barn. Bara du kan avgöra om din rädsla för att vara ensam eller ensamstående är för dig värre än att leva med en man som har förmågan att se dig rakt in i ögonen och ljuga om sådant han vet sårar dig som mest.
              Precis! Du skriver dessutom själv;

              "Vad ska jag göra? Vill ju bara ha en lycklig familj. Skulle vilja kunna ge vårt barn ett syskon men jag vill inte bli singel mamma åt två barn."


              Då vet du ju vad du ska göra och fram för allt vad du INTE ska göra. Du är redan mamma åt två barn, ett litet behövande och ett stort svekfullt och besvärligt ett. Skaffa inga fler barn med den "mannen" och väljer du trots allt ändå att göra det, så gör det då åtminstone med öppna ögon och inse vad du själv aktivt väljer att ta på dig.

              Det är du som fortfarande har en möjlighet att göra ditt eget val här. Du kan inte välja hur du vill att han ska vara och fungera, han är som han är tyvärr. Så vill du inte ha tre (två små och ett stort) barn att rodda runt så ta hand om dig själv och ditt lilla egenfödda barn. Gå vidare med ditt liv, för livet i din ålder ska inte vara så här knepigt och svårt. Gör inte fler dåliga val så att livet blir ännu svårare för dig själv än det redan är.
              Last edited by RoughTimes; 2017-10-28, 09:48.

              Comment


              • #9
                Jag förstår ju att ni säkert har rätt trots att det inte alls låter hoppfullt.

                Igår var han på sin första individuella terapisession och mitt medberoende jag tycker det är bra och låter hoppfullt men mitt riktiga förstånd förstår att han kam använda terapin till sin fördel för att kolla på ännu mera porr/chatta med andra kvinnor. Han är ju manipulativ...

                Knet skrev om könssjukdomar men jag vill bara säga att jag vet att han inte haft sex med andra kvinnor. Han skulle inte våga och han har svårt att få erektion. Hans erektion har blivit bättre sedan han gick i KBT för ett år sedan och han inte kollat lika mycket på porr som tidigare men när det var som värst så kunde han bara få utlösning av att själv runka på en slak penis antingen till porr eller så medan vi försökte ha sex.

                Idag kände jag mig modig och föreslog sex men han ville inte. Jag kan säkert räkna på fingrarna hur många gånger jag vågat ta initiativ under vårt 6 år långa förhållande och varenda gång har jag fått nobben om vi inte redan legat i sängen och just vaknat. Aldrig skulle spontant sex mitt på ljusa dagen på mitt initiativ fungera. För han kan inte få eller hålla upp ett stånd särskilt länge. Men jag trodde det kanske skulle funka eftersom han ju ville imorse men det inte gick eftersom ungen var vaken.

                Och nej klart att vi inte skaffar fler barn nu.

                Men... det finns ju de som blivit friska! Ska jag inte hoppas på det? För familjens skull. Hade jag inte varit mamma hade jag stuckit. Om inte för länge sedan så nu.

                Comment


                • #10
                  Och han erkänner att han har ett problem. Han har erkänt det för 3 år sedan.

                  Men är jag frågar honom varför han fortfarande håller på så är det ju för att han aldrig nått botten så djupt som nu.
                  ... har hört den många gånger förr.

                  Jag kastade sönder hans mobil och nu har han en gammal Nokia. Vi har inget Wi-fi hemma och vi behöver min telefon för att få internet till datorn hör hemma. Så han har ingen åtkomst just nu...

                  Comment


                  • #11
                    Originally posted by Snurr View Post

                    Men... det finns ju de som blivit friska! Ska jag inte hoppas på det? För familjens skull. Hade jag inte varit mamma hade jag stuckit. Om inte för länge sedan så nu.
                    Och vad hade du sagt om det här hade varit din dotter som stod i den situation du står nu, lek med att du är hon och att även hon har ett litet barn som skulle ha rätten att få växa upp i ett kärleksfullt och normalfungerande hem, men istället tvingas leva i det som du och ditt barn lever i?! Hade du gett henne också rådet att för "familjens" skull stanna kvar i det där? För vilken "familjs" skull? Det är ju isf för din egen skull som du stannar ingått så här destruktivt, och möjligen för hans.... men inte för någon annans.
                    Last edited by RoughTimes; 2017-10-28, 11:17.

                    Comment


                    • #12
                      Originally posted by Snurr View Post
                      Och han erkänner att han har ett problem. Han har erkänt det för 3 år sedan.

                      Men är jag frågar honom varför han fortfarande håller på så är det ju för att han aldrig nått botten så djupt som nu.
                      ... har hört den många gånger förr.

                      Jag kastade sönder hans mobil och nu har han en gammal Nokia. Vi har inget Wi-fi hemma och vi behöver min telefon för att få internet till datorn hör hemma. Så han har ingen åtkomst just nu...
                      Jamen herregud?! Ska du kasta sönder alla de telefoner som han skaffar härifrån till evigheten, vakta honom 24/7 när han är på nätet, kanske ni inte ska ha dator hemma ens för att han inte kan hantera det?! Ska ert barn så småningom inte heller få tillgång till datorer eller moderna telefoner för att pappan, en vuxen människa, är som han är... men hör du inte hur tokigt det låter?

                      Det där är ju ett fullkomligt hopplöst krig som du har inlett och försöker vinna. Mitt råd är att du själv söker upp en terapeut asap för att få hjälp att reda ut din egen situation istället för att ödsla bort all din ork och initiativkraft på honom, till ingen nytta. För du kommer aldrig att kunna förändra honom, men om du lägger manken till så kan du lyckas förändra dig själv. Räta på ryggen och sätta ner foten en gång för alla. För DIG och DITT BARNS skull!

                      Önskar Dig och ditt barn lycka till ---<--@
                      Last edited by RoughTimes; 2017-10-28, 11:20.

                      Comment


                      • #13
                        Ja Snurr, jag önskar som RoughTimes skriver att du kunde "byta ögon" och se vad du egentligen skriver. Om du kunde göra det och se din egen text för vad det står där, så skulle du slå dig för pannan och undra hur den personen som skriver mår egentligen.

                        Hur du försöker försäkra dig själv om att han inte är otrogen för att han har svårt att få upp den? Hur du försöker försäkra dig om att han inte gör "dumma saker" genom att strypa tillgången till sociala medier?

                        Ja, du har ett beteende som en "medberoende". Istället för att inse att han är som han är och att detta är kört så kämpar och kämpar du, både praktiskt och i att ljuga för dig själv.

                        Försök läs detta som om var någon annan som skrev

                        Hans erektion har blivit bättre sedan han gick i KBT för ett år sedan och han inte kollat lika mycket på porr som tidigare men när det var som värst så kunde han bara få utlösning av att själv runka på en slak penis antingen till porr eller så medan vi försökte ha sex.

                        Idag kände jag mig modig och föreslog sex men han ville inte. Jag kan säkert räkna på fingrarna hur många gånger jag vågat ta initiativ under vårt 6 år långa förhållande och varenda gång har jag fått nobben om vi inte redan legat i sängen och just vaknat. Aldrig skulle spontant sex mitt på ljusa dagen på mitt initiativ fungera. För han kan inte få eller hålla upp ett stånd särskilt länge. Men jag trodde det kanske skulle funka eftersom han ju ville imorse men det inte gick eftersom ungen var vaken.
                        Varför skulle en kvinna frivilligt vara med en man som använder all sin sexuella energi med porr och sexuella kontakter på nätet så till den grad att han är oförmögen att ha sex med sin partner? Varför skulle en kvinna frivilligt vara i en relation där hon kan räkna på fingrarna hur många gånger hon vågat ta initiativ till sex och då varje gång fått nobben?

                        Om ni har det så nu, hur tror du ert sexliv kommer att vara om tio år? Tjugo år?

                        Och till det alla lögnerna. Och du kan utgå ifrån att han bara erkänt det du kommit på honom med.

                        Kanske du fortfarande känner "kärlek" till honom. Men kärlek är inte allt. Vad hände med ditt behov av ärlighet, omtänksamhet, respekt, tillit, ...... ?!

                        Comment

                        Working...
                        X