Announcement

Collapse
No announcement yet.

Att börja om

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Att börja om

    Hur börjar man om ett liv när man har levt med en människa som har trampat på en i över 20 år?
    Det är en frihetskänsla att få öppna dörren till sin egen lägenhet och veta att när jag kommer hem behöver jag inte sondera terrängen för raseriutbrott, kränkande ord och få höra vad man gjort för fel.
    Men friheten är inte till 100% då jag har tre barn med denna man.
    Hur ska jag orka? Hur kan jag gå vidare utan att bli påverkad av hans manipulationer, ljugande och kontrollbehov?
    I nuläget går vi efter hans schema när det gäller umgänget och det får jag en gång i månaden per mail. Kan inte planera och litar inte på han för fem ören.
    Det är en man som inte går att resonera med om det inte är på hans villkor. Det finns ingen kommunikation utan allt sker genom barnen. Detta har jag påpekat att det är förkastligt och att det är inte barnen som ska föra vår kommunikation.
    Barnen mår dåligt och det har jag fått sagt till mig att det är mitt fel för när de är hos honom är det harmoniska barn. När barnen kommer till mig startar det alltid med en massa känsloutbrott och hårda ord mellan barnen. Jag har fått berättat av min äldsta flicka att så skulle det aldrig gå till hemma hos deras pappa. Undrar varför?
    Är så trött på att föra denna kamp.....
    Enligt mitt ex har jag bara rätt att kontakta honom två gånger i månaden mellan 10-16 om det är något speciellt. Det är helt befängt för han är inte alls villig att föra en kommunikation om barnens vardag. Läste någonstans att sådana här människor stänger av en och går vidare utan problem. Kvar står jag med mina känslor och oro för barnen.

  • #2
    Hej! Jag har inga egna barn, och har därför svårt att sätta mig in i din situation. Men jag ville svara ändå, eftersom det låter som du har det extremt tufft. Eftersom barnen blir lidande av det här, finns det ingen hjälp du kan få av någon utomstående? Eller om du kan prata med någon som kan hjälpa dig att få till ett samtal med ditt ex där ni har en tredje part som kan hjälpa till?

    Jag hoppas att det löser sig!

    Comment


    • Strongwoman
      Strongwoman commented
      Editing a comment
      Tack! Har försökt med både parsamtal(när vi levde tillsammans) och Samarbetssamtal. Allt jag säger vänder han på och ljuger. Det är väldigt få som ser genom hans falska sida.

  • #3
    När jag gick in i väggen för fyra år sedan så ställde sig mitt ex vid mig, efter två månaders sjukskrivning, och skrek på mig att jag fick ta och masa mig ur soffan och börja jobba. Gick hos terapeut som fick mig att inse att jag levde i ett destruktivt förhållande. Jag hade inte gett upp hoppet och tjatade i ett halvår innan vi kom iväg på parsamtal. Första mötet dök han inte upp och andra mötet dök han upp tio minuter försenad och gav mig skulden till att han var försenad. Vi gick till tre olika terapeuter för den jag bokat hos dög inte. Jag insåg att mitt ex inte skulle ändra sig eftersom samma mönster upprepades.
    Vi flyttade isär och jag fick stå ut med hans idéer och lögner. Kämpade för att få han till samarbetssamtal och där satt han och ljög och jag var förbannad. Efter några möten så orkade jag inte mer..... fick höra att vi hade ett destruktivt beteende båda två. Vi har inget annat bestämt än att följa hans arbetstider och allt annat är bara på hans villkor.
    Har startat en process med advokat för att få till ett juridiskt bindande avtal. Nu fick jag reda på att jag måste byta advokat plus inte kommer kanske att få rättsskydd. Nu funderar jag på att bara ge upp allting för jag orkar inte längre. Han lyckas manipulera de flesta och jag står där som jag är den galne.....
    Det finns ingen ork längre och jag kommer att vara tvungen att sälja min lägenhet om jag väljer att fortsätta......

    Comment


    • #4
      Hur gamla barn har du?

      Comment


      • #5
        Två som är elva och en artonåring

        Comment


        • #6
          Ditt X är ju störd och har ett patologiskt kontrollbehov och det har du antagligen insett vid det här laget. 18-åringen är ju myndig så den bestämmer själv var den vill vara och hur ofta. Tvillingarna är det värre med, de har ett år till kvar innan de själva får välja.

          Står du ut att jamsa med i X's tokerier ett år till? För på inga villor kan du ju riskera att äventyra din och barnens bostad, i alla fall inte så länge som du inte kan få en jämförbar ersättningslägenhet (hyres) för dig och barnen.

          Är det uteslutet att du vänder dig till familjerätten igen? Åtminstone 18-åringen kommer ju att kunna lämna sin syn på saken, troligen även elvaåringarna. Mitt råd är att du försöker agera som att ditt X är antingen död eller sjuk bortom räddning... du kan då få agera som, och vara, dina barns trygga punkt all den tid de är hos dig. Den tid som han har dem måste du låta honom sköta efter eget huvud.

          Ju större barnen blir desto svårare blir det för honom att mörka konstigheter som sker hos honom. Och vill de till slut inte alls vara hos honom så får han bita i gräset.

          Vad exakt är det du vill försöka åstadkomma med hjälp av en advokat? Är det ensam vårdnad för dig, eller mer tid för barnen hos honom.. eller delad vårdnad på precis samma villkor... eller vad?

          Går du själv i egen terapi?
          Last edited by RoughTimes; 2017-10-23, 09:37.

          Comment


          • Strongwoman
            Strongwoman commented
            Editing a comment
            Jag har gått i terapi sen fyra år tillbaka. Det började först med att förstå varför jag ramlade ihop.
            Mitt ex tjänar fyra gånger mer än mig. Det är mycket för att idag står jag för de flesta räkningar och han vill inte veta av att han ska betala procentuellt.
            För några dagar sedan fick jag ett sms från min son kl 22 på kvällen där han skrev att han saknade mig och ville hem till mig. Då hade han glömt att duscha och då blev hans pappa sur och irriterad. Min son känner in andras känslor och tycker det är jobbigt när hans pappa får sina utbrott.
            Nu är det så att mitt ex är för första gången närvarande, när det sker på hans villkor.
            Detta året har han varit utomlands tre gånger men han kan inte ge mig pengar för utlägg. Som tex en datorlagning på över tvåtusen.
            Pallar snart inte mer

        • #7
          Det är inte rätt komunicera via barnen när jag var liten och mina föräldrar bråkade så skötte min pappa all kontakt med mamma via sin advokat var enda sättet gick inte komuniera med mamma. Hon använde mig tyvärr som slagträd men det har staffat sig idag har vi noll kontakt. Du undviker hans betende genom inte ha kontakt med honom, ni kan få kontaktperson via soc som blir som en mellanhand. Klart de får känsloutbrott hos dig det beror på de är trygga hos dig och där vågar visa sina känslor, jobbigt så klart men som sagt ett bevis på de är trygga hos dig. Var samma för mig varje gång jag varit hos mamma var jag inte rolig när jag kom hem till pappa fick utbrott mm. Blir så när man inte kan visa sina känslor för sina föräldrar. Skaffa någon att gå och prata med så du för stöttning

          Comment


          • #8
            Det kvittar hur jag gör. Det värsta är att ingen ser han på det sätt jag gör. Tjejerna har han kollrat bort med tjusiga aktiviteter och fina resor men min son klarar inte av hans utbrott.
            Försöker bara vara en lyssnande mamma. Och säga till när saker inte är okej.
            Det tar all min energi och så orättvist.
            Jag existerar inte längre. Är bara en person som barnen är hos när han jobbar.

            Comment


            • #9
              Jag vill slå ett extra slag för bloggen www.konstenattvaramanniska ... en blogg om psykisk ohälsa, där man kan ta del av tips, berättelser och allmänna fakta om psykisk ohälsa. Men också följa min egna psykiska resa.

              Comment

              Working...
              X