Announcement

Collapse

Information om forumet

Här finner du information om hur forumet fungerar, hur man gör inlägg, startar upp sin blogg mm.
See more
See less

Pojkvän gjorde slut efter 2.5 pga hans mamma

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Pojkvän gjorde slut efter 2.5 pga hans mamma

    Hej!
    Jag träffade min pojkvän när jag var 19 år gammal. (Fyller 23 snart) Det är min första kärlek och han tog mig med storm, jag blev verkligen kär vid första ögonkastet. Vi hade ett helt underbart förhållande, mycket kärlek, skratt och allting var väldigt bra mellan oss. Det enda som tyngde mina axlar var att hans familj aldrig accepterade mig för den jag är. Jag och killen kommer från olika kulturer och religioner. Han kommer ifrån en väldigt strikt religiös familj medan jag kommer från en familj som inte tror på någonting utan vi benämner oss som ateister. Det här var ett väldigt stort problem för hans mamma som tyckte att hennes son drog en skam över sin familj för att han var i ett förhållande med mig, en tjej som inte har några traditioner och inte följer någon religion. Jag som kommer från en familj som är väldigt förstående och accepterande gentemot andras kulturer och religioner förstod inte alls detta problem.

    Vi fortsatte vårt förhållande trots att mamman kände sig sviken av hennes son. Vår kärlek var väldigt stark. Men så en dag i juli så kom en blixt från en klar himmel, han gör slut med mig från ingenstans. Jag förstår ingenting och blir helt förstörd, får höra att detta är tillfälligt. Han vill inte såra sin mamma men han vill inte vara utan mig. Några veckor innan detta hade vi dessutom pratat om våra framtidsplaner vi hade ihop. Nu har han kommit och gått sen i juli och ingenting har hänt, han har inte pratat med sin mamma och han har aldrig gett några konkreta svar på varför han ens lämnade mig. "Det bara flög ur mig" säger han, har gett honom massor av chanser att försöka lösa saker och ting och prata ut om saker som har hänt men har alltid fått kalla handen tillbaka. Han säger att han behöver vara utan mig för att veta att det verkligen är mig han vill vara med, dock så förstår jag verkligen inte hur han tänker där. Han har hört av sig regelbundet sedan han gjorde slut och det känns som att jag inte riktigt har fått mitt avslut. Han velar fram och tillbaka och svarar inte på mig när jag frågar vad det är han vill mig.

    Jag gav honom ett ultimatum för några veckor sedan, att antingen löser han detta eller så får han låta mig vara. Han fick en vecka på sig att bestämma. Det slutade med att han aldrig svarade.

    Hur ska jag göra? Är det någon som har varit i en liknande situation? Känner mig så otroligt maktlös och jag har gjort allting jag har kunnat men alltid fått kalla handen, mår så extremt dåligt av detta och har hamnat i en liten depression där jag inte ens kan fokusera på min vardag längre. Har så många frågor som bara snurrar i mitt huvud. Älskar den här människan över allt annat och kan inte tänka mig vara med någon annan än han. Ska man bara bita i det sura äpplet och släppa taget om människan man verkligen älskar eller finns det hopp? Ge mig gärna era synpunker på detta dilemma, jag håller på och blir tokig!

  • #2
    Du älskar killen som du träffat, fri från kulturella band, personen. Och kärleken är sann och innerlig.

    Men det han nu förstått är att kärlek inte är allt i en relation. Han har valt familjen. Han har valt sina traditioner. Kärleken räcker inte för att han ska ge upp allt detta. Eller så blev det för jobbigt och han orkar inte med att slitas mellan dig och familjen. Troligen en kombination av de två.

    Och en dag kanske du också ser det på annat sätt. För är ju relativt enkelt när bara är ni två, förutom då lite surt från hans familj. Men betänk att ni fick barn. Då finns risken att även om tills dess hans kulturella band inte märkts så mycket, att de skulle falla tungt över hans axlar. Något som han nu inte ens tror om sig själv, men allt ansvar och alla val som kommer med att tar steg i relationen för honom dit.

    Plötsligt skulle du kunna befinna dig i situationen att ditt barn inte riktigt är ditt, utan hans och hans familjs. Ditt barn skulle styras och begränsas utifrån hans och hans familjs kulturella normer. Du skulle också bli styrd, i hur du får uppfostra ditt barn.

    Kanske också skulle hända utan barn, bara att ni gift er. Att du skulle tvingas ge upp mycket av din frihet och självbestämmande.

    Att välja en partner från en mer "sträng" kultur innebär inte bara konsekvenser för dig. Du gör också ett val för ditt ofödda barn.

    Comment


    • #3
      Jag förstår att det är oerhört jobbigt, men har aldrig varit i din sits så kan ju inte säga att jag förstår till 100 %. Som jag fattar det som så älskar ni varandra, men håller med knet99's svar om att framtiden kan bli riktigt svår om det visar sig redan nu när ni inte har byggt upp en familj. Ibland så räcker tyvärr inte kärleken...

      Jag hoppas att det löser sig för er!

      Comment


      • #4
        När man "byter" familj dvs man lämnar sin familj och bildar en ny då ska en lojalitet ligga hos den nya familjen dvs dig. Av säkert flera anl så kan han inte släppa lojaliteten med sin gamla familj oh då är det tyvärr bättre att du går vidare. Miun systerdotter blev ihop med en indier (men född/uppvuxen iengland så är mer engelsman) men hans mamma är trpóende och indier ut i fingerspetsarna när hennes som blev i hop med min systerdotter och mamman insåg sonen menade allvar hotade hon säga upp kontakten med sonen om han inte gjorde slut men då stod han upp för sin kärlek och talade om för mamman att det är hon han vill ha och han tänker inte göra slut. Det är inte alltid lätt bli ihop med någon från en annan kultur blir många krockar och är man inte stark i sin kärlek och i en slojalitet med den nya familjen är det svårt.

        Comment


        • #5
          Tusen tack för era svar! Jag håller med er i det ni skriver, jag måste tänka på mig själv och mot ofödda barn. Vi bråkade igår och det fick mig att inse att jag inte vill lösa situationen jag har hamnat i. Det bästa är att släppa taget och gå vidare, hur jobbigt det än är. Men det är verkligen inte lönt det, just nu känner jag mig så extremt sårad och sviken. Det är nästan så att jag ångrar att jag ens blev tillsammans med honom från första början, jag tycker att han kunde ha stått upp för mig istället för att bara kasta iväg det vi hade som om det vore det enklaste i världen.

          Comment


          • #6
            Du har all rätt att känna sårad, besviken och att det var bortkastat.

            Men du har förutom att upplevt mycket fint också lärt dig saker om livet, relationer, kärleken och dig själv. Så jag hoppas du en dag kan se detta som en del i den väg du vandrat för att bli den du vill vara. Hamna där du vill hamna. Att du efter detta är starkare än innan.

            Ont gör det. Var ju nyss som det var ni två, varm hud mot varm hud, berättade om dagen för varandra när kommit hem från skola/jobb. Delat glädje och sorg. Hur kan någon riktigt förstå att det bara är borta? Det måste nog få göra ont.

            Men som sagt... jag kan skriva vackra ord, det är du som styr och bestämmer hur du vill se på det.

            Comment


            • smorblomman
              smorblomman commented
              Editing a comment
              Vi har upplevt mycket fina stunder, och jag tror det är någon speciellt med ens första kärlek. En vacker dag kanske jag ser det fina i vår relation, men just nu är jag mest arg, sårad och besviken.. Hoppas att jag får mina svar en dag men nu är det dags för mig att gå vidare efter 4 månader. Att få tänka på mig själv, att släppa taget och inte fortsätta kämpa för någonting han inte vill. Tack för ditt svar, du har väldigt rätt i det du säger!

          • #7
            Jag tror ju verkligen att han kommer ångra sig, tror ni han kommer komma tillbaka? Kanske be om ursäkt? Eller är det lite långsökt kanske

            Comment


            • #8
              Möjligt att han kommer att ångra sig. Men kommer du ångra dig om du då tar honom tillbaka? Förändrar det något av de insikter du nu fått? Din frihet? Ditt ofödda barns frihet?

              Jag vet det känns som att han ska "fixa detta", antingen att ni blir ihop igen eller i alla fall erkänna att han burit sig illa åt. Har ju varit ni två som pratat och rett ut saker.

              Och visst hade det känts skönt om han gav den bekräftelsen, gav dig upprättelse, att han burit sig illa åt. Men ni är inte längre ett par. Du gör dig själv illa genom att vänta på att han ska ge dig den upprättelsen, vänta på hans ursäkt.

              Och det finns kanske inte de "svar" du söker. Han orkar inte. Han vill inte. Det behöver inte alltid finnas ord på det.

              Försök ge dig själv upprättelsen. Du vet ju du inte gjort något fel. Du vet han kapade på ett fult sätt. Prata med familj. Prata med vänner.

              Ett sätt att kanske lättare att släppa det är inse att detta inte är lätt för honom heller. Men han har bestämt sig så trots jobbigt så är det så han vill ha det. Och när vi gör saker som är jobbiga så kan en strategi vara att "ta i extra mycket". För att orka. För att vi tror det är bäst för den andra att inte ge hopp. Finns till och med de som tar i så mycket att de ljuger för sig själva, skjuter skulden helt på de andra. Vi människor är biologiskt byggda för överlevnad och då är vi inte alltid helt logiska och vi kan om krävs skjuta undan känslorna.

              Så det sätt han lämnade dig var det sätt han klarade av. Om han hade pratat, förklarat, försökt göra det på ett "fint sätt" så visste han att han inte hade klarat av att göra slut.

              För han älskar dig. Saknar dig. Men han vill inte. Han vill inte välja mellan dig och sin familj och kultur. Han vill hitta någon som delar hans kultur och slippa det jobbiga.

              Du får se upp med en risk också. Nu tror jag inte medvetet från hans sida, men om ni blir ihop igen så finns risken att du kommer att "anpassa" dig mer. För rädd förlora honom igen. Släppa på din frihet, dina tankar, dina värderingar, försöka passa in mer. På sikt kanske konvertera om möjligt. Att utan att mena det, det uppstår en form av utpressning, om inte lämnar den du är och anpassar dig så förlorar du honom.

              Men jag är som sagt ingen expert. Hoppas bara att du om ett år, fem år, tio år, fortfarande kommer att vara en stark självständig kvinna. Och om du får barn en dag, de kommer att få vara fria.

              Comment


              • smorblomman
                smorblomman commented
                Editing a comment
                Wow! Vilka peppande ord, kan inte tacka dig ordentligt. Tusen tack. Du beskrev exakt hur jag känner och hur läget ser ut, och varje gång jag känner för att höra av mig till honom så kommer jag läsa det du har skrivit. För du har rätt i varenda mening. Jag kommer inte att vänta på hans upprättelse, för som du säger är vi inte ett par längre och han har egentligen ingen skyldighet. Ska försöka inse att det här inte är lätt för honom heller, men på ett sätt så känns det som att det har varit världens lättaste beslut för honom eftersom att han har bettet sig så märkligt och varit helt iskall. Men jag antar att det också har sina anledningar.

            • #9
              Vi hördes av idag, han tog bort mig på Instagram och Facebook med anledningen att det var för jobbigt att se mig ploppa upp hela tiden, vilket jag förstår. Även fast det gjorde ont att bli borttagen. Men vi började i alla fall prata lite granna, och han skrev saker som att han ville vara med mig och att han inte vet vad han ska göra. Jag sa att han får lösa sin familjesituation till att börja med, och att vi kanske kan träffas och antingen lösa saker och ting eller att jag får mitt riktiga avslut. Han svarade inte.

              Mår så dåligt av att han har velat såhär fram och tillbaka i 4 månader, men hans tystnad säger rätt mycket. Så jag får se det som mitt riktiga avslut, nu har jag ju inte kvar honom någonstans vilket gör att det kanske blir lite lättare att gå vidare med livet. Det är nog dags att jag släcker mitt hopp och inser att o han verkligen hade velat så hade han löst situationen mellan oss

              Comment


              • #10
                Hej, jag läste ditt inlägg och insåg att jag befinner mig i exakt samma sits som du gör just nu, mitt ex som jag hade varit tsm med i 1,5 år gjorde slut med mig från ingenstans för några dagar sedan. Vårt förhållande var nästan helt perfekt och vi bråkade inte så ofta och vi älskade varandra jättemycket. Men hans morsa ville ha en svärdotter som kom från samma del som honom och pratade samma språk som honom. hon är väldigt konservativ (vi kommer från samma land men språk och kultur skiljer sig lite). Jag vet att han egentligen vill ha mig och vill vara med mig för han sa det innan han gjorde slut, men hans mamma hade större påverkan på honom än vår kärlek. Det känns så jobbigt för att han hade gett mig en massa löften om det skulle vara vi föralltid och han var jätterädd för att bli lämnad av mig, men det visade sig bli tvärtom. Han har även sagt att han aldrig kan vara utan mig. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända efter allt det här men har tappat hoppet.
                Last edited by kr_95; 2017-10-24, 17:22.

                Comment

                Working...
                X