Announcement

Collapse

Information om forumet

Här finner du information om hur forumet fungerar, hur man gör inlägg, startar upp sin blogg mm.
See more
See less

Frun otrogen igen...

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Frun otrogen igen...

    Hej allihopa!
    Är ny här på terapisnack. Hittade siten efter att jag satt och letade efter bra terapeuter att kontakta.
    Har en historia som jag vill dela med mig av.
    Den är lååång. Jag hoppas att det är ok att jag skriver den här och hoppas att någon, gärna så många som möjligt, orkar svara med sina tankar och tycken.

    Fyller 40 i år, träffade min fru när jag var 20.
    Vi gifte oss för 11 år sedan, två gemensamma barn (en tonåring och en på 1,5 år), villa, hundar, trygga jobb osv. Hela drömmen egentligen.
    Har haft våra saker att lösa under åren, precis som alla andra.

    För 8 år sedan, upptäckte jag att min fru hade ett ohälsosamt sms/mail/telefon-förhållande med sitt ex. Hittade bla också ett mail där hon skrev ett "god morgon-mail", kallade honom "gubben" och avslutade med "Puss // Din". Detta hade pågått i totalt runt 9 månader.
    Jag konfronterade henne om det och fick, vad jag anser, en skitsnacks-förklaring på vad som pågick. Hon sa att de avslutade tvärt och efter några månader började jag släppa det eftersom jag ändå inte kände att jag hade mer bevis och ville leva med henne.


    För 9 månader sedan såg jag ett nummer i hennes ipad, från ett missat Facetime-samtal. Eller rättare sagt 4st missade samtal. Det var såklart hennes ex's nya nummer. Jag lät det vara och tänkte att han har bara fickringt.
    2 veckor efter det, var där ytterligare ett missat Facetime-samtal från honom och då började jag snoka.
    I början av maj hade jag till slut hittat;
    - 18 000 mail mellan min fru och hennes ex med djupa känslor, nakenbilder, onanibilder (med och utan leksaker), videos med högst sexuellt innehåll (pornografiskt till och med), dominanslekar, planer om att träffas, vardagligt snack om barn, hus, väder och vind, mm mm. Detta på ett och samma Hotmailkonto som de delat på, för att riskera så lite som möjligt.
    - Otaliga indikationer på samtal mellan dem, och en j***a massa facetime-samtal. Har även skickat en hel del på Messenger men det är inget jag har sett utan har bara läst det i deras texter.
    - Min fru har fört personliga anteckningar i sin telefon om hur kär hon är, att hon älskar honom och inte kan leva utan honom, hur ont det gör i varje cell i kroppen när han prioriterar sin fru och familj över henne, plus/minus-lista på vad som är bra och dåligt med honom etc etc. Lite som en dagbok och inget som han har fått läsa.
    - Och så vidare, och så vidare, och så vidare...
    - Detta har pågått sedan 3 år tillbaka!
    Dock så är där inget som indikerar att de träffat fysiskt. Denna gången. Och min fru bedyrar att hon inte gjorde det förra gången heller, för 8 år sedan.

    Hon har alltså en andra omgång, bedragit mig med sitt ex. Förra gången i 9 månader, denna gången i 3 hela år. Hon har bett mig byta semesterveckor för nån anledning som hon aldrig fröklarade för mig men som nu visar sig att det var för att passa dem två, hon har "tagit med sig honom" när vi rest utomlands och fortsatt sitt förhållande där, tvärs över jordklotet, hon har till och med ett smeknamn för honom (sin Mega-man och sin storm), ja listan kan göras milslång.
    Jag konfronterade min fru för lite mer än 3 veckor sedan som då "erkände", gav mig svaret att hon inte kunde förklara varför hon gjort det men bedyrade att de inte hade träffats IRL och att där inte var känslor inblandade. Det hon hade skrivit, var bara för att hålla intresset och spänningen kvar hos honom så att de kunde fortsätta med sitt skit.

    Jag får såklart ingenting av hennes förklaring att gå ihop. Inga känslor kan ju inte stämma. Då hade hon väl inte dels återupptagit kontakten med just honom igen och inte heller skrivit allt det hon har skrivit till honom och till sig själv. Hon säger att de har brutit helt men de sa hon förra gången också. Och hur ska jag kunna tro någon som har ljugit och bedragit varje dag i 3 år?

    Jag är helt förkrossad. Apatisk. Vill be henne fara åt h-e och börja läka. Men jag kan inte.
    Dels för att jag hela tiden försöker hitta ursäkter för min frus agerande (konstigt, jag vet). Men givetvis för att jag älskar henne, för att vi har barn, för att jag inte planerat att bli ensam när jag var 40 osv. Som det är just nu, så har jag inte tagit upp detta mer sen jag konfronterade henne i början av maj. Jag anser att det är hennes uppgift att se till så att jag får läka efter detta, på alla sätt möjliga. Men hon har inte heller tagit upp det en enda gång. Hon frågar ofta hur det är, påpekar när hon tycker att jag uppför mig konstigt, gnäller om att hon tycker att vi har för lite sex, frågar om vi ska skaffa ett tredje barn mm mm.
    Listan kan göras milslång och jag kan utan problem komplettera med mer info om någon vill ha det.


    Min fråga till er är;
    Är där någon här inne med liknande erfarenhet som orkar/kan/vill dela med sig av sina tankar kring detta?
    Hur gick ni vidare?
    Vad gör man? Kan man komma vidare efter nåt sånt här, efter 2 omgångar dessutom?
    Har någon tips och råd på bra terapeuter i Malmö?


    Jag inser att mitt inlägg är väldigt långt och jag ber om ursäkt!
    Har ni orkat läsa så här långt - tack snälla!


  • #2
    Tror ingen terapi hjälper. Du kan inte lita på henne. Hon är inte den du trodde, hon är långt mer egoistisk än du kunnat föreställa dig. Hon älskar dig inte så som du älskar henne. Hon respekterar dig inte som människa. Hon vill ha ha ha.

    Anledningen hon är med dig är att hon upplever fördelar. Du är bra att skaffa barn med. Du ger henne ett bra vardagsliv. Hon behöver mer än så men det kan hon skaffa med sitt ex.

    Det handlar ju inte om ömsesidig respekt eller ens en kärleksrelation. Du är något annat för henne.

    Så frågan är om du kan leva så? Kan du se det som att ni har en "familj" men hon behöver mer? Kan du leva med någon som inte har respekt eller älskar dig så som du älskar henne?

    Hon tycker att du "gnäller för inget" samtidigt som hon är orolig att du ska ta ifrån henne det hon vill ha.

    Men vad vet jag... jag är ingen expert.

    Comment


    • #3
      Hej knet99! Tack för ditt svar!

      Jag uppskattar verkligen din uppriktighet!
      Får jag fråga om du talar av egen erfarenhet?

      Jag har en ohygglig tendens till att hela tiden vrida och vända på situationen. Oftast blir det till försvar för min fru, för någon outgrundlig anledning.
      Som jag känner just nu och alltid har gjort, så kan jag inte leva i ett förhållande så som du skriver.
      Men min förnekelse är total. Jag kan inte med säkerhet påstå att det är som du skriver. Hjärnan säger att eet är det men hjärtat säger att det kanske inte är det och vägrar ge upp 20 års förhållande, trots det hon har gjort.

      Vad är det som får dig som utomstående att tro att det är som du skriver? Finns där verkligen ingen annan möjlighet?

      Comment


      • #4
        Nej, ingen erfarenhet av det du beskriver.

        Jo, du är nog i förnekelse. Är ju inte något tillfälligt utan pågått länge. Den människa som påstår sig älska dig, vilja vara med dig, skickar nakenbilder till sitt ex. O har en form av kärleksrelation med sitt ex.

        O tycker du överreagerar, planerar ett barn till med dig.

        Hon kliver rakt över dig. Ett misstag kan alla göra, du med om omständigheterna är så. Men detta är ingen engångsgrej, hon har haft massor av tid att avsluta det.

        Men detta är en process. Du kommer troligen efter hand inse hon även betett sig egoistiskt i andra sammanhang. Men du då som nu ursäktat henne.

        Comment


        • #5
          Tack igen, knett99!

          Som jag skriver, så är jag helt klart i förnekelse och vägrar inse vidden av vad hon gjort. Det är egentligen bara när jag skriver av mig som här, som jag kan låta verkligheten ”hinna ikapp” lite.

          Men för sakens skull (och detta må vara helt befängt, jag vet!), finns där något som kan försvara hennes beteende? Någon liten förmildrande omständighet alls?

          Comment


          • #6
            Lite konstigt inte någon annan svarar här än jag, men jag fortsätter väl. Få se.... kan det finnas någon liten möjlighet att försvara beteendet?

            - 18 000 mail mellan min fru och hennes ex med djupa känslor, nakenbilder, onanibilder (med och utan leksaker), videos med högst sexuellt innehåll (pornografiskt till och med), dominanslekar, planer om att träffas, vardagligt snack om barn, hus, väder och vind, mm mm. Detta på ett och samma Hotmailkonto som de delat på, för att riskera så lite som möjligt.
            18 000!!!! Som sagt, inte tillfälligt. De "har en sexuell relation". Och till det dessutom är personlig relation. Jag skulle se det som att hon haft två partners.

            Och onanibilder.... med leksaker... nej det finns verkligen inget utrymme för att prata om livskris, behov av bekräftelse osv. Du är lurad.

            - Otaliga indikationer på samtal mellan dem, och en j***a massa facetime-samtal. Har även skickat en hel del på Messenger men det är inget jag har sett utan har bara läst det i deras texter.
            De ar säkerligen haft online-sex. Om nu med skohorn kunde klara att ursäkta att haft en sexuell relation i text och kalla det en "fantasi" så suddar detta verkligen ut gränsen mellan fantasi och verklighet.

            - Min fru har fört personliga anteckningar i sin telefon om hur kär hon är, att hon älskar honom och inte kan leva utan honom, hur ont det gör i varje cell i kroppen när han prioriterar sin fru och familj över henne, plus/minus-lista på vad som är bra och dåligt med honom etc etc. Lite som en dagbok och inget som han har fått läsa.
            Det sätter väl spiken i kistan. Hon älskar honom och om inte vore för att han inte vill lämna sin fru så skulle hon vara med honom. Du är tröstpriset eller den där "bra-att-ha". Du är utnyttjad och lurad. Och hon trampar rakt över dig. Hon är inte ens en trevlig människa. Som jag tror jag skrev, du kommer nu när detta håller på att gå in troligen upptäcka att detta inte bara sträcker sig till denna otroheten. Hon har troligen utnyttjat eller du "tippat på tå för henne" i andra sammanhang. Du har ursäktat henne och gjort vad du kunnat i tron att det varit för att relationen och familjen ska fungera på bästa sätt. Eller för du varit rädd.

            - Och så vidare, och så vidare, och så vidare...
            - Detta har pågått sedan 3 år tillbaka!
            Vad du vet. Givetvis så erkänner hon bara sådant du upptäckt eller så mycket att du ska tro hon nu avslöjat allt. Visst kan det "bara" vara hennes ex som hon uppenbarligen bär djup kärlek och åtrå till, men med hennes egoism så har det säkerligen förekommit arbetskollegor och annat.

            Dock så är där inget som indikerar att de träffat fysiskt. Denna gången. Och min fru bedyrar att hon inte gjorde det förra gången heller, för 8 år sedan.
            Svårt att tro att de inte träffats fysiskt. Möjligen så satte han en gräns där för att inför sin fru kunna "sanningsenligt" kunna säga att han inte varit otrogen. Men din fru hade inte tvekat en sekund om han velat bestämma träff eftersom hon skiter fullständigt i dig och har noll respekt för dig.

            två gemensamma barn (en tonåring och en på 1,5 år), villa, hundar, trygga jobb osv. Hela drömmen egentligen.
            Där har du väl skälet att hon inte dumpat dig. Jag gissar att du är rysligt bra att ha och att hon trivs med den familj ni skapat. Bekvämt, ger fördelar materiellt, social status kanske, praktiskt att vara två när har hundar osv.

            Men jag tror du måste inse att hon inte älskar dig på samma sätt som du henne. Det kunde kanske vara ok, men till det så respekterar hon inte dig som människa. Hon är långt långt mer egoistisk än du kunnat föreställa dig.

            Den enda ursäkten jag skulle kunna komma på, även om då jag inte tycker den är ok, är om hon hade långt mycket större sexuellt behov än du har. Liksom mat är ju sex en drift och att hon då skulle varit helt utsvulten. Älskade dig högt men behövde mer och att då istället för att jaga på Internet valde det bekväma, sitt ex.

            Men om du läser det du själv skrivit så var det inte "bara sex". Utan så mycket mer. Hon älskar honom. Djupt. Starkt. Du är en tvåa om ens det. Troligen mer "bra att ha".

            Hoppas någon annan ger sin syn, jag kanske har missat någon förmildrande omständighet. Och kanske finns det någon som varit med om samma och lyckats reparera relationen.

            Jag har inte heller skrivit om den viktigaste personen i detta, dig. Blir mycket text om henne, vad hon vill, behöver, tänker osv. Men du är (tillsammans med dina barn naturligtvis) huvudpersonen i ditt liv. Du. Vem du vill vara. Vad du kan förlåta. Vem du tror hon är. Vilken typ av relation du vill ha. Osv. Du ska också visa dina barn vägen till deras vuxenliv, ge dem hopp. Och att leva i en relation utan kärlek och där du låter dig bli behandlad så som ni har det är inte att visa på gott exempel och att ge dem hopp. Barn känner saker så även om ni döljer det så känner de.

            Men jag är som sagt ingen expert. Har bara svårt hitta någon förmildrande omständighet.

            Comment


            • #7
              Jag läser och blir bara förbannad för det påminner mig om när jag själv var en dörrmatta. Men en dag såg jag mig länge i spegeln, sen packade jag väskorna och drog.

              Knet99 skriver det du behöver höra. Frågan är om du är mottaglig för råd. En örfil och spark i baken så att du vaknar vore kanske en bättre lösning? Förlåt för raka puckar men jag känner som sagt igen mig och det självhat jag bar på. Kom igen nu!

              Comment


              • #8
                knett99, expert eller inte: jag uppskattar verkligen dina svar och att du tagit dig denna tiden för dem! Stort tack!

                Jag är, när det kommer till mig själv, en ”ältare”. Fruktansvärt velig. Vrider och vänder på precis allt, allt som hänt, allt jag sett och hittat, alla svar jag får. Jag gissar att det är mitt sätt att bearbeta. Tycker du att jag blir tjatig, får du bara säga till.

                Hon har definitivt ett större sexuellt behov än mig. Och vu har diskuterat detta flera ggr under vårt förhållande och även kompromissat under resans gång. Hon har även ett väldigt högt bekräftelsebehov, något som för henne tillfredsställs genom sex.
                Hon tycker ju bevisligen inte att hon har fått tillräckligt.

                De har definitivt haft on-line sex. Det vet jag med garanti. Och även där med leksaker, dominanslekar, i telefon och i videosamtal. De har hur många ggr som helst, fått orgasm tillsammans. Efteråt pratar/skriver de om det som ett vanligt par hade gjort. ”Tack, vad skönt det var, vad tyckte du bäst im denna gången, när gör vi det nästa gång”. Osv osv

                Min fru har alltid bedyrat att de inte träffats. Men för ett tag sen hittade jag ett mail där de skriver om önskningar. Hon skriver där ”jag önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och se vad som hade hänt om jag inte lämnat din lägenhet den där natten”. Så träffats bör de ha gjort, även om det nödvändigtvis inte hände något fysiskt.
                Hon har också alltid sagt att första rundan ”bara” var en tillflykt. En egen plats utan känslor med en vän.
                Men i samma mail som ovan skriver hon ”jag hade velat dra tillbaka till när vi blev påkomna förra gången och bett dig välja mig”. Men vad är där att välja om man bara är vänner och inga känslor eller sex inblandade?

                Du har rätt! Jag är lurad. Grundligt.
                Jag vet det och avskyr det. Det äter mig varje sekund.
                Men jag kan inte få för mig att ta upp det med henne.
                Orkar inte, pallar inte drama, vill inte såra osv osv.
                Men jag måste ju göra nåt.
                Hur f** gör man för att komma vidare?

                Comment


                • #9
                  Men jag kan inte få för mig att ta upp det med henne.
                  Orkar inte, pallar inte drama, vill inte såra osv osv.
                  Jag tror det kan vara här du går fel. Du är van att det är ni två och att ni reder ut saker, hittar lösningar.

                  Men det är inte med henne du ska diskutera vad du ska göra. Det är inte hon som ska bekräfta din bild eller "ge dig fri". Det är du som måste reda ut detta utan henne. Ni är liksom förbi att försöka lappa ihop detta. Eller tror du att ni kan hitta varandra? En ömsesidig respekt? Att du kommer att kunna lita på henne? Känna dig älskad och respekterad?

                  De du bör prata med är nära vänner eller en terapeut. Om du inte har några nära vänner så kanske du får fråga dig vad det säger om dig och hur du levt. Inget fel, men kanske värt en fundering.

                  Vad gäller relation så är frågan istället om du ska acceptera att ha en relation där ni mer är som ett litet företag. Där verksamheten är en familj. Ni lämnar och hämtar, ni gör inköpslistor och går på föräldramöten. Bor i samma hus men kanske egna rum. Där ni är medvetna om att er kärleksrelation är över. Ni kan ha andra vid sidan för sex eller för att ha någon att prata med mer känslomässigt. Inget fel om ni väljer det.

                  Eller om du vill ta steget och lämna detta. Skapa ett eget liv, tillsammans med dina barn. Vara bra föräldrar men utan att vara i relation och utan att bo ihop.

                  Men jag måste ju göra nåt.
                  Hur f** gör man för att komma vidare?
                  Det vore bra om du hittade en terapeut, en psykodynamisk sådan kanske. Eller en empatisk KGB-terapeut (vissa är mekaniska, ställa upp mål, skriva listor, utvärdera, ingen som går att prata med).

                  Comment


                  • #10
                    #7 Fletcher! Förlåt! Jag missade ditt svar helt.
                    Ja, en spark i r**** och raka puckar ÄR vad jag behöver. Och jag vet om det.
                    Jag ska tillägga att min fru absolut inte är ett känslokallt monster. Hon är kärleksfull och precis som en partner bör vara (förutom det uppenbara fuckup:et).
                    Vi går inte runt och bråkar och är tysta. Tvärtom.

                    Men hon glr heller inga försök att hjälpa mig att läka.
                    Hon tar inte upp det alls. Nämner det inte överhuvudtaget. För allt vad jag vet, så har de kontakt fortfarande men är duktigare på att dölja sina spår.
                    Känns dock inte som att det spelar nån roll. Hon har gjort det hon har, oavsett.

                    Får jag fråga vad du har råkat ut för? Låter som att våra känslor är ganska lika.

                    Comment


                    • #11
                      Hon var otrogen och jag trodde på hennes fabler om bättring. Vi har gemensamma barn så det var inte helt lätt att bryta upp men så värt det. Min manlighet har återställts. 😜👍

                      Comment

                      Working...
                      X