Announcement

Collapse
No announcement yet.

Undervikt och hetsätninge

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Undervikt och hetsätninge

    Jag har ett ganska motsatt problem mot vad många som lider av ätstörningar har tror jag. I samband med att jag hamnade i en djup depression för ca 1.5 år sedan ( som tack och lov nu börjar på att vända och jag mår lite bättre även om jag fortfarande är deprimerad ) försvann min aptit helt och hållet, som värst försvann även mina känslor av törst vilket ledde till att att jag gick ned väldigt mycket i vikt på väldigt kort tid och mina muskler förtvinande dels av näringsbrist och dels på att jag bara låg i sängen, rörde mig sällan mer än att jag gick på toaletten, ibland duschade eller städade men var aldrig ut eller tränade eller så. Var nere på en så låg vikt att det rekommenderas att man läggs in på sjukhus för sondmatning men strax efter jag var nere på så låg vikt började jag må bättre och började försöka ta mig ut på promenader igen, började äta mer och oftare och mer och mer riktig mat. till en början bara sånt jag kunde dricka, sedan barnmat, frukt, yoghurt, ägg, ris, pasta. Jag gick upp några kilon i vikt men tror att det i första hand var muskler jag byggde upp igen genom mina promenader. Min muskelstyrka och ork är nästan återställd, har lite svårt att gå i snabb takt eller att springa och jag har jobbigare än de flesta att gå långa sträckor (flera km) problemet är kanske snarare att inte ens gått upp en !/4 av den vikt jag tappat under perioden jag var deprimerad, och jag låg redan då på gränsen till undervikt.

    Problemet med maten är att jag sällan är hungrig. Äter sättan mer än 1-2 mål mat om dagen, ofta små potioner. Försöker äta mer men orkar inte. Tar kosttillskott för att kompletera att jag inte får i mig tillräckligt med vitaminer och mineraler via maten. Äter man för lite är det svårt att kunna få i sig tillräckligt med vitaminer och det, och mat är bättre än piller för att kroppen ska tillgodose sig näringen på bästa sätt. Ett stort problem också det är att de gånger jag känner hunger, och värst om jag druckit alkohol (även mkt små mängder) eller sovit dåligt också för du blir hungerskänslorna okontrollerbara. Då hetsäter jag istället, och då finns ingen gräns för hur mycket jag kan äta på en gång, Det i kombination att jag väger väldigt lite i mig själv, fortfarande räknas som kraftigt underviktig även om det inte är så allvarligt att jag skulle behöva läggas in på sjukhus för sondmatning.. det gör att jag blir väldigt dålig de gånger jag hetsäter. Får så ont i magen att jag knappt kan röra mig, problem med mage och tarm.. ofta kraftig förstoppning. Har vissa gånger hänt att jag ätit så mycket att jag ( ofrivilligt ) spytt för att sen äta ännu mer. får huvudvärk, blir yr och illamående samt att jag blir så mätt efter de tillfällen jag har hetsätit ( och inte mätt som man kan mena i någon positiv bemärkelse snarare mer än fullmatad även om det kanske kan låta fel för vissa då jag väger väldigt lite ) att jag inte fixar att äta något alls i 2-3 dagar efter jag hetsätit, ibland längre om jag drabbats av förstoppning.

    Vet inte hur jag får ordning på detta. Jag har haft ätstörningar till och från sedan 10-11års ålder. Varierat mellan olika dieter, anorexia, bulimi, överdriven träning, hetsätning/tröstätning och sällan varit några längre perioder då det funkat relativt normalt kring maten. Har alltid varit krångel med det ända sen jag var bebis och började äta riktig mat men då var det inte alls på samma nivå som när ätstörningarna började, men har aldrig haft sunda och normala hungers/mättnadssignaler så det är inget jag kan räkna med att jag skulle kunna "få tillbaka" Ibland skulle det nästan kännas lättare om jag led av anorexi nu, för då finns det iaf hjälp att tillgå ( även om det kunde vara mycket bättre och det tyvärr ofta är långa väntetider innan man får hjälp om man söker ) Men vart vänder man sig om man är väldigt underviktig ( men inte så det är livshotande, väger man så lite får man hjälp akut även om det bara rör sig om den mest akuta fasen ofta ) Har haft störda hunger/mättnadssignaler hela livet och inte har någon större aptit förutom de tillfällen då jag hetsäter och allt det medför?

    Tror att depressionen är en starkt bidragande faktor vad gäller min aptit, försökt med både terapi och flera olika mediciner mot depression men inget har fungerat, snarare förvärrat och nu är det ju ändå på väg att vända och jag mår mycket bättre än jag gjort på länge även om det är en bra bit kvar tills jag kan påstå att jag mår bra. Samtidigt kan för lite mat samt undervikt ofta leda till att man blir deprimerad. Jag kan inte tvinga i mig större potioner än vad jag redan äter, brukar leda till problem med magen eller att jag ibland spyr och min aptit blir alltid ännu sämre om jag försöker äta mer än vad jag orkar. Att försöka äta oftare, kanske något mindre mat men då flera gånger om dagen är också väldigt svårt då min mätthet ( eller vad man ska kalla det ) håller i sig väldigt länge, men jag kunde försöka bli bättre på att äta oftare och mer regelbundet och laga mer riktig mat.. men orken till att laga mer än två måltider om dagen har jag sällan och att lägga sin energi på det när man ändå inte känner sig hungrig och ingen mat smakar nåt riktigt det är inte det lättaste.

    Tillfällena av hetsätning har blivit mer sällsynta vilket helt klart är en bit på väg, men det händer fortfarande vilket ställer till det väldigt mycket att försöka skapa några rutiner kring maten. Jag har funderat på om det skulle kunna vara till hjälp att börja träna då det ofta brukar ge bättre aptit och starkare hungerskänslor, men vet inte om det är för påfrestande för kroppen om man är underviktig så träningen gör mer skada än nytta. Dessutom har jag inte riktigt fått tillbaka muskelstyrkan mer än att jag klarar de vanliga vardagsansträngningar som att städa, diska, promenera, cykla, bara matkassar, gå i trappor osv. men o jag tänker simning det är väl rätt skonsam träning för kroppen (samt att man brukar bli väldigt hungrig efter att ha simmat) det kanske kunde vara något att börja med? att försöka skapa lite mer rutiner i vardagen jobbar jag med, men är i mig själv väldigt mycket nattmänniska och har svårt att somna på nätterna och sover länge på morgonen/dagen ibland sover jag så tungt att det inte hjälper att jag ställer väckarklockan, Jag sover ändå, men grannarna har blivit tokiga så fick sluta ställa alarm. Min sömn är ganska varierande och somnar och vaknar på väldigt oregelbundna tider och då är det svårt att hålla några andra rutiner om dagarna.

    Sen är jag också långtidssjukskriven och bor ensam med en katt i en stad där jag inte har så många vänner. Ofta känns det skönast att bara ligga på soffan och se på en massa filmer, än att gå upp, gå ut, promenera eller träna, handla och laga bra mat flera gånger om dagen när jag ofta har känslan av att det inte finns så mycket att gå upp till samt att jag har ganska lite ork i mig själv och jag blir väldigt lätt utmattad då jag gör en massa saker. Känns verkligen som jag fastnat i en ond cirkel jag inte vet riktigt vart jag ska börja för att bryta den negativa spiralen och komma tillrätta med mina problem. Vill inte ha det såhär, känner mig som en gammal tant så trött som jag alltid är och så lite energi jag alltid känner att jag har, om jag ens upplever att jag har någon. Ibland känns det inte som det. Men jag är bara 21 år och borde verkligen inte känna mig gammal, men det gör jag om man bortser från min ålder. Vet att det är att jag väger för lite och äter för lite i kombination med att jag varit och fortfarande är deprimerad som troligen det i sig orsakar den konstanta trötthet och orkeslöshet jag känner, och som tur är går ju det att förändra, det är ingen kronisk, obotlig sjukdom. Jag vet bara inte vad jag ska göra, hur jag ska börja osv och hoppas på att någon kan hjälpa eller ha något råd.
Working...
X