Announcement

Collapse
No announcement yet.

Näringsbrist?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Näringsbrist?

    Vet inte vart jag ska börja för att detta inlägg inte ska bli för jobbigt att läsa.

    Jag är 33 år. 154 cm lång. Väger 91 kg. Har gått ner 10 kg på två månader av att mestadels dricka kaffe under en inläggning på psyket.


    Under det senaste året har jag tagit stora mängder laxermedel. Men inte längre då jag fick så ont i magen att jag blev riktigt rädd och trodde att jag skulle dö. Jag ville inte dö på det sättet.

    Den senaste veckan har jag gått promenader 2-3 timmar/dag och knappt ätit. Jag är svag. Yr. Trött. Känner mig svimfärdig. Mår illa. Min urin är mörkfärgad. Dricker för lite tror jag. Huvudvärk.


    Jag har bett om hjälp hos min psykmottagning men idag skickade de hem mig och sa att jag har svårt för att prata så jag fick adressen till mottagningen så att jag kan skicka brev tills jag får hjälp av någon som bättre kan hjälpa mig än den jag går hos nu.


    Jag får ingen hjälp. Jag känner mig ensam. Jag undrar hur lång tid det tar innan man får sådan allvarlig näringsbrist att man ramlar ihop? Jag är ju överviktig. Väger ju 91. Men antar att vikten fortsätter neråt. Mer och mer det närmsta.


    Jag är lite rädd? Samtidigt som jag ser det som en chans att få hjälp! Eller den enda chansen att få hjälp svälta tills jag svimmar av näringsbrist, vätskebrist, vad som? helst näringsbrist, kommer det gå snabbt?



  • #2
    Varför överhuvudtaget leka med din hälsa? Tänk om det händer något som du inte kan ta tillbaka?? Skulle det inte vara bättre om du istället skulle börja leva en sundare liv. Äta rätt och inte överdriva med träningen. Det får ta den tid det tar.

    Jag själv har ett mål. Jag vet när jag ska sluta med viktminskningen och minskningen med midjemåttet. På tre månader har jag gått ner 10 kg och minskat i midjan ca 10 cm. Om jag går ner lika mycket om 3 månader till så är jag vid målet. Jag behöver inte överdriva med maten och träningen samtidigt som jag ska blanda in andra i det hela. Jag klarar mig bra utan dem.

    Ju tidigare du tar tag i det hela, desto bättre kommer det att gå. Är inte det onödigt att försöka försätta sin egna hälsa i sämre tillstånd bara för att man inte får hjälp när man kan försöka reparera det hela och må mycket bättre???

    Eller är du så insyltad i det hela så att du inte har någon som helst chans att kunna sluta själv med det hela?
    Last edited by Avances; 2015-08-07, 16:59.
    What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

    Comment

    Working...
    X