Announcement

Collapse
No announcement yet.

Är det värt att ta upp med psykologen?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Är det värt att ta upp med psykologen?

    För några dagar sen frågade en kompis helt plötsligt: "har du funderat på att söka hjälp för dina ätstörningar?"

    Jag skrockade lite osäkert och kontrade med att "jag har väl inga ätstörningar?!" Varpå hon kollade lite menande på mig, sa ingenting utan bara hoppade på tåget.

    Sen dess har tankarna gått runt kring detta. Jag är inte anorektisk, har inte bulimi och hetsäter inte heller. Jag har bara inte riktigt rätt syn på min kropp och ibland går det ut över maten. Men räknas det verkligen som en ätstörning? Och är det något som är värt att ta upp med psykologen?

    När jag var liten fick jag höra att jag inte var värd mat. Mat var till för dom som förtjänade det och i denna vuxna persons ögon var jag inte värdefull. Den vuxna förbjöd mig att äta vilket gjorde att jag tillslut hamna på sjukhus, mager som ett skelett. Så så länge jag kan minnas har jag lagt ett värde i att äta. Min självkänsla är inte så hög och när jag kommer in i de värsta perioderna när jag hatar mig själv som mest slutar jag äta. Inte helt, men bara så pass att jag klarar mig. I vanliga fall brukar jag försöka ligga runt 1000kalorier om dagen men i dessa perioder sätter jag en gräns på Max 200-300kalorier om dagen. Skulle det bli mer än så straffar jag mig oftast med att skada mig. (Har självskadebeteende sen några år tillbaka men detta jobbar jag med psykologen om)

    Dessa perioder kan vara allt från en vecka till den längsta jag hade på sju månader. Under den längre perioden tappade jag 17kg på två månader och sen tickade det ner lite mer sakta. Grejen är dock den att jag är överviktig. Jag har inte så mycket energi till att träna längre men jag försöker ta långa promenader nån gång i veckan. Dock försöker jag äta hälsosamt, aldrig snabbmat och försöker hålla ganska bra koll på kaloriintaget.

    Men men, iallafall så undrar jag om detta är något som jag borde ta upp med psykologen? Det är ju ingen ätstörning men det är ju inte så kul att ha det så här och bevisligen så märker ju även mina vänner av det..



  • #2

    Anledningen till att du trixar med ätandet hänger säkerligen delvis samman med orsakerna till självskadebeteendet, att inte duga, att ska "straffas", att plåga dig själv både fysiskt och själsligt, att vilja bli avslöjad och sedd, inte sedd och annat (jag vet inget om orsakerna till ditt självskadebeteende, bara exempel). Så jag undrar väl kanske hur du lyckats undvika att prata om det?


    Vad jag menar är, hur ser din situation ut med din psykolog? Försöker du göra psykologen "nöjd" med dens insats? Spelar ett spel? Eller känner du att du äntligen får öppna dig och verkligen vara dig själv? Berätta sådant som är svårt och som du behöver hjälp med?


    Du kan alltid ta upp det på en högre nivå till diskussion. Säga det du skrev här, att du har vänner som påpekat att de ser det som att du har en ätstörning, att du periodvis går ned mycket i vikt genom att svälta dig, att du just nu har "balans" men att varit flera perioder längre och kortare där du betett dig så, och inte så länge sedan. Fråga psykologen om den ( hen ) tycker ni ska prata om det eller om kan vänta.


    För är ju ofta en gång i veckan och kort om tid ta upp allt, så förstår du tvekar om du ska ta upp det. Men ni kan alltid diskutera det på en högre nivå och besluta om ta upp det nu, senare eller inte alls.


    Nu var det inte det du frågade om direkt och jag är ingen expert, blir bara lite orolig att du inte får den hjälp du behöver eller har svårt ta emot den....


    Comment

    Working...
    X